Idag har jag haft en ganska så bra dag, trots att det var stressigt på jobbet och att foten har plågat mig...

Imorse vaknade jag självmant klockan halv sju. Jag kände mig pigg och glad, redo för en dag på jobbet. Att vakna lite tidigare än planerat medför alltid för mig att jag kan ta det lite lugnt på morgonen. Idag hade jag 35 minuter på mig att göra mig klar innan det var dags att åka. Det är mer än dubbelt så lång tid som jag brukar ha, så lite konstigt kändes det allt.

Vid tjugo över sju låste jag upp på jobbet. Brödet la jag in i ugnen, kassorna och cigaretterna togs fram, kycklingen började grillas, tidningarna togs in. Till en början kändes det som om det skulle kunna bli en lugn dag, men så blev det absolut inte!
Jag hade första kassapasset och under den en och en halvtimman hände det inte speciellt mycket. Det var ganska lite folk och jag hade tid till att jag lite andra saker undertiden. Vid tio blev det kaos! Kunder ramlade in i en väldans fart. Jag som egentligen skulle vara i mjölkkylen för att packa upp sakerna som Arla kommit med, fick göra en massa saker samtidigt. Baka bröd, sätta in mer kyckling i ugnen, öppna en till kassa och göra ny råkostsallad. Jag önskar att jag hade kunnat klona mig för ack vad mycket jag hade att göra!
Strax innan halv två hade jag fått klart i mjölkkylen. Det som i vanliga fall brukar ta en halvtimme att göra, tog för mig idag mer än tre timmar. Snacka om att det var mycket att göra.
Sista halvtimmen innan jag gick hem hade jag kassapass igen. Det var mycket kunder hela tiden. Klockan 14.00 var det dags för mig att gå hem. Någon rast hade jag inte fått under hela dagen så lite trött kände jag mig allt.

Lite handling för mamma fick det bli innan jag tillslut kom hem.
Det var först när jag kom hem som jag kunde slappna av och det var även först då som jag kände av hur ont jag hade i foten. Tyvärr så tror jag att jag felbelastar min fot, för det gör ont i både knä och höft när foten väl gör ont.
Jag la mig på sängen och vilade en stund för att se om det onda försvann, men tyvärr blev det inte så. Framåt kvällen gav jag upp. Det gjorde för ont och jag valde därför att plocka fram de starka tabletterna som jag fick efter operationen av foten. Jag vet mycket väl att min kropp inte klarar av dem och att de är för starka för mig, men jag valde ändå att ta tabletterna för att slippa smärtan.
Det tog inte lång tid innan jag kände att smärtan försvann mer och mer. Istället kom de klassiska symptomen: illamående, yrsel, svettningar och trötthet. Jag slumrade till en stund och för drygt en timme sedan vaknade jag igen. Jag blev lite förvånad att jag kände mig så bra. Tyvärr ändrades mitt mående ganska snabbt efter att jag rest mig upp från sängen. Illamåendet och yrseln var inte att leka med. Jag hann hänga upp tvätt i torkskåpet och borsta mina tänder innan jag spydde första gången. Det var ju bara att borsta tänderna ännu en gång... sminket tvättades bort, och jag spydde ännu en gång. Borstade tänderna igen och gick sedan och la mig i sängen. En hink nedanför sängen hade jag förberett i fall att... Det här inlägget påbörjades och jag spydde en tredje gång på väldigt kort tid. Jaha, det var bara att borsta tänderna ännu en gång...

Illamåendet börjar gå över och trots att jag är likblek i ansiktet så känner jag faktiskt att det var värt att spy lite för att slippa ha ont. Det kanske låter sjukt, men det är i alla fall så jag känner.

Jag hade planerat att gå upp i lagom tid imorgon för att fixa nybakat bröd till min familj, men jag tror nog inte att det kommer bli så. Jag är ganska trött och kommer förmodligen vakna efter att de flesta redan har ätit. Men men, vi får la se hur det blir, jag kanske vaknar tidigt och är pigg...

Imorgon är det söndag och jag har ingenting mer än träning med mina småbarn inplanerat.

Nu ska jag sova.
God natt