Idag har jag varit riktigt trögstartad. Jag vaknade strax efter åtta, men det var först för ungefär en kvart sedan som jag valde att lämna sängen.
Ute sken solen och jag satte mig ganska snabbt ute på balkongen. En kompis kom hit och lämnade en stor kopp kaffe till mig. Det var lätt det absolut bästa med denna morgon. Ibland kan en sån liten sak betyda mycket.

Idag står det laboration och plugga på mitt schema. Jag ska dra till skolan om några timmar, men innan dess är det plugg här ute på balkongen som gäller.

Ha en trevlig fredag!

Jag tycker att Telias nya logga är snygg!

 

Ville bara säga detta...

Det här får bli en klagoinlägg!

Jag hade gjort vad som helst för att byta ut mina grannar. Jag vet inte hur länge jag pallar med dessa idioter!
Ovanför oss bor det en satmara, en riktigt PJ (PensionärsJävel). Hon är en såndär person som klagar på allt och lite till. Vi kan inte sitta på balkongen och prata för då kommer hon ut på sin och lyssnar.
Det är även denna satmara som klagar på att cyklarna står på cykelparkeringen. För några veckor sedan var det ett par som satte sig på gräsmattan, fikade lite och planterade några blommor/frön. Då kom hon ut arg som ett bi och sa att man inte fick sitta på gräsmattan.
Tidigare idag var det några barn ute och lekte. De lät en del, massa tjo och tjim, skratt och skrik, ja men sådär som barn låter. Jag satt själv och njöt utav det. Jag tycker det är mysigt att höra barn som leker.
Men PJ där uppe blev arg och gick ut på sin balkong och skrek: "Försvinn härifrån".
Stackars ungarna!

Grannarna bredvid är minst lika jobbiga. De spelar musik hela dagarna, hög musik! Det är samma jävla spellista var dag! Jag har tröttnat på att höra aqua, spice girl och alla de där låtarna som man själv lyssnade på när man var i typ 10 årsåldern. De där nötterna har fan fastnad i slutet på 90-talet.
Jag ringde för ett par veckor sedan störningsjouren, och det var tyst ett tag... men nu har asen börjat igen.

Det här är inte hållbart länge till. Jag och kusinen kan inte sitta i lägenheten och plugga, ljudet från deras jävla musik stör oss. Det är mycket jobbigt!

Kort sagt: Snälla byt ut mina grannar!

Jag har varit hungrig sedan jag gick upp imorse, men det var först nu jag hittade lite motivation till att äta. Dagens frukost-Lunch-middagskombination består av en halv kycklingfilé (den var så tjock och jag hade aldrig orkat äta en hel) och några gurkskivor. Mums!

Det är skillnad på ditt och mitt... även om det finns folk som inte verkar tro det.
Jag halkade av en slump in på en blogg där bloggägaren hade skrivit om att snatta. Enligt denna person var det helt okej att till exempel ta en frukt när man handlar utan att betala den. Att ta en tidning, stoppa den i väskan och gå hem...

Sånt här gör mig ganska irriterad. Det är skillnad på ditt och mitt. Jag förstår inte hur folk kan tycka det är okej att ta saker. "Ett litet äpple eller en tidning gör inte så mycket"
Så kanske det låter för dig, men tänk om alla hade tänkt så. Om varje person hade tagit en frukt, tidning eller vad det nu är så skulle det betyda en förlust för till exempel butiken.
Vissa anser att det är okej att ta något från en butik, men det är ju faktiskt likadant som att ta något från tex en kompis. Det är någon som äger varan/produkten!

Jag förstår verkligen att vissa ska ha så svårt för att skilja på ditt och mitt...

Du får gärna tycka att jag är knäpp och korkad som orkar bry mig om detta, men sån är jag!

Läsa lite, räkna lite, göra några uppgifter... Ja nu är det full fokus på plugget!

Sitter just nu i skolan på en föreläsning om ABC-kalkylering. Intressant, men tyvärr börjar min ork tryta. Jag behöver en paus och lite mer sömn.... Men det är inte långt kvar av denna skoldag, klockan 11.45 slutar föreläsningen och då drar jag hem för att plugga lite till.

Godmorgon!

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna redan innan klockan visade på halv sex. Trots att det inte blev många timmars sömn så kände jag mig ändå väldigt pigg.
En lite joggingrunda startade morgonen. Kanonbra start på dagen!

För övrigt så är det här en dag då jag inte orkar bry mig om mitt utseende. Det fick bli två inbakade flätor för att slippa håret och lite mascara påkletat. Mer än så här orkar jag inte bry mig om mig själv idag.
Jag har precis skrivit ut dagens föreläsningsmaterial och ska om ca tio minuter bege mig bort till skolan...

Hör senare!

Jag ska snart gå och lägga mig, men innan dess tänkte jag vara lite ego och slänga in en bild på mig själv här.
Mina kompisar säger att jag har fått sjukt mycket fräknar, och jag kan inget annat än att hålla med. Jag älskar våren och sommaren, fräknarna förökar sig som bara den och jag bara älskar det.

Och bara för att ha något att jämföra med så letade jag fram en bild tagen 23/12-2010

Fjortisvarning!:

 

 

Ja men några fler fräknar har jag nog fått nu när solen kommit fram ;)

♥

Jag skrev tidigare idag om min tvätt och torktumlaren som inte ville fungera. Jag kokade lite smått av ilska, men främst var jag nog besviken på att den skulle lägga av just idag när jag hade så mycket tvätt.
Det var lite störande, men jag löste det ändå. Lägenheten invaderades med tvätt överallt. Två torkställ fylldes och ställdes ut på balkongen, shortsen hängde jag upp i gardinstången, lakan och påsklakan hängdes över stolarna och dörrar och några handdukar fick hänga på balkongräcket.
Tyvärr lyckades inte allt bli torrt, endast ungefär en tredjedel av all tvätt kunde vikas för en stund sedan. I och med att jag var och köpte lite mer kläder när allt låg i tvätten så har det nu gjort att min garderob är smockfull! Jag skojar inte, den är verkligen smockfull! Det får inte plats något mer och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det som ännu hänger på tork. Det kommer liksom inte få plats...

Här är i alla fall det som hittills blivit vikt.

34 par strumpor, 13 shorts, 13 sportbhar, 11 linnen, 13 träningstshirtar, 9 vanliga tshirtar, en jävla massa trosor... Ja, det var en hel del helt enkelt. Å mer kommer det bli när resten har torkat...

Härdanefter kommer jag tvätta en gång i veckan!

 

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag bjuda på en bild som togs i helgen när jag och Martina grillade. Man skulle kunna tro att vi skulle bjuda halva Kalmar, men allt var till oss. På bilden saknas det dock 400 gram kött och paprikan & zucchinin som också grillades, grillen var änna lite liten ;)

 

Oxfilé och kyckligspett!

Kanongott!

Igår var jag hos min grymmeSjukgymnast Johanna. Det var som vanligt ett roligt besök med massa skratt. Jag kan nu meddela alla intresserade att foten äntligen går framåt igen. Smärtan i foten är nu "behaglig" som jag beskrev det för Johanna. Hon skrattade lite åt mig ;)

Ja helt smärtfri är jag inte, men den smärtan som är nu kommer förmodligen aldrig försvinna och det är, som jag har sagt många gånger, något som jag måste lära mig att leva med.
Johanna tyckte att jag jobbat på bra sedan vi sågs sist och extra nöjd blev hon när jag berättade att jag hade utökat min rehab utan att kontakta henne. Hon litar på mig och vet att jag vill komma tillbaka till ett relativit normalt liv, och att jag inte gör sånt som kan skada foten.
Jag känner mig nöjd, stolt och glad när jag går därifrån, ungefär som ett barn på julafton. Johanna får allt att kännas lite lättare.
Vi pratade en del om framtiden och innebandyn. När jag berättade att jag har lagt av med innebandyn för alltid så blev hon lite chockad. Att skiljas från något som man hållt på med länge är inte lätt, men hon var ändå glad att jag tagit det beslutet och att det kändes rätt för mig.

Jag berättade för Johanna att min fot blivit lite bättre sedan jag köpte min Easytone skor. Förklarade för henne att det kändes som att småmusklerna i foten fick jobba i och med att de är runda under. Hon blev lite imponerad och skulle själv gå och köpa sig ett par sådana skor ;)
Även om de skorna kostade en del så är jag ändå mycket nöjd. I och med att de är runda under så måste fötterna jobba mer... och det är något som jag tycker har hjälp min fot att bli lite mer stabil.

Jag har nu fått ett tuffare rehabprogram att utföra. Det är mycket styrka och även en del ruscher. Ja, jag ska äntligen få känna på hur det är att springa, alltså verkligen springa. Jogging fick jag känna på för ett tag sedan, men nu ska jag äntligen få ta i ännu mer. Ååå jag är så glad!

Snart kanske jag kan få träna på det sätt jag vill...

Nästa år satsar jag på att springa Göteborgsvarvet!

Just nu saknar jag mitt photoshop. Jag hade det på min gamla dator, men när jag köpte den här i oktober så blev allt bara fel. När jag var hemma hos mina föräldrar i påskas valde jag att lämna av den gamla datorn där. Den har bara legat i en låda här hemma hos mig. Det kändes inte alls tungt då, men nu börjar jag sakna den lite smått. Det är inte så att jag saknar själva datorn, utan det jag saknar är photoshop!
Photoshop vill inte alls fungera på min dator nu. Virusprogrammet säger ifrån och stänger ner allt..

Det är lite tråkigt. Jag vill kunna sitta och leka med bilder, fixa ny bloggdesign och bara kunna koppla av lite.
Jag har tröttnat på bloggdesignen som är nu, men att göra någon ny utan photoshop klarar jag inte av. Jag längtar nu till sista tentan är avklarad och jag ska dra mig till västkusten. Då ska en ny design fixas och jag ska njuta av livet.

Ha en underbar dag i solen

Efter tre veckor fick jag äntligen lite motivation till att tvätta. Det var, som jag skrev tidigare, sjukt mycket tvätt. Tre hela veckor utan att tvätta, hur fan har jag tänkt? Tre veckors träningskläder... massa handukar, ja du förstår nog...
7 maskiner blev det tillslut. Lugna puckar enligt mig då jag redan vid tio-tiden hade fått tvättat allt.
Upptäcker då till min förvåning att torktumlaren lagt av. Allt som låg där i var fortfarande blött och jag hade ännu mer tvätt som skulle in där.

Ilsken som ett bi tog jag min tvätt och drog upp till lägenheten igen. Fick hänga upp tvätten lite varstans... Shortsen hängde jag upp i gardinstången. Alla lakan och påslakan hänger över stolarna... Balkongräcket aggerar handdukstork...
Fan va bitter jag blir! Varför ska torktumlaren lägga av just idag när jag hade enormt mycket tvätt?

Nu vill jag bara att allt ska torka så att jag kan lägga in det i garderoberna igen.
Jag lovar dessutom att aldrig mer låta det gå så lång tid mellan tvättningarna!

Klockan är snart åtta och jag har redan varit vaken i fyra timmar...
Imorse klockan 3.43 vaknade jag med ett illamående som räckte och blev över. Ingen bra start på dagen!
Hoppade i mina träningskläder strax efter, joggade en runda på 6,5 km. Gjorde sedan min sjukgymnastik när jag kom hem.
En lång dusch och lite frukost fortsatte jag min morgon med. Ett trevligt telefonsamtal har det också blivit. Och nu väntar jag på att tvätten ska bli klar.
Hade så sjukt mycket tvätt! I vanliga fall brukar jag kunna klara mig på att tvätta upp allt i tre maskiner, men den här gången kommer det absolut inte gå.
Det var så mycket kläder! 3 maskiner mörkt, och två ljusa kommer det bli, samt alla träningsshorts. Hur fasen ska detta gå till? Jag har tvättstugan till klockan 12.00, och att tvätta allt kommer jag hinna, men det ska ju torka också...

Solen håller nu på att leta sig fram mellan träden här utanför, det ser ut att bli en fin dag. Perfekt att plugga på balkongen helt enkelt.

Ha en bra dag!

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Nu är det vår, ja nästan sommar till och med.

Jag har inte lång tid kvar i skolan innan det är dags för sommarlov. Den 4 juni skriver jag den sista tentan och när den är avklarad drar jag mig till västkusten för att spendera hela sommaren där. Det kommer bli jobb, men även en del tid att slappa på. Jag ska passa på att njuta av familjen, vännerna och allt som har med Göteborg att göra.

Jag börjar bli riktigt trött på att plugga nu. Det har varit ett tufft år med både med- och motgångar. Just nu vill jag bara att tiden ska gå lite snabbare så att jag kan få lite ledigt, men samtidigt så behöver jag all tid jag kan få till det sista som måste göras innan tentan. Det är mycket att plugga på, men jag ska se till att klara detta!

Snart är mitt första år på Linnéuniversitetet avklarat. Tiden har gått så fort.
Jag låg igårkväll och funderade på hur livet hade kunnat sett ut om jag hade tackat ja till Högskolan i Borås istället. Jag vet inte om det är någon som minns detta, men när jag gått här i Kalmar i en och en halv vecka så ringde de från Borås och erbjöd mig en plats.
Borås var egentligen högre upp på min "lista", men samtidigt så hade jag flyttat ner mina saker här, träffat nya kompisar och börjat skolan. Att flytta hem igen kändes inte rätt!
Jag känner att jag vuxit som person sedan jag flyttade hemifrån. Jag har bevisat för mig själv och alla andra att jag klarar av att ta hand om mig själv. Nu vet jag i och för sig inte om det är någon som tvekat innan, men nu är det liksom bevisat. Jag är vuxen!

De första månaderna var lite jobbiga. Att vara så längt ifrån familjen kändes tungt. Allt var nytt här och trots att jag trivdes mycket bra så var det ändå lite jobbigt att veta att jag inte kunde åka hem när jag ville.
Det blev en del hemresor trots allt, men det berodde främst på innebandyn.

Ju mer tid som gått desto mer tycker jag om detta ställe. Lägenheten är kanon och ligger i perfekt avstånd till både skola, centrum och mataffärerna. Kompisarna är underbara. Jag har träffat massa nytt folk och trivs bra ihop med dem. Enda nackdelen med Kalmar är att krogarna stänger klockan 02.00... ;)

Hemresorna blir färre och färre, men jag tycker inte att det är några problem. Snarare tvärtom! Det är lite jobbigt att åka hem. Jag vet hur min mamma mår och hur hennes kropp är. Det är svårt för mig att bara koppla av och vara ledig när jag väl är hos min familj.
Jag vill göra så mycket för att underlätta för alla andra. Mina föräldrar har ändå sagt till mig att jag inte behöver göra allt, att jag ska njuta av att vara lite ledig, men det är svårt!
Hemresorna för mig har helt enkelt blivit lite stressigare än jag tänkt mig. Jag känner inte längre behovet att träffa min familj, missförstå mig nu inte!, vi pratar i telefon ett par gånger i veckan och jag blir på så vis uppdaterad om vad som händer på andra sidan Sverige.
Jag har vuxit upp, tar eget ansvar och känner att hemma är i Kalmar.

Jag känner redan nu på mig att de kommande terminerna kommer innehålla ännu färre hemresor än vad dessa gjort. Skolan tar mer tid än man tänkt sig och jag behöver all tid och fokus jag kan få för att klara mig igenom dessa år. Jag vet att jag inte kommer bli bortglömd trots att jag inte kommer åka hem lika ofta framöver.

Jag trivs här i Kalmar och vill spendera mina dagar här.

Nu måste jag fortsätta plugga!

 

Nu börjar det gå för långt. Jag läste precis en artikel på aftonbladet som handlade om leggings. Detta klädersplagg har nu blivit stämplat att det kan göra dig fet och ger dig slapp mage och dallriga ben.

Det är en fysioterapeut som gått ut med denna varningen. Hon hävdar att de håller in lårmusklerna, rumpan och magen och gör jobbet som musklerna faktiskt ska göra. Enligt henne kommer musklerna slappna av och stängs av, så när man tar av sig sina leggings kommer våra kroppar kommer inte längre vara lika slanka och fasta som de brukar vara.
Fysioterapeuten menar dessutom att problemet späds på ytterliggare i och med att leggings döljer benen och gör så att man blir mindre benägen att träna och hålla dessa i form. De döljer delar av kroppen som vi inte gillar. Trollar bort celluliter på benen och en mage som hänger över...

När mitt humör är i botten, allt känns skit och jag bara vill gräva min egna grav, då är jag glad att mina kompisar finns. De får mig att skratta och glömma alla de jobbiga sakerna. Jag får vara mig själv.
Jag är glad att jag har de kompisar jag har. Med dem kan jag vara precis som jag vill, jag kan gå runt osminkad,  vara klädd i slappkläder och ha otvättat hår utan att någon bryr sig.

Det är sån skillnad mot när jag fortfarande bodde hemma. Alla mina kompisar bodde långt ifrån mig, och att åka till dem utan bil var liksom inte att tänka på. Nu, här i Kalmar, bor alla nära. Jag kan hoppa på min cykel och vara framme bara några minuter senare. Det är så jäkla gött.

Jag har haft ett par tunga dagar med mycket plugg. Huvudet har tagit stryk och jag har fällt en del tårar. Vissa studer har jag funderat på om plugga verkligen är min grej. Det är stunder då jag bara skulle vilja släppa allt, ha några lediga dagar och bara ta det lugnt.
Dessa dagar är mina kompisar mina stöttepelare. Jag kommer inte hoppa av skolan. Jag vet att jag kan. Ibland blir det bara för mycket och jag kan inte kontrollera det som händer.
Mina kompisar lyckas alltid vända mina tankar till något positivt. Alla har vi våra dåliga dagar.

Mina kompisar betyder mycket! ♥

Det har nu gått fyra månader sedan foten opererades för andra gången. Jag hade inga förhoppningar att foten skulle bli bra, men jag önskade i alla fall att den skulle bli lite bättre än den var.
Tyvärr går det inte framåt i den takt som jag och sjukgymnasten hade önskat. Jag har en enorm smärta på insidan av foten, den senan som opererades. Enda förbättringen som skett är att smärtan på utsidan försvunnit lite.
Tyvärr tar denna fot snart död på mitt psyke. Även om jag vet att jag måste lära mig leva med denna smärta så är det ändå tungt. Jag försöker leva ett vanligt och normalt liv och tränar när jag känner för det. Jag vet att den smärta som uppstår när jag till exempel springer inte är att leka med, att jag måste lägga mig en stund efteråt för att sedan efter en stund fortsätta min dag/kväll.

Sjukgymnasten trivs jag jättebra med, hon är riktigt bra och ringer mig med jämna mellanrum bara för att höra hur läget är. Även om jag hittills inte har kommit med några positiva besked när vi pratat så tycker jag ändå att det är härligt att hon ringer. Jag känner liksom att hon vill hjälpa mig.
Alla de besök som blir hos henne är både roliga och bra! Vi skrattar men samtidigt fokuserar på foten. Jag har aldrig tidigare haft en lika bra sjukgymnast som Johanna är!
Förra besöket hos henne var dock inte lika roligt som alla andra. Foten är fortfarande väldigt svullen på insidan, det vill inte gå ner. Jag är även öm där, vilket inte är speciellt bra. Min sena jobbar tydligen inte riktigt som den ska och alla de saker jag fick göra smärtade. Johanna misstänker att något har hänt med senan.
Tyvärr är min läkare, hon som opererade foten, en fotledsspecialist som endast spenderar någon vecka varje månad på sjukhuset. Det är inte alls lätt att få tid till henne.
Jag har ett inplanerat besök om lite tre veckor ungefär. I det besöket ska foten "slutbesiktigas". Det har då nästan gått fem månader och i det skick den kommer vara i då, så kommer den föralltid vara.

Jag är lite bitter på att läkarna inte gjorde något från början, att de inte lyssnade på mig. Nu vet jag inte alls om den hade blivit bra om en operation hade gjorts relativt nära skadetillfället, men jag kan inte sluta tänka på det. Den här operationen som gjordes för fyra månader sedan var det absolut sista som kunde göras. Min fot är ett hopplöst fall och jag måste nu acceptera läget och köra vidare.

Många tycker att jag är idiotisk när jag tränar, men jag kan inte bara sluta. Träning gör mig glad och pigg och om jag nu bara skulle sluta så skulle mitt liv, mina dagar och allt varit helt annorlunda. Jag måste träna för att min kropp och hjärna ska fungera.
Jag vet själv att den smärtan som uppstår inte är att leka med, men jag biter bara ihop. Foten svullnar och gör ont i några timmar och sedan försvinner det värsta.
Hade jag slutat med allt som foten inte accepterar så hade det slutat med att jag skulle spendera alla mina dagar i sängen. Jag får ont av att gå, cykla, springa och till och med när jag kör bil.
Jag hade i så fall blivit helt handikappad.

Att acceptera läget är tungt och jobbigt, men jag ska fan bita ihop och köra vidare. Jag ska inte låta en fot förstöra för mig. Glöm och gå vidare, spring och ha kul. Jag kan inte göra något åt foten och varför ska jag då bry mig om den. Den är som den är och kommer inte bli bra. Jag måste lära mig att leva med smärtan och bita ihop.

Jag är stark och tänker inte låta foten förstöra för mig och min framtid!

Bit ihop och kör!

Jag är slö och trött. Det finns liksom ingen energi kvar i min kropp. Varför är det såhär?

Imorse blev det en tidig uppstigning, jag vaknade strax innan sex och var pigg. Träningskläderna åkte på och en joggingrunda hanns med innan jag klockan sju befann mig på gymmet. Idag var benen något stumma, gårdagens träning hade satt sina spår. Det blev ungefär en timmas styrketräning, underbart!

Jag drog mig sedan hemåt, duschade och satte mig ute på balkongen för att plugga. Timmarna bara försvann och helt plötsligt vad det dags för den sista föreläsningen i denna kurs. Det var bara repetition, å nu känns det inte alls bra inför tentan på fredag!
Jag var hemma igen vid tre-tiden, trött och slö.... och inte blir det bättre. Jag har sedan dess pluggat hela tiden. Det är bara så segt just nu.
Huvud & hals gör ont, kroppen är seg, näsan rinner... Jag har inte tid med en förkylning nu. Det är väl så jävla typiskt att jag ska åka på nått sånt här nu när jag kommit igång med träningen igen. Ååå va trött jag blir!

Jag ska nu återgå till pluggandet. Bara några timmar till, sedan räcker det för idag.
Imorgon är jag helt ledig, men självklart blir det stenhårt plugg hela dagen!

Ta hand om dig!