För nästan nio veckor sedan blev jag hamsterägare igen.
Jag tog emot två små och rädda varelser som inte alls ville lämna sina hus. De var tyvärr inte omskötta så som de borde ha varit och jag har verkligen tyckt synd om dem.
Under dessa nio veckor som gått har jag blivit kär i dem. De är underbara och har förändrats totalt. De får varje dag någon godsak i form av något som jag hittat i kylskåpet.
De är nu tama och sätter jag ner handen i buren så kommer de snabbt fram och sätter sig i den för att bli upplyft.

Att de gnager på gallret på nätterna och stundtals för ett oväsen som hade fått någon annan att bli galen gör inte mig någonting.
Det finns nämligen en anledning till att jag tog beslutet att skaffa hamster igen... De timmarna som jag varje dag lägger på att gosa med Twixie och Chim-chim får mig att tänka på annat än smärta. De får mig att för en kort liten stund glömma bort allt jobbigt.

När jag berättat att jag skaffat hamstrar så har de flesta reagerat ungefär likdant "Vad ska du med dem till?".
Det personerna inte förstår är att en hamster är minst lika lätt att bli förälskad i som vilket annat djur som helst. Jag behöver ha några att ta hand om, några som inte vänder ryggen till om jag gråter, några som alltid finns där för mig.

Twixie och Chim-chim är två helt olika gnagare, dotter och mor, men ändå så lika. De är kopior av varandra, till utseendet men deras personlighet är som dag och natt, motsatsen!
Chim-chim, som jag för bara ett par veckor sedan fick reda på att hon var mamma till Twixie, är lite trött av sig och gillar att sova mycket. Hon är ett par månader äldre än sin dotter och spenderar de flesta timmarna sovandes i sitt hus. Framåt midnatt börjar hon vakna till liv, tar några varv i hjulet för att sedan gå och sova igen. Så håller hon på fram till klockan är ungefär fem på morgonen. Hennes vakentimmar är då över och hon går återigen tillbaka till sitt hus för att sova fram till midnatt. Hon reagerar inte mycket på ljud och bryr sig inte om man försöker få kontakt med henne på dagtid.

Twixie däremot är som ett litet barn. Busig, sprallig, pratglad men samtidigt helt underbar. Hon har fler vakentimmar än sin mamma. Vid sju-tiden på kvällen lämnar hon sitt hus för att påbörja natten. Hon gnager mycket på gallret, går runt och piper samt springer många varv i sitt hjul. Det är fullrulle på henne hela nätterna. Jag önskar ibland att jag hade haft i alla fall hälften av all den energi hon har!
Twixie är vaken och igång halva dygnet. Det är alltså först vid sju på morgonen som hon har lekt av sig och går till huset för att sova.
Hon beter sig verkligen som ett barn, lite fjantig men helt underbar.


Mina små gnagare betyder mycket för mig. Jag bryr mig inte om folk tycker att jag är fjantig för att jag älskar mina husdjur. Det var helt och hållet mitt val att skaffa dessa underbara varelser!

Nu ska jag ta och tända skrivbordslampan och släcka sänglampan.
Det lyser redan i mitt fönster och rullgardinen är upprullad. Hamstrarna håller sig lite lugnare om det är ljust i rummet och därför har jag valt att sova med lampor tända. Det spelar ju liksom ingen roll om jag har tänt för det märker inte jag när jag sover, ögonen är ju stängda då ;)

Väckarklockan ringer om fem timmar...
Godnatt!