Jag är fortfarande vid liv trots att jag inte uppdaterat här på några dagar...

Tiden går fort när man har roligt brukar man ju säga, men även om jag inte tyckt att det varit extremt jättekul på min praktikplats alltid så har den sista dagen ändå kommit. Det är blandade känslor inom mig. En del av mig vill vara kvar här på Volvo medan den andra delen vill tillbaka till skolan, kompisar och allt som hör till.
När jag började här för nio veckor sedan så trodde jag aldrig att tiden skulle gå så här fort som den gjort. Att jag haft halvdagar, varit ledig och sjukskriven kanske har lite med saken att göra, jag har inte varit här 40 timmar i veckan.

Trots att jag kanske skrivit typ varje dag att jag haft tråkigt och ingenting att göra så måste jag trots detta skriva att jag haft en väldigt bra praktik. De få saker som jag utfört har det varit blandade nivåer på. Vissa har jag bara tittat på, kliat mit i huvudet och skrattat åt saken för att den var för mig olösbar. Andra uppgifter har jag lyckats lösa på kortare tid än beräknat.
Jag har dessutom fått känna på sortes jobb; teamledare, dvs vara med och fatta beslut, sitta på massa möten och sitta och jobba mycket framför datorn. Jag har även fått jobba tillsammans med egenskapsgruppen, en grupp som har som uppgift att se till så att ergonomin och liknande är bra. Sist men absolut inte minst har jag även fått vara med en hel del på konstrukörernas jobb. Uppgifterna  har varit allt från att CAD:a, speca vagnar och dessutom vara med och bygga på den nya hemliga lastbilen, sk "Mastervagnen".

Den här praktikplatsen får varken högsta eller lägsta betyg från mig. Den ligger någonstans i mitten. En helt okej plats helt enkelt.

---

Foten går det framåt med, den blir bättre för var dag som går.
På måndag ska jag tillbaka till läkaren för att ta bort stygnen. Jag kommer då alltså bli omgipsad, och det kan nog behövas. Gipset som är på nu har jag visst "råkat" knäcka på diverse olika ställen. Lite sprickor här och där gör nog inte så mycket ;) hihi
Jag blir lite ledsen när jag tittar ner på mitt gips och inser att det om några dagar ska av. Min älskade kusin ansträngde sig jättemycket när hon skulle rita på det. Det tar emot lite att ta bort det, men samtidigt vet jag om att ett nytt gips kommer åka på som hon kan måla på.

Om fyra veckor och några dagar är jag gipsfri och redo att börja min rehab.
Ses på innebandyplanen om några månader :)

Kram