Nä, någon vidare sångröst har jag absolut inte... Men jul är det ändå här i lägenheten.
Idag åkte de sista tomtarna upp.

Jag tycker det är mysigt med massa lampor som lyser upp överallt.

I år får det bli två stjärnor och en adventsljusstake i mitt fönster. Även en julgardin åkte upp. Lite ovant är det med en kappa. Funderar på om jag tycker om det eller inte. Har gardinlängder i klädkammaren som kanske åker upp istället. Jag vet liksom inte vad jag tycker om den som sitter uppe ;)

För övrigt så mår jag bara bra. Var på ABC en sväng imorse. Det var dags för provtagning och EKG. De tog 12 rör blod... och sedan svimmade jag.
Min kropp klarade idag inte av att förlora så mycket blod. Inte för att det är mycket egentligen, men ändå.
Jag får skylla mig själv att jag inte åt innan jag gick dit. Men seriöst, jag skulle vara där halv tio. Det finns ju ingen möjlighet i världen att jag skulle hinna äta innan dess. Jag hatar att äta på morgonen, det går bara inte!

Jag överlevde ändå, trots att jag var lite smådarrig i kroppen efteråt. Läkaren, Per, tvingade i mig en macka när jag var där.
EKG var det dags för därefter. Min puls var enligt läkaren lite låg. Den låg på 59slag/minut. Jag fick frågan om jag tränar ofta. Hahaha, jamen visst. Min fot tillåter ju mig att träna liksom. "Näää, jag är slappast i hela Kalmar" blev mitt svar.

Om två veckor får jag provsvaren. Det ska bli kul att se om de visar om jag är frisk eller ej.
På torsdag ska dessutom ätstörningsdiagnosen ställas. Undra vad det blir. Skulle mest kunna gissa på UNS. Jag uppfyller inte alla krav för varken anorexia eller bulimi.
Vad det blir för behandling återstår också att se. Öppenvård? Dagvård? Hmm... många frågor som jag snart får svar på.

Nu ska jag titta på tv och njuta av lugnet.

Kram!

Julgardinerna är uppe, ljusslingan på balkongen är på plats. Nu är det jul här i vårt hus... nanannana

Ja, det jag ville komma fram till är att det nu är julpyntat här i lägenheten. Det är en mysig känsla. Jag som tidigare år hatat julpynt har i år ändrat mig totalt. Jag har införskaffat julgardiner, eftersom jag inte ägde några tidigare. Tomtar är köpta och väntar på att bli utplacerade i lägenheten.
I år tycker jag det ska bli mysigt med lite julstämming.

I eftermiddags avnjöt jag en underbart go trerätters tillsammans med de bästa.
Det blev den menyn jag skrev igår. Smarrigt värre liksom!

Jag åt som en häst, det var behövligt och min kropp har nu fått massa ny energi. Det var gott, mycket gott och otroligt mättande!

Nu är det kväll. Jag chattar lite på msn, lyssnar till ljudet från hamstrarna som gnager på något av allt det godis mina kompisar la i burarna. Snacka om att de blivit bortskämda idag. Det är inte ofta de får vara ute ur burarna så mycket som när mina kompisar är här ;)

Nu ska jag snart fundera på att sova. Eller titta på film... eller nått sånt.
Spontanköpte alla Harry Potter filmer idag, så inom en snar framtid blir det Harry Potter-maraton här på Riddaregatan ;)

Nu svamlar jag bara.
Vi hörs!

Kram och nattinatt!

Kan inte sova... Vill inte sova... Funderar för mycket.

Just nu kan jag inte tyda mina känslor. I hjärnan är det kaos och jag kan inte riktigt koppla av. Ligger gött under täcket, men att somna går inte. Jag är inte trött. Eller jo, det är jag visst!
Kroppen gör ont. Lederna värker, foten protesterar.
Jag funderar på om jag vågar ta mina älskade, hatatade Tramadol. Risken är att jag blir så där förbannat dålig som vanligt. Jag har inte lust att bli hög som ett hus, må illa, spy och bara må sådär fruktansvärt förbannat dåligt. Nä, det är nog kanske bättre att ha ont och inte kunna sova. Ska till skolan om 7 timmar för en föreläsning. På eftermiddagen/kvällen blir det förmodligen trerättersmiddag med flickorna för att fira Annahita som igår, söndag, fyllde 22 år.

Jag satt under kvällen och funderade fram på vad man kunde äta och kom fram till följande:
Förrätt: AntiPasti i rulle med örter, rostad paprika och zucchini.
Varmrätt: Baconfylld kycklingfilé med kantareller och parmesanskum serveras med sparrispotatiskompott
Efterrätt: Chokladmousse.

Om det är gott vet jag inte, men det känns som en ganska okej meny. Efterrätten kan eventuellt ändras, får se imorgon vad som känns bäst att göra.

Nu ska jag ägna mig åt att läsa lite bloggar en stund, spela lite Wordfeud och bara njuta av att inte kunna sova. Ibland är det faktiskt ganska härligt att ligga vaken på natten och fundera på saker och ting.

Ha det fint!

Paprika smakar seriöst helvete... och ändå äter jag det...!
Jag har aldrig i hela mitt liv tyckt om paprika. Det smakar liksom... typ udda.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag dock försökt äta sånt som jag egentligen hatar. Något inom mig säger att det går att lära sig att äta all mat. Men seriöst, paprika... Nä, jag plågas varje gång jag äter det.

Lök har jag däremot lärt mig att äta. Det smakar visserligen inte speciellt gott, men det går att äta.

Nä, ska jag få i mig den paprika som är kvar så måste jag hämta chilikryddan. Snacka om att vara beroende av chili. Allt kryddas med den. Det ska bränna på läpparna när maten ätits upp.

Fy fan vad jag hatar paprika!!

Och vilket intressant inlägg... Suck!

Jag har fått många frågor om varför jag inte längre skriver om hur jag mår och hur det går med maten...
Att jag valt att inte längre meddela omvärlden och alla mina bloggläsare om detta beror på flera olika anledningar. Den absolut främsta är för att allt jag skriver här tydligen misstolkas. Jag orkar inte med att höra från andra folk om vad jag borde göra, hur jag ska "lyckas" och allt vad som nu sägs.

De som verkligen vill och behöver veta hur jag mår får självklart reda på detta. Jag pratar med mina föräldrar ett par gånger i veckan och de vet när jag varit på ABC (Anorexi & Bulimi Center). De vet hur utveckligen ser ut, vad som händer nu och vad som kommer att hända.
Mina kompisar, de abslout närmsta, vet också om när jag ska till ABC och de hör alltid av sig efteråt för att kolla hur jag mår.
Det är några få personer som vet exakt allt som händer i mitt liv, det är ytterst få personer som jag kan öppna mig för och berätta att jag vissa dagar mår mindre bra.
Jag har alltså valt att bara berätta hur jag känner och mår för de personer som "behöver" veta det.

Jag är dock ganska så säker på att mina kompisar kan se på mig när allt inte är som det ska...

Utredningen om ätstörningen pågår förfullt. Jag har varit med om ett antal samtal på ABC, några läkarbesök och på måndag ska blodprov samt EKG tas. Om en vecka, på torsdag, ska diagnosen vara fastställd och det är först då som behandlingen börjar på riktigt. Vad det blir för behandling återstår att se...

Jag kommer alltså härdanefter fortsätta vara lite "hemlig" om hur jag mår, allt för att slippa bli misstolkad hela tiden.

Detta är mitt beslut. Jag väljer vad som ska skrivas i denna blogg.
Jag vill inte att mina läsare ska förknippa mig med en deprimerad & ätstörd jävel. Mitt liv rullar på som vanligt. Jag jobbar en hel del, är i skolan några timmar, sover, pluggar lite hemma, träffar kompisar, fixar lite innebandysaker och äter lite mat.

Det är fullt upp hela dagarna och jag gillar det.

Jag vet att det är många personer som kommit hit sedan jag släppte "nyheten" om hur läget med mig är. Jag har fått höra enormt mycket skit från personer som misstolkat det jag skrivit.
För att slippa att bli misstolkad så kommer jag alltså inte skriva speciellt mycket mer om hur jag mår.
De som behöver veta det får prata med mig istället. Det är lättare att kunna förklara och den andra kan ställa frågor om något är oklart...

Och bara för att jag nu väljer att inte skriva mer om detta så vill jag absolut inte att någon ska misstolka mig och tro att jag håller på att gå under. Jag lever, mår bra och har mina motgångar. Det går inte att vara på topp hela tiden. Alla har vi stunder då man bara vill försvinna en stund, stänga av alla känslor och bara krypa ihop på soffan och lyssna på lite musik.

Jag är helt enkelt trött på att hela tiden bli misstolkad!!

Ibland känns det bra att bara ligga och krama en nalle, tänka att det är någon som jag saknar. Just nu agerar nallen min familj. Jag skulle vilja åka hem, krama om familjen och bara säga hur mycket jag älskar dem! ♥

Ja, jag vet att mina nyckelben syns och det är något jag hatar. Så fort jag bara går ner något kilo så börjar blir både revben och nyckelben synligare... Inget jag tycker om!!!

Men sånt är livet.

 

Jag äter, tränar ingenting, umgås med kompisar, jobbar och har det förbaskat bra. Jag tycker om att vakna på morgonen, mysa lite i soffan framför tvn och sedan låta dagen passera med ett stort leende på läpparna!

♥

Jag somnade tillslut inatt, lagom till nyhetsmorgon började på tv. Klockan var alltså sex ungefär. Lite småsegt att inte kunna sova.
Tre timmar senare vaknade jag, pigg och glad. Jag hade planerat att gå till skolan på ett seminarium om två timmar, men min chef ringde och frågade om jag kunde hoppa in och jobba. Självklart sa jag ja, pengar in liksom ;)
Jag går på seminariet imorgon istället.

Nu ska jag hoppa in i duschen, dricka lite kaffe och bara njuta av tystheten en stund innan det är dags att plugga en stund.

Ha en finfin dag!
Kram