Andra gången
För andra gången på 21 månader har Ellen inatt sovit hela natten utan att jag eller Jens behövt natta om henne.
Det var en konstig känsla i kroppen när jag imorse vaknade vid 8-tiden av att Ellen kom in till oss, pigg och glad. Jag var riktigt utvilad och kände mig redo för ytterligare en dag, en till dag som gravid.
Ellen är nu på dagis och jag ska snart ta tag i plugget.
Jag önskar att bebis kommer snart för nu längtar jag efter vår andra lilla skatt ❤
Kram
100%
Dagen är här. Idag är skruttan i magen beräknad att komma. Har hon gjort det? Nej, hon verkar trivas bra och sprattlar och har sig mest hela tiden.
Jag har haft otroligt mycket sammandragningar senaste veckan och trott flera gånger att det varit på gång, men ack så fel jag haft. Inatt hade jag dock två värkar, men det var ju inte mycket att hänga i granen när det inte fortsatte.
Kroppen hade klarat av att vara gravid längre, men huvudet säger att det får vara nog nu. Jag längtar till lillasyster kommer. Allt är klart här hemma och Ellen går fram till min mage och säger "nomma" (komma) till bebisen hela tiden.
Vi får se hur det blir när skruttan väl är här, då kanske Ellen ändrar sig 😉
Fram till att något mer händer med bebisen så ska jag passa på att plugga, plugga och plugga lite till. Ju mer jag hinner få gjort nu desto mindre har jag att göra senare tänker jag.
Å jag kan avsluta med att jag i december fick nytt jobb. Jag hat klättrat i karriärstegen och tagit mig upp till det vi kallar säljledare. Det är samma sak som avdelningschef. Inte alla som två månader innan förlossning får den chansen. Det visar att min chef tror på mig! Helt otroligt. Förutom löneökning så kommer det innebära fruktansvärt mycket mer ansvar och mer jobb. Men jag är taggad. Jag hann vara säljledare fram till 20 januari, då jag gick hem. Nu är min vikarie i full fart med att jobba in sig i rollen och jag stöttar henne hemifrån med svar på frågor och liknande.
Ha det dina så lovar jag att återkomma inom kort. Jag tänkte försöka skaka liv i bloggen igen för att i framtiden kunna gå tillbaka och se vad som hänt.
Kram på er mina trogna följare som tittar in här trots att jag inte skrivit på länge!
Oktober 2016
Tänk vad tiden går fort. Jag har hunnit jobba i 7 månader sedan jag avslutade min föräldraledighet. Ellen växer för fullt och har precis blivit 17 månader. Det händer så mycket varje dag. Nu har det varit vabbande i över en vecka pga vattkoppor och feber. Det går tydligen på dagis så jag var beredd på att det skulle komma.
Jag håller förutom att jobba på med mitt sista år på högskolan. I juni är det egentligen tänkt att jag ska vara klar, men hur det blir med det återstår att se.
I början på februari är vi beräknade till att utöka familjen med ytterligare en flicka. Jag är alltså gravid igen just nu är vi i vecka 23 och jag mår faktiskt otroligt bra.
Jag har fått frågan på jobbet hur länge jag tänkt jobba. Än har jag inte kommit fram till något exakt datum, men jag kommer inte gå hem två månader innan som med Ellen. Jag gissar mer på att det kanske blir runt 15 januari. Då får jah drygt två veckor hemma innan det är beräknat.
Hur det blir återstår att se.
Nu ska jag leka med Ellen innan det är dags för henne att sova.
Må så gott så höra vi en annan gång
November är här
Novembermånad är här och jag har fullt upp hela tiden. Inte så konstigt kanske ;)
Ellen har hunnit passera 6 månadersstrecket och utvecklingen går framåt i en enorm fart. Sedan en månad tillbaka kan hon sitta, i helgen kom första tanden fram och sedan några veckor tillbaka försöker hon krypa. Det går inte så bra framåt, men bakåt går att åla sig hur långt som helst.
Jag avslutade för två veckor sedan de två första kurserna på min utbildning. Vet inte om jag skrivit om det innan, men jag pluggar alltså på heltid samtidigt som jag är hemma med Ellen. Jag kände för att ge mig själv en rejäl utmaning och valde därför att börja plugga. Utbildningen är helt på distans och läses via Blekinge Tekniska högskola. Fy fasen va roligt det är att hålla på!
Jag bara älskar mitt liv och allt som händer runt mig. Det är så förbaskat roligt att gå upp på morgonen, leka några timmar, lägga Ellen, plugga lite och sedan leka vidare när skruttan sovit klart.
Jag har det så fruktansvärt fantastiskt!!!
:D
30/7
Hej!
Dagarna bara rullar på. Det var länge sedan jag skrev här sist!
Ellen har hunnit växa enormt och på söndag blir hon tre månader. Helt galet vad fort tiden har gått.
När Ellen var precis en månad fick vi det första leendet från henne. Ett leende som var medvetet. Tidigare har det varit leendet i sömnen, men 2 juni kom alltså det först riktiga leendet, på skötbordet vid blöjbyte.
Ellen lärde sig att rulla när hon var 7 veckor och en dag (21/6). Då var det mage till rygg. Nästan två veckor senare (3/7) var Ellen 8 veckor och 6 dagar. Då var det dags att rulla från rygg till mage.
11 veckor hann hon bli (17/7) innan första tanden började titta fram. Det är vasst och spetsigt och det kliar tydligen en del i tandköttet.
Nu består dagarna i att logga i babygymmet, skratta, spy lite och bara hänga med.
Hon är fortfarande ett ganska lättsamt barn.
För två veckor sedan var hon 60cm lång och vägrade 6175gram. Hon växer så det knakar och utvecklas i en hastighet som är helt otrolig.
Nästa vecka är det vaccination som gäller...
Jag bara älskar livet som mamma!
Ellen
Ellen, älskade lilla Ellen.
Du har idag blivit 10 dagar gammal. Att se dig vara mer och mer med får mig att le från öra till öra.
Vi lämnade BB för en vecka sedan. Hem till verkligheten och nya livet. Du är en snäll bebis som tycker väldigt mycket om att äta och sova. Ungefär som alla andra bebisar skulle jag kunna tro :)
Mitt lilla hjärta
Ellen 20015-05-02
För exakt en vecka sedan låg jag i en säng på förlossningen och pussade och snuffade på min lilla nyfödda dotter.
Det här med att få barn är en obeskrivlig känsla. Mycket kärlek, lycka och glädje.
Det går inte att föreställa sig vad som komma skall, men jag måste faktiskt erkänna att jag var inställd på att förlossningen skulle vara jobbigare och ta längre tid än vad den gjorde.
Vi var ute och mina föräldrar på fredagen och byggde på altanen. Jag misstänkte absolut inte att det skulle bli den sista dagen på denna graviditet. Då jag gått ner i vikt under graviditeten och inte haft några problem med foglossning eller liknande så har jag känt mig ganska så pigg i kroppen.
Jag hjälpte till med altanbygget så mycket jag kunde. Det blev dock mest hålla brädor, bära brädor på plats och lite sånt. De jobbiga i form av mätning, kapning och liknande överlät jag med varm hand till pappa och Jens ;)
På kvällen satt jag och Jens i soffan här hemma och tog det lugnt. Ellen i magen lekte rövare och höll på att sparka och sprattla hur mycket som helst. En del sammandragningar hade jag då, men det var inget som gjorde ont. Magen bara drog ihop sig, så som det varit de senaste veckorna.
Strax innan midnatt när vi gick och la oss hade jag svårt för stt komma till ro. Det var inte så bekvämt att ligga ner. Låg jag på ena sidan så gjorde det ont i höften, vände jag mig då så tog det inte lång tid innan den höften gjorde ont istället.
Jag hade dock haft det så en vecka ungefär och var inte alls fundersam på att det kanske var något på gång.
Ryggen var lite stel, men jag trodde det berodde på altanbygget.
Att ligga ner var inte lätt och bekvämt. Istället gick jag runt en stund för att försöka trötta ut mig själv så jag skulle somna direkt när jag la huvudet på kudden.
Det gick dock inte.... 00.14 gick slemproppen. Jag hade dock hört att det inte alls behövde betyda att förlossningen var på gång.
Kroppen fortsatte efter detta att vara stel och varje gång jag försökte lägga mig så kändes det för mycket i höfterna. Ett tag där accepterade jag att det skulle bli en sån natt där sömnen skulle bli lidande, men då vi inte hade något mer än altanbygget resten av helgen så kände jag aldrig att det skulle bli några problem. Jag kunde sova på dagen istället.
Klockan var någon minut i halv tre och jag hade försökt mig på att somna ännu en gång. Det gick inte. Jag kände att jag behövde kissa. När jag reste mig ur sängen hann jag till dörren innan vattnet gick. Jens som sovit i stort sett hela tiden flög upp när jag kläckte meningen "nu gick vattnet".
Efter det tog det bara någon minut innan värkarna kom igång. Strax innan tre ringde vi förlossningen för att kolla vad vi skulle göra. Jens fick ta samtalet då jag hade en hel del värkar redan då. Koordinatorn ville att vi skulle avvakta i först 2-3 timmar, men då jag redan hade regelbundna värkar så ändrade hon sig till att vi skulle höra av oss efter en timme.
Jag la mig i ett bad för att försöka lindra det värsta av det onda. Strax efter fyra ringde Jens återigen till förlossningen. Mina värkar höll då i sig i ca en och en halv minut och kom kanske var tredje minut. Då beslutades det att vi skulle komma in.
Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och rullade mot östra. Klockan 04.57 parkerade vi utanför och gick in.
Vi möttes av barnmorska Malin och en studerande som jag inte minns namnet på. Vi fick ett rum och ctg sattes på. Det visade på regelbundna värkar och att Ellen mådde bra.
Jag undersöktes, men de kunde inte se att vattnet gått. De misstänkte däremot att det var en av hinnorna som gått sönder och därmed bara en del av vattnet som kommit.
"Vi får se hur vi ska göra. Ni kanske får åka hem och äta frukost och ta det lugnt för att komma tillbaka senare idag"
Barnmorskan trodde inte att det var på gång.
Jag bad om att få bada då jag totalvägrade det där med att vi skulle åka hem! Detta var vid 6-tiden. Tyvärr ignorerades detta och sköts fram då det ungefär en timme senare var skiftbyte.
Värkarna som kom var kraftiga och jag minns att jag sa till Jens att det kändes som jag skulle svimma.
När det väl byttes och nya barnmorskan Solveig kom så blev det andra puckar. Jag bad återigen om bad och att jag ville ha lustgas. Jag tror det var nu jag undersöktes och det visade sig då att jag var öppen 6 cm
Direkt tappades ett bad upp och jag fick äntligen sätta mig där i. En sån befrielse att äntligen få det där badet jag ville ha. Lustgasen sattes även in och helt plötsligt blev värkarna som en lekstuga. Visst kände Jah fortfarande av dem, men de var hanterbara.
Tjugo i nio var vi tillbaka i rummet. Jag var öppen 8 cm och lustgasen ökades på ett steg.
En timme senare var jag helt öppen och Ellen var redo att komma till världen.
Krystvärkarna kom, men trots att kroppen ville krysta så fick jag order om att inte göra det. Det var en kamp att hålla emot.
Efter bara fem krystningar födde jag klockan 9.57 en välskapt dotter. Tårarna bara rann av lycka.
Det var obeskrivligt. 3690 gram och 52 cm lång. Vår lilla skatt ❤️
Fem timmar på förlossningen och Ellen var ute! Barnmorskan var förvånad att det gått så snabbt.
Sedan den sekunden ändrades livet för alltid. Nu har jag en liten dotter i min famn som jag älskar otroligt mycket.
Hon är en snäll och lättsam tjej som tycker om att sova. Amningen kom igång snabbt och hon äter som hon ska.
Idag är hon en vecka och jag bara älskar livet som mamma.
Det är en speciell och obeskrivlig känsla att få barn.
Så lycklig!!!
Idioti...
Det finns inte mycket som gör mig irriterad... Men när personer som varken har tillräckligt mycket information eller kött på benen lägger sig i, då blir jag förbannad!
Livet är en dans på rosor: ibland sticker det till och då gör det ont!
Vissa saker som händer kan man inte påverka, hur mycket man än försöker och vill. Alla tar vi olika beslut i livet, vissa bättre än andra.
Att denna blogg inte längre uppdateras speciellt flitigt beror främst på att jag vet att det finns personer som tar illa upp av att jag och mina nära mår bra. Det är tydligen inte okej!
I mina ögonen är det bara patetiskt. Jag skiter fullständigt i er, men låt inte er ilska/frustation eller vad fan det nu är gå ut över mig eller mina nära och kära.
Jag ville egentligen bara markera för många att det faktiskt inte finns något som kan få mig att falla.
Jag är för stark för att någon ska kunna påverka mig negativt.
Snart är i alla fall vårt lilla mirakel här. Jag längtar så!
Dagen D -passerad
I måndags var dagen då sprattelfia var beräknad till. Som för så många andra ligger hon kvar och gottar till sig i min mage.
Det känns lite overkligt att veta att det nu faktiskt är väldigt kort tid kvar tills hon är här.
Graviditeten är absolut inget jag kan klaga på. Jag har haft det ganska så lätt och behagligt. Jag klagar verkligen inte, trots att det absolut inte var meningen att lilla sprattlet skulle bli till!
Hon är ett medicinskt mirakel som inte ens läkarna förstår sig på.
Det är många som har tankar, åsikter och allt vad det nu är om detta, men jag kan lova er alla att beslutet som jag och Jens fattade tillslut inte var lätt. Jag vet inte hur många tårar och prat vi hade.
Vi levde i en förnekelse länge, mer om detta kan jag ta en annan gång.
I takt med att dagarna bara ska avklaras så hittar vi på lite smått och gott.
Ett altan och uterumsbygge är i gång hos mina föräldrar. Jag har varit med och hjälpt till lite, trots att jag är så höggravid man kan bli. För mig är det inget som hindrar mig. Jag känner varken tyngd eller något jobbigt i kroppen, så varför inte försöka göra lite så timmarna går?
Jag ligger trots allt fortfarande på -3 kilon sedan inskrivningen. Å efter förlossningen borde en del kilon till försvinna för lite vikt med bebis, fostervatten och allt vad det nu är bär jag allt runt på. Inga svullnade ben, händer, fötter ännu! Barnmorskan räknade med att det inte är något jag kommer drabbas av.
I början på veckan var vi på husknuten. Det var ett givande och roligt besök. Det är speciellt att kunna gå och titta på hus, kolla hur planlösningar på nya hus är och sådär.
Snart ska jag slänga in bröd i ugnen. Det är en grej jag försöker syssla med nu när det finns tid. Att få baka sitt egna bröd ät något jag verkligen bara älskar!
Nästa inlägg här kanske det ligger en bebis i närheten av mig. Ryggen känns idag, inte sånär vanligt ont utan detta är en annan känsla. Kan det vara starten på vad som komma skall kanske? Vi får se...
Tjao
Vecka 36 och föräldragrupp
Tjabba!
Idag är vi i vecka 36 (35+3) och endast 31 dagar kvar tills skruttfia beräknas anlända. Tänk vad tiden går fort!
Dagarna, veckorna, ja till och med månaderna springer i väg!
Det känns lite konstigt att tänka tillbaka och inse att denna graviditet snart är över. Snart är hon här hos oss. Tiden går verkligen otroligt fort. Jag tyckte inte det var så länge sedan då jag började misstänka att någon bosatt sig i min mage, men tydligen har det nu hunnit gå exakt 32 veckor! Helt galet vad tiden går fort!
Jag har nu varit hemma i en månad och min kropp har mått så otroligt bra. Att inte jobba har gjort att jag slipper ryggvärken som jag ständigt hade då det var lyft och mycket på gång hela tiden...
Att få låta kroppen vila och ta det lugnt har verkligen varit behövligt!
Än så länge kan jag inte påstå att jag tycker att magen är tung, men tydligen är det ivägen då jag upptäckt att det fasiken är fläckar mitt på magen på alla(!) mina tröjor ;)
Undra om jag kommer lära mig att jag börjar bli lite tjock innan magen är borta ;)
Idag var vi på föräldrakurs. Mycket information och kroppen var allt lite mörbultad efter att ha suttit en hel dag. Det där med att sitta länge är verkligen inte min grej. Det börjar lätt göra ont lite överallt i kroppen efter bara en liten stund!
Mycket av det som sades under dagen var sådant som jag redan hade koll på. Kanske beror detta på att jag är ganska så förberedd och påläst om vad som händer de kommande veckorna fram tills dess att hon är här. De andra paren som också var där hade inte alls lika mycket koll!
Det är nog jag i ett nötskal. Vill kunna veta och "planera" vad som komma skall...
Nästan alla sidor, appar och allt vad som nu finns om graviditet skriver att man i denna vecka borde ha svårt för att sova, tycka att magen är tung och mest gå runt och vara trött hela tiden.
Detta är däremot inget som jag känt av ännu. Att sova är inte några problem. Jag kan ligga på precis samma sätt som innan jag var gravid. Kanske har det en lite fördel att jag bara älskar att ligga på sidan med en stor kudde att krama.
Magen känner jag inte som så tung, ännu. Enda skillnaden är att den är större och liksom kan vara ivägen, men absolut inte tung!
Trött vet jag inte heller om jag känner mig. Visserligen tar jag det ganska lugnt på dagarna och spenderar mesta tiden hemma med hushållssysslor eller liknande. Det är inte så ansträngade för kroppen helt enkelt...
För övrigt har vi kommit in i hustankarna mer på riktigt. Här hemma ska det renoveras först. Just nu är jag mest sugen på att bygga nytt hus. Detta mest för att det faktiskt blir billigare än att köpa nytt, men även för att man då kan styra mer över hur man vill ha det.
Hur detta slutar återstår dock att se.... Men förmodligen blir det inte så mycket mer gjort förrän efter sommaren. Nu ska vi fokusera på vår lilla skatt som snart kommer.
Nu ska jag umgås lite med min sambo innan jag kryper ihop under täcker för att avrunda denna dag.
Ha det fint!
Avslutar med en nytagen magbild...
Vecka 28
Nu händer det verkligen grejer! Jag har gått in i vecka 28 och magen växer så det knakar. Det är full aktivitet i magen så fort jag är still.
Det blir jobbigare på jobbet för var dag som går. Vissa dagar lämnar jag jobbet med en värk i ryggen som är så fruktansvärt jobbig. Det gör riktigt ont. Enda som hjälper i det läget är att jag lägger mig på sängen och tar det lugnt ett tag.
För övrigt bara jag älskar detta tillstånd med en mage som växer!
Bekräftat!
Jag tror bilden berättar en hel del.
Det är en liten flicka som bor i min mage!
Lilla älsklingen, nu är det 101 dagar kvar tills vi beräknas träffas. Ligg kvar och gotta dig fram tills dess. Det är mysigt att känna dig sparka.
V 26
Ännu en vecka har passerat. Jag har jobbat nästintill varenda dag.
Min lilla gosemage!
Idag har jag gått in i vecka 26. Magen har växt ännu mer och bebisen sparkar bara mer och mer. Det är en underbar känsla att ligga och smeka på magen och känna hur bebisen blir lugnare för stunden för att sedan braka igång med full fart igen.
Det börjar bli tyngre och jobbigare för ryggen att jobba. Jag har ganska ont när jag kommer hem och behöver då vila en stund. Trots detta så är det skönt att jobba.
Jag har ansökt om graviditetspenning, men det tar ett tag inna jag får svar på hur det blir med det.
För övrigt händer det inte så mycket annat här i mitt liv. Jag njuter av dagarna och mår otroligt bra!
Ta hand om dig så hörs vi. Kuddarna ropar på mig.
Natti natti
Min lilla gosemage!
Födelsedag och vecka 25
Hej hallå!
Idag är det min födelsedag, inte för att det är mycket att fira att jag blivit 24....
Det som är lite roligare är att vi idag gått in i vecka 25. Det är verkligen full fart i magen. Bebisen har kommit på attd et är roligt att sparka när jag ska sova. Det är en härlig känsla. Att lägga handen på magen och känna hur det bufflas till.
Magen växer och även detta är en magisk känsla. Det är underbart att se hur magen växer och samtidigt veta att bebisen utvecklas mer och mer för var dag som går.
För övrigt har jag och Jens varit förlovade i en månad idag!
En nytagen bild på mig :)
Ta hand om dig!
Puss
Sista inlägget för i år
Tja ni trogna läsare som tydligen kikar in här trots att jag suger på att skriva och uppdatera.
Sedan sist har det hänt otroligt mycket!
Det är knappt så jag kan skriva detta utan att fälla en eller två lyckotårar.
Jag och Jens har gjort i ordning sovrummet, tapetserat om och lite så. Vi förbereder oss lite smått för en flytt någon gång framöver.
Just nu bor vi i en tvåa, men min dröm är ett hus på landet.
Ett hus är det mycket prat om här hemma. Det kommer bli trångt när vi i slutet på april blir en till.
Ja, du läste rätt! I min mage är det en lite krabat som sparkar och har sig. Yes, jag är gravid! 😀
När livet ändå håller på att ta en ny väg så passade vi även på att förlova oss den sjätte december.
Det känns verkligen helt galet bra.
Jag har gått in i vecka 24 och magen växer som bara den. Det är full fart i magen och nu känns även sparkarna om man lägger handen på magen.
Jag och Jens gissar på att det är ett fotbollsproffs som gottar sig i min mage.
Det är nu bara timmar kvar på detta år, men för mig gör det inget. Jag ser fram emot att välkomna det nya året och alla förändringar som kommer ske.
Som avslutning på detta inlägg så kommer två bilder... En på min bebismage från i förrgår och en på våra ringar, tagna på förlovningsdagen.
Ta hand om er så hörs vi igen inom kort!
Augusti 2014
Hej hej hallå!
Som vanligt har jag haft mycket att göra, så mycket att bloggen faktiskt inte funnits alls i mina tankar.
Sommaren börjar lida mot sitt slut, regnet faller från himlen och det börjar bli en behaglig temperatur på runt 16 grader ute.
Tänk att tiden bara flyger iväg!
Sedan jag skrev här sist har det säkert hänt sjukt mycket! Livet har gått upp och ner, fram och tillbaka.
Jag bor fortfarande kvar i Ulvegärde med min sambo. Efter nästan ett år här fick jag adressändrat, så sedan ett halvår tillbaka bor jag även här på pappret ;)
Jag jobbar fortfarande kvar på Coop. Under sommaren har jag varit mejeriansvarig. Det har betytt en hel del ansvar, tidiga dagar och hemgång någon gång mellan 13 och 14 nästintill varje dag.
Eftermiddagarna har mestadels spenderats hemma i hängmattan, på soffan eller ute på havet.
Jag har inte alls tyckt om den värmen som varit, tyvärr!
Medan andra har haft semester och njutit av ledigheten har jag varit på jobbet och knegat på. Det var först nu i måndags som jag gick på semester! En hel vecka valde jag att unna mig detta år. Trots att jag nu bara har helgen kvar av min semester så känns det som om jag varit ledig hur länge som helst. Tiden har gått långsamt och jag har konstigt nog varit både uttråkad och längtat tillbaka till jobbet!
För övrigt planerar jag och min sambo lite förändringar här o vårt boend. Inom en snar framtid kommer det tapetseras om i sovrummet, flyttas lite möbler och vi kommer lämna vardagsrummet för att flytta i i sovrummet. Sambons son flyttar till sin mamma och vi kommer i stort sett vara själva hela dagarna.
Mitt bohag som fortfarande står hos mormor ska så smått förflyttas till sambons garage. Allt ska kollas och rensas ytterligare en gång!
Nu är kvällen dock här, fotboll visas på tvn och jag känner för att vara lite social istället för att sitta och pilla på min padda....
Imorgon är en ny dag, tvättmaskinen är laddad och jag ser fram emot en dag med lite pyssel och städande här hemma
Ha det fint så hoppas jag att vi snart ser ett nytt inlägg här
Puss och kram
Pärlan
Köpte mig en pärla igår... Lycklig och nöjd!
!
För fyra timmar sedan slutade jag jobba. Det var en arbetsdag med en hel del stress.
Vid midnatt när jag kom hem gick jag och la mig direkt. Å sedan dess har jag legat här. Det är omöjligt att somna. Foten gör fruktansvärt ont. Det är ett helvete. Jag klarar inte av att slappna av. Jag tog nyss mina theralen. Förhoppningsvis kanske denna medicin är min räddning. Just nu vill jag bara sova!
Nattinlägg
Hallå,
Klockan visar på halv fem och jag har legat vaken i drygt en timme. Trots att jag försökt somna om så går det inte.
För tillfället har jag en ljudbok i örat samtidigt som jag njuter av lugnet.
Det gör absolut inget att jag inte kan sova. Jag tycker trots allt att det är ganska mysigt att bara ligga och blunda, lyssna på en bok och njuta av att det är lugnt och tyst.
Om sex timmar ska jag dra till jobbet. Om jag får sova något mer innan dess återstår att se.
Ha en bra dag!
Puss
Ibland....
Ibland går saker och ting inte att förklara varken i text eller bild...
Just nu är det så....jag vet inte vartjag ska börja eller hur jag ska skriva. Allt bara snurrar och det blir kaos.
Jag kommer därför inte skriva något längre inlägg här. Vill inte riskera att bli feltolkad.... Inte riskera att trampa någon på tårna.
Jag vill inte såra någon, så då väljer jag att behålla allt inom mig....
