Ett måste!
Kaffemaskinen är inkopplad och kapselstället är påfyllt.
Nu kommer jag kunna spendera många timmar vid skrivbordet? ;)
Blickar tillbaka...
Söndag 24/7-2011
Jag har trillat dit. Jag har tidigare i mitt liv mått dåligt, men det här är nog det värsta jag varit med om. Maten går åt helvete. Jag känner mig äcklig, tjock, fet och förbannat ful. Sedan jag lämnade Kalmar har jag gått ner 9 kilo. 9 äckliga jävla kilon. Vidrigt!
Jag satt i mitten på veckan och tittade på massa gamla kort. Jag hittade kort från sommaren 2007 då min kropp bestod av muskler. Det var på den tiden jag tränade både fotboll och innebandy, med fyra olika lag. Det var då mina veckor innehöll 6 träningar och 3 matcher.
Jag längtar tillbaka till den tiden, främst till den kropp jag hade då.
Att jag i december samma år skulle råka ut för en allvarlig fotledsskada som skulle förändra mitt liv för alltid kunde jag då aldrig tänka mig.
Fotledsskadan förändrade allt för mig. Jag blev skadad för livet och träningen blev jag tvungen att dra ner på.
Musklerna försvann och byttes ut mot fett. Det var psykiskt jobbigt.
Ätstörningen är tillbaka, och är värre än värst.
Jag har tappat kontrollen.
Jag tror inte folk vet hur dåligt jag egentligen mår. Varje dag kämpar jag mot tårarna. Varje dag är ett rent jävla helvete.
Jag skär mig själv. Det är ett rop på hjälp. "Se mig, jag klarar inte av mig själv just nu!"
Psyket är ostabilt och jag är rädd för mig själv. Rädd för vad som kan hända.
Ibland känner jag att jag inte vill leva längre. Jag ser liksom inte mening med att fortsätta detta jävla helvete.
Efter jobbet i fredags mådde jag så fruktansvärt dåligt. Monstret i huvudet sa att jag lika gärna kunde köra ihjäl mig.
Jag ville komma bort från allt. Jag ville slippa lida. Jag ville faktiskt dö!
Trots flera samtal till psyket så tar de mig ändå inte på allvar. Jag har försökt få hjälp i över ett halvår, men de anser inte att jag mår tillräckligt dåligt för att behöva hjälp.
Jag behöver fan hjälp!!!
Jag tar mig inte ur detta på egen hand. Händer det inget snart så vet jag inte om jag lever i slutet på året. Jag mår ständigt dåligt, är ledsen och fruktansvärt deppigt & nedstämd.
JAG MÅSTE HA HJÄLP!!
[Jag hittade ett block som jag skrev i i somras när jag mådde riktigt dåligt. Det är så fruktansvärt tragiskt att jag försökt få hjälp så länge, men psyket inte tagit mig på allvar. Nu, ett halvår efter att detta skrevs har jag varit diagnostiserad med allvarlig depression och bulimi ett par månader. Varför fick jag ingen hjälp när jag ringde första gången? Varför tog de mig inte på allvar?
Det är många frågor som snurrar runt i huvudet. Frågor som jag förmodligen inte kommer få något svar på.
Jag är glad att jag tillslut fick hjälp i alla fall. Jag är tacksam för att någon tillslut lyssnade på mig och tog mig på allvar.
Jag är på väg uppåt, det går sakta men säkert!]
Jag satt i mitten på veckan och tittade på massa gamla kort. Jag hittade kort från sommaren 2007 då min kropp bestod av muskler. Det var på den tiden jag tränade både fotboll och innebandy, med fyra olika lag. Det var då mina veckor innehöll 6 träningar och 3 matcher.
Jag längtar tillbaka till den tiden, främst till den kropp jag hade då.
Att jag i december samma år skulle råka ut för en allvarlig fotledsskada som skulle förändra mitt liv för alltid kunde jag då aldrig tänka mig.
Fotledsskadan förändrade allt för mig. Jag blev skadad för livet och träningen blev jag tvungen att dra ner på.
Musklerna försvann och byttes ut mot fett. Det var psykiskt jobbigt.
Ätstörningen är tillbaka, och är värre än värst.
Jag har tappat kontrollen.
Jag tror inte folk vet hur dåligt jag egentligen mår. Varje dag kämpar jag mot tårarna. Varje dag är ett rent jävla helvete.
Jag skär mig själv. Det är ett rop på hjälp. "Se mig, jag klarar inte av mig själv just nu!"
Psyket är ostabilt och jag är rädd för mig själv. Rädd för vad som kan hända.
Ibland känner jag att jag inte vill leva längre. Jag ser liksom inte mening med att fortsätta detta jävla helvete.
Efter jobbet i fredags mådde jag så fruktansvärt dåligt. Monstret i huvudet sa att jag lika gärna kunde köra ihjäl mig.
Jag ville komma bort från allt. Jag ville slippa lida. Jag ville faktiskt dö!
Trots flera samtal till psyket så tar de mig ändå inte på allvar. Jag har försökt få hjälp i över ett halvår, men de anser inte att jag mår tillräckligt dåligt för att behöva hjälp.
Jag behöver fan hjälp!!!
Jag tar mig inte ur detta på egen hand. Händer det inget snart så vet jag inte om jag lever i slutet på året. Jag mår ständigt dåligt, är ledsen och fruktansvärt deppigt & nedstämd.
JAG MÅSTE HA HJÄLP!!
[Jag hittade ett block som jag skrev i i somras när jag mådde riktigt dåligt. Det är så fruktansvärt tragiskt att jag försökt få hjälp så länge, men psyket inte tagit mig på allvar. Nu, ett halvår efter att detta skrevs har jag varit diagnostiserad med allvarlig depression och bulimi ett par månader. Varför fick jag ingen hjälp när jag ringde första gången? Varför tog de mig inte på allvar?
Det är många frågor som snurrar runt i huvudet. Frågor som jag förmodligen inte kommer få något svar på.
Jag är glad att jag tillslut fick hjälp i alla fall. Jag är tacksam för att någon tillslut lyssnade på mig och tog mig på allvar.
Jag är på väg uppåt, det går sakta men säkert!]
Tjoho
Braskaminen är tänd, filten är virad om mig, tvn är igång och jag äter frukost.
Idag är en bra dag!
Kom hem till familjen igår eftermiddags, slappade en stund. Lämnade av lillebrorsan på deras lagfest, åkte till X, kollade lite på tv, sov en stund. Hämtade lillebrorsan kl. 04.30, åkte hem och sov vidare.
Trots allt är jag idag pigg och glad :)
Idag är en bra dag!
Kom hem till familjen igår eftermiddags, slappade en stund. Lämnade av lillebrorsan på deras lagfest, åkte till X, kollade lite på tv, sov en stund. Hämtade lillebrorsan kl. 04.30, åkte hem och sov vidare.
Trots allt är jag idag pigg och glad :)
Jobbig månad
Det blir inte många rader skrivna här.
Jag har haft en jobbig månad.
Min julledighet hemma hos familjen blev inte som jag tänkte mig. Jag bosatte mig istället hemma hos Mr X. Morfar gick bort strax efter nyår. Jag kom tillbaka till Kalmar i söndags, pluggade måndag, redovisning tisdag, ABC x3 onsdag, tenta torsdag och igår, fredag var det rättegång.
Det har varit en jävligt jobbig tid!
Jag mår för tillfället inte speciellt bra. Det har blivit för mycket... Jag är så ostabil och mitt humör pendlar hela tiden. Jag bryter ihop för minsta lilla sak och gråter mycket.
Det är jobbigt!
Medicineringen har ökats på. Nu är jag uppe på full dosering. Förhoppningsvis kommer det hända saker snart. Jag måste bara ha tålamod. Jag vet att det kommer bli bra och att det tar tid.
Jag är tacksam att jag har mina underbara föräldrar. I torsdags när allt kändes frukansvärt och jag mådde dåligt eftersom jag hela tiden tänkte på att jag under fredagen skulle vittna i en rättegång som handlade om ett mord. Jag bröt verkligen ihop totalt. Vid fyra-tiden på eftermiddagen på torsdagen ringde jag hem och grät. Mamma bestämde sig snabbt för att åka ner till mig.
Det var så härligt att hon kom. Jag hade nog aldrig klarat av rättegången utan hennes stöd. Mina föräldrar gör verkligen allt för mig!
Idag, lördag, åkte jag och mamma hem till Kungälv igen.
Förhoppningsvis kan jag slappna av och ta det lugnt ett tag nu. Jag behöver samla ny energi och massa krafter. Om några veckor börjar jag jobba igen. Det är något jag ser fram emot...
Men för tillfället är det väldigt jobbigt.
Det kommer inte bli speciellt mycket skriver här den kommande tiden heller. Jag väljer istället att fokusera på mig själv och försöka ta det lugnt så mycket jag kan!
Ta hand om dig och dina nära & kära.
Kram ♥
Jag har haft en jobbig månad.
Min julledighet hemma hos familjen blev inte som jag tänkte mig. Jag bosatte mig istället hemma hos Mr X. Morfar gick bort strax efter nyår. Jag kom tillbaka till Kalmar i söndags, pluggade måndag, redovisning tisdag, ABC x3 onsdag, tenta torsdag och igår, fredag var det rättegång.
Det har varit en jävligt jobbig tid!
Jag mår för tillfället inte speciellt bra. Det har blivit för mycket... Jag är så ostabil och mitt humör pendlar hela tiden. Jag bryter ihop för minsta lilla sak och gråter mycket.
Det är jobbigt!
Medicineringen har ökats på. Nu är jag uppe på full dosering. Förhoppningsvis kommer det hända saker snart. Jag måste bara ha tålamod. Jag vet att det kommer bli bra och att det tar tid.
Jag är tacksam att jag har mina underbara föräldrar. I torsdags när allt kändes frukansvärt och jag mådde dåligt eftersom jag hela tiden tänkte på att jag under fredagen skulle vittna i en rättegång som handlade om ett mord. Jag bröt verkligen ihop totalt. Vid fyra-tiden på eftermiddagen på torsdagen ringde jag hem och grät. Mamma bestämde sig snabbt för att åka ner till mig.
Det var så härligt att hon kom. Jag hade nog aldrig klarat av rättegången utan hennes stöd. Mina föräldrar gör verkligen allt för mig!
Idag, lördag, åkte jag och mamma hem till Kungälv igen.
Förhoppningsvis kan jag slappna av och ta det lugnt ett tag nu. Jag behöver samla ny energi och massa krafter. Om några veckor börjar jag jobba igen. Det är något jag ser fram emot...
Men för tillfället är det väldigt jobbigt.
Det kommer inte bli speciellt mycket skriver här den kommande tiden heller. Jag väljer istället att fokusera på mig själv och försöka ta det lugnt så mycket jag kan!
Ta hand om dig och dina nära & kära.
Kram ♥
Födelsedag
Jaha, ett år äldre idag. 21 år, onödig ålder.
Jag har valt att inte fira den...
Istället för att vara ego och gratta mig själv på min 21-årsdag så säger jag istället;
GRATTIS TILL LILLEBRORSAN SOM IDAG FYLLER 19 ÅR!!
Ps... Jag kommet alltid vara 2 år och 1h & 38 minuter äldre än han ;)
29/12
Ja, jag har gått in i väggen.
Ja, jag är deprimerad.
Ja, jag lider av ätstörningar.
Nu är det som det är. Jag har inte prioriterat mig själv och detta har satt sina spår. Jag har under flera år gjort på tok för mycket saker, som nu det senaste året slog till rejält. Alla småproblem blir nu stora. Jag har svårt för att klara av dagarna. Vissa saker är jobbigare än andra.
Ibland har jag dagar utan ångestattacker, medan de andra dagar kommer flera varje dag. Läget är stundtals lite kaotiskt, men det är just så mitt liv ser ut.
Jag måste tänka på mig själv och känna efter innan jag gör något. Jag vet att jag inte klarar av att ha massa saker planerade.
Allt kretsar runt mig och mitt liv. Min familj har fått offra mycket för att jag ska kunna bo här hemma. Allt planeras utifrån mig... Tråkigt, men så är det just nu...
Just nu har jag min lilla älskling här. Hon sover just nu så sött i min säng. Jag ser fram emot att lägga mig bredvid henne, ge henne en godnattpuss, krama om henne och bara njuta av hennes sällskap.
Hon har planerat min framitd. När jag flyttar till ett hus ska hon bo hos mig. Hon ska ta hand om mina barn medan jag är ute och roar mig.
Min lilla flicka betyder mycket för mig. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ♥
Ja, jag är deprimerad.
Ja, jag lider av ätstörningar.
Nu är det som det är. Jag har inte prioriterat mig själv och detta har satt sina spår. Jag har under flera år gjort på tok för mycket saker, som nu det senaste året slog till rejält. Alla småproblem blir nu stora. Jag har svårt för att klara av dagarna. Vissa saker är jobbigare än andra.
Ibland har jag dagar utan ångestattacker, medan de andra dagar kommer flera varje dag. Läget är stundtals lite kaotiskt, men det är just så mitt liv ser ut.
Jag måste tänka på mig själv och känna efter innan jag gör något. Jag vet att jag inte klarar av att ha massa saker planerade.
Allt kretsar runt mig och mitt liv. Min familj har fått offra mycket för att jag ska kunna bo här hemma. Allt planeras utifrån mig... Tråkigt, men så är det just nu...
Just nu har jag min lilla älskling här. Hon sover just nu så sött i min säng. Jag ser fram emot att lägga mig bredvid henne, ge henne en godnattpuss, krama om henne och bara njuta av hennes sällskap.
Hon har planerat min framitd. När jag flyttar till ett hus ska hon bo hos mig. Hon ska ta hand om mina barn medan jag är ute och roar mig.
Min lilla flicka betyder mycket för mig. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ♥
Paus!
Bloggen ligger på is...
Just nu har jag en ganska så jobbig period där allt verkligen går upp och ner. Julen har varit fruktansvärt jobbig trots att den egentligen varit lugn.
Jag har bott hemma hos X sedan i lördags pga olika anledningar.
Jag kom hem till familjen idag igen...
Jag kommer inte skriva speciellt mycket här, det är lite kaos i mitt liv just nu.
För att inte skapa massa felaktiga uppfattningar hos mina läsare så väljer jag att inte dela med mig om saker som händer i mitt liv just nu.
När jag återvänder hit på riktigt vet jag inte. Kanske jag redan imorgon är tillbaka.... Eller så tar det längre tid. Det återstår att se helt enkelt!
Ha det bra så länge och ta hand om sig själv och nära & kära!
Kram!
:D
Livet leker, jag skrattar och mår bra.
Idag är det ännu en toppendag.
Så jäkla nöjd!
Och snart är det dessutom julafton ;)
Idag är det ännu en toppendag.
Så jäkla nöjd!
Och snart är det dessutom julafton ;)
:)
Jag känner på mig att denna dag kommer bli kanonbra! :)
Det är typ tre dagar kvar till julafton. Mitt humör är på topp. Jag har sovit bra inatt.
Det är en toppenmorgon helt enkelt.
Nu gäller det bara att se till så den fortsätter lika bra
;)
Det är typ tre dagar kvar till julafton. Mitt humör är på topp. Jag har sovit bra inatt.
Det är en toppenmorgon helt enkelt.
Nu gäller det bara att se till så den fortsätter lika bra
;)
Känslofylld dag!
Godkväll!
Medan jag nu sitter här och äter mitt kvällsmål så tänkte jag skriva några rader här.
Inatt sov jag jättedåligt. Jag var orolig, vaknade flera gånger, drömde mardrömmar och vanliga drömmar. När jag kom till den där vanliga drömmen då jag blir mördad fick jag nog! Jag vaknade till sekunder innan jag skulle få kniven i mig... så efter det vägrade jag att sova vidare.
Jag hatar den drömmen. Det är så fruktansvärt jobbigt att ha panik när jag vaknar!
Jag kände redan när jag vaknade att denna dag skulle bli jobbig... och så blev det faktiskt :(
Förmiddagen var bra, jag spenderade ett par timmar med telefonen vid örat. Min stöttepelare fanns i andra luren. Så sjukt härligt att kunna prata med någon när ångestattackerna attackera mig.
Idag var det upptrappning på maten. Jag ska nu äta fulla portioner. Helgen gick utmärkt, men idag har det varit lite kämpigt.
Idag var det eftermiddag på ABC som gällde. Det innebar att jag skulle klara av frukost och mellanmål på egen hand. Min kropp har ännu inte vant sig vid att jag äter så ofta som jag gör nu. Det tar ca 4-6 veckor innan kroppen förstår att den får mat regelbundet. Detta gör att jag fortfarande inte känner av någon hunger. Jag har alltid haft svårt för att äta när jag inte är hungrig. Detta är något jag måste besegra! Som det är nu får jag äta efter klockan. Jag vet vilken tid jag ska äta mina måltider, och det är bara att äta trots att jag inte vill!
Trots en del ångest och mindre roliga tankar så klarade jag av frukost och mellanmål på egen hand. På ABC blev det genast mycket jobbigare. Lunchen gick visserligen ganska bra. Jag klarade precis att äta upp innan tiden var ute. Det var kämpigt, jag vet inte varför jag kände som jag gjorde.
Under vilan somnade jag till. Det behövdes verkligen!
Mellanmålet gick utmärkt. Det var inte alls jobbigt att äta. Det slank ner och jag kände mig nöjd efteråt.
Öronakupunktur var det dags för efter detta. Idag var det lite jobbigt. Jag hade svårt för att koppla av, det var så varmt i rummet.
Trots detta så är jag helt övertygad om att jag faktiskt somnade. Helt plötsligt var tiden slut och vi skulle vakna till liv igen.
En paus blev det efter detta. Jag la mig på en soffa och tog det lugnt. Kände ångest inför middagen. Jobbiga tankar snurrade. 2 atarax intogs och jag väntade på att de skulle verka.
Tyvärr hann de inte verka klart innan det var dags för middagen. Jag satt vid bordet med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag ville verkligen inte ha mat. Petade i det som låg på tallriken.
MEN jag gav mig fan på att jag skulle vinna kampen. 2 djupa andetag och sedan var jag på gång!
Det var fruktansvärt jobbigt efteråt, men jag cyklade hemåt och la mig på soffan och sov ett par timmar.
Nu har jag vaknat upp igen och undertiden jag skrivit detta inlägg har mitt kvällsmål hamnat i magen.
Jag känner mig fortfarande sådär känslig som jag varit under hela dagen. Jag vill bara gråta lite, låta tårarna rinna, mysa till kuddarna i soffan och bara ta det lugnt.
Varför jag varit såhär känslig idag kan jag inte svara på, det bara är så vissa dagar...
Bara för att detta inlägg innehåller en del känslig, jobbiga tankar och sånt så tänkte jag faktiskt bjuda på en bild som togs i förmiddags när jag pratade J i telefon.
Då var jag glad och skrattade!
Medan jag nu sitter här och äter mitt kvällsmål så tänkte jag skriva några rader här.
Inatt sov jag jättedåligt. Jag var orolig, vaknade flera gånger, drömde mardrömmar och vanliga drömmar. När jag kom till den där vanliga drömmen då jag blir mördad fick jag nog! Jag vaknade till sekunder innan jag skulle få kniven i mig... så efter det vägrade jag att sova vidare.
Jag hatar den drömmen. Det är så fruktansvärt jobbigt att ha panik när jag vaknar!
Jag kände redan när jag vaknade att denna dag skulle bli jobbig... och så blev det faktiskt :(
Förmiddagen var bra, jag spenderade ett par timmar med telefonen vid örat. Min stöttepelare fanns i andra luren. Så sjukt härligt att kunna prata med någon när ångestattackerna attackera mig.
Idag var det upptrappning på maten. Jag ska nu äta fulla portioner. Helgen gick utmärkt, men idag har det varit lite kämpigt.
Idag var det eftermiddag på ABC som gällde. Det innebar att jag skulle klara av frukost och mellanmål på egen hand. Min kropp har ännu inte vant sig vid att jag äter så ofta som jag gör nu. Det tar ca 4-6 veckor innan kroppen förstår att den får mat regelbundet. Detta gör att jag fortfarande inte känner av någon hunger. Jag har alltid haft svårt för att äta när jag inte är hungrig. Detta är något jag måste besegra! Som det är nu får jag äta efter klockan. Jag vet vilken tid jag ska äta mina måltider, och det är bara att äta trots att jag inte vill!
Trots en del ångest och mindre roliga tankar så klarade jag av frukost och mellanmål på egen hand. På ABC blev det genast mycket jobbigare. Lunchen gick visserligen ganska bra. Jag klarade precis att äta upp innan tiden var ute. Det var kämpigt, jag vet inte varför jag kände som jag gjorde.
Under vilan somnade jag till. Det behövdes verkligen!
Mellanmålet gick utmärkt. Det var inte alls jobbigt att äta. Det slank ner och jag kände mig nöjd efteråt.
Öronakupunktur var det dags för efter detta. Idag var det lite jobbigt. Jag hade svårt för att koppla av, det var så varmt i rummet.
Trots detta så är jag helt övertygad om att jag faktiskt somnade. Helt plötsligt var tiden slut och vi skulle vakna till liv igen.
En paus blev det efter detta. Jag la mig på en soffa och tog det lugnt. Kände ångest inför middagen. Jobbiga tankar snurrade. 2 atarax intogs och jag väntade på att de skulle verka.
Tyvärr hann de inte verka klart innan det var dags för middagen. Jag satt vid bordet med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag ville verkligen inte ha mat. Petade i det som låg på tallriken.
MEN jag gav mig fan på att jag skulle vinna kampen. 2 djupa andetag och sedan var jag på gång!
Det var fruktansvärt jobbigt efteråt, men jag cyklade hemåt och la mig på soffan och sov ett par timmar.
Nu har jag vaknat upp igen och undertiden jag skrivit detta inlägg har mitt kvällsmål hamnat i magen.
Jag känner mig fortfarande sådär känslig som jag varit under hela dagen. Jag vill bara gråta lite, låta tårarna rinna, mysa till kuddarna i soffan och bara ta det lugnt.
Varför jag varit såhär känslig idag kan jag inte svara på, det bara är så vissa dagar...
Bara för att detta inlägg innehåller en del känslig, jobbiga tankar och sånt så tänkte jag faktiskt bjuda på en bild som togs i förmiddags när jag pratade J i telefon.
Då var jag glad och skrattade!
Nu kryper jag ihop på soffan och njuter av att det är kväll!
Kram på er alla därute :)
Mitt nya liv
En helt vanlig dag i mitt nya liv:
08.00 Frukost:
2 mackor med smör & pålägg
1 glas (2dl) juice
10.00 Mellanmål:
1 Macka med smör & pålägg
1 glas nypon- blåbär- eller fruktsoppa
12.00 Lunch:
3 äggstora kokta potatisar/ 2,5 dl kokt pasta / 2 dl kokt ris / 2 dl potatismos
0,5 dl sås
varmrätt, tex 1 kotlett / 1 kycklingfilé
Grönsaker / sallad
1 glas mjölk
1 Frukt
14.30 Mellanmål:
1 macka med smör och pålägg
1 glas nypon- blåbär- eller fruktsoppa
17.00 Lunch:
3 äggstora kokta potatisar/ 2,5 dl kokt pasta / 2 dl kokt ris / 2 dl potatismos
0,5 dl sås
varmrätt, tex 6 köttbullar / 1 kycklingfilé
Grönsaker / sallad
1 glas mjölk
1 Frukt
20.00 Kvällsmål:
1 macka med smör & pålägg
1 knäckebröd med smör & pålägg
1 glas juice
Till en början var det jobbigt att äta såhär mycket, men jag börjar sakta men säkert vänja mig vid all mat. Jag har haft fobi för att äta bröd. Det är inte rikigt min grej... men nu har jag lärt mig att äta det. Likadant är det med mjölk. Jag hatar verkligen mjölk. Det smakar så underligt... Men jag har gett mig fan på att jag ska vinna kampen mot ätstörningen och då är det bara att följa matchemat!
Jag märker själv att jag faktiskt mår mycket bättre när min kropp får mat regelbundet. Det är väldigt sällan jag blir hungrig!
Mitt humör pendlar inte lika mycket längre och jag känner att jag har mycket mer energi nu.
På ABC har jag fått lära mig en hel del avslappningsövningar. Det var jobbigt att koppla av i början, men det blir lättare och lättare.
Jag fick i torsdags öronakupunktur, och fasen vad jag njöt.
Nålarna, 5 i varje öra, sattes klockan 11. 55 minuter senare vaknade jag till av att behandlaren sa att vi skulle börja röra på oss för det var dags för lunch.
Jag kopplade verkligen av. Det var så sjukt underbart.
Imorgon är det dags igen! :)
För övrigt så händer det inte mycket speciellt i mitt liv. Jag fokuserar på att äta och slappna av. Det blir inte så mycket annat gjort, men det struntar jag i just nu. Fokus är att ta hand om mig själv och lära mig lyssna på vad kroppen säger.
Jag vet att det kommer komma bakslag. Även om maten gått bra de två senaste dagarna så betyder inte det att allt har vänt. Det kommer komma gånger då jag bara vill bryta ihop, då jag inte orkar mer... då gäller det bara att tackla situationen, slappna av, andas och vila en stund för att sedan ta nya tag!
Snart ska jag börja förbereda lunchen. Just nu vet jag inte vad det blir, men något smarrigt ska jag nog kunna slänga ihop :)
Ha en underbar söndag!
Kram
08.00 Frukost:
2 mackor med smör & pålägg
1 glas (2dl) juice
10.00 Mellanmål:
1 Macka med smör & pålägg
1 glas nypon- blåbär- eller fruktsoppa
12.00 Lunch:
3 äggstora kokta potatisar/ 2,5 dl kokt pasta / 2 dl kokt ris / 2 dl potatismos
0,5 dl sås
varmrätt, tex 1 kotlett / 1 kycklingfilé
Grönsaker / sallad
1 glas mjölk
1 Frukt
14.30 Mellanmål:
1 macka med smör och pålägg
1 glas nypon- blåbär- eller fruktsoppa
17.00 Lunch:
3 äggstora kokta potatisar/ 2,5 dl kokt pasta / 2 dl kokt ris / 2 dl potatismos
0,5 dl sås
varmrätt, tex 6 köttbullar / 1 kycklingfilé
Grönsaker / sallad
1 glas mjölk
1 Frukt
20.00 Kvällsmål:
1 macka med smör & pålägg
1 knäckebröd med smör & pålägg
1 glas juice
Till en början var det jobbigt att äta såhär mycket, men jag börjar sakta men säkert vänja mig vid all mat. Jag har haft fobi för att äta bröd. Det är inte rikigt min grej... men nu har jag lärt mig att äta det. Likadant är det med mjölk. Jag hatar verkligen mjölk. Det smakar så underligt... Men jag har gett mig fan på att jag ska vinna kampen mot ätstörningen och då är det bara att följa matchemat!
Jag märker själv att jag faktiskt mår mycket bättre när min kropp får mat regelbundet. Det är väldigt sällan jag blir hungrig!
Mitt humör pendlar inte lika mycket längre och jag känner att jag har mycket mer energi nu.
På ABC har jag fått lära mig en hel del avslappningsövningar. Det var jobbigt att koppla av i början, men det blir lättare och lättare.
Jag fick i torsdags öronakupunktur, och fasen vad jag njöt.
Nålarna, 5 i varje öra, sattes klockan 11. 55 minuter senare vaknade jag till av att behandlaren sa att vi skulle börja röra på oss för det var dags för lunch.
Jag kopplade verkligen av. Det var så sjukt underbart.
Imorgon är det dags igen! :)
För övrigt så händer det inte mycket speciellt i mitt liv. Jag fokuserar på att äta och slappna av. Det blir inte så mycket annat gjort, men det struntar jag i just nu. Fokus är att ta hand om mig själv och lära mig lyssna på vad kroppen säger.
Jag vet att det kommer komma bakslag. Även om maten gått bra de två senaste dagarna så betyder inte det att allt har vänt. Det kommer komma gånger då jag bara vill bryta ihop, då jag inte orkar mer... då gäller det bara att tackla situationen, slappna av, andas och vila en stund för att sedan ta nya tag!
Snart ska jag börja förbereda lunchen. Just nu vet jag inte vad det blir, men något smarrigt ska jag nog kunna slänga ihop :)
Ha en underbar söndag!
Kram
Dagverksamhet & Sjukskriven året ut
Hej!
Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen... men det finns faktiskt en anledning till det.
För drygt två veckor sedan bytte jag medicin. Det blev en omställning för kroppen, trots att jag trappade ner den gamla under en veckas tid.
Jag fick en del biverkningar och mitt humör pendlade upp och ner. Jag var mycket på ABC och fick även ett matschema som skulle följas. Detta medförde en hel del ångest.
Tacka vet jag Atarax. De tabletterna har många gånger gjort att jag kunnat slappna av.
Min kropp har länge gått på högvarv och jag har haft fullt upp hela tiden. Det har varit mycket i skolan de senaste veckorna samtidigt som jag haft för många timmar på jobbet.
Tillslut sa faktiskt min kropp ifrån. Jag blev orkeslös och bara att lämna sängen var en kamp. I samband med ett besök på ABC berättade jag hur jag kände... och allt snabbades på därefter.
Den 29 november var jag på ABC, bytte medicin och berättade att jag hade det ganska jobbigt. Senare på eftermiddagen ringde de från dagverksamheten och ville att jag skulle börja där så snabbt som möjligt.
Mamma, älskade mamma, åkte bil ner hit till mig efter jobbet den onsdagen för att på torsdagen vara med på info om dagvården.
Det bestämdes snabbt att jag skulle in på dagvården snabbt för att få in rutiner. Till att börja med skulle jag äta halva portioner.
Efter denna info så var jag helt slut. Mamma sov över en natt till och tro det eller ej, men jag har nog aldrig tidigare sovit så bra som jag gjorde då. Tryggheten fanns!
På fredagen åkte vi hemåt. Jag ville hem till Göteborg, till familjen och allt som har med den sidan av Sverige att göra.
Jag ville ta en paus från jobb, skola och Kalmar...
Visstelsen i Göteborg blev nästan en vecka lång. Jag hann med att slappa mycket, vila upp mig och bara ta det lugnt. Jag var med mamma två dagar på hennes jobb. Att vara på dagis var roligt... men tyvärr drabbades jag av dagisbacillerna. De däckade mig totalt.
När jag på onsdagskvällen kom hem till lägenheten mådde jag så dåligt att jag somnade på soffan med kläderna på. Huvudet gjorde ont, halsen gjorde ont. Lederna värkte... Det var kaos.
På torsdagen vaknade jag upp med feber. Jag som egentligen skulle jobba fick ringa och sjukanmäla mig. Den där dagen spenderades i sängen...
I fredags mådde jag ännu sämre. Förkylningen var enorm och jag låg mest i min säng och tyckte synd om mig själv.
Hela helgen spenderade jag på jobbet. Det var fullt ös medvetslös hela tiden. SJukt stressigt!!!!
Måndagen kom och jag hade en tid hos läkaren på ABC. Vi pratade en del om framtiden och hur jag skulle gå vidare. Det bestämdes direkt att jag skulle börja med dagverksamheten redan dagen efter, dvs igår.
Så, igår var alltså min första dag på dagverksamheten. Jag spenderar numera nästan 6 timmar varje dag på ABC, äter tre måltider och lär mig avslappningar och att uttrycka mina känslor.
Igår hade jag ett besök hos min behandlare inbokat. Jag sa som det var "Jag orkar inte mer. Jag har ingen energi. Det går inte att vara här, hinna med skolan och dessutom jobba samtidigt. JAG ORKAR INTE"
Och så var det slut med det... Nu är jag sjukskriven resten av året. Inget jobb, ingen skola... Bara massa fokus på maten.
Just nu äter jag halvportioner, gjorde det både igår och idag. Imorgon är sista dagen på det innan maten trappas upp till 3/4 portioner. Under helgen ska jag sköta detta själv för att på måndag trappa upp till fulla portioner.
Jag vill egentligen inte skriva mycket om hur jag mår här eftersom allt misstolkas... trots detta ska jag ändå skriva några få meningar.
Jag kan inte säga att allt är på topp. Jag får mina ångestattacker, men med hjälp av medicin och avslappning kan jag komma ur den. Det går ibland snabbt, men vissa attacker tar upp till en timma att besegra.
Trots att jag har dessa attacker så tycker jag ändå att allt känns mycket bättre nu. Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde för bara några månader sedan.
Jag lever och har börjat lyssna mer och mer på min kropp. Jag har lärt känna tecken på att attacker är på väg. Jag har ett humör som pendlar mycket, men det beror på att min kropp inte är van vid tabletterna jag äter.
Jag mår ändå mycket bättre nu... skrattar oftare och känner mig mycket gladare.
Det går framåt.
Jag tar snedsteg ibland, men bara för det så låter jag inte världen falla samman. Det är bara att bita ihop och gå vidare.
Det där var en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist...
Mitt fokus nu är maten och dagverksamheten. Jag är sjukskriven från allt annat året ut och kan nu ladda upp mina batterier för att komma tillbaka mycket starkare!
Nu ska jag ta en tablett för att få sova lite.
Ha det bra!
♥
Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen... men det finns faktiskt en anledning till det.
För drygt två veckor sedan bytte jag medicin. Det blev en omställning för kroppen, trots att jag trappade ner den gamla under en veckas tid.
Jag fick en del biverkningar och mitt humör pendlade upp och ner. Jag var mycket på ABC och fick även ett matschema som skulle följas. Detta medförde en hel del ångest.
Tacka vet jag Atarax. De tabletterna har många gånger gjort att jag kunnat slappna av.
Min kropp har länge gått på högvarv och jag har haft fullt upp hela tiden. Det har varit mycket i skolan de senaste veckorna samtidigt som jag haft för många timmar på jobbet.
Tillslut sa faktiskt min kropp ifrån. Jag blev orkeslös och bara att lämna sängen var en kamp. I samband med ett besök på ABC berättade jag hur jag kände... och allt snabbades på därefter.
Den 29 november var jag på ABC, bytte medicin och berättade att jag hade det ganska jobbigt. Senare på eftermiddagen ringde de från dagverksamheten och ville att jag skulle börja där så snabbt som möjligt.
Mamma, älskade mamma, åkte bil ner hit till mig efter jobbet den onsdagen för att på torsdagen vara med på info om dagvården.
Det bestämdes snabbt att jag skulle in på dagvården snabbt för att få in rutiner. Till att börja med skulle jag äta halva portioner.
Efter denna info så var jag helt slut. Mamma sov över en natt till och tro det eller ej, men jag har nog aldrig tidigare sovit så bra som jag gjorde då. Tryggheten fanns!
På fredagen åkte vi hemåt. Jag ville hem till Göteborg, till familjen och allt som har med den sidan av Sverige att göra.
Jag ville ta en paus från jobb, skola och Kalmar...
Visstelsen i Göteborg blev nästan en vecka lång. Jag hann med att slappa mycket, vila upp mig och bara ta det lugnt. Jag var med mamma två dagar på hennes jobb. Att vara på dagis var roligt... men tyvärr drabbades jag av dagisbacillerna. De däckade mig totalt.
När jag på onsdagskvällen kom hem till lägenheten mådde jag så dåligt att jag somnade på soffan med kläderna på. Huvudet gjorde ont, halsen gjorde ont. Lederna värkte... Det var kaos.
På torsdagen vaknade jag upp med feber. Jag som egentligen skulle jobba fick ringa och sjukanmäla mig. Den där dagen spenderades i sängen...
I fredags mådde jag ännu sämre. Förkylningen var enorm och jag låg mest i min säng och tyckte synd om mig själv.
Hela helgen spenderade jag på jobbet. Det var fullt ös medvetslös hela tiden. SJukt stressigt!!!!
Måndagen kom och jag hade en tid hos läkaren på ABC. Vi pratade en del om framtiden och hur jag skulle gå vidare. Det bestämdes direkt att jag skulle börja med dagverksamheten redan dagen efter, dvs igår.
Så, igår var alltså min första dag på dagverksamheten. Jag spenderar numera nästan 6 timmar varje dag på ABC, äter tre måltider och lär mig avslappningar och att uttrycka mina känslor.
Igår hade jag ett besök hos min behandlare inbokat. Jag sa som det var "Jag orkar inte mer. Jag har ingen energi. Det går inte att vara här, hinna med skolan och dessutom jobba samtidigt. JAG ORKAR INTE"
Och så var det slut med det... Nu är jag sjukskriven resten av året. Inget jobb, ingen skola... Bara massa fokus på maten.
Just nu äter jag halvportioner, gjorde det både igår och idag. Imorgon är sista dagen på det innan maten trappas upp till 3/4 portioner. Under helgen ska jag sköta detta själv för att på måndag trappa upp till fulla portioner.
Jag vill egentligen inte skriva mycket om hur jag mår här eftersom allt misstolkas... trots detta ska jag ändå skriva några få meningar.
Jag kan inte säga att allt är på topp. Jag får mina ångestattacker, men med hjälp av medicin och avslappning kan jag komma ur den. Det går ibland snabbt, men vissa attacker tar upp till en timma att besegra.
Trots att jag har dessa attacker så tycker jag ändå att allt känns mycket bättre nu. Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde för bara några månader sedan.
Jag lever och har börjat lyssna mer och mer på min kropp. Jag har lärt känna tecken på att attacker är på väg. Jag har ett humör som pendlar mycket, men det beror på att min kropp inte är van vid tabletterna jag äter.
Jag mår ändå mycket bättre nu... skrattar oftare och känner mig mycket gladare.
Det går framåt.
Jag tar snedsteg ibland, men bara för det så låter jag inte världen falla samman. Det är bara att bita ihop och gå vidare.
Det där var en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist...
Mitt fokus nu är maten och dagverksamheten. Jag är sjukskriven från allt annat året ut och kan nu ladda upp mina batterier för att komma tillbaka mycket starkare!
Nu ska jag ta en tablett för att få sova lite.
Ha det bra!
♥
Nattinatti
Alarmet ringer om mindre än en och en halvtimma...
Dags att sova!
Dags att sova!
Vaken!
Helt sjukt att klockan snart är fem och jag inte börjat fundera på att sova ännu.
Om drygt fyra timmar är det seminarium i skolan. Avtalsrätt handlar det om. Jag gjorde klart uppgifterna för ett par timmar sedan. Så härligt att ha det klart.
Facebookchatten har underhållt mig de senaste 6 timmarna. Det om något är ganska galet!
Oseriöst inlägg... men så får det ändå bli...
Om drygt fyra timmar är det seminarium i skolan. Avtalsrätt handlar det om. Jag gjorde klart uppgifterna för ett par timmar sedan. Så härligt att ha det klart.
Facebookchatten har underhållt mig de senaste 6 timmarna. Det om något är ganska galet!
Oseriöst inlägg... men så får det ändå bli...
Snackar gojjja
Mina fluoxetin är snart ett minne blott.
Alla de biverkningar jag fick av tabletterna gjorde att jag idag tog upp saken på ABC. Det bestämdes snabbt att jag skulle byta medicin. Nedtrappning av Flouxetin är nu påbörjad. Jag kommer äta en tablett varannan dag samtidigt som jag börjar med Venlafaxin 37,5 mg/dag.
När nedtrappningen av Flouxetin är klar (om en vecka) ska jag höja dosen av Venlafaxin till 75 mg. Uppföljning på detta kommer ske den 13/12.
Jag har dessutom fått Atarax utskrivet. Det är en medicin som tar bort den värsta ångesten och som dessutom kommer göra mig trött. Denna kommer inte användas regelbundet, utan bara när jag känner att det behövs. Förhoppningsvis kommer jag kunna sova bättre de nätter då det känns lite jobbigt...
Järntabletterna är Niferex. En tablett om dagen i åtta veckor och sedan är det dags för nya blodprovet för att se om det förbättrats.
Att jag lider av kraftig järnbrist kommer absolut inte som någon nyhet. Jag kände det på mig... Något inom mig sa att det var så.
Mitt blodvärde låg endast på 137, det är ett normalt värde för en kvinna... men för mig som i vanliga fall brukar ligga runt 170 så var det lite lågt. Det är ett tecken på att jag inte riktigt sköter maten som jag ska... men det är väl ingen nyhet för någon längre.
Förhoppningsvis mår min kropp lite bättre av extra järn och ändring av medicin!
Alla de biverkningar jag fick av tabletterna gjorde att jag idag tog upp saken på ABC. Det bestämdes snabbt att jag skulle byta medicin. Nedtrappning av Flouxetin är nu påbörjad. Jag kommer äta en tablett varannan dag samtidigt som jag börjar med Venlafaxin 37,5 mg/dag.
När nedtrappningen av Flouxetin är klar (om en vecka) ska jag höja dosen av Venlafaxin till 75 mg. Uppföljning på detta kommer ske den 13/12.
Jag har dessutom fått Atarax utskrivet. Det är en medicin som tar bort den värsta ångesten och som dessutom kommer göra mig trött. Denna kommer inte användas regelbundet, utan bara när jag känner att det behövs. Förhoppningsvis kommer jag kunna sova bättre de nätter då det känns lite jobbigt...
Järntabletterna är Niferex. En tablett om dagen i åtta veckor och sedan är det dags för nya blodprovet för att se om det förbättrats.
Att jag lider av kraftig järnbrist kommer absolut inte som någon nyhet. Jag kände det på mig... Något inom mig sa att det var så.
Mitt blodvärde låg endast på 137, det är ett normalt värde för en kvinna... men för mig som i vanliga fall brukar ligga runt 170 så var det lite lågt. Det är ett tecken på att jag inte riktigt sköter maten som jag ska... men det är väl ingen nyhet för någon längre.
Förhoppningsvis mår min kropp lite bättre av extra järn och ändring av medicin!
Ny dag, ny vecka och ännu en dag i mitt liv som passerat
Min förkylning håller i sig.
Jag går runt och snörvlar & hostar. Huvudet och halsen gör ont och febern kommer och går.
Helgen har bestått av massa jobb. Det var mycket att göra hela tiden, massa kunder. Stundals riktigt stressande, men samtidigt ganska härligt att låta tiden gå.
Hamstrarna äter som hästar och beter sig som björnar. De har typ gått i ide. De är inte vakna lika mycket längre och på nätterna är det faktiskt ganska så lugnt. Jag har flyttat tillbaka dem till mitt rum och trots detta kan jag faktiskt sova. De för inga väsen av sig.
Den stora lever nog tyvärr inte länge till. Hon har börjat gå runt och pipa mycket, är väldigt kelig och vill hela tiden sitta i min famn. Knölen på hakan har blivit ganska stor och ser lite äcklig ut. Det är svårt att föklarara hur den ser ut, men ungefär som en stor blodblåsa.
Min lilla skrutt! ♥
För övrigt rullar allt på. Jag är i skolan ibland, jobbar en del och besöker ABC några gånger.
Behandlingsform är bestämd och medicinen är bytt. Jag lider av kraftig järnbrist och har nu fått börja äta järntabletter.
Nu ska jag lägga mig gött på soffan, följa matchen Marstrand - Backadalen på nätet och titta lite på tv.
Bara njuta av att det är kväll helt enkelt!
Kram på er alla där ute!
♥
Jag går runt och snörvlar & hostar. Huvudet och halsen gör ont och febern kommer och går.
Helgen har bestått av massa jobb. Det var mycket att göra hela tiden, massa kunder. Stundals riktigt stressande, men samtidigt ganska härligt att låta tiden gå.
Hamstrarna äter som hästar och beter sig som björnar. De har typ gått i ide. De är inte vakna lika mycket längre och på nätterna är det faktiskt ganska så lugnt. Jag har flyttat tillbaka dem till mitt rum och trots detta kan jag faktiskt sova. De för inga väsen av sig.
Den stora lever nog tyvärr inte länge till. Hon har börjat gå runt och pipa mycket, är väldigt kelig och vill hela tiden sitta i min famn. Knölen på hakan har blivit ganska stor och ser lite äcklig ut. Det är svårt att föklarara hur den ser ut, men ungefär som en stor blodblåsa.
Min lilla skrutt! ♥
För övrigt rullar allt på. Jag är i skolan ibland, jobbar en del och besöker ABC några gånger.
Behandlingsform är bestämd och medicinen är bytt. Jag lider av kraftig järnbrist och har nu fått börja äta järntabletter.
Nu ska jag lägga mig gött på soffan, följa matchen Marstrand - Backadalen på nätet och titta lite på tv.
Bara njuta av att det är kväll helt enkelt!
Kram på er alla där ute!
♥
Sova?
Härligt att klockan snart är tre och jag inte har kommit i säng ännu...
Ska nog sätta igång en film snart och försöka sova.
Om 8 timmar är det dags att jobba :)
Ska nog sätta igång en film snart och försöka sova.
Om 8 timmar är det dags att jobba :)
Förkyld!
Vrålförkyld.
Feber, ont i hals & huvud.
Snörvlande
Hosta...
Trots detta har jag idag jobbat. Det var mycket att göra hela tiden Massa kunder...
Men det var roligt!
Dags snart?
Kanske är det dags att börja fundera på att sova snart...
Om tre timmar är det dags att gå upp.
Nattinatti
Om tre timmar är det dags att gå upp.
Nattinatti
Orkar inte
Dagarna rullar på... Jag har fruktansvärt ont i halsen... Är i skolan ibland, jobbar ibland...
Orkar inte skriva något vettigt här...
Orkar inte skriva något vettigt här...
