Usch vad det känns jobbigt ibland...

Min kusin där hemma har det jobbigt. Hon tycker inte om att jag befinner mig här nere i Kalmar. Jag får varje dag sms där det står: Jag saknar dej.
Min lilla flicka gråter av saknad. Det är jobbigt både för mig och för henne. Jag känner mig som en svikare.

Jag skickade ett kort till henne förra veckan och det var verkligen uppskattat. Hon ringde och tackade!
Imorgon kommer jag få något av henne. Hon sa igår när vi pratade att det kanske skulle vara så att brevbäraren skulle behöva ringa på dörren, för det kanske skulle komma något till mig som inte skulle gå i brevlådan.
Ja, det är bara att konstatera att flickan min har skickat något hit.

Just nu ligger jag i soffan och har det allmänt gött. Kollar på lite innebandygrejer och sånt. Kan inte riktigt släppa laget där hemma.
I köket står en ost- och skinkpaj. Den blev klar för en stund sedan så nu väntar jag bara på att den ska kalla så att jag kan skära ut portionsbitar och frysa in. Nu har jag mat för de kommande tre veckorna. Det ska bli riktigt gött att inte behöva tänka på maten :P

Imorgon börjar skolan på riktigt. Första och kanske till och med andra (jag minns inte om jag har en eller två föreläsingar imorgon) föreläsingen på högskolan ska avklaras. Om drygt tre veckor är första tentan! Oups!

Nä, nu ska jag slappa lite mer här framför tvn.
Kram