Varför känns det som hela världen rasar samman bara för att man misslyckas med en grej?

Jag förstår mig inte på mig själv längre. Varför låter jag det gå så långt? Varför tar jag inte tag i saken???
Fy fan säger jag bara...

Nästa vecka är sista veckan på Volvo Penta. Efter det är jag tillbaka i skolan som vanligt, 8.00-16.30 varje dag. BLÄ, BLÄ och åter BLÄÄÄÄÄÄ!!

Jag måste lägga mer tid till skolan nu. Jag måste inse att jag inte kommer kunna träna lika mycket som vanligt. Det är dags att acceptera det nu.

13 veckor kvar innan det är dags för ett sommarlov (slutar skolan 25/6) Sedan är det 6 veckors sommarlov (skolan börjar 7/8). Fy fan vad jag kommer slappa då.

Till hösten får vi se hur det blir... Jag kommer få ännu mer i skolan, vilket leder till att jag inte kommer ha något liv alls.

Hur länge ska man orka med detta jävla tempo??

Idag/kväll måste jag plugga, trots att det är fredag :(
Måste skriva lite mer p mitt APU-arbete, fundera på vad jag ska säga på fredag då det är muntlig engelska redovisning om praktiken och så ska jag kolla på lite andra skolämnen...

Hoppas du får en bra kväll!