Idag är jag nog tröttast i hela Sverige. Varken jag eller min hjärna är skapt för att plugga. Jag är för gammal för detta.
Igår blev det en sen kväll. Jag hade Matilda på pluggbesök på kvällen. Islutet blev det dock bara massa prat, men det var himla trevligt! När hon gick hem vid halv elva fick jag lite smått ångest för att jag pluggat för lite... och därför kröp jag till soffan, la en go filt runt mig och började plugga. Det var as tråkigt! Strax efter midnatt packade jag ihop sakerna och la mig i sängen istället.
Att sova var dock inte så lätt. Jag var inne i alla kurvor och annat skit som nationalekonomin bjuder på. Det tog lite drygt en timma innan ögonen stängdes.
Efter åtta timmar vaknade jag och var tröttare än när jag gick och la mig. Det är knappt att jag orkar hålla mina ögon öppna.
Och nu har pluggandet pågått i nästan tre timmar... och jag är ännu tröttare.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men nationalekonomi suger faktiskt riktigt hårt!!!!
Jävla kurs....

Idag var det dessutom meningen att jag skulle tagit bort gipset, blivit av med stygnen, fått ett nytt gips och sedan börja få gå lite lätt på foten... men självklart måste jag vänta en hel vecka till. Det är så trist och jag har verkligen tröttnat på att hoppa runt men kryckorna!

Jag är så trött på allt...

Årets tionde dygn är snart över och jag kan inte säga annat än att tiden går fort!
I torsdags fyllde jag tjugo och lillebrorsan fyllde 18 år. Det blev lite småfirande med några släktingar. Inte speciellt märkvärdigt, men lite smått sådär. Ja du förstår nog.
Jag var från början jäkligt sugen på att ha ett party, men i och med att jag är gipsad och absolut inte får belasta eller trampa ner foten så var det där med fest bara att glömma. Det får ske vid ett senare tillfälle helt enkelt.

På kvällen åkte jag akut till sjukhuset för en misstänkt blodpropp. Jag hade då haft ont i mitt ben, främst vaden, i lite drygt ett dygn. Jag sov jättedåligt och smärtan försvann inte när jag tog smärtstillande. Det var en annorlunda smärta som jag aldrig tidigare upplevt.
Det togs blodprov och lite annat. Blodprovet visade på förhöjda värden som tydligen var ett tecken på propp. Sänkan var inte heller helt okej. Jag fick order om att komma tillbaka på fredag förmiddag för att göra ett ultraljud.
Det var ju en rolig avslutning på födelsedagen...

På fredagen vaknade jag av mig själv vid niotiden. En timma senare var jag på sjukhuset för att börja min långa dag där. Jag fick träffat en läkare som bestämde att gipset skulle kapas och att jag skulle rullas till ultraljudet så snabbt som möjligt.
Gipset åkte av och alla försvann... Fick besked att jag en och en halv timma senare fått tid till ultraljudet. Så där satt jag, utan gips, foten inte i högläge och väntade.
Ultraljudet visade ingenting och därför skulle jag gipsas igen.

Jag lovar att det var den sämsta ortopeden på hela sjukhuset som skulle vara med och fixa detta. Trots att de beställt operationsberättelsen från Kalmar så kunde de ändå inte läsa hur foten skulle gipsas. Det slutade med att jag fick säga hur den skulle vara. Om det blev helt rätt vet jag inte, men att gipsa den som vanligt, dvs i 90grader, hade varit en katastrof för mig!

Vid halv tre lämnade jag och mamma sjukhuset!

Resten av eftermiddagen spenderade jag i mitt rum, jag var så arg på sjukhuset! Ilskan gick över i trötthet och jag somnade gott.
Klockan 19.00 var det ledarmiddag med innebandyn. Jag var hungrig som en gris! Efter maten började jag tjata om att få lämna stället för att istället få titta på lite fotboll i mimershallen.
Jag tror det tog ungefär 30 minuter innan mamma tröttnade på mig. Tillsammans åkte vi till fotbollen... och där stannade vi till några minuter efter midnatt. Så kul! :)

I lördags morse var det dags för mig att åka tillbaka till Kalmar igen. Mina älskade föräldrar körde ner mig! Vi pillade med min tv och ljudet hela dagen. Jag kände mig så handikappad när jag inte kunde springa runt och hjälpa till. Jag hade ont i händerna och kröp istället på golvet. Det slutade med att mina knän ömmade och jag intog soffläge istället.
På kvällen somnade jag gott till ljudet av regnet.

Söndagen gick fort!
Vi lämnade lägenheten vid tio för att påbörja allt som skulle fixas.
Ett par timmar senare var vi tillbaka... med en ny soffa och nytt ljudsystem som förmodligen skulle fungera!
Jag kände mig återigen som en idiot när jag bara satt och tittade på. Det var tyvärr inte så lätt för mig att hjälpa till att skruva ihop en soffa. Min fot och gips sätter stopp för allt jag vill göra.

Mamma och pappa blev tvunga att åka hemåt vid fyra. Jag var då så trött och hade huvudvärk, men det kanske inte var så konstigt när min mage inte fått någon mat på hela dagen.
Jag satte mig framför datorn... och somnade direkt. Första tuppluren på soffan var verkligen behövlig!


Idag är det måndag och jag startade dagen med att möblera om lite. Det var en upplevelse. Att flytta soffor när jag inte kunde gå var roligt. Hoppas att grannjävlarna sov!!! :D
Taxin kom och hämtade mig vid tjugo i nio och vid halv fyra var jag hemma igen. Vilken mardröm att starta veckan och året med en så lång skoldag! Fy sjutton!

Vädret ute är inte kul. Det småregnar... men det är inte det som är värst. Det absolut jobbigaste är all is. Det är inte alls kryckvänligt. Jag är rädd när jag är ute. Jag får inte trampa ner på gipsade foten! Det är så jävla halt, jag har aldrig tidigare varit med om något värre.
Imorgon är det dags att gå ut igen, men sedan har jag några dagar ledig och då kommer jag stanna inne! Jag riskerar inte mitt liv!

Nä fy, jag vill ha bort all is nu!!!

Och idag hade jag planerat att gå och lägga mig tidigt... men nu sitter jag uppe här ändå.

Ha det fint!

Sitter och kollar gamla avsnitt av lyxfällan. Konstigt nog så blir man förvånad varje gång man trycker på play, även fast man vet vad som väntar. Hur kan vuxna människor ha sådan jävla dålig koll på sin ekonomi? Och man undrar också hur personerna väljer att prioritera. Hur man man tycka att det är viktigare att dricka 7000 koppar kaffe, 360 liter pepsi och röka upp 126 paket cigg per år, än att betala sina räkningar?

Man förstår ju att det är jävligt jobbigt för deltagarna att sälja halva sina hem för underpris. Men dessa personer har sett till att dom är där dom är idag för att dom har valt att prioritera fel. Då får man ta konsekvenserna av sina handlingar.

För en vecka sedan befann jag mig på sjukhuset... Det har redan gått en vecka sedan operationen. Helt galet vad tiden går fort. Jag hänger inte riktigt med!
Bloggen har blivit lidande detta år, men det beror på att jag helt och håller prioriterat bort nöje för att istället satsa på plugget. Det är fortfarande nationalekonomi jag läser, och det är så förbannat tråkigt! Hela kursen går ut på att komma ihåg alla formler för att kunna lösa uppgifterna.
Plugget tar helt enkelt mycket av min lediga tid.

Mina dagar är dock inte så långa. Jag har kommit in i en period där jag ständigt är trött. Jag skulle kunna tippa på att jag är vaken i snitt 7 timmar/dag. Är det här en 20årskris? ;)
Sängen lämnar jag inte heller, det är ju inte så nödvändigt i och med att jag sover så mycket.

Det är inte många dagar kvar tills jag åker hem till lägenheten igen, men innan dess ska födelsedagen avklaras. Jag är egentligen inte mycket för att fira, men det är väl bara att bita ihop och se glad ut.
Jag kan ju alltid strunta i min födelsedag och bara fira lillebrorsan! :)

Nu är det dags att sova lite till...

Ha en bra dag i snön!

Nu är det över, foten är opererad och gipsad...

Natten till onsdagen sov Emma bredvid mig. Jag hade förberett mig på en spark-/boxning-/brottningsmatch, men det gick förvånansvärt bra. Jag tror faktiskt inte hon lyckades träffa mig någon gång. Emma var nog däremot lite orolig. Jag vaknade flera gånger av att hon pratade, gnydde och satte sig upp. Det kanske inte var så konstigt, stackarn var jättenervös inför min operation. Hon somnade med huvudet på min axel och höll mig i handen. "Malin, jag älskar dig" hann hon säga flera gånger på kvällen.
Jag vaknade strax efter åtta, mamma mötte mig i köket med en varm och go kram. Emmisen vaknade först en halvtimme senare. Då var jag klar för operationen. Dusch med det där äckliga svamparna som luktar blä...

Eftersom jag inte fick äta efter midnatt fick jag aggera sällskap vid köksbordet. Något att dricka fick jag inte heller.
Strax efter halv tio guidade jag mamma till sjukhuset.
Några minuter i tio anmälde jag mig på operationsavdelningen och fick sätta mig i vänterummet. Mamma och Emma var med som sällskap. Tio minuter senare kallade jag in i ett rum där jag fick sätta på mig de extremt snygga sjukhusklädernna. En sköterska pratade lite och satte ett fint armband på min handled. Emma skrattade när hon såg att min adress stog där på. Skruttfia.

Vid kvart i elva lämnade mamma och Emma mig. Kvar var jag, helt ensam. Läkaren/kirurgen Maria Cöster kom någon minut i elva. Vi pratade lite om foten och om den blivit bättre av de övningar jag skulle göra. Eftersom den inte blivit det så bestämdes det att foten skulle opereras både på in- och utsida av fotleden. Läkaren klämde, tryckte och skrev anteckningar.
När det var klart fick jag gå ut till min säng. Några anteckningar gjordes innan det var dags att förebereda det sista inför operationen.
Jag fick en nål, sköterskan var dock lite bekymrad; de hade nämligen bara barnplåster att ha på. Hon frågade mig om det var okej att det var två nallenbjörnar på eller om hon skulle behöva leta upp något annat. Jag accepterade det, men på ett villkor: att jag fick vara barn även efter operationen och få en glass ;) Det gäller att vara smart!

Eftersom jag inte fått i mig vätska på drygt 15 timmar så sattes droppet igång fullt ut. Foten tvättades därefter och vid tjugo över elva rullades jag iväg mot operationssalen.
Utanför salen fick jag byta säng.
Jag blev lite fundersam när det stod "Plastikkirurgi" på dörren in till salen... trodde ett tag att de tagit fel patient...

Innan operationssalen fanns ett lite mindre rum. Där fick jag antibiotika och smärtstillande. Tre minuter i halv tolv rullades jag in i operationssalen. Sängen låstes fast, och fläktar sattes igång.
Sköterskorna började prata om hur det går till när man sövs. Jag svarade dock väldigt snabbt att jag redan varit med om detta några gånger och vet om hur det går till.

Klockan 11.37 tittade jag på klockan sista gången. Då var det dags för sövning. Sköterskorna sa att det förmodligen kommer göra ont i handen... och det stämde. FY FAN VA ONT DET GJORDE!
Den där smärtan går inte att beskriva. Jag ville bara skrika, men den där jävla syrgasmasken hindrade mig. Det kändes som om hela handleden började brinna. Och inte blev det bättre av att jag var svår sövd. De sa till mig att jag inte skulle hinna räkna till tio, men när jag kommit till åtta utan att vara jättepåverkad så kom en ny dos sömnmedel fram. Till elva och en halv hann jag... sedan sov jag...

Klockan 12.56 vaknade jag upp på uppvaket. Direkt kom det en sköterska till mig för att fråga hur jag mådde och om jag hade ont. Jag kände mig ganska trött och groggy, men ont hade jag inte. Jag bad om att få ringa mamma, men de tyckte att jag skulle vänta några minuter så att jag vaknade till lite mer.
Tio minuter senare tyckte jag att jag kunde få ringa, och de var okej. Jag fick pratat några minuter med mamma och stillat hennes oro. Jag minns att de var och handlade, men inte så mycket mer. Det var jobbigt att prata. Nu i efterhand så inser jag att jag inte var så vaken. Jag låg i sängen och tittade på klockan. Den gick så långsamt.
Vid kvart i två var jag så vaken och mådde tillräckligt bra för att få något att dricka. Ett glas saft! Det var gott.

Klockan 13.58 togs droppet bort och jag fick hoppa till toaletten. Eftersom jag mådde såpass bra som jag gjorde så fick jag byta om till mina privata kläder redan vid strax efter två. Min efterlängtade glass kom till mig en stund senare. Efter detta började min långa väntan på läkaren. Jag höll på att bli hysterisk. Att ligga på uppvaket, pigg som en mört var inte kul. Den där läkaren kom först vid kvart i fyra. Ett tag ville jag bara lämna stället och åka hem tidigare.

Läkaren berättade att operationen hade blivit större och mer komplicerad än hon trodde att den skulle bli. 6 stycken olika saker hade hon gjort.
På utsidan hade jag en knöl på senan. Det var ett tecken att den varit skadad och läkt fel. Senan snittades på längden, typ skars upp, för att få en ny chans att läka rätt.
På insdan var det värre. Jag hade ett extra ben. Hälften av alla i världen har detta extra ben. Det kan sitta i foten utan att man störs utav det. När jag skadade foten så lyckades detta ben dock förstöra för mig. Hur det gått till kan jag inte svara på...
Senan som jag haft ont i skavde mot detta ben och hade dessutom växt fast lite i det extra benet. Senan satt inte fast på det rätta stället. Att jag har kunnat böja foten riktigt har alltså inte varit så konstigt. Senan snittades på längden (precis som på utsidan) och kapades loss. Det extra benet togs bort och senan sattes därefter fast på sitt riktiga ställe.

Jag fick ett tillfälligt gips, ett gips som var kapat och hade en springa på ovansidan. Anledningen till att jag fick detta gips var för att foten skulle ha en möjlighet till att svullna.
Strax innan fyra fick jag äntligen ringa mamma och meddela att jag var redo för att åka hem. Jag lämnade uppvaket och hoppade ner till huvudingången.
När jag satt där och väntade på mamma och Emma kom det fram en man med Down syndrom. Han gav mig en utskällning för att jag inte hade någon strumpa på min gipsade fot. Han gav sig aldrig och efter att han tjatat på mig i 10 minuter fick jag nog och satte på en strumpa... Jaja, bara att lyda order liksom.

Jag var trött och skickade istället in mamma på apoteket för att hämta mina tabletter och sprutor. Vid fem-tiden var jag hemma i lägenheten. Jag satte mig direkt i soffan och bara slappade. Jag lyckades dock somna och förflyttade mig till sängen istället. Emma kom och la sig bredvid mig och jag bara njöt utav hennes närvaro. Min lilla älskling!
Jag lät henne måla lite på mitt gips, eller ja bandage var det ju ovanpå gipset... men det gick bra ändå.

 

 

Älskade mamma hade gjort köttbullar till mig. Jag lovar att min mamma gör de godaste köttbullarna i hela världen!!! :D

Emma hade under dagen varit lite fundersam, vart skulle hon sova. Hon hade sagt till mamma att jag skulle få sova själv om jag ville. När kvällen var kommen och det var dags för henne att sova så sken hon upp som en sol när jag sa att hon skulle få sova bredvid mig. Tillsammans la vi oss i sängen. Emma la huvudet på min axel, slingrade in sin arm i min och somnade snabbt.
Jag valde att vara uppe en stund till.

Strax innan midnatt gick jag och la mig. Det tog inte många sekunder innan jag somnade.
Vid kvart över sex vaknade jag av att Emma satte sig upp och sa: "Malin, jag tror du behöver lite mer täcke". Hon la ett täcke på mig, bäddade om mig och la sig sedan tätt intill mig igen.
Hon somnade om snabbt, men jag kunde inte hålla tårarna borta. Så söt är hon ♥

Morgonen kom och vid kvart i nio vaknade jag. Det blev lite frukost och packning innan vi drog till sjukhuset för att gipsa om foten. Nu var det dags att få ett riktigt gips.

Såhär såg gipset ut under bandaget.
De bytte även plåster vid såren. Allt såg fint ut, det hade nästan inte blött någonting. Ett nytt gips sattes på och jag fick sedan åka hem igen. I lägenheten blev det lite mat innan vi packade in allt i bilen och började resan hem till Göteborg.
Det var ingen rolig resa. Vägarna var riktigt hala på vissa ställen. Underkylt regn och tät dimma. På motorvägen gick det i 50km/h istället för 120km/h... Det tog ganska så mycket längre tid än det brukar. Cirka 6 timmar senare var vi i alla fall hemma.

Och idag är det alltså nyårsafton. Jag har ingen ork alls. Vaknade för ungefär 10 timmar sedan och har sedan dess sovit i 6 timmar. Japp, jag är ganska trött.

Foten har varit jättebra sedan operationen. Jag äter inte full dos av smärtstillande, det blir endast 1-2 tabletter om dagen istället för 8 som det ska vara. Jag är nästan helt säker på att jag skulle klara mig utan de där tabletterna också, men mamma och pappa vill inte att jag ska chansa. Det är jobbigt om den börjar göra ont.

Imorgon ska jag hem till mitt hjärta. Hon ska måla på gipset...

Nu är det sova en stund som gäller om jag ska orka med tolvslaget.

Gott nytt år!

Nu är det inte många timmar kvar... Å dessutom har jag en natt framför mig, så tiden kommer garanterat gå jättefort. Det är många som har frågat mig idag om jag är nervös inför operationen, men nej jag är inte ett dugg nervös. Det är värre för min stackars mamma! Undra om hon kommer sova något inatt...

Jag vet inte vad jag ska vara nervös över. En operation liksom, varför tänka så mycket på den? Jag tänker bara positivt, förhoppningsvis blir foten bra efter detta ingrepp.

Ganska snart ska jag krypa ner bredvid mitt lillhjärta. Det blir andra natten irad bredvid henne. Undra vem som vinner nattens boxningsmatch...

Nu ska jag plocka fram bröd så att mamsen å Emmisen får frukost imorgon. Jag själv får inte äta....

God natt!

Jag är nu tillbaka i Kalmar, resan ner var hal men fram kom vi.
Imorgon är operationsdagen kommen, klockan 10.00 ska jag befinna mig på sjukhuset.

Tjao!

Då var det kväll, eller rättare sagt natt igen. Bloggen har prioreterats bort totalt under veckans som varit. Jag har haft så mycket annat att göra. Har det inte varit hushållssysslor, barnvakteri, kompisträffar så har jag pluggat. Bloggen har blivit lidande, men så blir det ibland. Sorry mina vänner!

Nu är det julafton och jag önskar egentligen att jag sov eller i alla fall låg i min säng. Det finns så mycket att göra och jag vet inte när jag kan släppa taget och gå och lägga mig.
Idag införskaffades de sista julklapparna, gröten kokades och huset städades. Det är ganska så gött att ha allt klart.

Just nu sitter jag uppe och väntar på att tvätten ska bli klar så att jag kan hänga upp den. Det blir även lite tvättvikning innan jag tar ledigt från det i någon dag.

Jag har nu varit hemma i en vecka och tiden har gått otroligt fort. Jag kan inte riktigt förstå att det verkligen gått en hel vecka. Det var ju nyss jag klev av tåget liksom. Alla mina dagar har varit fullpackade med massa saker. Tyvärr har jag inte lagt så mycket tid på plugget som jag skulle behövt göra. Istället har jag varit värsta hemmafrun. På 1 vecka har jag hunnit tvätta 14 maskiner tvätt. Det tar aldrig slut. När jag väl fått tvätta allt som legat i tvättkorgen så tar det bara några timmar tills det finns massa nytt att tvätta. Det går fort!

Idag är det alltså julafton och jag tycker det är ganska gött att dagen äntligen är kommen. Det är inte julklapparna som lockar, utan jag tycker bara det ska bli kul att träffa några släktningar. Bara mysa och äta gott (inte enligt mig, men alla andra säger att det är gott....) och umgås. Jag klarar mig utan julklappar, det är bara själva dagen, att umgås som jag gillar. Det är svårt att förklara...

Nu hoppas jag att tvätten är klar så att jag kan fixa klart den. Det hade varit lite gött att få sova.

God Jul ♥

22 December 2007, kl. 16.47, det är en dag och tid jag alltid kommer minnas!
Det var då min fot gick åt helvete, då jag trampade snett. 3 år har gått sedan skadan inträffade och foten är fortfarande dålig.

En operation, 12 veckor med gips, 6 veckor med Air Cast, många timmars rehab, mycket vila... och ändå är foten inte bra!!!

Om en vecka är det dags för den andra operationen... Hoppas verkligen att den blir bra då!!!

Huvudet spränger och axlar, nacke & rygg gör ont...

Idag har jag inte gjort speciellt mycket vettigt. I alla fall inte vettiga saker för mig själv. Dagen har bestått av städning, tvättning, bakning, rensning i rummet osv. Bara massa hushållssysslor helt enkelt. Något plugg blev det inte och jag kan faktiskt erkänna att jag nu har lite smått ångest för att det blev som det blev.
Jag hade behövt några timmar med nationalekonomin... Men men, mamma och pappa blev glada när de kom hem till ett städat hus!

Jag körde en stor rensning i mitt rum. Ja, det är faktiskt fortfarande mitt rum trots att jag flyttade hemifrån för några månader sedan. Alla kläder i garderoben togs ut och efter att ha slängt en del plagg så lyckade jag få ner allt i fyra lådor istället för fem! Det går framåt. Jag städade även i lådan under sängen och även i alla skrivbordslådor. Det blev väldigt tomt, men förbannat bra!
Det var en underbar känsla att trycka ner allt skit i en påse och slänga ut det. Jag kommer garanterat göra det fler gånger.

Dagen har gått fort och jag har inte fått gjort speciellt mycket mer. Imorgon är det helg och jag tänkte försöka mig på julgransjäveln. Den ska ju typ pyntas och det måste vara det absolut värsta med hela julen. Så tråkigt! Fast julmaten är inte heller mycket att hurra för. Det ätbara är trots allt bara julskinka, mammas köttbullar och potatisgratäng... Jag är nog den enda som lämnar julbordet hungrig varje år....

Nu ska jag titta på film!

Jag bangar att sätta igång den sista maskinen tvätt, det får vänta till om några timmar då jag är ensam hemma. Varför ska jag tvätta mitt i natten när jag lika gärna kan vänta. Det är ändå inget som måste vara rent precis exakt just nu...

En maskin blev det i alla fall och den hänger nu på tork. Och tvätten är vikt... Ja, jag har nog gjort tillräckligt nu. Kanske ska fundera på att sova lite, i alla fall inom den närmsta timmen. Jag vill inte sova bort hela min fredag liksom...

God natt!

Göteborg, underbara Göteborg!

För några månader sedan var jag helt inställd på att komma hem till min familj först den 22 december. Men tänka sig vad allt kan ändras. Nu sitter jag här i köket i mitt gamla hem. Det känns lite konstigt att skriva så, men det är ju faktiskt sant. Hittills har jag bara vikt massa tvätt, plockat ut diskmaskinen, plockat bort allt som stod i diskstället, satt igång en maskin tvätt och nu bara jag väntar på att den ska bli klar så jag kan starta igång en till och få vikt det som hänger i torkskåpet.
Det har bara blivit massa saker som alla, förutom jag, hatar. Jat tycker det är avkopplande med hushållssysslor.

Imorse läste jag på nätet att det var snökaos i Göteborg. Det gjorde mig lite orolig i och med att mitt tåg gick 17.53 från Kalmar. Jag var lite rädd att det skulle bli förseningar och stopp... Väl framme i Göteborg insåg jag att tidningarna överdriver ganska så mycket. Här är det väl bara någon decimeter snö. Det är ju ingenting. Jag är van vid snömängden i Kalmar där det är tre gånger så mycket som här. På vägarna såg man asfalten, det gör man inte i Kalmar. Ja, jag har alltså konstaterat att Göteborgarna inte kan klaga på att det är mycket snö!!!

Jag har väl egentligen inte så mycket vettigt att säga... Ryggen min gör förbaskat ont. Det var nog inte så bra att bara mina tunga väskor hela vägen till Kalmarstation. Exakta sträckan vet jag inte, men jag skulle tippa på att det är 3-4 kilometer. Jag var ju lagom svettig när jag kom fram, och detta trots att det var nästintill snöstorm...
Hade det inte varit natt nu så skulle jag ha lagt mig i ett varmt bad... men nu är det lite sent så en dusch får räcka.

Imorgon är det kunskapstest som gäller. Vad som händer resten av dagen återstår att se.
Nu ska jag titta på tv och invänta att tvätten ska bli klar, bara 43 minuter kvar...

Tjao!

Radera, radera, radera...
De senaste två timmarna har jag suttit och läst sms. Min mobil har varit nästiltill helt full och därför tyckte jag det var dags att radera lite. Det var första gången sedan jag köpte den. Herrejävlar va sms det fanns... Jag raderade 1498 st från skickat mappen och 2711 från inkorgen... och ändå finns det hur många till som helst. Det tar aldrig slut!

Det får dock räcka för denna gång. Tänkte prioritera sömnen istället...

God natt!

God käll!
Idag känner jag mig sådär fånigt lycklig. Jag vaknade med ett leende på läpparna imorse och höll det kvar i några timmar. Dagens föreläsning var seg och jag tyckte han bara svamlade så därför valde jag att lämna skolan efter drygt en timma för istället plugga på egen hand. Innan jag tog tag i plugget fick det bli två underbar timmar på gymmet. Det var gött att få röra på kroppen.
När jag kände mig nöjd drog jag hem, kokade lite lakridsknäck (mumsig!) och lite fudge. Medan de stod på balkongen för att svalna valde jag att plugga en stund. Jag var mycket effektiv och fick gjort mycket. Dock kom tröttheten och jag valde att dra tillbaka till gymmet för några timmars träning till. Det blev inte lika tufft denna gång, kroppen måste ju få vila lite!

Tillbaka hemma var det plugg som gällde. Jag låg i min soffa och läste och räknade fram till 18-tiden då magen ville ha mat. Pannkakor hittade jag i frysen och tyckte att det skulle passa som mat idag. Fram med en tallrik, in i mikron och start... Poff... Strömmen försvann! Jaha, där gick mikrojäveln sönder!
Inte nog med att vi igår fick en fet jävla elräkning som åt upp våra sista slantar... nu måste även en mikro köpas. Mina pannkakor var fortfarande frysta och jag var hungrig. Det var ju bara att lägga dem på elementet och vänta på att de skulle tina.
Det gäller att ta vara på de resurser man har ;)

Resten av kvällen har bestått av plugg och att packa väskan. Jag lyckades få ner allt (kläder, julklappar & annat smått och gott) i min Marstrandsväska. Den blev as tung, men det fick plats.
Nu är det snart dags för mig att hoppa i säng!

Morgondagen kommer bli rolig... Fy fan, hur ska jag få dagen att gå ihop??

God natt!

Jag vet inte alls hur jag ska få min onsdag att gå ihop...

Det är typ lite trippelbokat om man säger så!

God morgon!

Efter en dålig natt med knappt någon sömn är jag nu igång igen. Regnet bara öser ner, men just nu gör det inte mig någonting. Jag sitter här i min soffa med kaffekoppen i handen och ljusen brinnades på bordet. Det är mycket mysigt. Tyvärr går det inte speciellt mycket mer än barnprogram på tv, men det är bättre än inget alls.
Idag har jag planerat in en slappdag med lite tvättande om en stund. Kanske blir det lite plugg, men jag funderar nästan på att skjuta upp det till imorgon. Jag behöver en helt ledig dag då jag bara tar hand och tänker på mig själv.

Så får det bli. En slapppardag!

Jag har tvättstugan bokad klockan 8.00, men jag slänger nog in tvätten lite tidigare. Varför vänta liksom?

Ha en bra dag!