Borta bra, men hemma bäst

Borta bra, men hemma bäst!

Jag har haft många underbara dagar hemma hos min familj, men trots detta så är det ändå väldigt härligt att vara tillbaka i lägenheten. Sedan jag flyttade hemifrån så har det bara känts konstigt att åka hem. Jag vet att jag alltid är välkommen, men jag känner mig som en gäst. Jag vågar inte göra sånt som jag innan gjorde. Bara det där med att laga mat tycker jag är lite konstigt. Jag vet liksom inte om mamma har köpt hem något för ett speciellt tillfälle. Innan så bara jag plockade fram det som fanns och gjorde något gott. Nu klarar jag inte av det utan att fråga först.

I eftermiddags lämnade jag familjen och västkusten för att korsa landet.
Att komma hem till en nystädad lägenhet och mötas av en varm kram precis innanför dörren var så otroligt mysigt. Jag och Martina hade en underbar kväll med glögg, tv, popcorn och massa tjöt om allt mellan himmel och jord. Mysig kväll.
Det här är mitt hem, det är här jag trivs som bäst!

Fast jag saknar redan familjen och kompisarna på andra sidan landet...

Imorgon är det skola igen.

Bit ihop!

Jag vet att jag suger på att uppdatera bloggen. Det är så mycket annat nu som gör att jag inte har lust att göra någonting.
Jag har i ungefär en veckas tid haft riktigt ont i ryggen. Detta har gjort att jag har mått ganska dåligt samtidigt som jag sovit riktigt kasst! Jag tycker det är jobbigt med att ha ont i just ryggen. Det spelar ingen roll vad jag än gör för det gör ont hela tiden. Det absolut värsta är ändå när jag går. Den smärtan är långt ifrån rolig. Det gör så förbannat ont.
Jag har spenderat många timmar i sängen de senaste dagarna, att gå upp har inte varit prio ett. Till en början trodde jag att detta var början på en förkylning, men det verkar inte vara så. Jag har visserligen väldigt ont i bihålorna och en extrem huvudvärk, men det är liksom ingen förkylning. Det var först igår som jag kom på varför ryggen beter sig som den gör. Klart som fan att det har med min gipsade fot att göra. Jag snebelastar ryggen i och med att den gipsade foten är högre än den andra. Det är ju så självklart. Att jag inte tänkt på det tidigare!
Jag får helt enkelt bita ihop i drygt två veckor till, för det är så kort tid det är kvar tills gipset ryker.

På något konstigt sätt så är det mycket lättare att hantera denna smärta när jag vet vad det beror på. Nu ser jag ändå ljuset i tunneln, det är inte lång tid kvar.

Bit ihop och kör!

Zombie

Jag känner mig som en zombie. Huvudet gör ont och jag är långt ifrån pigg.
Mina dagar går ut på att plugga hela tiden. Det är tungt just nu. Jag har verkligen ingen motivation.

Jag längtar till dagen kommer då jag får träna. Det suger att bara sitta stil. Jag klarar av promenader på ett par kilometer men blir det mer än så så säger foten ifrån direkt. Den smärtan är långt ifrån go! Jag vill att tiden ska gå snabbt. Det är lite mindre än 3 veckor kvar nu. Att det redan har gått drygt 5 veckor sedan operationen kan jag inte förstå. Det kändes ju som om det vore förra veckan jag gjorde den. Det var nästan exakt en månad sedan jag fyllde år... och än har de inte frågat efter legitimation på systemet. Det är ju värdelöst! Inte roligt längre... Ser jag ut att vara så jävla gammal?

Annars händer det inte så mycket. Jag åker förmodligen hemåt på onsdag. Fram tills dess är det plugga som gäller...

Blää!

Fryser & har ont

Jag hade hoppats på att det skulle gå lätt att somna... Istället ligger jag nu i min säng under dubbla täcken och fryser. Min rygg blir bara värre och värre. Jag önskar just nu att det gick att amputera den.
Jag gissar på att det kommer ta några timmar till innan jag somnar...


2 februari

Godkväll!

Imorse vaknade jag vid elva, trött och lite besviken på mig själv. Jag trodde inte att jag kunde sova så länge, men så var det tydligen. Hade jag inte ställt alarmet så skulle jag säkert sovit några timmar till. Helt galet att jag kan gå från att sova bara några få timmar till att sova mer än normalt.
Plugget gick inte riktigt så bra som jag tänkt mig, men jag fick ändå gjort otroligt mycket. Det blev även lite (för mycket) dator och msn, men jag blev tvungen att diskutera lite med några kompisar.

Jag har egentligen inte något vettigt att säga. Det händer liksom inte så mycket här hemma. Jag är ensam hela dagarna och när familjen väl kommer hem så blir det middag och sedan är stunden tillsammans över. Men jag tycker ändå det är väldigt härligt att vara hemma.

Imorgon är det plugg som gäller igen...

Nu är det tv resten av kvällen! :)

1/2-2011

Första februaridagen börjar lida mot sitt slut...

Jag älskar mina långa fina naglar, men samtidigt så önskar jag att jag inte gjort dem, att de fortfarande hade varit sådär naturligt långa och sköra. Det är ett helvete att utföra vardagssysslor med dessa naglar. Bara att knäppa knappen på byxorna är jobbigt. Naglarna är ivägen. Jag tror att de blev en halv centimeter för långa. Jag som tidigare har kunnat skriva ganska snabbt på datorn har nu fått riktiga problem. Det är jobbigt att trycka på knapparna samtidigt som jag måste vinkla fingret uppåt för att inte nageln ska trycka på knappen ovanför.
Jag trodde att jag skulle vänja mig snabbt, men det verkar vara omöjligt. Tyvärr har jag dessutom misshandlat naglarna ganska så grovt och därför är de inte fullt så snygga som de var i söndags...
Nog snackat om naglar!

Idag ringde min väckarklocka snortidigt! Redan vid halv sju var jag uppe på benen, långt ifrån pigg. Jag ville vara snäll och körde därför lillebrorsan till Sahlgrenska. Usch vad jag var trött. Att komma hem och dejta kudden var gött. Både jag ooch brorsan slocknade några timmar.
Annars har jag inte gjort så mycket mer än att plugga. Hjärnan kokar lite smått av all information.

Den här dagen skulle jag kunna sammanfatta med några få ord: Underbar, sjukt underbar, helt fantastiskt underbar och bara så bra! Jag känner mig otroligt lycklig, tacksam och glad. Allt går som jag vill och jag kan inte sluta le. Det är bara så underbart! :)
Ikväll tänkte jag försöka komma i säng tidigt, imorgon är det nämligen plugga hela dagen lång som gäller.

Lycklig! ♥

Surprise

Igår gjorde jag något galet, men som uppskattades väldigt mycket.
Det fanns en anledning till att jag gick till skolan mitt inatten för att plugga. Jag hade nämligen planerat in att åka hem till Göteborg, till min familj. Det var bara några få som visste om mina planer. Familjen hade inte fått veta något. Jag ville helt enkelt överraska dem.

Klockan 11.57 lämnade tåget Kalmar central för att rulla mot Göteborg. Resan gick bra, men min trötthet var inte att leka med. Det är inte varje dag jag frivilligt väljer att gå upp, efter endast 2 timmars sömn, klockan fyra på natten för att plugga. Att jag inte somnade i skolan var ett under...
Till Göteborg kom jag i alla fall till strax innan 16 och en stund senare satt jag på bussen till Kungälv. Jag visste att mamma, pappa och lillebrorsan var i Mimershallen där det var dags för match.

När jag kom till hallen såg jag pappa.
Jag: Hej pappa :)
Pappa: Hej... Men va? Heeeej!

Jag fick reda på i efterhand att han inte riktigt kopplade att det var jag ;)

Mamma var borta så jag ringde henne.
Jag: Hej mamma, vart är du?
Mamma: Jag är i cafeterian i mimers...
Jag: Jag är också där, fast utanför dörren.

Å så gick det till när jag överraskade mina föräldrar...
Lillebrorsan hade sett mig på läktaren, men tyvärr hann jag inte hälsa på honom innan matchen.
Själva matchen vann Marstrand tillslut med 5-3. Det satt långt inne, med bara några min uter kvar stod det 2-3, men de vände allt! Så gött!

Idag njuter jag av att vara ledig. Det finns ingenting att göra här hemma, vilket betyder för mig att jag med gott samvete kan göra det jag känner för att göra.

Ha en underbar dag!

Å så var det söndag igen...

Ibland undrar jag vart all min energi kommer ifrån...

Dagarna rullar på och istället för att skriva massa här så får det bli några kort som kan beskriva de senaste dagarna...




Alltså fixat naglarna...


Bakat en ganska så maffig tårta!


Tvättat


Saknat kompisar

Å så har jag skrivt en tenta, fixat med en inlämningsuppgift och dessutom sovit otroligt lite!

Jag har idag varit i skolan sedan strax efter fem imorse. Otroligt segt, men jag har fått gjort en hel del. Nu tror jag dock att det är färdigpluggat för idag. Jag tar en sväng till Kalmar centrum för att fördriva tiden fram tills nästa sak på listan ska bockas av istället...


Sannolikhetslära

Tja!

Idag har jag suttit på en 4 timmar lång föreläsning och lärt mig hur man räknar ut sannolikheten att få en krona respektive klave när man kastar ett mynt. Va fasen liksom? Är det här verkligen högskola? Jag minns att det var sånt här jag räknade när jag gick i 4:e klass.
Än så längre är den nya kursen, Ekonomisk Statistik, väldigt chill.

Även i morse vaknade jag tidigt, fast inte lika tidigt som igår. Klockan visade på några minuter efter sex och jag tyckte det var onödigt att sova vidare. Jag var egentligen trött, men med lite kaffe i kroppen så lyckades jag vakna till liv. Hela förmiddagen satt jag med nationalekonomin. Tillslut snurrade hjärnan och jag kände mig lite smått galen, så galen att jag skapade en egen uppgift och la upp på facebook. Jag känner mig ganska nöjd att jag förstår vad det är jag gör och att det faktiskt blir rätt. Mina kompisar tycker dock att jag är lite små knäpp som pluggar så mycket. Visst, även jag skulle egentligen behöva sova några timmar till varje natt men jag har valt att sumpa några timmars sömn för att kunna plugga extra mycket. Det hade varit väldigt gött att klara kursen.

Nu är det kväll och jag sitter här i soffan och kletar i mina ljus. Jag tror aldrig att jag kommer bli tillräckligt vuxen för att sluta leka med smält stearin. Det är bara så mysigt och barnsligt...

Imorgon är det nationalekonomi som gäller hela dagen!

God natt

Underbar dag!

Trots att det bara snöar och snöar hela tiden så är jag ändå gladare än gladast. Det är så mycket bra som händer hela tiden. Det är omöjligt att sluta le. Inte ens nationnalekonomin kan krossa mitt leende. Jag älskar dagar då allt bara flyter på, dagar då allt bara är så där bra.
Idag har jag haft en sånhär dag. Jag vaknade visserligen strax innan fyra inatt/morse, men att gå upp då var bara härligt. Jag hade drömt en så konstig dröm och valde att istället sätta mig i soffan och fundera på vad som egentligen hände.

Den handlade om skolan. Vi skulle läsa en kurs men skolan tyckte att den var onödig så därför hoppade alla av programmet, sa upp sina lägenheter och flyttade hem till familjen istället. En vecka senare fick vi reda på att kursen skulle komma tillbaka och då ville alla helt plöstligt plugga igen. Det blev kaos eftersom ingen hade någonstans att bo.
Drömmen var bara så skum, men ändå mycket intressant. Jag förstår inte vart allt kommer ifrån.

Jag har idag ägnat mig åt plugget. Timmarna går inte längre att räkna med bara mina fingrar, 12 timmar hittills och innan denna kväll är slut så kommer det bli ungefär 2 timmar till. Hade det varit en vanlig dag så skulle jag slutat plugga för länge sedan, men den här dagen är inte vanlig. Allt känns bra så bra och därför passar jag på att plugga massa. Det känns bara bättre och bättre, fortsätter det så här så kommer tentan inte alls vara några problem!


Igår postade jag ett litet paket till min lillälskling. Det var några nagellack, varav ett sånt nagellack som jag skrev om för några dagar sedan. Paketet kom fram idag och det var en mycket glad och tacksam Emma som ringde mig.
Det är kul att ett litet paket kan göra någon så glad! Fast i och för sig så är allt jag ger henne alltid det bästa. Jag minns en jul för några år sedan. Emma fick massa leksaker, men den absolut bästa julklappen var ett kort på mig. Hon sprang runt med det i handen hela kvällen. Det fick även följa med till dagis. Den bästa julklappen behöver inte alltid vara den dyraste...

Nu ska jag plugga en stund till.
Trevlig kväll!


Jag och Emma ♥

Tjoho :)

Kusligt att logga in på bloggen och se 378 mer unika besökare än vad jag igenomsnitt har varje dag. Hur kommer detta sig? Jag fick en liten chock!
Trots detta mår jag som en prinsessa. Idag känns allt bara bättre än bäst. Jag älskar allt som händer och tycker att livet är underbart. Det är härligt att komma till en sån här punkt efter några mindre bra dagar. När allt vänder, då njuter jag.
Jag njuter av att den nya kursen som startade i torsdags är chill och ger mig massa tid till nationalekonomin. Hur hade det sett ut om jag hade haft en lika tuff kurs igen? Jag gissar på att nationaleknomin istället hade fått ha sällskap hela sommaren. Nu finns det en stor chans att jag klarar tentan. Det finns liksom väldigt mycket tid att plugga på!

Idag har jag pluggat hela dagen, förutom då jag sopade rummet och gjorde en chokladpannacotta.

 

 

Den serverades med grädde och björnbär.

5 av 5 poäng!

Resten av kvällen har jag bara tittat på tv och kollat facebook. Helt otroligt att jag inte missat något allt tror att jag besökte sidan senast i fredags. Jag är helt övertygad om att fb kommer få färre och färre besök från mig. Det finns ju bara massa virus där. Jag vet inte hur många gånger mitt virusprogram har varnat och tagit bort virus från facebook bara idag. Utan virusprogrammet så skulle min dator förmodligen vara död vid detta laget...

Imorgon väntas en hel dag i biblioteket med underbara Matilda. Det ska pluggas å pluggas och pluggas lite till! Vi ska krossa nationalekonomin!

Kör bara kör!


Omgipsning!

Igår pallade jag inte mer. Jag vaknade tidigt på morgonen, jättetrött pga för lite sömn. Gipset gjorde att jag inte kunde sova. Det skavde och satt för hårt. Det var inte alls roligt att vakna mitt i natten och inte ha någon känsel i stortån eller känna detta tryck över vristen. Usch!

Det blev bara för mycket, så igår cyklade jag till sjukhuset. Strax efter sju var jag där och en timma senare hade jag ett nytt gips som kändes mycket bättre! Jag passade på att ta kort på foten när jag ändå hade den fri.

 

 

Jag tycker ärren ser förjävliga ut. Usch va ful det kommer bli...

Hoppas bara att foten blir bra nu!


25/1

Jag tänkte bara säga att jag lever!
Nationalekonomin tar mycket tid och därför blir bloggen lidande.
Sorry!

Cracked effect!

Senaste nytt på nagellacksfronten är produkter som ger en krackelerande effekt på lacket. Det här nagellacket har funnits på marknaden sedan i höstas, men det var först nu i helgen som suget blev förstort och jag införskaffade mig detta lack.


Jag trodde inte att det skulle fungera över huvudtaget! Det finns så mycket bluffgrejer att köpa, men jag ville ändå testa. Hade jag blivit missnöjd med det så skulle lillkusinen blivit glad för då hade det hamnat i hennes brevlåda inom de närmsta dagarna ;)

Jag började som vanligt med ett stärkande genomskinligt lack underst (mina sköra naglar är inte roliga!) För att sedan använda ett vanligt genomskinligt lack. Till "bottenfärg" blev det silverglittrigt nagellack, 2 lager för att täcka och få en snygg färg. Några minuter senare började mitt exeriment. graffitinagellacket!

Jag trodde inte alls att det skulle fungera och det kändes verkligen som en bluff när jag strök på ett lager. Det hände absolut ingenting till en början. Jag blev lite besviken och skruvade på korken på flaskan igen. När jag nästa gång tittade på nageln så var det faktiskt krackelerat. Självklart fortsatte jag med resten av naglarna. Som avlutning blev det ett genomskinligt lack för att "hålla allt på plats".


Resultatet:

Jag tycker det blev snyggt!

[Tidsinställt inlägg]



Gipshelvete!

"Det här gipset kommer aldrig gå sönder"

Jag är så trött på att vara gipsad. Plastgips är fan inte hålbart, trots att det "ska vara omöjligt att göra sönder".
Bullshit!

27 timmar tog det innan första delen lossnade. Å då var det hela "tåplattan"...

Ett dygn senare ser det ut såhär...

 

(Nejdå, jag är inte alls arg och irriterad)

Jag har nu fått ett hål i hälen som gör att jag får as ont när jag går. Uppe vid tårna är det massa vassa bitar som skaver.

Och det här skulle vara hållbart...?

På måndag blir det sjukhuset för omgipsning!


Prövotid!

2 år har gått och körkortet ligger fortfarande kvar i plånboken!
Adjö prövotid!

3 veckor har gått...

Det har nu gått tre veckor sedan operationen. Idag var jag tillbaka på sjukhuset för att ta stygnen och byta gips.
Enligt gipsgubben var mitt gips det värsta han sett. Det var inte riktigt någonstans. Ja, Kungälvs sjukhus säger jag bara...

Jag diggar denna gubbe som gipsar! Han är stört skön och går verkligen att skämta med. Han är som ett litet barn, men samtidigt väldigt kunnig!
Idag gjorde vi en gipsmaracas. Det är inte många gipsgubbar som tar en paus från sin patient för att leka lite. Han blev som ett barn på nytt. Imorgon skulle han använda plastgips för att göra några till i andra färger.

Ja, när jag väl var i fokus igen gick det fort. Jag passade på att ta några kort på foten när jag var ensam i rummet:

 

 

27 stygn togs bort!

10 på insidan och 17 på utsidan.

 

Annars såg allt mycket bra ut. Mitt ben har krympt väldigt mycket, men det är så det blir.

Nu har jag ett blått plastgips på och har fått order om att gå så mycket jag kan på foten, dock inte 3 mils promenader ;)

Äntligen känner jag mig som en normal människa igen!

Om 5 veckor är jag gipsfri! :)

 


Kungälvs sjukhus - NEJ TACK!!!

"Är med stor sannolikhet en ledbandsskada" - 2008-06-03

Jag är mer än irriterad! Idag kom journalkopian från Kungälvs sjukhus. Jag begärde att få en kopia på allt som hade med min fot att göra. Jag ville veta exakt vad som skrivits för att kunna knåpa ihop min anmälan.

Under mina drygt tre år har jag hunnit med 13 läkarbesök, på Kungälvs sjukhus, med foten och ändå har jag läkarna sagt att det inte är något fel. I journalen går det däremot att läsa "Är med stor sannolikhet en ledbandsskada" (2008-06-03) i bedömningen av magnetröntgen. Det här gör mig så jävla förbannad! Hur fan kan de sitta och säga till mig att foten är helt normal och att jag i stort sett är inbildningssjuk när de i jorunalen skriver något annat?! Det är för mig helt ofattbart!
I anteckningarna från ultraljudet 2008-05-29 läser jag "Ser svullnad och kraftig irritation kring tibialis posterior medialt", "... separat förbening..."
När läkaren ringde mig så sa han att allt såg bra ut. Hur fan kommer detta sig!?
Det är ju fan dessa saker som opererades i december! Jag känner mig så jävla lurad, varför har de inte berättat sanningen för mig?

Hur kommer det sig att Kungälvs sjukhus hela tiden har sagt att allt är som det ska, men skriver sanningen i journalen? Jag förstår inte varför de inte tog tag i saken från början! Hade de gjort något åt saken så kanske min skada hade varit borta för länge sedan! De vet inte hur mycket jag har lidit, alla nätter jag legat vaken pga smärtor. Jag har tappat förtroendet för detta sjukhus. För mig har det bara skapat massa problem.

Jag är mycket besviken, arg och irriterad. Enligt läkaren är det tveksamt om foten kommer bli 100% bra, det har gått så lång tid. Det är tråkigt att jag blivit ignorerad. Läkarna borde tagit tag i saken dirket, men trots 13 besök gjordes inte ett smack! Det är ju inte riktigt så att jag älskar att åka till sjukhuset...

Fy fan...

Jobbigt...

Det här var som att gå från hundra till noll.
Jag känner själv hur mitt mående sakta går åt fel håll. Det är inte längre den glada Malin som stiger upp på morgonen.
Jag mår riktigt dåligt just nu!
Att hoppa på kryckor är inte bara fysiskt påfrestande, psyket blir också påverkat. Jag har tidigare i mitt liv varit gipsad och hoppat på kryckor ett antal gånger, men den här känslan som jag har inom mig just nu har jag aldrig tidigare varit med om. Jag känner mig så handikappad. Det tar på psyket att inte kunna göra allt det där som jag egentligen vill.

Jag är beroende av folk ganska mycket. Bara det där att jag inte kan ta mig själv till skolan är riktigt tungt. Jag känner mig så jävla dålig som måste åka taxi! Det är likadant med maten. Jag klarar själv inte av att fylla kylskåpet själv. Jag kan inte hjälpa till med städningen och att gå ut med soporna är bara att glömma…
Jag hatar verkligen att det är så här. Jag vill kunna klara mig själv, vill inte att folk ska behöva tänka på mig… Det är ingen rolig känsla att behöva ”utnyttja” andra för att få hjälp… Jag känner mig dum!

Jag vet mycket väl att det här är över om bara ett par veckor, men jag tycker fortfarande det är jobbigt… Jag är inte van vid att behöva be om hjälp…

Lösningen på sömnproblem

Det har jag ju självklart ingen, alltså lösning på sömnproblem.

Jag brukar i snitt sova åtta till nio timmar per natt och då vaknar jag och känner mig utsövd. Inatt har jag sovit tre timmar och känner mig nu lika groggy som att jag faktiskt hade varit ute igår, när jag egentligen bara var hemma. Om jag stannar uppe efter det att jag har blivit trött så går min trötthet över och det slutar alltid med att jag inte kan somna. Ligger där och vrider och vänder mig och räknar hur många timmar det är kvar innan jag måste gå upp, vilket gör att man blir jätte stressad och absolut inte kan sova.

När jag inte har fått sovit så blir jag verkligen ingen trevlig människa, jag vill just nu både gråta och döda någon. Kanske samtidigt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg