Kommer ni ihåg er första kyss med den ni nu är tillsammans med?

Jag tror att det är bra att försöka minnas den känslan man hade precis just då, pirret i magen, förväntningarna och hur lycklig man förhoppningsvis var då. Jag tror att det är alldeles för lätt att glömma bort hur man en gång kände för varandra, varför man blev kär. Vardagen sätter så småningom in och man bråkar om disken, städning och annat skit och då är det lätt att glömma bort sin lycka och glömmer man bort den allt för länge så kanske den har försvunnit när du stannar upp och känner efter. Och då kanske det redan är för sent.

En gång per dag borde man stanna upp och tänka på sin första kyss med den man älskar och återigen känna pirret i magen. På det viset tror jag det hade varit färre skilsmässor.

Man ska inte ta kärlek för givet, en vacker dag kanske den inte finns kvar.