Hemma i Kalmar
Jag är hemma i Kalmar och njuter av livet.
Det är kaos här i mitt rum, saker överallt. Jag trodde inte det gick att ha så här mycket saker. Vart fasen kommer allt ifrån??
Nu ska jag sova!
Godnatt
Trött!
Det är en helt vanlig jobbsöndag. Kroppen är sliten efter att ha jobbat varje dag denna vecka. När den här dagen är avklarad kan jag bocka av min 63 timmar långa arbetsvecka.
I eftermiddag åker jag hem till Kalmar. Snacka om att jag längtar!
Nu är det rast, jag behöver kaffe!
Snart!
Längtar!!!
De, dem och dom!
Det finns inget som är lika störande som när folk inte vet hur det ska stå. "Dem hade..." Ååååååh, lyssna själv när du läser det. Jag stör mig, det går verkligen inte att skriva så!
Japp, nu har jag fått sagt detta. Jag kommer förmodligen i all framtid att störa mig på folk som verkligen inte kan skilja på alla dessa jävla ord!
Krogen hela natten lång!
Jag hade idag planerat in en ledig eftermiddag och kväll för att ta igen mig och slappna av lite. Så blev det inte!
Jag var istället chaufför och har nu precis kommit hem. Just nu är jag riktigt trött! Sjukt trött! Helst av allt skulle jag vilja sova, men tyvärr måste jag bita ihop och hålla mig vaken många timmar till. Jag ska nämligen till jobbet om en kvart. Det känns otroligt segt, men jag valde ju faktiskt själv att låta det bli så här.
Eftermiddagen, kvällen och natten har varit roliga och de är i alla fall något positivt!
Jag kände mig dock ganska luffig... Åkte direkt från jobbet till förfesten, vidare till krogen, nu hemma och snart iväg till jobbet igen...
Jag kommer vara extremt trött idag, hoppas att det inte blir en jobbig arbetsdag...
Tiden springer iväg, jag ska nu ta mig en snabb dusch innan det är dags att dra.
Jag längtar redan hem till sängen...!
Torsdag!
Ny dag, ny energi och massa nya möjligheter!
Gårdagens kvällsinlägg var kanske inte jättepositivt. Jag mådde verkligen skitdåligt! Kroppen gjorde ont och någon energi fanns inte. Jag trodde nästan att slutet var nära, att jag skulle svimma och rent ut sagt avlida. Det gjorde så otroligt ont i hela kroppen.
Jag lyckades ändå, trots mitt mående, att ta mig till köket där en banan låg på bänken. Aldrig tidigare har jag ätit en banan så fort!
Mitt mående blev genast mycket bättre.
Jag vågade dock inte vara ensam i fall att något skulle hända. Jag mådde verkligen så fruktansvärt dåligt! Johan kom över och tillsammans satte vi oss i soffan för att kolla på film. Jag somnade dock ganska så direkt...
Imorse ringde väckarklockan klockan 03:15. Jag rörde lite på benen, konstaterade att de var stumma. En joggingrunda var jag absolut inte sugen på! Jag vände istället på huvudet ändrade alarmtiden på mobilen och somnade om. Ack så gött det var.
Att jag istället vaknade klockan 04:39 och inte fattade någonting var lite mindre gött. Alarmet hade ringt 9 minuter tidigare utan att jag märkt det. Jag hade helt enkelt stängt av det i sömnen. Inte okej!
På jobbet var jag vid halv sex, trött och hungrig... Två äpplen och två bananer senare är jag fortfarande lika hungrig... Idag är det nog en såndär dag då jag kan äta hur mycket som helst utan att bli mätt. Det är väl i och för sig bra att jag tankar kroppen full med energi ;)
Just nu befinner jag mig som vanligt i mitt kontrollrum på jobbet. Maskinerna utanför jobbar för fullt medan jag sitter här och tar det lite lugnt. Snart åker pluggböckerna fram, idag ska hjärnan matas full med information.
Lite smått ångest har jag inför tentan, men egentligen vet jag inte varför... Jag vet att jag kan detta, det är inte svårt. Varför är det så att jag alltid får ångest när en tenta närmar sig?
Nä, nu måste jag äta något! Magen kurrar och kurrar. Huvudet gör dessutom lite ont. Jag måste ha maaaaat!
Ha en bra dag!
Kvällen är här och jag mår skit!
Snart svimmar jag... Det finns ingen energi kvar i kroppen. Jag har plågat mig själv tillräckligt idag. Nu har kroppen sagt ifrån. Den pallar inte mer!
Arbetdagen gick fort. Jag fick pluggat mycket, så otroligt gött!
Efter jobbet åkte jag till Göteborg för att kolla efter ett par skor. Jag lämnade dock staden utan skor, men med en hel del annat. Jaja, lönen kom idag...
En sväng hem till brorsorna blev det också. De var hungriga och jag blev tvungen att fixa käk till dem. Jag hoppade som vanligt över middagen. Att äta när jag inte är hungrig är enligt mig bara onödigt. Kroppen vill inte ha mat då och jag hatar verkligen känslan att vara mätt. Ingen middag för mig helt enkelt...
När de där hemma var mätta valde jag att lämna stället för att åka hem till "mitt" hus. Gräsklipparen togs fram och gräset klipptes. Jag klarade ännu en gång av att klippa gräset utan att klia sönder mina ögon. Undra om inte min allergi har försvunnit helt och hållet nu.
Huset städades och fönstrerna putsades också...
Trött som bara den hoppade jag efter detta i mina träningskläder, snörade på mig löparskorna och begav mig ut på en go och lång joggingrunda. Det blev ett högre tempo och en längre sträcka än jag är van vid. 1,4 mil totalt. Starkt jobbat Malin!
Inte en endaste paus, inte ens för att spy av smärta i foten blev det. Grymy gött i och med att jag inte ens minns när jag tränade senast.
Just nu är kroppen dock helt slut. Jag bara ligger och skakar. Allt krampar och jag är seriöst på väg att svimma. Det är ingen go känsla. Just nu önskar jag att jag inte var ensam. Att det fanns någon här som kunde få mig på rätt spår innan kvällen är över.
Usch usch usch, jag mår verkligen inte bra!!!
Jag hoppas att mitt mående vänder snart för jag är sugen på att ta en lång dusch och krypa ihop gött i soffan och bara ta det lugnt.
Jag måste få några timmars sömn innan det är dags att gå upp för att hinna med att springa innan jag måste åka till jobbet. Väckarklockan ringer 03:10 inatt...
Imorgon är det i alla fall torsdag... Helgen är snart här, jag längtar! Det är inte många dagar kvar tills jag drar hem till Kalmar!
Ska försöka ta mig in nu, måste bara bita ihop och spy lite magsaft först...
Ge mig energi!!!
27 juli 2011
Solens strålar har nu letat sig fram. Jag sitter i kontrollrummet på jobbet och njuter av dagen.
Självklart hade det visserligen varit lite mysigare att sitta ute på en altan med en kopp kaffe i handen nu när solen väl lyser, men att vara här inne bland oljudet från maskinerna är inte fy skam det heller. Jag är omringad av roligt folk som hela tiden försöker hitta på något bus. Det är allt från vattenkrig med brandslangarna till att bara blöta ner stolssittsen. Det skrattas mycket, men samtidigt så är det även allvar i det vi gör. Så länge maskinerna fungerar som de ska och allt flyter på så kan vi göra lite vad vi vill.
Jag valde idag att plocka ner mina pluggböcker för att plugga inför tentan på måndag. Det är enligt mina arbetskamrater helt okej att jag sitter här och försöker bli lite smartare! Självklart är jag på plats i kontrollrummet för att ha koll på läget. Händer det något på utsidan med maskinerna så lämnar jag plugget för att istället lösa jobbproblemet. Jobbet kommer hela tiden gå i första hand!
Att jag nu valt att lägga mina lediga stunder till att plugga känns faktiskt riktigt bra. Varför ska jag bara sitta och titta in i en vägg när jag istället kan göra något som också måste göras.
Jag tar helt enkelt vara på min tid.
Och tid är det ont om. Den går för fort och snart är det både helg och ny vecka. Sommaren är snart över och det dröjer nog inte många månader till innan jag ännu en vinter kommer bli idiotförklarad då jag inte avänder jacka. Jacka för mig är överskattat, seriöst liksom... 20 minusgrader är inte så kallt om man bara ska transportera sig med hjälp av cykel någonstans!
Nu är klockan halv nio och jag ska förflytta mig till lunchrummet för att njuta av dagens femte kopp kaffe.
Ha en underbar dag!
Kram
Godmorgon!
Nu ska jag snart dra till jobbet, men först ska dagens andra kopp kaffe drickas upp.
Kram
Kvällstankar
Jag tycker att den här veckan blir bättre och bättre, det finns verkligen inte mycket att klaga på.
Det har absolut inte varit några problem att komma upp på morgonen och tro det eller ej, men jag har faktiskt varit förvånansvärt pigg under alla mina timmar på jobbet. Det är något nytt!!
Jag har chockat mig själv! Tänk vad pigg man kan bli av att komma i säng tidigt på kvällarna!
På jobbet är allt som det ska. Jag trivs fortfarande bra. Det börjar kännas lite konstigt när jag tänker på att jag bara har två och en halv arbetsvecka kvar. Snart är min sommar över och det är dags att dra tillbaka till Kalmar igen. Det är lite trist att tänka på att jag snart ska tacka för mig, men samtidigt ska det bli otroligt härligt att komma hem till lägenheten igen. Jag längtar hem till andra sidan av Sverige. Jag vill ha tillbaka mina rutiner, träffa alla kompisar där och bara njuta av livet och fokusera på skolan.
Trots att jag nu har sovit i nästan fyra timmar så är jag fortfarande trött och därför ska jag gå och lägga mig!
Imorgon har jag en ny dag på jobbet framför mig. Väckarklockan ringer som vanligt klockan 04:15.
Kram
26 juli
Dagens två första arbetstimmar är avklarade, tredje koppen kaffe är slut och aftonbladet är läst 7 gånger. Det är en helt vanlig dag på jobbet helt enkelt.
Imorse vaknade jag på soffan, fullt påklädd. Klockan visade på 04.44. PANIK!
Jag flög ur soffan, sprang ner till duschen, slängde på mig kläder, satte upp håret i en tofs, fyllde min termosmugg med kaffe, gav alla djuren mat och drog sedan iväg till jobbet. Det blev en stressig morgon, men jag lyckades ändå bli klar på tio minuter.
Håret ser ut som ett fågelbo men jag bryr mig faktiskt inte. Osminkad är jag dessutom. Ibland är det härligt att inte tänka så mycket, inte bry sig om utseendet. Idag ska jag fokusera på annat. Tycker folk att jag ser ut som ett vrak så kan de faktiskt få tycka det. Huvudsaken är väl egentligen att jag är på plats på jobbet och gör det jag ska göra ;)
Trots att jag imorse kände mig lite stressad när jag vaknade så är jag ändå övertygad om att den här dagen kommer bli otroligt bra. Jag känner det på mig. Inga problem i världen kan få mig att falla idag. Idag är det en sånhär bra dag helt enkelt.
Om ungefär en kvart är det dags för rast, kaffe och lite slappande i lunchrummet. Det ska bli gött... För mina två första timmar här har ju liksom varit otroligt jobbiga... eller inte ;)
Slappa, slappa, slappa ;)
Hörs!
Mitt i natten svammel!
Jag har mardrömsveckan framför mig, det innebär alltså att jag jobbar förmiddag hela veckan, måndag till söndag 06.00-15.00. Det är en seg vecka och jag har så svårt för att komma upp på morgonen.
När jag väl är på jobbet så springer tiden iväg, men det är bara det där att lämna sängen så tidigt som tar emot.
Inatt har jag av olika anledningar inte kunnat sova. Jag sov visserligen bort hela min söndag så det är väl egentligen inte så konstigt att jag inte kan sova nu. Jag har dessutom fått i mig lite för mycket kaffe under kvällen, vilket gör att jag är lite smått hög på koffein. Min kaffemaskin gör det så mycket roligare att dricka kaffe, jag kan inte hjälpa att blir en del koppar varje dag!
Under natten har jag sysslat och pysslat med mycket. Hamstrarna har varit ute ur sina burar. Jag hittade lite böcker och gjorde en lite inhängnad där de fick springa lite fritt. Lite mys med var och en blev det också. Jag älskar känslan av deras små tassar mot min hand. Känna deras klor riva lite lätt mot mitt skinn. Jag är förtjust i små gnagare!
Twixie och jag:
Twixie:
Chim-Chim och jag:
Chim-Chim:
Katten har blivit kammad, borstad och klippt. Vad han har gjort under dagen vill jag inte veta... men pälsen var i alla fall ganska tovig!
En stund framför tvn blev det när djuren valde att somna. Jag satt själv och hade tråkigt...
Då åkte sax och kam fram. Dags att klippa håret!
Jag klippte och klippte... Å det blev lite kortare tillslut.
Håret är dock fortfarande blött och lockarna har därför inte kommit fram ännu!
Bara för att ha något att jämföra med så slänger jag upp en bild som togs i början på veckan...
Nu är klockan snart fyra och jag ska alltså upp om en kvart. Det är meningslöst att försöka sova!
Idag får jag leva på kaffe, kaffe och ännu mera kaffe. 9 timmar på jobbet och sedan måste jag hem och plugga.
Jag längtar redan nu till ikväll då jag äntligen ska få sova!
Ha en bra dag så hörs vi en annan dag!
Nu eller aldrig!
Det måste bli en förändring snart, eller till och med nu!
Även om saker är jobbiga så måste jag ändå försöka tänka positivt.
Jag ska vända detta. Det är så jävla fel allt som händer. Jag låter de dagens sista timmar gå till detta helvete innan jag går vidare och njuter av livet. Det är bara jag som kan förändra på det som sker. Det är bara jag som kan bestämma över mig själv. Det är mitt val!
Jag måste, måste, måste se till att det händer något... NUUUUUU!!
Två timmar kvar på jobbet, två timmar kvar till denna arbetsvecka är över... Två timmar kvar till helgen är här!
Det är nu eller aldrig!!
Trodde inte...
Trodde inte det skulle gå så här långt. Trodde verkligen inte detta.
Det som har hänt kan jag inte göra något åt nu... Jag vet inte ens om jag ångrar mig.
Jag skulle vilja skriva mer, men det får bli på min andra privata blogg istället...
Ha en underbar helg!
Hjälp!
Svamlar på mitt inatten...
Foten min har tagit semester och lever sitt egna liv. Ärret på insidan av foten skiftar både i röda, blåa och lilatoner. Snart har regnbågens alla färger hittat dit.
Det är det ärren jag skrivit om tidigare, ärret som kroppen inte accepterar och bara vill stöta bort. Enligt mig är det lite konstigt att min egna kropp inte vill ha kontakt med detta ärr. Det är ju ändå något som tillhör kroppen.
Idag är det exakt fem månader sedan mitt gips åkte av. Tänk vad tiden gått fort! Lite galet bara att foten inte har blivit bättre. Jag satt för en stund sedan och tittade på korten som fanns på datorn...
Det här kortet är taget nästan exakt ett dygn efter operationen. Lillkusinen hade redan hunnit plocka fram pennorna och börjat måla på det.
En vecka efter operationen, på min 20 årsdag blev jag tvungen att åka till akuten pga misstänk blodpropp i benen. Extra blodförtunnande sprutor fick jag och smärtan försvann efter det. Ultraljud gjordes och det fanns ingen propp i benet då, men det var lite tjockt här och var...
Gipset kapades i alla fall och nötterna på Kungälvssjukhus gipsade om foten helt fel!
Jäkla skitställe...
Efter ett par veckor byttes gipset till ett plastgips. Det var rena skiten...
Det fanns dock ett par fördelar med detta gips:
1. Mycket lättare
2. Tålde lite mer vatten
3. Hmm, kommer inte på något mer!
Gipset åkte av och stygnen försvann.
27 stygn var jag sydd med. Fett gött eller nått sånt.
Foten kommer aldrig någonsin bli bättre än vad den är just nu. Jag får acceptera och fortsätta mitt liv. Det är inte alltid en dans på rosor att hålla på med sport. Jag ångrar dock inte alls att jag i flera år la mycket tid på innebandyn. Under alla de år jag spelade hade jag otroligt roligt. Att jag fick en allvarlig fotledsskada pga just innebandyn är inget jag deppar för. Den här skadan hade kunnat uppstå när som helst liksom.
Något positivt med detta inlägg måste ändå vara när jag i april opererade bort mina mandlar. Det var rena drömmen att bli av med de där stora äckliga grejerna som fanns i halsen. Jag har sedan de försvann sovit mycket bättre, inte vaknat av att jag tror att jag ska kvävas och bara fått det så mycket bättre. Jag ångrar absolut inte att jag valde att operera bort skiten.
Läkaren sa ändå efteråt att jag hade kronisk inflamation i dem. Det var allstå inte så konstigt att jag ständigt gick runt med ont i halsen!
Nu övergår vi till något helt annat, nämligen träning.
När jag var hemma i Kalmar tränade jag ganska mycket. Det var nåde löpning, gymmet och långa promenader varje dag. Jag trivdes med det och om det var så att jag inte hann med en träning en dag så fick jag lite smått ångest.
Nu har det däremot ändrats. Jag minns inte när jag tränade sist. Det är ganska gött att bara vara och slappa mycket.
Fast jag måste ändå erkänna att jag börjar bli lite sugen på att dra igång med träningen igen. Jag saknar att komma hem efter en go löprunda och känna svetten rinnade längs kroppen. Jag saknar skogspromenaderna med bra musik i öronen.
Jag saknar helt enkelt träningen!
Idag fortsatte jag min slappa klädsel. Det blev mina mysiga vita joggingbyxor och ett enkelt rosa linne till det.
Imorgon ska jag bege mig hem en sväng till det blå huset, i huset där jag är uppväxt, alltså hem till min familj.
Men innan jag kan påbörja denna dag så ska jag se till att få mig några timmars sömn.
Jag är redan på plats i sängen, men när jag somnar återstår att se.
God natt mina vänner ♥
Blixtar och dunder
För örvigt har dagen varit mycket bra. Jag tog mig en välbehövlig sovmorgon! Ack va trött jag var när väckarklockan ringde vid tolv-tiden. Det var kanske inte speciellt konstigt då jag inte sov så bra när jag väl somnade. Kroppen gjorde riktigt ont hela natten, och det var först framåt halv fyra-fyra som jag äntligen somnade. Lite småsegt...
Jag åkte hem till min familj en sväng. Tanken var att jag skulle hämta lite kurslitteratur som låg i mitt rum... men självklart glömde jag dessa när jag åkte därifrån.
Vädret var gött, men lite för varmt för min del. Jag var nära på att svimma. Det blev svart för ögonen och allt snurrade. Jag som i det läget stod upp fick satt mig på huk och böjt ner huvudet. Inte jättekul om man säger så!
Jag gick in i huset och satte mig på en stol med huvudet på bordet. Kroppen krampade och jag trodde ett tag att jag skulle dö. Det var ingen rolig känsla.
En vitaminbrustablett blev min räddning. Efter att jag fått i mig den kunde jag börja leva igen!
Till jobbet åkte jag som vanligt vid två-tiden. Idag var jag lite seg, men lyckades ändå komma igång när maskinerna väl startade. Maten gick trögt, jag fick kämpa för att få i mig den. Dumma kropp som håller på att jävlas med mig! Timmarna rullade på och jag fick skrattat mycket, tjötat om allt och lite till samt haft lite vattenkrig.
Nu är jag hemma, pigg som en mört. Hur jag ska kunna sova är en bra fråga. Det kommer med stor sannolikhet ta ett par timmar innan mina ögon stängs.
Jag ska därför passa på att mysa lite med mina gnagare. Älskade Chim-chim och Twixie ♥
Dagens största tackkram går till Max!
Tack för ditt stöd och tålamod!
Imorgon jobbar jag min sista dag för denna vecka.
Helgen är snart här!
Tjoho!
Oooont!!!
Jag har försökt lösa smärtan med både voltaren och diklofenak, men det har absolut inte hjälp något. Detta suger så otroligt mycket! Nästa steg är att gå på Tramadol-tabletterna. Det är dock inget jag gör heöt frivilligt. Jag vet själv att jag kommer må skit om jag äter dem, men samtidigt funderar jag lite på vad som är bäst... Att slippa smärtan eller att må illa, bli yr, spy, vara groggy och må förjävla dåligt...
Enligt mig finns det inget alternativ just nu. Jag orkar fan inte gå till jobbet imorgon om jag mår dåligt... och därför blir det inget intag av mina hemska tabletter vid namn Tramadol!
Jag försöker bita ihop och ignorera allt. För eller senare lär jag somna ändå.
Även den bästa kan falla.
Jag vet att jag varit otroligt positiv här på bloggen de senaste dagarna. Ibland önskar jag bara att jag kunde släppa loss alla mina känslor, skriva av mig och gå vidare. Även om jag här har skrivit att dagarna flyter på så måste jag ändå erkänna att livet absolut inte är en dans på rosor.
Det är tungt och jag vet ibland inte hur jag ska lösa situationer som uppstår för att kunna gå vidare.
Jag önskar att jag inte vore så jävla feg, så feg att jag inte vågar skriva hur jag egentligen känner och mår. Det är så löjligt, men det bara är sån jag är.
När allt bara känns piss så väljer jag att isolera mig istället. Det om något är korkat! Mår jag bättre av att sitta för mig själv och låta tankarna flöda? NEJ, jag skulle inte tro det!
Jag har mina brister och ibland är allt bara lite jobbigare än i vanliga fall.
Jag biter för det mesta ihop och får dagens viktigaste saker utförda.
På jobbet försöker jag alltid vara den där glada Malin som skrattar mycket. Hitills har jag lyckats nästan varje dag, men snart kommer väl den dagen då jag bryter ihop totalt.
Dagens arbetsdag var otroligt jobbig. Jag hade ont i ryggen, men försökte ändå vara positiv. Ska jag vara riktigt ärlig så är det bara en tidsfråga innan jag bara sätter mig på golvet och låter tårarna rinna. Ryggen håller på att knäcka mig totalt. Jag vet inte hur många dagar till jag pallar...
Samtidigt vill jag inte vara klen, jag vill inte erkänna att jag egentligen inte klarar av att lyfta säckarna just nu. Jag vill inte visa mig svag och behöva be om hjälp. Jag har endast lite drygt tre arbetsveckor kvar på min arbetsplats och jag ska bita ihop fram tills jag slutar. Jag ska kämpa vidare med min rygg. Det ska gå och går det inte så får jag strunta i smärtan och köra vidare.
Jag vill inte bli förknippad med tjejen som inte kan, klarar av och behöver be om hjälp.
Jag hatar att jag är så envis, att jag kör vidare. Jag vet mycket väl att det inte är bra för min rygg att fortsätta som jag gör, men det är väl egentligen ingen som har missat att jag älskar att plåga mig själv och min kropp.
Det finns en del saker i min vardag som jag måste ta tag i. Det är just nu förbannat tufft och jag vet inte om jag kommer kunna vända detta. Det har gått lite för långt och ju längre tiden går desto värre blir det. Jag vet innerst inne vad som är rätt och fel, men ändå vet jag inte om jag vill göra något åt saken. Det är blandade känslor om detta. En del av mig säger fortsätt medan en annan säger att jag ska lägga av.
Vilken sida ska jag lyssna på? Vad är det jag vill?
Tankarna flödar just nu...
Hjärnan går på högvarv...
Huvudet gör ont...
Allt är som vanligt helt enkelt!
Rygghelvete!!!!
Gaaaah, jag vill dö just nu! Eller lägga mig ner på golvet och skrika av smärta... Fast helst av allt skulle jag vilja ha ett par voltaren och diklofenak för att ta död på smärtan i ryggen.
Det gör riktigt ont just nu, fruktansvärt ont!!!
Jag har ungefär 3,5 timmar kvar av denna arbetsdag, men hur fan jag ska överleva dessa timmar vet jag inte.
Jävla rygg alltså, jag flippar sönder på helvetet. Den borde väl klara av att jag lyfter en säck som väger 25 kilo eller. Det är ju bara sjukt...
Bara för att jag just nu känner mig arg på ryggen så ska jag lämna datorn, kontrollrummet och bege mig till pausrummet för ett glas vatten... Dricka kaffe nu vågar jag nog inte, risken är att jag blir pigg och inte kan somna när jag kommer hem...
Tjao!!!
Myskläder
20 Juli 2011
Gårdagens arbetsdag kändes mycket bra. Jag tog med en tårta och några kakor till jobbet. Med ett leende på läpparna hoppade jag i mina extremt varma varselkläder, drog kortet i kortläsaren vid Västra porten och steg innanför området. Jag svängde in på Västra packstationen, där jag håller till, lämnade av tårtan och en burk kakor för att sedan gå vidare till Östra packstationen och lämna en burk kakor även till dem.
Jag trivs verkligen superbra på arbetsplatsen. Jag har lärt känna massa nya personer och har skrattat så mycket att tårarna runnit.
Kakorna blev uppskattade och jag råkade stanna kvar uppe på Östra lite för länge. Klockan blev nästan halv fyra innan jag var tillbaka på min Västra och redo för att börja jobba. Ooppss liksom, en halvtimma för sent, men det gjorde absolut ingenting.
Timmarna rullade på och jag satt och studerade packmaskinen som spottade ut 25kilosäckar med plastpellets. Jag reflekterade inte så mycket, men helt plötsligt stannade maskinen... Det var kö på banan. Jag trodde mest det berodde på att truckförarna jobbade lite för långsamt, men när jag lyfte röven från stolen och gick ut till magasinet möttes jag av ett kaos. Pallras, ett jäkla pallras!
Det var om jag minns rätt fyra pallar som hade vält totalt. Kul jobb. Det var ju bara för några att klättra upp på pallarna och börja lasta av säckarna. Nere på marken stod vi, ett gägn på 5 personer, och tog emot säckarna för att börja stapla pallarna för hand.
Svetten rann och det var ganska jobbigt. Min rygg strejkade totalt, men jag måste tyvärr utföra arbetet. Det var bara att bita ihop och förtsätta kämpa.
När vi tillslut hade fått iordning på allt så möttes vi av nästa helvete. En bit bort hade samma sak hänt. Lika många pallar hade vält. Alla stod bara och tittade på pallarna och suckade.
Om man nu bortser från pallrasen så tycker jag att arbetsdagen var bra. Min energi försvann dock totalt när klockan visade på strax innan halv nio, men jag lyckades bita ihop fram till midnatt då arbetsdagen tog slut. Det var tunga ögon de sista timmarna, men jag tänkte positivt och bara lät timmarna passera.
När jag väl kom hem till huset igen var jag otroligt trött. Jag duschade och tänkte bara kolla lite saker på datorn inann jag skulle gå och lägga mig. På soffan hamnade jag och tvn startades. Datorn väcktes från viloläget och jag loggade in... mer än så hann jag inte med innan jag somnade.
Nu nästan elva timmar senare har jag vaknat... på soffan, precis så jag somnade inatt. Snacka om att jag var trött!
Jag har fått sova ut och känner mig nu otroligt pigg. Om två och en halv timma ska jag åka till jobbet, men fram tills dess är det lite slappande och tvättning som ska utföras.
Hoppas att du får en bra dag i solen!
Kram
19 juli 2011
Trots att det har varit otroligt härligt att vara ledig så var det ändå mycket roligt att vara tillbaka på jobbet. Det är en speciell känsla att gå dit. Jag trivs så bra och det är sällan jag varken går dit eller hem och känner att det är ett helvete. Jag tycker om min arbetsplats, arbetskamraterna och allt som har med Borealis att göra. Det här kunde jag absolut inte tänka mig när jag i marsmånad tackade ja till detta jobb. Allt är så extremt mycket bättre än jag kunde tänka mig.
Gårdagens tio timmar på jobbet försvann fort. Jag var så där extra glad och gick runt med ett leende på läpparna hela tiden. Det blev mycket skratt och fjanteri, precis så som jag tycker att det ska vara. Det var helt enkelt en mycket bra arbetsdag!
Jag längtar redan till dagens arbetsdag ska börja, bara för att få träffa folket där!
Trots att jag slutade vid midnatt och inte kom i säng förrän klockan var strax efter halv tre inatt, så vaknade jag ändå vid åtta imorse med ett leende på läpparna. Det blev inte många timmars sömn, men jag känner att det räcker. Jag vill få gjort lite vettiga saker innan jag måste åka.
Och nu, nästan 4 timmar senare har jag hunnit med otroligt mycket. Jag har tvättat, städat, handlat, tankat bilen, varit hemma hos familjen och tjuvat olja till bilen, bakat en tårta, bakat lite andra kakor och nu sitter jag i soffan och kopplar av en stund.
Egentligen borde jag klippa gräset, men jag väntar till imorgon (om det nu är bra väder då!). Ryggen gick åt helvete igår när jag lyfte en säck på jobbet så jag känner inte för att klippa gräset idag och riskera att avlida av ryggvärk på jobbet senare idag. Det får helt enkelt vänta ett par dagar.
För övrigt så är jag otroligt lycklig. Jag går runt med ett leende på läpparna och bara njuter av livet. Det går bra nu. Förra veckan då jag hade otroligt ont i ryggen så gick jag mest runt och var lite smågrinig. Det var en ny smärta i kroppen som jag inte var van vid. Den smärtan som ständigt är i foten har jag liksom accepterat och kämpar hela tiden för att ignorera den. Jag har lärt mig att leva med den smärtan helt enkelt.
När det nu kom en helt annat smärta, på ett annat ställe så blev det bara för mycket. Jag grävde ner mig i ett mörkt hål, tankarna i huvudet var inte ljusa och jag visste inte alls vad jag skulle göra för att överleva. Det var tungt och jobbigt och det rann en del tårar längs mina kinder. Jag var otroligt nere och ville inte göra någonting...
Det är i de där ögonblicken som jag verkligen faller dit. Då jag bara tänker negativt och inte orkar bry mig om mig själv...
Även om det är otroligt jobbigt så vet jag att det bara är att acceptera läget och gå vidare. Det är ingen idé att gräva ner sig när kroppen strejkar. Det är inte idé att tänka negativt när saker och ting inte blir som man vill.
Jag tog mig ur allt, började tänka positivt, tog hand om mig själv och vände allt till något bra!
Jag är nu lyckligare än lyckligaste och bara njuter av allt. Det är så otroligt mycket härligare att gå runt med ett leende på läpparna. Det är en underbar känsla inom mig!
Om två timmar ska jag åka till jobbet, men fram tills dess ska jag bara slappa och ta det lugnt.
Ta hand om dig!
Kram
Varför?
Landet ingenstans?
Om jag ska vara ärlig tror jag det, kanske inte i termer som "landet ingenstans" men livet är vad man gör det till. Vill du skapa dig den där lyckan är det endast du som kan göra en förändring. Visst kan andra människor påverka dig runt om, kärleken kanske dyker upp runt hörnet.. men mår inte man själv bra i sin själ och älskar man inte sig själv, kan man inte älska andra..
Underbar start på denna vecka!
Det går bra nu, jag trivs med mina dagar och njuter av att timmarna tickar på.
Idag har jag haft en mysig dag där jag gjort det jag känt för. Träffat en kompis, shoppat lite, pratat i telefon, varit hemma hos familjen och sånt. Riktigt underbar dag måste jag faktiskt säga.
Fick även lämnat blod på morgonen. Allt var bra och jag kände mig nöjd efteråt. Det är alltid lika gött att bli av med lite blod, jag känner mig så ren på något konstigt vis.
Ryggen har dessvärre blivit värre. Nu gör den ont, riktigt ont! Det bara strålar ner i skinka och baksida lår. Inte alls gött faktiskt... Men jag försöker bita ihop ändå. Ryggen ska få förstöra mina underbara dagar!
Snart ska jag gå ner en våning och lägga mig i sängen. Jag är trött och ser fram emot lite sömn.
Imorgon är det uppstigning tidigt igen...
Söndag, äntligen söndag!
Det går för fort! Jag hänger inte med längre!
Min mardrömsvecka är över. 7 arbetsdagar är avklarade. Jag har varit sjukt trött på morgonen, men trots allt hunnit i tid till jobbet varje dag.
Jag tror tyvärr aldrig att jag kommer vänja mig vid att behöva gå upp vid fyra på natten. Det är verkligen inte mänskligt att behöva lämna sängen så tidigt!
Jag vet inte vad jag ska skriva, just nu känns allt bara mörkt. Jag är trött och borde egentligen sova... men det finns lite saker som måste göras innan jag förflyttar mig en våning ner, ner till sängen...
Arbetsdagarna är roliga, men jag märker verkligen att arbetet sliter enormt på kroppen. Det är tungt att bära 25 kilo tunga säckar. Min rygg protesterar och foten har gett upp. Det är lite segt, men vad ska jag göra åt saken liksom? Försöker bita ihop så gott jag bara kan, men ibland är det jobbigt.
Att just ryggen gör ont känns inte alls bra. Det är absolut ingen gott tecken!
Sorry pappa, jag vet att du inte tycker om att jag har ont i ryggen och att du bara vill mitt bästa... men jag kan inte lösa situationen just nu. Vissa dagar måste jag bära säckar och det tar på ryggen. Jag vet att det inte är bra för mig, men jag måste utföra jobbet ändå.
Ääh, det här blev ett konstigt inlägg... men jag orkar inte riktigt bry mig just nu.
Kroppen är trött och behöver sömn.
Imorgon ska jag ut på äventyr... helt på egen hand!
Så gött!
Nu ska jag checka ut från allt och bara njuta av min lediga vecka!
Puss ♥
Ny navelpiercing
Jag ansåg att piercingen såg bra ut och jag tog därför beslutet att byta till ett nytt smycke.
Det är dock inte jättegött att jobba med denna. Den hänger lite för mycket och när jag bär säckarna så skaver det lite lätt mot smycket... men det har jag löst genom att sätta ett plåster på själva den hängade delen.
Twixie
Lillflickan är vaken och jag kan inget annat än att le åt denna lilla krabat.
♥
Det går bra nu!
Jag har aldrig varit en person som tycker om att planera mitt liv. Det beror nog mest på att jag hatar att ständigt vara upptagen. Jag tar jobbet i första hand och utöver det vill jag inte ha något speciellt inplanerat. Jag vet att jag efter en arbetsdag kan vara som ett vrak och att då behöva dra iväg på något är inte något jag hurrar mycket för.
Dagarna rullar i alla fall på och jag måste faktiskt säga att min helg var otroligt bra. Sådär extra otroligt bra. En såndär helg som jag kommer minnas länge.
På lördagen fixade jag käk här hemma. Det blev otroligt gott. Jag mådde dock skit dåligt, extrem huvudvärk, migrän, och ont i ryggen... men jag ignorerade det ändå under hela dagen och bara njöt av trevlig sällskap i form av familjen och moster med familj.
På natten till söndagen ville jag skjuta mig själv lite lätt. Hamstrarna befann sig i mitt rum och störde. De sprang i hjulen och gnagde på gallret. De "pratade" med varandra, vilket innebar ett jäkla pipande. Det var lite mindre gött, och med min huvudvärk och ryggvärk var humöret inte riktigt under kontroll...
Framför datorn hamnade jag istället för att sova, trots att det inte alls var gött med ljuset från skärmen. Jag bet ihop och hamnade på facebook, vilket inte längre är speciellt vanligt...
Och sedan ändrades hela min natt. Det blev bara så mycket bättre och jag njöt av timmarna som tickade på. Den natten gick från ett helvete till något bra. Mysigt och trevligt.
Att en chattkonversation kan ändra på så mycket. Att en person kan få mitt kassa humör att försvinna... ja, jag är fortfarande chockad.
Jag önskar att jag kunde skriva mer om detta, men det går inte...
Jag gjorde det igen helt enkelt. Nu är det nog ingen som kommer förstå vad jag menar, men jag tycker om att prata lite gojja. Det blev bara så.... perfekt.
Innerst inne trodde jag aldrig att det skulle hända en gång till. Det blev ju bara så fel sist...Men se vad saker och ting kan ändras.
Det var i alla fall en glad Malin som på söndagsmorgonen somnade.
Jag ville egentligen bara säga att jag är lyckligast på denna jord :) ♥
Puss!
Söndagsångest!
Helgen har gått för fort och imorgon är det redan måndag. Jag har dessutom mardrömsveckan framför mig. Det innebär att jag jobbar förmiddag, 06.00-15.00 måndag till söndag. Det är en jobbig vecka och när helgen kommer är jag helt slut. Tiden segar sig fram och jag som är en nattmänniska har förbannat svårt att komma i säng innan midnatt. Det blir inte många timmars sömn.
Min väckarklocka ringer om fem och en halvtimma... men inte kommer jag kunna somna än på ett par timmar. Jag är pigg och att somna nu kommer aldrig gå.
Jag hatar verkligen att gå upp tidigt. Det suger! Jag är dock glad att alla andra här hemma sover för mitt extrema morgonhumör jag har vid fyra-tiden är absolut inte att leka med...
Jobbet flyter i alla fall på. Jag tycker att det går bra och jag har koll på, inte allt, men i alla fall det mesta. Jag känner att jag kan jobba mer och mer självständigt!
Snart ska jag ta med mig min söndagsångest till sängen. Det är i alla fall dags att krypa under täcket för att försöka lura kroppen att det är dags att sova. Det kommer knappast gå, men jag ska i alla fall försöka!
God natt!
Delad
Idag har jag en känsla av att vara delad. I många olika bitar. Det känns som att olika personer tar olika delar av mig, utan att fråga om lov. Sen är det bara en liten ofullständig Malin kvar. En bit här, en bit där. Eller som att någon tar i ena kanten av mig och drar, och sen kommer en annan och drar i den andra kanten. Och sen en tredje osv.
Jag undrar över vad folk vill av mig egentligen? Vill ha ut av mig? Kan ni inte bara säga vad ni vill ha? Jag är inte bra på att gissa.
