Idag har jag inte varit på så bra humör...
Jag saknar min Sofia!
Förut gick jag in på olämpliga sidor, det blev kaos i mitt huvud. Kände att det var bäst att lämna datorn för en stund. Jag behövde rensa hjärnan lite. Det slutade ialla fall med att jag tog en promenad på en timma. När jag kom hem till min dator så hade jag fått ett mail, och inte av vilken person som helst utan av min underbara Sofia <3
Hon kan verkligen göra mig glad igen. Tack Sofia. Du är evigt älskad

Mailet från Sofia till mig:


Hejsan gumman. Jag känner mig så skyldig och så deppig- därför att du är på dåligt humör. Jag vill ha en glad Malin hos mig, hon som skrattar och ler, vi känner henne båda två. Jag vill inte att du skall vara deppig igen älskling, jag vill se dig le. Min egna Malin (L)
 
Jag har dåligt samvete över att jag sa att jag inte äter mycket längre, känns som om jag är dålig nu, jag med... och så skall det inte vara, jag dricker ju bara den JÄVLA drycken rent ut sagt, gråter snart över mig själv och min dumhet... Förlåt gumman, men jag kommer inte att säga något igen om jag inte äter mat, för jag vill hjälpa dig och bli frisk, men då måste jag ju klara av mig själv. Jag e bättre efter middagen, men det blir såhär bara för att jag inte gillar maten i skolan och har svårt att äta på morgonen, då blir det att jag bara äter middag. Förlåt för att jag förstör. Snart börjar jag att be om ursäkt för att jag finns, men så långt skall det inte gå.. för jag tänker inte be om ursäkt för det ;) haha! Den ursäkten kan jag skänka till mitt inre istället.. ett inre som inte orkar längre, alla jävla problem som finns överallt, vännerna, skolan å allt. JAG HATAR LIVET JUST NU!! Fy fan avd allt suger. 
 
Men detta mejlet skulle inte handla om min dåliga dag eller deppiga period det skall handla om dig och allt bra som jag ser hos dig.
 
Jag tycker verkligen om dig gumman, jag kan inte ens förklara, jag längtar så tills på Fredag när vi träfafs utanför innebandyn!! DET KOMMER ATT BLI SÅ TOPPEN! Så slipper jag tänka på annan skit. usch på allt.
 
Jag kan inte le idag, jag kan inte vara glad, jag saknar dig så fruktansvärt mycket du är den som förstår....  det känns som om jag skulle behöva gråta, men vad har jag och gråta för då? Jo, att du är så fruktansvärt underbar som alltid finns här. Därför sitter jag nu och gråter- tårar av lycka, hopp och sån glädje. Du är så underbar min vän :) Min älskade Malin!!
 
Jag vet inte vad jag skall skriva, vill bara försöka få upp ditt humör nu när du kommer tillbaka, vilket jag för övrigt inte tror att jag lyckades med för jag avslöjade att jag var på dåligt humör idag (se oven, om du glömt :P HAHAHA) men jag vet inte egentligen varför jag är sur.. tror bara att jag saknar dig som fan...  det gör ont i mig, men något som gör ännu ondare är att du mår dåligt. När du har ont så har jag ont, när du är glad så ler jag, när du skrattar då blir jag glad. Du gör mitt liv som en saga, fast denna sagan har ingen prins, utan endast två prinsessor, det är du och jag, som hjälper varandra och alltid finns där. Hoppas bara att mr prins snart hittar in då? hahaha, med lyckligt slut och allt.. 
 
Jag hade ettt liv för ungefär en månad sedan, fyllt med kvävda skrik, gråt och ångestfyllda nätter utan sömn. Jag hade ett liv där jag alltid var arg, jag skällde alltid och bråkade med många. Det fanns inget ljus på den oändliga tunneln som jag själv grävde, jag kom efter ett tag på att jag byggde en grav, och när dagen var kommen så skulle jag lägga mig där, ligga där och inte finns kvar för någon, men en dag så förändrades allt detta. Jag mötte en tjej (konstigt att jag inte visste vem det var innan) en tjej som var så vacker och helt underbart perfekt. Sheet tänkte jag och tunneln försvann, jag tror jag avgudar denna varelse som alltid är glad så fort hon ser mig, som alltid ler och alltid förstår. En tjej med hela livet framför sig (tillsammans med mig, vem vet?) En tjej med en talang som inte många kan uppnå, helt enkelt en perfekt varelse. Så dagarna gick och min tunnel försvann, graven grävdes sakta igen och nu finns den inte kvar. Jag har ingen anledning att dö, jag har ingen anledning att inte finnas kvar, det finns ingen anledning att deppa, det finns helt enkelt ingen anlednign att sakta gräva sig till andra sidan.
 
Men som i alla sagor så kommer det en vändpunkt, något oväntat händer, och det hände även mig. Sakta, så sakta så ingen skulle märka började jag att återigen gräva mig en grav, denna gången i ett snabbare tempo och jag var snabbt den tjej jag inte ville vara, den tjej som alltid var sur och arg. Hålet blev större samtidigt som mitt hjärta färgades svart!! Jag såg inget hopp, jag såg inget ljus, jag slöt mig själv med mörkret och den natten när armen blödde kommer jag inte ens ihåg, jag grät och grät och grät. Ändå fram tills morgondagen kom. Då kände jag en lättnad, en lättnad som var svår att slå, jag hade fått ett sms av dig, min bästa vän :) Ett värmande sms om att du tycker om mig. Och så fort gick det mitt hål grävdes igen, nu ler jag och är glad.. igen :D  Ett leénde som smittar, ett leénde som värmer, ja det är den äkta Sofia som visar sig igen. Men jag vill alltid kunna vara denna peron. Och så som dagarna går har även mitt sår vuxigt igen och hålet i hjärtat samt graven jag grävde finns inte kvar.
 
Mitt hjärta är fullt av lycka och glada dagar, mitt hjärta är fullt av dig!!
 
Jag vill hjälpa dig, precis på detta sättet jag berättar att du har hjälpt mig :D  JAG KOMMER ALLTID ATT FINNAS BABE :) det är alltid du och jag!
 
Hör gärna av dig när du läst!
 
JAG ÄLSKAR DIG
Din för alltid, Sofia