Igår gjorde jag något galet, men som uppskattades väldigt mycket.
Det fanns en anledning till att jag gick till skolan mitt inatten för att plugga. Jag hade nämligen planerat in att åka hem till Göteborg, till min familj. Det var bara några få som visste om mina planer. Familjen hade inte fått veta något. Jag ville helt enkelt överraska dem.

Klockan 11.57 lämnade tåget Kalmar central för att rulla mot Göteborg. Resan gick bra, men min trötthet var inte att leka med. Det är inte varje dag jag frivilligt väljer att gå upp, efter endast 2 timmars sömn, klockan fyra på natten för att plugga. Att jag inte somnade i skolan var ett under...
Till Göteborg kom jag i alla fall till strax innan 16 och en stund senare satt jag på bussen till Kungälv. Jag visste att mamma, pappa och lillebrorsan var i Mimershallen där det var dags för match.

När jag kom till hallen såg jag pappa.
Jag: Hej pappa :)
Pappa: Hej... Men va? Heeeej!

Jag fick reda på i efterhand att han inte riktigt kopplade att det var jag ;)

Mamma var borta så jag ringde henne.
Jag: Hej mamma, vart är du?
Mamma: Jag är i cafeterian i mimers...
Jag: Jag är också där, fast utanför dörren.

Å så gick det till när jag överraskade mina föräldrar...
Lillebrorsan hade sett mig på läktaren, men tyvärr hann jag inte hälsa på honom innan matchen.
Själva matchen vann Marstrand tillslut med 5-3. Det satt långt inne, med bara några min uter kvar stod det 2-3, men de vände allt! Så gött!

Idag njuter jag av att vara ledig. Det finns ingenting att göra här hemma, vilket betyder för mig att jag med gott samvete kan göra det jag känner för att göra.

Ha en underbar dag!

Ibland undrar jag vart all min energi kommer ifrån...

Dagarna rullar på och istället för att skriva massa här så får det bli några kort som kan beskriva de senaste dagarna...

Alltså fixat naglarna...


Bakat en ganska så maffig tårta!


Tvättat


Saknat kompisar

Å så har jag skrivt en tenta, fixat med en inlämningsuppgift och dessutom sovit otroligt lite!

Jag har idag varit i skolan sedan strax efter fem imorse. Otroligt segt, men jag har fått gjort en hel del. Nu tror jag dock att det är färdigpluggat för idag. Jag tar en sväng till Kalmar centrum för att fördriva tiden fram tills nästa sak på listan ska bockas av istället...

Tja!

Idag har jag suttit på en 4 timmar lång föreläsning och lärt mig hur man räknar ut sannolikheten att få en krona respektive klave när man kastar ett mynt. Va fasen liksom? Är det här verkligen högskola? Jag minns att det var sånt här jag räknade när jag gick i 4:e klass.
Än så längre är den nya kursen, Ekonomisk Statistik, väldigt chill.

Även i morse vaknade jag tidigt, fast inte lika tidigt som igår. Klockan visade på några minuter efter sex och jag tyckte det var onödigt att sova vidare. Jag var egentligen trött, men med lite kaffe i kroppen så lyckades jag vakna till liv. Hela förmiddagen satt jag med nationalekonomin. Tillslut snurrade hjärnan och jag kände mig lite smått galen, så galen att jag skapade en egen uppgift och la upp på facebook. Jag känner mig ganska nöjd att jag förstår vad det är jag gör och att det faktiskt blir rätt. Mina kompisar tycker dock att jag är lite små knäpp som pluggar så mycket. Visst, även jag skulle egentligen behöva sova några timmar till varje natt men jag har valt att sumpa några timmars sömn för att kunna plugga extra mycket. Det hade varit väldigt gött att klara kursen.

Nu är det kväll och jag sitter här i soffan och kletar i mina ljus. Jag tror aldrig att jag kommer bli tillräckligt vuxen för att sluta leka med smält stearin. Det är bara så mysigt och barnsligt...

Imorgon är det nationalekonomi som gäller hela dagen!

God natt

Trots att det bara snöar och snöar hela tiden så är jag ändå gladare än gladast. Det är så mycket bra som händer hela tiden. Det är omöjligt att sluta le. Inte ens nationnalekonomin kan krossa mitt leende. Jag älskar dagar då allt bara flyter på, dagar då allt bara är så där bra.
Idag har jag haft en sånhär dag. Jag vaknade visserligen strax innan fyra inatt/morse, men att gå upp då var bara härligt. Jag hade drömt en så konstig dröm och valde att istället sätta mig i soffan och fundera på vad som egentligen hände.

Den handlade om skolan. Vi skulle läsa en kurs men skolan tyckte att den var onödig så därför hoppade alla av programmet, sa upp sina lägenheter och flyttade hem till familjen istället. En vecka senare fick vi reda på att kursen skulle komma tillbaka och då ville alla helt plöstligt plugga igen. Det blev kaos eftersom ingen hade någonstans att bo.
Drömmen var bara så skum, men ändå mycket intressant. Jag förstår inte vart allt kommer ifrån.

Jag har idag ägnat mig åt plugget. Timmarna går inte längre att räkna med bara mina fingrar, 12 timmar hittills och innan denna kväll är slut så kommer det bli ungefär 2 timmar till. Hade det varit en vanlig dag så skulle jag slutat plugga för länge sedan, men den här dagen är inte vanlig. Allt känns bra så bra och därför passar jag på att plugga massa. Det känns bara bättre och bättre, fortsätter det så här så kommer tentan inte alls vara några problem!


Igår postade jag ett litet paket till min lillälskling. Det var några nagellack, varav ett sånt nagellack som jag skrev om för några dagar sedan. Paketet kom fram idag och det var en mycket glad och tacksam Emma som ringde mig.
Det är kul att ett litet paket kan göra någon så glad! Fast i och för sig så är allt jag ger henne alltid det bästa. Jag minns en jul för några år sedan. Emma fick massa leksaker, men den absolut bästa julklappen var ett kort på mig. Hon sprang runt med det i handen hela kvällen. Det fick även följa med till dagis. Den bästa julklappen behöver inte alltid vara den dyraste...

Nu ska jag plugga en stund till.
Trevlig kväll!

Kusligt att logga in på bloggen och se 378 mer unika besökare än vad jag igenomsnitt har varje dag. Hur kommer detta sig? Jag fick en liten chock!
Trots detta mår jag som en prinsessa. Idag känns allt bara bättre än bäst. Jag älskar allt som händer och tycker att livet är underbart. Det är härligt att komma till en sån här punkt efter några mindre bra dagar. När allt vänder, då njuter jag.
Jag njuter av att den nya kursen som startade i torsdags är chill och ger mig massa tid till nationalekonomin. Hur hade det sett ut om jag hade haft en lika tuff kurs igen? Jag gissar på att nationaleknomin istället hade fått ha sällskap hela sommaren. Nu finns det en stor chans att jag klarar tentan. Det finns liksom väldigt mycket tid att plugga på!

Idag har jag pluggat hela dagen, förutom då jag sopade rummet och gjorde en chokladpannacotta.

 

 

Den serverades med grädde och björnbär.

5 av 5 poäng!

Resten av kvällen har jag bara tittat på tv och kollat facebook. Helt otroligt att jag inte missat något allt tror att jag besökte sidan senast i fredags. Jag är helt övertygad om att fb kommer få färre och färre besök från mig. Det finns ju bara massa virus där. Jag vet inte hur många gånger mitt virusprogram har varnat och tagit bort virus från facebook bara idag. Utan virusprogrammet så skulle min dator förmodligen vara död vid detta laget...

Imorgon väntas en hel dag i biblioteket med underbara Matilda. Det ska pluggas å pluggas och pluggas lite till! Vi ska krossa nationalekonomin!

Kör bara kör!

Igår pallade jag inte mer. Jag vaknade tidigt på morgonen, jättetrött pga för lite sömn. Gipset gjorde att jag inte kunde sova. Det skavde och satt för hårt. Det var inte alls roligt att vakna mitt i natten och inte ha någon känsel i stortån eller känna detta tryck över vristen. Usch!

Det blev bara för mycket, så igår cyklade jag till sjukhuset. Strax efter sju var jag där och en timma senare hade jag ett nytt gips som kändes mycket bättre! Jag passade på att ta kort på foten när jag ändå hade den fri.

 

 

Jag tycker ärren ser förjävliga ut. Usch va ful det kommer bli...

Hoppas bara att foten blir bra nu!

Senaste nytt på nagellacksfronten är produkter som ger en krackelerande effekt på lacket. Det här nagellacket har funnits på marknaden sedan i höstas, men det var först nu i helgen som suget blev förstort och jag införskaffade mig detta lack.

"Det här gipset kommer aldrig gå sönder"

Jag är så trött på att vara gipsad. Plastgips är fan inte hålbart, trots att det "ska vara omöjligt att göra sönder".
Bullshit!

27 timmar tog det innan första delen lossnade. Å då var det hela "tåplattan"...

Ett dygn senare ser det ut såhär...

 

(Nejdå, jag är inte alls arg och irriterad)

Jag har nu fått ett hål i hälen som gör att jag får as ont när jag går. Uppe vid tårna är det massa vassa bitar som skaver.

Och det här skulle vara hållbart...?

På måndag blir det sjukhuset för omgipsning!

Det har nu gått tre veckor sedan operationen. Idag var jag tillbaka på sjukhuset för att ta stygnen och byta gips.
Enligt gipsgubben var mitt gips det värsta han sett. Det var inte riktigt någonstans. Ja, Kungälvs sjukhus säger jag bara...

Jag diggar denna gubbe som gipsar! Han är stört skön och går verkligen att skämta med. Han är som ett litet barn, men samtidigt väldigt kunnig!
Idag gjorde vi en gipsmaracas. Det är inte många gipsgubbar som tar en paus från sin patient för att leka lite. Han blev som ett barn på nytt. Imorgon skulle han använda plastgips för att göra några till i andra färger.

Ja, när jag väl var i fokus igen gick det fort. Jag passade på att ta några kort på foten när jag var ensam i rummet:

 

 

27 stygn togs bort!

10 på insidan och 17 på utsidan.

 

Annars såg allt mycket bra ut. Mitt ben har krympt väldigt mycket, men det är så det blir.

Nu har jag ett blått plastgips på och har fått order om att gå så mycket jag kan på foten, dock inte 3 mils promenader ;)

Äntligen känner jag mig som en normal människa igen!

Om 5 veckor är jag gipsfri! :)

 

"Är med stor sannolikhet en ledbandsskada" - 2008-06-03

Jag är mer än irriterad! Idag kom journalkopian från Kungälvs sjukhus. Jag begärde att få en kopia på allt som hade med min fot att göra. Jag ville veta exakt vad som skrivits för att kunna knåpa ihop min anmälan.

Under mina drygt tre år har jag hunnit med 13 läkarbesök, på Kungälvs sjukhus, med foten och ändå har jag läkarna sagt att det inte är något fel. I journalen går det däremot att läsa "Är med stor sannolikhet en ledbandsskada" (2008-06-03) i bedömningen av magnetröntgen. Det här gör mig så jävla förbannad! Hur fan kan de sitta och säga till mig att foten är helt normal och att jag i stort sett är inbildningssjuk när de i jorunalen skriver något annat?! Det är för mig helt ofattbart!
I anteckningarna från ultraljudet 2008-05-29 läser jag "Ser svullnad och kraftig irritation kring tibialis posterior medialt", "... separat förbening..."
När läkaren ringde mig så sa han att allt såg bra ut. Hur fan kommer detta sig!?
Det är ju fan dessa saker som opererades i december! Jag känner mig så jävla lurad, varför har de inte berättat sanningen för mig?

Hur kommer det sig att Kungälvs sjukhus hela tiden har sagt att allt är som det ska, men skriver sanningen i journalen? Jag förstår inte varför de inte tog tag i saken från början! Hade de gjort något åt saken så kanske min skada hade varit borta för länge sedan! De vet inte hur mycket jag har lidit, alla nätter jag legat vaken pga smärtor. Jag har tappat förtroendet för detta sjukhus. För mig har det bara skapat massa problem.

Jag är mycket besviken, arg och irriterad. Enligt läkaren är det tveksamt om foten kommer bli 100% bra, det har gått så lång tid. Det är tråkigt att jag blivit ignorerad. Läkarna borde tagit tag i saken dirket, men trots 13 besök gjordes inte ett smack! Det är ju inte riktigt så att jag älskar att åka till sjukhuset...

Fy fan...

Det här var som att gå från hundra till noll.
Jag känner själv hur mitt mående sakta går åt fel håll. Det är inte längre den glada Malin som stiger upp på morgonen.
Jag mår riktigt dåligt just nu!
Att hoppa på kryckor är inte bara fysiskt påfrestande, psyket blir också påverkat. Jag har tidigare i mitt liv varit gipsad och hoppat på kryckor ett antal gånger, men den här känslan som jag har inom mig just nu har jag aldrig tidigare varit med om. Jag känner mig så handikappad. Det tar på psyket att inte kunna göra allt det där som jag egentligen vill.

Jag är beroende av folk ganska mycket. Bara det där att jag inte kan ta mig själv till skolan är riktigt tungt. Jag känner mig så jävla dålig som måste åka taxi! Det är likadant med maten. Jag klarar själv inte av att fylla kylskåpet själv. Jag kan inte hjälpa till med städningen och att gå ut med soporna är bara att glömma…
Jag hatar verkligen att det är så här. Jag vill kunna klara mig själv, vill inte att folk ska behöva tänka på mig… Det är ingen rolig känsla att behöva ”utnyttja” andra för att få hjälp… Jag känner mig dum!

Jag vet mycket väl att det här är över om bara ett par veckor, men jag tycker fortfarande det är jobbigt… Jag är inte van vid att behöva be om hjälp…

Idag är jag nog tröttast i hela Sverige. Varken jag eller min hjärna är skapt för att plugga. Jag är för gammal för detta.
Igår blev det en sen kväll. Jag hade Matilda på pluggbesök på kvällen. Islutet blev det dock bara massa prat, men det var himla trevligt! När hon gick hem vid halv elva fick jag lite smått ångest för att jag pluggat för lite... och därför kröp jag till soffan, la en go filt runt mig och började plugga. Det var as tråkigt! Strax efter midnatt packade jag ihop sakerna och la mig i sängen istället.
Att sova var dock inte så lätt. Jag var inne i alla kurvor och annat skit som nationalekonomin bjuder på. Det tog lite drygt en timma innan ögonen stängdes.
Efter åtta timmar vaknade jag och var tröttare än när jag gick och la mig. Det är knappt att jag orkar hålla mina ögon öppna.
Och nu har pluggandet pågått i nästan tre timmar... och jag är ännu tröttare.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men nationalekonomi suger faktiskt riktigt hårt!!!!
Jävla kurs....

Idag var det dessutom meningen att jag skulle tagit bort gipset, blivit av med stygnen, fått ett nytt gips och sedan börja få gå lite lätt på foten... men självklart måste jag vänta en hel vecka till. Det är så trist och jag har verkligen tröttnat på att hoppa runt men kryckorna!

Jag är så trött på allt...

Årets tionde dygn är snart över och jag kan inte säga annat än att tiden går fort!
I torsdags fyllde jag tjugo och lillebrorsan fyllde 18 år. Det blev lite småfirande med några släktingar. Inte speciellt märkvärdigt, men lite smått sådär. Ja du förstår nog.
Jag var från början jäkligt sugen på att ha ett party, men i och med att jag är gipsad och absolut inte får belasta eller trampa ner foten så var det där med fest bara att glömma. Det får ske vid ett senare tillfälle helt enkelt.

På kvällen åkte jag akut till sjukhuset för en misstänkt blodpropp. Jag hade då haft ont i mitt ben, främst vaden, i lite drygt ett dygn. Jag sov jättedåligt och smärtan försvann inte när jag tog smärtstillande. Det var en annorlunda smärta som jag aldrig tidigare upplevt.
Det togs blodprov och lite annat. Blodprovet visade på förhöjda värden som tydligen var ett tecken på propp. Sänkan var inte heller helt okej. Jag fick order om att komma tillbaka på fredag förmiddag för att göra ett ultraljud.
Det var ju en rolig avslutning på födelsedagen...

På fredagen vaknade jag av mig själv vid niotiden. En timma senare var jag på sjukhuset för att börja min långa dag där. Jag fick träffat en läkare som bestämde att gipset skulle kapas och att jag skulle rullas till ultraljudet så snabbt som möjligt.
Gipset åkte av och alla försvann... Fick besked att jag en och en halv timma senare fått tid till ultraljudet. Så där satt jag, utan gips, foten inte i högläge och väntade.
Ultraljudet visade ingenting och därför skulle jag gipsas igen.

Jag lovar att det var den sämsta ortopeden på hela sjukhuset som skulle vara med och fixa detta. Trots att de beställt operationsberättelsen från Kalmar så kunde de ändå inte läsa hur foten skulle gipsas. Det slutade med att jag fick säga hur den skulle vara. Om det blev helt rätt vet jag inte, men att gipsa den som vanligt, dvs i 90grader, hade varit en katastrof för mig!

Vid halv tre lämnade jag och mamma sjukhuset!

Resten av eftermiddagen spenderade jag i mitt rum, jag var så arg på sjukhuset! Ilskan gick över i trötthet och jag somnade gott.
Klockan 19.00 var det ledarmiddag med innebandyn. Jag var hungrig som en gris! Efter maten började jag tjata om att få lämna stället för att istället få titta på lite fotboll i mimershallen.
Jag tror det tog ungefär 30 minuter innan mamma tröttnade på mig. Tillsammans åkte vi till fotbollen... och där stannade vi till några minuter efter midnatt. Så kul! :)

I lördags morse var det dags för mig att åka tillbaka till Kalmar igen. Mina älskade föräldrar körde ner mig! Vi pillade med min tv och ljudet hela dagen. Jag kände mig så handikappad när jag inte kunde springa runt och hjälpa till. Jag hade ont i händerna och kröp istället på golvet. Det slutade med att mina knän ömmade och jag intog soffläge istället.
På kvällen somnade jag gott till ljudet av regnet.

Söndagen gick fort!
Vi lämnade lägenheten vid tio för att påbörja allt som skulle fixas.
Ett par timmar senare var vi tillbaka... med en ny soffa och nytt ljudsystem som förmodligen skulle fungera!
Jag kände mig återigen som en idiot när jag bara satt och tittade på. Det var tyvärr inte så lätt för mig att hjälpa till att skruva ihop en soffa. Min fot och gips sätter stopp för allt jag vill göra.

Mamma och pappa blev tvunga att åka hemåt vid fyra. Jag var då så trött och hade huvudvärk, men det kanske inte var så konstigt när min mage inte fått någon mat på hela dagen.
Jag satte mig framför datorn... och somnade direkt. Första tuppluren på soffan var verkligen behövlig!


Idag är det måndag och jag startade dagen med att möblera om lite. Det var en upplevelse. Att flytta soffor när jag inte kunde gå var roligt. Hoppas att grannjävlarna sov!!! :D
Taxin kom och hämtade mig vid tjugo i nio och vid halv fyra var jag hemma igen. Vilken mardröm att starta veckan och året med en så lång skoldag! Fy sjutton!

Vädret ute är inte kul. Det småregnar... men det är inte det som är värst. Det absolut jobbigaste är all is. Det är inte alls kryckvänligt. Jag är rädd när jag är ute. Jag får inte trampa ner på gipsade foten! Det är så jävla halt, jag har aldrig tidigare varit med om något värre.
Imorgon är det dags att gå ut igen, men sedan har jag några dagar ledig och då kommer jag stanna inne! Jag riskerar inte mitt liv!

Nä fy, jag vill ha bort all is nu!!!

Och idag hade jag planerat att gå och lägga mig tidigt... men nu sitter jag uppe här ändå.

Ha det fint!

Sitter och kollar gamla avsnitt av lyxfällan. Konstigt nog så blir man förvånad varje gång man trycker på play, även fast man vet vad som väntar. Hur kan vuxna människor ha sådan jävla dålig koll på sin ekonomi? Och man undrar också hur personerna väljer att prioritera. Hur man man tycka att det är viktigare att dricka 7000 koppar kaffe, 360 liter pepsi och röka upp 126 paket cigg per år, än att betala sina räkningar?

Man förstår ju att det är jävligt jobbigt för deltagarna att sälja halva sina hem för underpris. Men dessa personer har sett till att dom är där dom är idag för att dom har valt att prioritera fel. Då får man ta konsekvenserna av sina handlingar.

För en vecka sedan befann jag mig på sjukhuset... Det har redan gått en vecka sedan operationen. Helt galet vad tiden går fort. Jag hänger inte riktigt med!
Bloggen har blivit lidande detta år, men det beror på att jag helt och håller prioriterat bort nöje för att istället satsa på plugget. Det är fortfarande nationalekonomi jag läser, och det är så förbannat tråkigt! Hela kursen går ut på att komma ihåg alla formler för att kunna lösa uppgifterna.
Plugget tar helt enkelt mycket av min lediga tid.

Mina dagar är dock inte så långa. Jag har kommit in i en period där jag ständigt är trött. Jag skulle kunna tippa på att jag är vaken i snitt 7 timmar/dag. Är det här en 20årskris? ;)
Sängen lämnar jag inte heller, det är ju inte så nödvändigt i och med att jag sover så mycket.

Det är inte många dagar kvar tills jag åker hem till lägenheten igen, men innan dess ska födelsedagen avklaras. Jag är egentligen inte mycket för att fira, men det är väl bara att bita ihop och se glad ut.
Jag kan ju alltid strunta i min födelsedag och bara fira lillebrorsan! :)

Nu är det dags att sova lite till...

Ha en bra dag i snön!