Jag lever, men det är knappt…
Dagarna rullar på, timmarna försvinner och alla gamla rutiner är tillbaka. Jag har snart vistats i Kalmar i en vecka, den första skolveckan för denna termin är snart avklarad och redan nu är jag trött på att plugga. Det finns inte längre någon energi kvar i min kropp. Jag går på sparlåga, drar mig undan och vill bara vara ensam. Kursen som läses nu är ”Externredovisning II och internredovisning”. Det är fortsättning på den kursen vi avslutade år 1 med. Det innebär alltså att hjärnan måste kopplas upp, det vi gick igenom för några månader sedan ska hittas bland allt skit som finns däruppe och sedan ska allt det där repeteras för att kunna hänga med på denna kurs. Jag är trött och det är mycket, kredit hit och debet dit.
Jag har sovit otroligt dåligt de senaste nätterna. Vad det är som hindrar mig från att få den där djupa sömnen vet jag inte riktigt, men något är det. Jag vaknar flera gånger varje natt utan att kunna somna om. Jag har legat vaken 03:15-05:15 varje natt sedan jag kom hit. Det går bara inte att somna om. Det spelar ingen roll om jag bara vänder mig om och blundar eller om jag sätter igång en film, slappna av kan jag inte göra.
I måndags drog jag iväg till gymmet en sväng. Jag ville testa foten och se om jag kunde sätta igång med träningen lite smått. Den lilla stunden jag var där var rena pesten. 2 minuters jogging i långsamt tempo var den enda som krävdes för att jag skulle avbryta. Foten sa ifrån och smärtan var enorm. Istället fick jag lyfta lite skrot och använda maskinerna. Det är trist att jag inte längre hinner med att värma upp innan foten tar över.
Det känns inte längre meningsfullt att lämna sängen, jag ser inte fram emot att möta dagen. Jag har tappat gnistan totalt, den gamla glada Malin finns inte längre kvar… Jag försöker dölja hur jag känner genom att klistra fast ett falskt leende när jag befinner mig bland folk… men när jag kommer hem släpper jag allt. Jag struntar i allt och bara gör det jag vill…
Utanpå tror ni att jag är så glad, men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag.
Jag har sovit otroligt dåligt de senaste nätterna. Vad det är som hindrar mig från att få den där djupa sömnen vet jag inte riktigt, men något är det. Jag vaknar flera gånger varje natt utan att kunna somna om. Jag har legat vaken 03:15-05:15 varje natt sedan jag kom hit. Det går bara inte att somna om. Det spelar ingen roll om jag bara vänder mig om och blundar eller om jag sätter igång en film, slappna av kan jag inte göra.
I måndags drog jag iväg till gymmet en sväng. Jag ville testa foten och se om jag kunde sätta igång med träningen lite smått. Den lilla stunden jag var där var rena pesten. 2 minuters jogging i långsamt tempo var den enda som krävdes för att jag skulle avbryta. Foten sa ifrån och smärtan var enorm. Istället fick jag lyfta lite skrot och använda maskinerna. Det är trist att jag inte längre hinner med att värma upp innan foten tar över.
Det känns inte längre meningsfullt att lämna sängen, jag ser inte fram emot att möta dagen. Jag har tappat gnistan totalt, den gamla glada Malin finns inte längre kvar… Jag försöker dölja hur jag känner genom att klistra fast ett falskt leende när jag befinner mig bland folk… men när jag kommer hem släpper jag allt. Jag struntar i allt och bara gör det jag vill…
Utanpå tror ni att jag är så glad, men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag.
Ni ser hur jag skrattar och ni ser hur jag ler, men inuti min kropp så orkar jag inget mer…
Kalmar imorgon!
Idag har det varit äckligt varmt ute, tropisk värme... Temperaturen inne har stigit och just nu är det 26,2 grader i mitt rum. Hur fasen är det tänkt att jag ska kunna somna?
För en stund sedan packade jag ner den sista saken i väskan, imorgon vänder jag hem till östkusten igen. Det är blandade känslor, men att komma hem till mitt hem, till alla mina saker, kläder och allt ska faktiskt bli ganska härligt. Fast självklart kommer jag sakna familj, vänner och allt som har med västkusten att göra...!
Snart ska jag gå och lägga mig, men först ska jag njuta av ljudet från hamstrarna som springer i sina hjul en stund.
Ta hand om dig!
För en stund sedan packade jag ner den sista saken i väskan, imorgon vänder jag hem till östkusten igen. Det är blandade känslor, men att komma hem till mitt hem, till alla mina saker, kläder och allt ska faktiskt bli ganska härligt. Fast självklart kommer jag sakna familj, vänner och allt som har med västkusten att göra...!
Snart ska jag gå och lägga mig, men först ska jag njuta av ljudet från hamstrarna som springer i sina hjul en stund.
Ta hand om dig!
Sömntuta!
24 timmar, 13 timmar och 12,5 timmar... Det är antalet timmar jag sovit de senaste nätterna. Vart är jag egentligen på väg, sen när blev jag återigen tonåring och sov bort halva dagarna?
Något är på tok. Jag som för bara ett halvår sedan kunde vakna vid femtiden på morgonen och vara pigg har nu gått över till att vara Sveriges morgontröttaste person. Det är farligt att vara ledig. Farligt att inte ha någon tid att passa på morgonen. Det blir lätt att jag råkar sova bort hela förmiddagen. Jag brukar vakna till vid halvnio, men eftersom det ändå inte finns något vettigt att göra så har jag vänta på huvudet, blundat och somnat om.
Tiden har sprungit iväg och helt plöstligt är klockan elva-halv tolv när jag vaknar och bestämmer mig för att gå upp. Och där var hela den morgonen och förmiddagen över. Helt galet!
Jag trotsar över hur det blir på måndag när jag ska upp senast halv nio! Det är egentligen inte tidigt, men om man nu tänker på hur mitt dygn ser ut just nu så kan det bli en kamp att lämna sängen.
Saker och ting ändras fort och det är helt sjukt att jag måste sova så länge...
Hamstrarna har varit uppe en stund var och kvar för mig att göra idag är bara att tvätta bort sminket, borsta tänderna och gå och lägga mig. Några tiotal sidor i boken Skamfläck får det bli innan jag låter ögonen stängas.
Godnatt! ♥
Något är på tok. Jag som för bara ett halvår sedan kunde vakna vid femtiden på morgonen och vara pigg har nu gått över till att vara Sveriges morgontröttaste person. Det är farligt att vara ledig. Farligt att inte ha någon tid att passa på morgonen. Det blir lätt att jag råkar sova bort hela förmiddagen. Jag brukar vakna till vid halvnio, men eftersom det ändå inte finns något vettigt att göra så har jag vänta på huvudet, blundat och somnat om.
Tiden har sprungit iväg och helt plöstligt är klockan elva-halv tolv när jag vaknar och bestämmer mig för att gå upp. Och där var hela den morgonen och förmiddagen över. Helt galet!
Jag trotsar över hur det blir på måndag när jag ska upp senast halv nio! Det är egentligen inte tidigt, men om man nu tänker på hur mitt dygn ser ut just nu så kan det bli en kamp att lämna sängen.
Saker och ting ändras fort och det är helt sjukt att jag måste sova så länge...
Hamstrarna har varit uppe en stund var och kvar för mig att göra idag är bara att tvätta bort sminket, borsta tänderna och gå och lägga mig. Några tiotal sidor i boken Skamfläck får det bli innan jag låter ögonen stängas.
Godnatt! ♥
Öppnar upp den gamla igen!
Jag har den senaste tiden funderat mycket på bloggen. Jag känner att den nu har blivit lite för privat...
Därför har jag nu tagit beslutet att börja blogga igen på min gamla blogg.
Den är lösenordskyddad och endast några få har tillgång till den. Ni som läste den för ett par år sedan, det är samma användarnamn och lösenord. Kanske kommer ni inte ihåg detta, men fråga i så fall...
Jag kommer dock inte lämna ut detta till vem som helst.
Tyck här för att komma till min gamla blogg → Gamla bloggen
Därför har jag nu tagit beslutet att börja blogga igen på min gamla blogg.
Den är lösenordskyddad och endast några få har tillgång till den. Ni som läste den för ett par år sedan, det är samma användarnamn och lösenord. Kanske kommer ni inte ihåg detta, men fråga i så fall...
Jag kommer dock inte lämna ut detta till vem som helst.
Tyck här för att komma till min gamla blogg → Gamla bloggen
Ta tag i skiten nu!
Jag hatar att jag i motgångar går ner i en svacka som räcker och blir över. Jag hatar att jag bara tänker negativt och hatar mig själv. Varför inte bara njuta av allt det positiva som finns?
Varför fokusera på fel saker hela tiden? Varför inte bara bita ihop, köra vidare och tackla de problem som finns?
Jag hatar att det är så här.
Jag borde vara glad och tacksam för den personen som jag faktiskt är, att jag har lätt för att lära mig i skolan och att jag faktiskt inte är en urusel person (även om jag ibland känner mig som en ragata).
Jag borde vara tacksam för de positiva saker som finns istället för att lägga kraft och energi till att dalta alla problem som ständigt springer på mig. Hela världen går inte under av ett litet problem. Det är dags att fatta detta Malin!
Jag är bättre och kan mer saker än vad jag tror! Jag måste bara lära mig att inte gå runt och fundera och grubla så mycket på saker och ting.
Jag måste lära mig att se på mig själv på ett annat sätt.
Jag skulle kunna dra paralleller till Mcgregor x- & y-teori. "Man blir som man förväntas vara".
Teori X – Människan är av naturen lat och egoistisk.
Teori Y – Människan är ambitiös och vill göra ett bra arbete.
Ledningen i mig ser mig som lat och slapp, teori X. Om jag istället ändrar uppfattning och tänker positivt så kan jag ändra allt till teori Y istället. Förväntar sig mitt inre att jag ska vara ambitiös så kommer jag också bli det!
Japp, det här var något jag läste för ett år sedan. När jag var nere i lägenheten sist så bläddrade jag i mina gamla anteckningsböcker och fann då det här. Första kursen på hösgkolan, första terminen på högskolan... Mycket nytt, men samtidigt intressant...
Det jag egentligen ville komma fram till var att jag måste ändra uppfattning om mig själv. Jag måste lära mig att min hjärna är lite skadad och fungerar inte riktigt som den ska just nu. Jag måste acceptera att mina tankar och känslor är lite överdrivna.
Jag måste lära mig att lyssna på vad folk säger. Min verklighetsuppfattning är lite skruvad. Jag ser mig själv som en person som väger 180 kilo, spenderar hela dagarna i sängen, äter onyttigt, orkar inte träna... osv osv osv.
Innerst inne vet jag att detta inte stämmer, men det är svårt att bara komma ifrån allt.
Jag vet att vänner och fiender inte bryr sig om hur jag ser ut. Jag vet att jag fortfarande är lika älskad eller hatat oavsett mitt utseende.
Malin, ta tag i allt nu, lämna skiten bakom dig och lev normalt!
Varför fokusera på fel saker hela tiden? Varför inte bara bita ihop, köra vidare och tackla de problem som finns?
Jag hatar att det är så här.
Jag borde vara glad och tacksam för den personen som jag faktiskt är, att jag har lätt för att lära mig i skolan och att jag faktiskt inte är en urusel person (även om jag ibland känner mig som en ragata).
Jag borde vara tacksam för de positiva saker som finns istället för att lägga kraft och energi till att dalta alla problem som ständigt springer på mig. Hela världen går inte under av ett litet problem. Det är dags att fatta detta Malin!
Jag är bättre och kan mer saker än vad jag tror! Jag måste bara lära mig att inte gå runt och fundera och grubla så mycket på saker och ting.
Jag måste lära mig att se på mig själv på ett annat sätt.
Jag skulle kunna dra paralleller till Mcgregor x- & y-teori. "Man blir som man förväntas vara".
Teori X – Människan är av naturen lat och egoistisk.
Teori Y – Människan är ambitiös och vill göra ett bra arbete.
Ledningen i mig ser mig som lat och slapp, teori X. Om jag istället ändrar uppfattning och tänker positivt så kan jag ändra allt till teori Y istället. Förväntar sig mitt inre att jag ska vara ambitiös så kommer jag också bli det!
Japp, det här var något jag läste för ett år sedan. När jag var nere i lägenheten sist så bläddrade jag i mina gamla anteckningsböcker och fann då det här. Första kursen på hösgkolan, första terminen på högskolan... Mycket nytt, men samtidigt intressant...
Det jag egentligen ville komma fram till var att jag måste ändra uppfattning om mig själv. Jag måste lära mig att min hjärna är lite skadad och fungerar inte riktigt som den ska just nu. Jag måste acceptera att mina tankar och känslor är lite överdrivna.
Jag måste lära mig att lyssna på vad folk säger. Min verklighetsuppfattning är lite skruvad. Jag ser mig själv som en person som väger 180 kilo, spenderar hela dagarna i sängen, äter onyttigt, orkar inte träna... osv osv osv.
Innerst inne vet jag att detta inte stämmer, men det är svårt att bara komma ifrån allt.
Jag vet att vänner och fiender inte bryr sig om hur jag ser ut. Jag vet att jag fortfarande är lika älskad eller hatat oavsett mitt utseende.
Malin, ta tag i allt nu, lämna skiten bakom dig och lev normalt!
14 år till salu
Huvudvärken har släppt och smärtan i foten är tillbaka, men ändå kan jag inte slappna av. Det är något inom mig som trycker, en klump i magen som inte vill försvinna. Jag kan inte beskriva hur det känns, men det är en känsla jag aldrig tidigare känt av!
För ett par timmar sedan läste jag klart boken "14 år till salu". Det var en grym och hemsk bok. Att det som hände i boken har hänt på riktigt gör mig lite skraj. Jag kan inte förklara med ord, det är bara så fel. Att något kan gå så snett. Det är bara helt fel! Boken har satt sina spår i mig och det väckte många tankar i hjärnan. Här går jag runt och tycker synd om mig själv när mitt mående inte är på topp... Men efter att ha läst boken så förstår jag att det jag känner är långt ifrån samma "smärta" som huvudpersonen i boken har fått uppleva.
Det kom ganska nyss ut en fristående uppföljare på boken och den har jag för bara en liten stund sedan påbörjat. Jag kan inte slita mig nu, vill bara få reda på mer och mer och mer.
De här böckerna är faktiskt ganska jobbiga att läsa, tankarna väcks och jag förändrar min syn på saker och ting.
De sätter sina spår och berör otroligt mycket.
Att någon som från början var en helt vanlig tonåring kan hamna i så fel kretsar. Usch alltså, jag kan inte tänka klart.
Så grymt och overkligt. Jag ryser när jag tänker på vad jag läst!
"14 år till salu är den sanna historien om hur en ung och på ytan helt normal och välanpassad svensk tjej rasar ned i nätprostitution och djup förnedring utan att omvärlden märker någonting. Och hur hon kommer upp ur sitt helvete igen. Att kalla boken för engagerande är att ta i på tok för litet. Alla som hittills läst 14 år… lägger den ifrån sig med en rysning och en önskan om att ingenting sånt här skall hända någon igen. Någonsin. Men också en beredskap för hur signaler skall tolkas och vad man faktiskt bör och kan göra som vuxen om en ungdom i närheten hamnar på glid. Detta är med andra ord en bok som alla vuxna och inte minst tonåringar själva verkligen bör läsa."
För ett par timmar sedan läste jag klart boken "14 år till salu". Det var en grym och hemsk bok. Att det som hände i boken har hänt på riktigt gör mig lite skraj. Jag kan inte förklara med ord, det är bara så fel. Att något kan gå så snett. Det är bara helt fel! Boken har satt sina spår i mig och det väckte många tankar i hjärnan. Här går jag runt och tycker synd om mig själv när mitt mående inte är på topp... Men efter att ha läst boken så förstår jag att det jag känner är långt ifrån samma "smärta" som huvudpersonen i boken har fått uppleva.
Det kom ganska nyss ut en fristående uppföljare på boken och den har jag för bara en liten stund sedan påbörjat. Jag kan inte slita mig nu, vill bara få reda på mer och mer och mer.
De här böckerna är faktiskt ganska jobbiga att läsa, tankarna väcks och jag förändrar min syn på saker och ting.
De sätter sina spår och berör otroligt mycket.
Att någon som från början var en helt vanlig tonåring kan hamna i så fel kretsar. Usch alltså, jag kan inte tänka klart.
Så grymt och overkligt. Jag ryser när jag tänker på vad jag läst!
"14 år till salu är den sanna historien om hur en ung och på ytan helt normal och välanpassad svensk tjej rasar ned i nätprostitution och djup förnedring utan att omvärlden märker någonting. Och hur hon kommer upp ur sitt helvete igen. Att kalla boken för engagerande är att ta i på tok för litet. Alla som hittills läst 14 år… lägger den ifrån sig med en rysning och en önskan om att ingenting sånt här skall hända någon igen. Någonsin. Men också en beredskap för hur signaler skall tolkas och vad man faktiskt bör och kan göra som vuxen om en ungdom i närheten hamnar på glid. Detta är med andra ord en bok som alla vuxna och inte minst tonåringar själva verkligen bör läsa."
Jag ska nu krypa ner under täcket och fortsätta läsa den andra boken "Skamfläck"
Godnatt!
Äntligen på bättringsvägen!
24 timmars sömn krävdes för att jag skulle börja fungera som en människa igen.
Det var ett konstant illamående alla dessa timmar, men det hände inte mer än så... Inte förrän jag tänkte äta. Då släppte allt, jag vrålspydde! Fy fan va gött det var.
Det har varit likadant varje gång, bara jag får spy så släpper allt.
Kvällen igår spenderade jag mest på soffan eller i min säng. Det fanns ingen kraft eller ork till att göra något. Hamstrarna fick bara vara uppe ur sina burar en liten stund var, jag mådde inte riktigt okej. Det kändes inte alls bra att mina små gnagare blev drabbade av mitt mående.
Somna gjorde jag fort och imorse vaknade jag upp efter 12 timmar, inte alls pigg, med huvudvärk men inget illamående. Nu går det framåt igen.
Hittills idag har jag absolut inte gjort något vettigt. Jag har mest legat på soffan och läst boken "14 år till salu". Jag har fastnat totalt, kan inte sluta läsa. Så jävla grym bok! Hemsk!
Snart tänkte jag börja med maten, men först några kapitel till i boken.
Kommer ett inlägg till ikväll...
Kram!
Det var ett konstant illamående alla dessa timmar, men det hände inte mer än så... Inte förrän jag tänkte äta. Då släppte allt, jag vrålspydde! Fy fan va gött det var.
Det har varit likadant varje gång, bara jag får spy så släpper allt.
Kvällen igår spenderade jag mest på soffan eller i min säng. Det fanns ingen kraft eller ork till att göra något. Hamstrarna fick bara vara uppe ur sina burar en liten stund var, jag mådde inte riktigt okej. Det kändes inte alls bra att mina små gnagare blev drabbade av mitt mående.
Somna gjorde jag fort och imorse vaknade jag upp efter 12 timmar, inte alls pigg, med huvudvärk men inget illamående. Nu går det framåt igen.
Hittills idag har jag absolut inte gjort något vettigt. Jag har mest legat på soffan och läst boken "14 år till salu". Jag har fastnat totalt, kan inte sluta läsa. Så jävla grym bok! Hemsk!
Snart tänkte jag börja med maten, men först några kapitel till i boken.
Kommer ett inlägg till ikväll...
Kram!
Sovit i 20 timmar...
Efter att ha sovit i 20 timmar kan jag bara konstatera att jag nu mår mycket sämre än innan jag somnade!
Usch!
Usch!
Blä!
Men blä alltså... Jag känner mig mer död än levande, mår fruktansvärt illa, sover 30 minuter, är vaken 30 minuter...
Jag hoppas nu att tabletterna snart slutar verka, att de går ur min kropp.
Trots att jag absolut inte känner mig som en människa och helst av allt bara vill sova så tycker jag ändå att det är lite mysigt när jag väl är vaken. Hamstrarna är ovanligt lugna inatt, det är inget gnagande på gallret. Jag tror att jag lyckades få dem lite trötta när jag i eftermiddags lät de springa runt på min säng.
De sitter mest i sina burar och pratar med varandra.
Älskade små gnagare ♥
Nu ska jag återigen luta mig bakåt, låta huvudet vila bredvid kuddarna och hoppas på att kunna somna om.
Kram
Jag hoppas nu att tabletterna snart slutar verka, att de går ur min kropp.
Trots att jag absolut inte känner mig som en människa och helst av allt bara vill sova så tycker jag ändå att det är lite mysigt när jag väl är vaken. Hamstrarna är ovanligt lugna inatt, det är inget gnagande på gallret. Jag tror att jag lyckades få dem lite trötta när jag i eftermiddags lät de springa runt på min säng.
De sitter mest i sina burar och pratar med varandra.
Älskade små gnagare ♥
Nu ska jag återigen luta mig bakåt, låta huvudet vila bredvid kuddarna och hoppas på att kunna somna om.
Kram
Utslagen!
Godkväll!
Idag blir det inget långt eller vettigt inlägg, jag mår nämligen fruktansvärt dåligt!
Mina älskade hatade Tramadol har slagit till enormt och jag har fått alla de där underbara biverkningar man kan få; illamående, trötthet, yrsel, svettningar, nedsatt hörsel, susningar i öronen... ja listan kan göras lång.
Den absolut värsta smärtan i foten är just nu borta, så något positivt finns det i alla fall.
Jag känner mig dock inte på topp just nu, har legat på soffan och sovit sedan åttatiden... Nu har jag lyckats släpa mig därifrån och lagt mig i sängen istället. Ska försöka sova och hoppas på att må lite bättre imorgon.
Om man bortser från detta så har jag idag känt mig starkare än på längre. Det har varit en ganska så underbar dag faktiskt. 14 timmars sömn, vaknade av att älskade lillebror knackade på min dörr och frågade hur man gjorde gröt. Valde då att lämna sängen (klockan var då 13...!) för att fixa mannagrynsgröt till brorsan. Resten av dagen har jag mest slappat, tvättat några maskiner tvätt och bara tagit det lugnt. Det var lite mysigt att inte göra något vettigt, bara vara och njuta av att vara ledig.
Jag slängde ihop en go kladdkake-aktigt sak som togs med till styrelsemötet som var på kvällen. Den uppskattades och smakade underbart gott!
Egentligen borde jag nu skriva rent protokollet, men det pallar jag inte riktigt... Istället sätter jag igång en film och hoppas på att kunna somna igen.
Imorgon är det en ny dag och jag har absolut ingenting planerat. Det ska bli gött med ännu en ledig dag :)
Godnatt mina vänner ♥
Idag blir det inget långt eller vettigt inlägg, jag mår nämligen fruktansvärt dåligt!
Mina älskade hatade Tramadol har slagit till enormt och jag har fått alla de där underbara biverkningar man kan få; illamående, trötthet, yrsel, svettningar, nedsatt hörsel, susningar i öronen... ja listan kan göras lång.
Den absolut värsta smärtan i foten är just nu borta, så något positivt finns det i alla fall.
Jag känner mig dock inte på topp just nu, har legat på soffan och sovit sedan åttatiden... Nu har jag lyckats släpa mig därifrån och lagt mig i sängen istället. Ska försöka sova och hoppas på att må lite bättre imorgon.
Om man bortser från detta så har jag idag känt mig starkare än på längre. Det har varit en ganska så underbar dag faktiskt. 14 timmars sömn, vaknade av att älskade lillebror knackade på min dörr och frågade hur man gjorde gröt. Valde då att lämna sängen (klockan var då 13...!) för att fixa mannagrynsgröt till brorsan. Resten av dagen har jag mest slappat, tvättat några maskiner tvätt och bara tagit det lugnt. Det var lite mysigt att inte göra något vettigt, bara vara och njuta av att vara ledig.
Jag slängde ihop en go kladdkake-aktigt sak som togs med till styrelsemötet som var på kvällen. Den uppskattades och smakade underbart gott!
Egentligen borde jag nu skriva rent protokollet, men det pallar jag inte riktigt... Istället sätter jag igång en film och hoppas på att kunna somna igen.
Imorgon är det en ny dag och jag har absolut ingenting planerat. Det ska bli gött med ännu en ledig dag :)
Godnatt mina vänner ♥
Tramadol, älskade hatade tabletter!
Det bara kom som en blixt från en klar himmel. Det bara brände till. Smärta, smärta, smärta!
Jag låg på sängen med min dator i knät när det helt plötsligt började göra typ jävligt ont i foten. Jag gjorde inget mer än att vicka lite på den. Vilken skitfot jag har!
Istället för att nu i flera timmar ligga och vrida mig på grund av smärtan så har jag valt att försöka ta död på den värsta smärtan, låta smärtnivån gå ner några steg. Till min hjälp ska jag använda mig av mina älskade hatade Tramadol.
De tabletterna är de enda som hjälper mot att ta bort lite smärta, men istället kommer jag om bara några timmar spy, svettas, vara yr och må riktigt dåligt... men det är värt att må skit för att i alla fall kunna somna. All smärta kommer inte försvinna, men förhoppningsvis kan jag få ner den till den där vanliga nivån den brukar ligga på... den nivån som egentligen är alldeless för hög!
Nu är det dags!
Om några timmar mår jag skit, men spyhinken är redan på plats bredvid mig!
Jag låg på sängen med min dator i knät när det helt plötsligt började göra typ jävligt ont i foten. Jag gjorde inget mer än att vicka lite på den. Vilken skitfot jag har!
Istället för att nu i flera timmar ligga och vrida mig på grund av smärtan så har jag valt att försöka ta död på den värsta smärtan, låta smärtnivån gå ner några steg. Till min hjälp ska jag använda mig av mina älskade hatade Tramadol.
De tabletterna är de enda som hjälper mot att ta bort lite smärta, men istället kommer jag om bara några timmar spy, svettas, vara yr och må riktigt dåligt... men det är värt att må skit för att i alla fall kunna somna. All smärta kommer inte försvinna, men förhoppningsvis kan jag få ner den till den där vanliga nivån den brukar ligga på... den nivån som egentligen är alldeless för hög!
Nu är det dags!
Om några timmar mår jag skit, men spyhinken är redan på plats bredvid mig!
Söndagkväll!
Min sista dag på Borealis är avklarad...
Det blev en relativt lugn dag och det tackar jag för! Imorse när väckarklockan ringde kl. 03:50 kände jag mig mer död än levande. Det var segt att lämna sängen och lite konstigt kändes det när jag dessutom mötte storebrorsan i köket. Han hade precis kommit hem från krogen...
På jobbet åt vi smörgåstårtorna som jag och mamma gjorde igår. Det var uppskattat!
Smarrigt!
Det blev en relativt lugn dag och det tackar jag för! Imorse när väckarklockan ringde kl. 03:50 kände jag mig mer död än levande. Det var segt att lämna sängen och lite konstigt kändes det när jag dessutom mötte storebrorsan i köket. Han hade precis kommit hem från krogen...
På jobbet åt vi smörgåstårtorna som jag och mamma gjorde igår. Det var uppskattat!
Smarrigt!
Strax efter halv två lämnade jag Västra packstationen för att gå till omklädningsrummet och tömma skåpet. Alla kläder, skorna, hjälmen och glasögonen åkte ner i en påse. Denna påse lämnades sedan tillsammans med inpasseringskort och nycklar till min chef.
Klockan 14:02 rullade jag iväg från parkeringen. Sommarjobbet var över för i år.
Nu är det tillbaka till skolbänken som gäller!
Jag tog en sväng in till Kungälv efter jobbet. Lite hårfärg köptes och bilen tankades.
När jag kom hem la jag mig på sängen och somnade direkt.
Några timmar senare vaknade jag av att lillälsklingen kom på besök. Jag fick helt enkelt trotsa min trötthet och vara social i ett par timmar!
Nu är i alla fall kvällen här och jag är fortfarande trött. Huvudet och halsen gör lite ont, är det dags att bli sjuk nu?
Jag har den senaste timmen myst med Twixie, underbara älskade lilla gnagare. Chim-chim sover just nu så henne får jag gosa med om några timmar.
♥
Klockan 14:02 rullade jag iväg från parkeringen. Sommarjobbet var över för i år.
Nu är det tillbaka till skolbänken som gäller!
Jag tog en sväng in till Kungälv efter jobbet. Lite hårfärg köptes och bilen tankades.
När jag kom hem la jag mig på sängen och somnade direkt.
Några timmar senare vaknade jag av att lillälsklingen kom på besök. Jag fick helt enkelt trotsa min trötthet och vara social i ett par timmar!
Nu är i alla fall kvällen här och jag är fortfarande trött. Huvudet och halsen gör lite ont, är det dags att bli sjuk nu?
Jag har den senaste timmen myst med Twixie, underbara älskade lilla gnagare. Chim-chim sover just nu så henne får jag gosa med om några timmar.
♥
Jag har nu en ledig vecka framför mig. Planen just nu är att jag på lördag åker ner till Kalmar igen.
Idag är det förresten exakt ett år sedan jag flyttade ner, ett år sedan jag flyttade hemifrån. Snacka om att tiden går fort!
Någon timma till med min klättrande, gnagande och underbara Twixie väntar nu. Sedan när den stora vaknar blir det några timmars kelande med henne...
Imorgon är det måndag igen, dagen då man ska börja sitt nya liv. Jag tänkte köra på detta, ta bort allt det negativa i huvudet och fokusera på bra saker.
Tack för mig!
Ha en bra vecka!
Kram
Idag är det förresten exakt ett år sedan jag flyttade ner, ett år sedan jag flyttade hemifrån. Snacka om att tiden går fort!
Någon timma till med min klättrande, gnagande och underbara Twixie väntar nu. Sedan när den stora vaknar blir det några timmars kelande med henne...
Imorgon är det måndag igen, dagen då man ska börja sitt nya liv. Jag tänkte köra på detta, ta bort allt det negativa i huvudet och fokusera på bra saker.
Tack för mig!
Ha en bra vecka!
Kram
Sista chansen...
Kära vänner och fiender!
Jag jobbar idag min sista dag för denna sommar. Imorgon går jag på en ledigvecka utan något planerat!
I slutet på veckan vänder jag tillbaka till östkusten för att plugga vidare. Ni som känner för att träffas något innan jag drar får helt enkelt skicka ett mess eller slänga iväg ett meddelande på fejjan (kollas dock inte så ofta längre...).
Jag vet inte om det kommer bli någon resa tillbaka till västkusten innan jul...
Nu måste jag fortsätta jobba. Ska upp på taket och hissa en box ganska snart.
Ha det gött!
Jag jobbar idag min sista dag för denna sommar. Imorgon går jag på en ledigvecka utan något planerat!
I slutet på veckan vänder jag tillbaka till östkusten för att plugga vidare. Ni som känner för att träffas något innan jag drar får helt enkelt skicka ett mess eller slänga iväg ett meddelande på fejjan (kollas dock inte så ofta längre...).
Jag vet inte om det kommer bli någon resa tillbaka till västkusten innan jul...
Nu måste jag fortsätta jobba. Ska upp på taket och hissa en box ganska snart.
Ha det gött!
Godmorgon!
Godmorgon!
Klockan är fyra och det är uppstigning för mig.
Inatt har jag sovit otroligt bra och nu när väckarklockan ringde vaknade jag upp med världens största leende på läpparna. Idag är det söndag, min sista dag på Borealis ska avklaras och ikväll kommer lillälsklingen hit.
Jag ska nu påbörja min dag på samma sätt som vanligt. Först är det mailen som ska kollas i mobilen, efter det måste jag kolla aftonbladet och när det är gjort så kan jag lämna sängen. En dusch får det bli innan jag tar ut smörgåstårtorna ur kylen, lägger de i bilen och drar iväg till Stenungsund.
Det här kommer bli en bra dag!
Kram på dig!
Klockan är fyra och det är uppstigning för mig.
Inatt har jag sovit otroligt bra och nu när väckarklockan ringde vaknade jag upp med världens största leende på läpparna. Idag är det söndag, min sista dag på Borealis ska avklaras och ikväll kommer lillälsklingen hit.
Jag ska nu påbörja min dag på samma sätt som vanligt. Först är det mailen som ska kollas i mobilen, efter det måste jag kolla aftonbladet och när det är gjort så kan jag lämna sängen. En dusch får det bli innan jag tar ut smörgåstårtorna ur kylen, lägger de i bilen och drar iväg till Stenungsund.
Det här kommer bli en bra dag!
Kram på dig!
Chim-chim och Twixie
För nästan nio veckor sedan blev jag hamsterägare igen.
Jag tog emot två små och rädda varelser som inte alls ville lämna sina hus. De var tyvärr inte omskötta så som de borde ha varit och jag har verkligen tyckt synd om dem.
Under dessa nio veckor som gått har jag blivit kär i dem. De är underbara och har förändrats totalt. De får varje dag någon godsak i form av något som jag hittat i kylskåpet.
De är nu tama och sätter jag ner handen i buren så kommer de snabbt fram och sätter sig i den för att bli upplyft.
Att de gnager på gallret på nätterna och stundtals för ett oväsen som hade fått någon annan att bli galen gör inte mig någonting.
Det finns nämligen en anledning till att jag tog beslutet att skaffa hamster igen... De timmarna som jag varje dag lägger på att gosa med Twixie och Chim-chim får mig att tänka på annat än smärta. De får mig att för en kort liten stund glömma bort allt jobbigt.
När jag berättat att jag skaffat hamstrar så har de flesta reagerat ungefär likdant "Vad ska du med dem till?".
Det personerna inte förstår är att en hamster är minst lika lätt att bli förälskad i som vilket annat djur som helst. Jag behöver ha några att ta hand om, några som inte vänder ryggen till om jag gråter, några som alltid finns där för mig.
Twixie och Chim-chim är två helt olika gnagare, dotter och mor, men ändå så lika. De är kopior av varandra, till utseendet men deras personlighet är som dag och natt, motsatsen!
Chim-chim, som jag för bara ett par veckor sedan fick reda på att hon var mamma till Twixie, är lite trött av sig och gillar att sova mycket. Hon är ett par månader äldre än sin dotter och spenderar de flesta timmarna sovandes i sitt hus. Framåt midnatt börjar hon vakna till liv, tar några varv i hjulet för att sedan gå och sova igen. Så håller hon på fram till klockan är ungefär fem på morgonen. Hennes vakentimmar är då över och hon går återigen tillbaka till sitt hus för att sova fram till midnatt. Hon reagerar inte mycket på ljud och bryr sig inte om man försöker få kontakt med henne på dagtid.
Twixie däremot är som ett litet barn. Busig, sprallig, pratglad men samtidigt helt underbar. Hon har fler vakentimmar än sin mamma. Vid sju-tiden på kvällen lämnar hon sitt hus för att påbörja natten. Hon gnager mycket på gallret, går runt och piper samt springer många varv i sitt hjul. Det är fullrulle på henne hela nätterna. Jag önskar ibland att jag hade haft i alla fall hälften av all den energi hon har!
Twixie är vaken och igång halva dygnet. Det är alltså först vid sju på morgonen som hon har lekt av sig och går till huset för att sova.
Hon beter sig verkligen som ett barn, lite fjantig men helt underbar.
Mina små gnagare betyder mycket för mig. Jag bryr mig inte om folk tycker att jag är fjantig för att jag älskar mina husdjur. Det var helt och hållet mitt val att skaffa dessa underbara varelser!
Nu ska jag ta och tända skrivbordslampan och släcka sänglampan.
Det lyser redan i mitt fönster och rullgardinen är upprullad. Hamstrarna håller sig lite lugnare om det är ljust i rummet och därför har jag valt att sova med lampor tända. Det spelar ju liksom ingen roll om jag har tänt för det märker inte jag när jag sover, ögonen är ju stängda då ;)
Väckarklockan ringer om fem timmar...
Godnatt!
Jag tog emot två små och rädda varelser som inte alls ville lämna sina hus. De var tyvärr inte omskötta så som de borde ha varit och jag har verkligen tyckt synd om dem.
Under dessa nio veckor som gått har jag blivit kär i dem. De är underbara och har förändrats totalt. De får varje dag någon godsak i form av något som jag hittat i kylskåpet.
De är nu tama och sätter jag ner handen i buren så kommer de snabbt fram och sätter sig i den för att bli upplyft.
Att de gnager på gallret på nätterna och stundtals för ett oväsen som hade fått någon annan att bli galen gör inte mig någonting.
Det finns nämligen en anledning till att jag tog beslutet att skaffa hamster igen... De timmarna som jag varje dag lägger på att gosa med Twixie och Chim-chim får mig att tänka på annat än smärta. De får mig att för en kort liten stund glömma bort allt jobbigt.
När jag berättat att jag skaffat hamstrar så har de flesta reagerat ungefär likdant "Vad ska du med dem till?".
Det personerna inte förstår är att en hamster är minst lika lätt att bli förälskad i som vilket annat djur som helst. Jag behöver ha några att ta hand om, några som inte vänder ryggen till om jag gråter, några som alltid finns där för mig.
Twixie och Chim-chim är två helt olika gnagare, dotter och mor, men ändå så lika. De är kopior av varandra, till utseendet men deras personlighet är som dag och natt, motsatsen!
Chim-chim, som jag för bara ett par veckor sedan fick reda på att hon var mamma till Twixie, är lite trött av sig och gillar att sova mycket. Hon är ett par månader äldre än sin dotter och spenderar de flesta timmarna sovandes i sitt hus. Framåt midnatt börjar hon vakna till liv, tar några varv i hjulet för att sedan gå och sova igen. Så håller hon på fram till klockan är ungefär fem på morgonen. Hennes vakentimmar är då över och hon går återigen tillbaka till sitt hus för att sova fram till midnatt. Hon reagerar inte mycket på ljud och bryr sig inte om man försöker få kontakt med henne på dagtid.
Twixie däremot är som ett litet barn. Busig, sprallig, pratglad men samtidigt helt underbar. Hon har fler vakentimmar än sin mamma. Vid sju-tiden på kvällen lämnar hon sitt hus för att påbörja natten. Hon gnager mycket på gallret, går runt och piper samt springer många varv i sitt hjul. Det är fullrulle på henne hela nätterna. Jag önskar ibland att jag hade haft i alla fall hälften av all den energi hon har!
Twixie är vaken och igång halva dygnet. Det är alltså först vid sju på morgonen som hon har lekt av sig och går till huset för att sova.
Hon beter sig verkligen som ett barn, lite fjantig men helt underbar.
Mina små gnagare betyder mycket för mig. Jag bryr mig inte om folk tycker att jag är fjantig för att jag älskar mina husdjur. Det var helt och hållet mitt val att skaffa dessa underbara varelser!
Nu ska jag ta och tända skrivbordslampan och släcka sänglampan.
Det lyser redan i mitt fönster och rullgardinen är upprullad. Hamstrarna håller sig lite lugnare om det är ljust i rummet och därför har jag valt att sova med lampor tända. Det spelar ju liksom ingen roll om jag har tänt för det märker inte jag när jag sover, ögonen är ju stängda då ;)
Väckarklockan ringer om fem timmar...
Godnatt!
Sista dagen imorgon!
För snart elva veckor sedan satte jag min fot inne på Borealis. Den första arbetsdagen var på Sveriges nationaldag, 6 juni. Från början var jag lite skeptisk till arbetsuppgifterna. Jag trodde att det skulle bli den absolut segase sommaren i mitt liv. Den första veckan var otroligt seg, lite att göra och de flesta timmarna spenderades framför en datorn med youtube uppe.
Andra veckan var det mer att göra. Jag fick dock inte göra speciellt mycket... för jag var tjej. Det tog ett par dagar innan jag bevisat att jag inte var rädd för att smutsa ner mig, att jag struntade fullständigt i om naglarna gick sönder och att jag faktiskt klarade av att lyfta säckarna.
Det var först då jag insåg att sommaren faktiskt kunde bli rolig!
Tiden har sedan dess rullat på otroligt fort. Jag har inte riktigt fattat att sommaren är över. Jag har hunnit med att jobba 8 veckor och varit ledig 3 veckor (inarbetad tid!). Imorgon är sista dagen på stället. Sista dagen på Borealis är kommen.
Jag har inte fattat att det är över nu. Att sommaren är slut och att jag snart ska sätta mig i skolbänken igen...
För att säga adjö och tacka för mig kommer det imorgon bjudas på smörgåstårta!
Andra veckan var det mer att göra. Jag fick dock inte göra speciellt mycket... för jag var tjej. Det tog ett par dagar innan jag bevisat att jag inte var rädd för att smutsa ner mig, att jag struntade fullständigt i om naglarna gick sönder och att jag faktiskt klarade av att lyfta säckarna.
Det var först då jag insåg att sommaren faktiskt kunde bli rolig!
Tiden har sedan dess rullat på otroligt fort. Jag har inte riktigt fattat att sommaren är över. Jag har hunnit med att jobba 8 veckor och varit ledig 3 veckor (inarbetad tid!). Imorgon är sista dagen på stället. Sista dagen på Borealis är kommen.
Jag har inte fattat att det är över nu. Att sommaren är slut och att jag snart ska sätta mig i skolbänken igen...
För att säga adjö och tacka för mig kommer det imorgon bjudas på smörgåstårta!
Lördag!
Lördagen är kommen och jag är sedan tre timmar tillbaka på plats på jobbet. Idag är vi lite folk, men än så länge är läget under kontroll. Det mesta rullar på som det ska, om man nu bortser från att det för bara några minuter sedan gick sönder några säckar ute i magasinet.
Jag sitter ensam i kontrollrummet och läser tidningen på nätet. Det finns inte så mycket att göra just nu. Det är dock dags att både byta box på taket och rulle, men inte klagar jag på det. Det är kul att ha något att göra.
Igår var jag iväg och kollade när lillebrorsan spelade innebandycup. Att stå på läktaren var härligt, kunna blicka ut över spelet och bara njuta av att se denna underbara sport. Det var även lite småjobbigt, jag är så enormt sugen på att dra igång igen. Jag vill spela, känna svetten rinna, skratta och ha roligt. Innebandy är roligt och jag kommer alltid tycka det, även om det var denna sport som gjorde att min fot gick åt helvete.
Jag satt för en stund sedan och kollade ännu en gång på de innebandyklubbar som finns i Kalmar. Jag funderar på om jag ska ringa ett samtal till en av klubbarna, provträna och se hur det känns. Det värsta som kan hända är att jag inte kan spela alls, men då har jag i alla fall försökt.
Jag är så otroligt sugen på att spela!
Jag ska suga på denna karamell ett tag till innan jag bestämmer mig för hur det blir.
Nu är det dags för en kopp kaffe och lite av min otroligt goda youghurt!
Jag sitter ensam i kontrollrummet och läser tidningen på nätet. Det finns inte så mycket att göra just nu. Det är dock dags att både byta box på taket och rulle, men inte klagar jag på det. Det är kul att ha något att göra.
Igår var jag iväg och kollade när lillebrorsan spelade innebandycup. Att stå på läktaren var härligt, kunna blicka ut över spelet och bara njuta av att se denna underbara sport. Det var även lite småjobbigt, jag är så enormt sugen på att dra igång igen. Jag vill spela, känna svetten rinna, skratta och ha roligt. Innebandy är roligt och jag kommer alltid tycka det, även om det var denna sport som gjorde att min fot gick åt helvete.
Jag satt för en stund sedan och kollade ännu en gång på de innebandyklubbar som finns i Kalmar. Jag funderar på om jag ska ringa ett samtal till en av klubbarna, provträna och se hur det känns. Det värsta som kan hända är att jag inte kan spela alls, men då har jag i alla fall försökt.
Jag är så otroligt sugen på att spela!
Jag ska suga på denna karamell ett tag till innan jag bestämmer mig för hur det blir.
Nu är det dags för en kopp kaffe och lite av min otroligt goda youghurt!
Ha en underbar dag!
Kram
Förlåt!
Allt blev bara så fel...
Jag erkänner, i onsdags överreagerade jag verkligen. En liten skitsak blev till en stor katastrof. Jag packade min väska och lämnade hem och familj. Tårarna bara rann när jag svängde ut från infarten. Innerst inne ville jag inte åka, men just då kunde jag inte kontrollera mig.
I nästan två dygn höll jag mig borta. Jag har sovit på andra platser, haft mobilen avstängd och inte brytt mig om någonting. Timmarna på jobbet har jag ändå avklarat, men det har varit ganska... hmm... jobbigt!
Jag har denna vecka mått riktigt dåligt. Kroppen strejkar och jag har haft en smärta i foten som varit sjukt mycket värre än den brukar. Jag vet inte vad det beror på. Mitt psyke föll i botten och jag orkade inte längre. Jag kunde inte hålla humöret uppe och detta ledde till att det blev som det blev i onsdags.
Jag kan väl inte påstå att jag är stolt över det jag gjorde, men gjort är gjort...
Idag efter jobbet åkte jag hem till familjen igen. Det var jobbigt. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag visste att alla varit oroliga och undrat vart jag varit de senaste nätterna. Jag visste dessutom att det jag gjort varken var bra eller speciellt vuxet gjort.
Många tårar blev det och även lite prat. Jag släppte löst en del känslor, men långt ifrån alla.
Det är förbannat tungt just nu. Jag har kommit till det läget där allt är hopplöst. Det är jobbigt med denna smärta. Sjukhuset vill inte göra något åt saken just nu, måste vänta ett par månader till.
Jag har sagt det flera gånger tidigare, foten håller på att få mig att bryta ihop. Det går inte längre att bara bita ihop och köra på. Jag klarar inte längre av att hålla minen uppe. Varje dag är en kamp. Ska jag klara mig igenom hela dagen utan att avlida av smärta?
Jag kräver inte mycket, men att bara en liten stund varje dag få ha lite mindre ont hade varit härligt. Jag önskar att jag någon kväll hade kunnat gå och lägga mig och inte vrida och vända på mig, med tårarna rinnande längs kinderna, på grund av smärtan.
Foten blir dessvärre bara värre och värre just nu. Jag vet inte vad som hänt, men något måste vara fel. De stunder då det är som värst kan jag liksom inte ens ha en strumpa på för det trycker för mycket.
Bara det är sjukt!
Att dagarna går trögt, jag sover dåligt och mår lite mindre bra gör att jag överreagerar på saker och ting. Små skitsaker kan växa fort och bli stora. Det bara är så...
Jag har inte vågat visa hur jävla dåligt jag egentligen mår. Jag har försökt bita ihop länge nu, för länge. Hade jag bara för ett par månader sedan berättat hur läget var så hade denna sommar blivit helt annorlunda. Jag ångrar nu att jag för vänner, familj och alla andra har ljugit och sagt att foten är okej. Jag ångrar att jag inte sagt som det var.
Jag har känt mig misslyckad när jag insett att jag kommer vara skadad för alltid. Att inte klara av en vanlig dag utan smärta känns så fjantigt. Jag har inte kunnat med att säga att foten har och är åt helvete och att den aldrig har varit bra. Jag har försökt ignoerera allt för att ingen ska behöva tänka på den.
Jag har själv tröttnat på foten och att dessutom hela tiden få frågan "Hur är det med foten" har gjort att jag blivit påmind om att den är åt helvete. Jag har egentligen aldrig berättat hur ont jag har haft. Jag har varit rädd för att bli förknippad med en klenis. Jag ville vara stark och bita ihop, men nu har jag sakta förstått att jag inte längre klarar av detta.
Att foten är som den är kan jag inte göra något åt. Jag måste acceptera att det bara är fjantigt att skämmas över att vara skadad för livet.
Ja, jag har skämts för detta. Det har känts så fel att jag redan som 16åring kastades in i en helt ny värld...
Jag älskar min familj, och jag vet att de älskar mig med... Även om jag ständigt har ont, gråter ibland och stundtals bara stänger in mig i mitt rum.
Jag vet att det jag gjorde inte var rätt, men jag kunde bara inte kontrollera mina känslor.
Jag ångrar mig!
Förlåt familjen! ♥
Jag ska inte åka tillbaka till Kalmar på söndag, det får vänta några dagar till. Exakta dagen är ännu inte bestämd, men det lutar åt slutet på veckan...
Imorgon är min nästsista dag på jobbet, väckarklockan ringer 04:30. Jag tar alltså en halvtimma sovmorgon... Nu ska jag läsa några kapitel i en bok innan jag ska stänga mina ögon och somna till ljudet av mina älskade hamstrar!
Godnatt!
Jag erkänner, i onsdags överreagerade jag verkligen. En liten skitsak blev till en stor katastrof. Jag packade min väska och lämnade hem och familj. Tårarna bara rann när jag svängde ut från infarten. Innerst inne ville jag inte åka, men just då kunde jag inte kontrollera mig.
I nästan två dygn höll jag mig borta. Jag har sovit på andra platser, haft mobilen avstängd och inte brytt mig om någonting. Timmarna på jobbet har jag ändå avklarat, men det har varit ganska... hmm... jobbigt!
Jag har denna vecka mått riktigt dåligt. Kroppen strejkar och jag har haft en smärta i foten som varit sjukt mycket värre än den brukar. Jag vet inte vad det beror på. Mitt psyke föll i botten och jag orkade inte längre. Jag kunde inte hålla humöret uppe och detta ledde till att det blev som det blev i onsdags.
Jag kan väl inte påstå att jag är stolt över det jag gjorde, men gjort är gjort...
Idag efter jobbet åkte jag hem till familjen igen. Det var jobbigt. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag visste att alla varit oroliga och undrat vart jag varit de senaste nätterna. Jag visste dessutom att det jag gjort varken var bra eller speciellt vuxet gjort.
Många tårar blev det och även lite prat. Jag släppte löst en del känslor, men långt ifrån alla.
Det är förbannat tungt just nu. Jag har kommit till det läget där allt är hopplöst. Det är jobbigt med denna smärta. Sjukhuset vill inte göra något åt saken just nu, måste vänta ett par månader till.
Jag har sagt det flera gånger tidigare, foten håller på att få mig att bryta ihop. Det går inte längre att bara bita ihop och köra på. Jag klarar inte längre av att hålla minen uppe. Varje dag är en kamp. Ska jag klara mig igenom hela dagen utan att avlida av smärta?
Jag kräver inte mycket, men att bara en liten stund varje dag få ha lite mindre ont hade varit härligt. Jag önskar att jag någon kväll hade kunnat gå och lägga mig och inte vrida och vända på mig, med tårarna rinnande längs kinderna, på grund av smärtan.
Foten blir dessvärre bara värre och värre just nu. Jag vet inte vad som hänt, men något måste vara fel. De stunder då det är som värst kan jag liksom inte ens ha en strumpa på för det trycker för mycket.
Bara det är sjukt!
Att dagarna går trögt, jag sover dåligt och mår lite mindre bra gör att jag överreagerar på saker och ting. Små skitsaker kan växa fort och bli stora. Det bara är så...
Jag har inte vågat visa hur jävla dåligt jag egentligen mår. Jag har försökt bita ihop länge nu, för länge. Hade jag bara för ett par månader sedan berättat hur läget var så hade denna sommar blivit helt annorlunda. Jag ångrar nu att jag för vänner, familj och alla andra har ljugit och sagt att foten är okej. Jag ångrar att jag inte sagt som det var.
Jag har känt mig misslyckad när jag insett att jag kommer vara skadad för alltid. Att inte klara av en vanlig dag utan smärta känns så fjantigt. Jag har inte kunnat med att säga att foten har och är åt helvete och att den aldrig har varit bra. Jag har försökt ignoerera allt för att ingen ska behöva tänka på den.
Jag har själv tröttnat på foten och att dessutom hela tiden få frågan "Hur är det med foten" har gjort att jag blivit påmind om att den är åt helvete. Jag har egentligen aldrig berättat hur ont jag har haft. Jag har varit rädd för att bli förknippad med en klenis. Jag ville vara stark och bita ihop, men nu har jag sakta förstått att jag inte längre klarar av detta.
Att foten är som den är kan jag inte göra något åt. Jag måste acceptera att det bara är fjantigt att skämmas över att vara skadad för livet.
Ja, jag har skämts för detta. Det har känts så fel att jag redan som 16åring kastades in i en helt ny värld...
Jag älskar min familj, och jag vet att de älskar mig med... Även om jag ständigt har ont, gråter ibland och stundtals bara stänger in mig i mitt rum.
Jag vet att det jag gjorde inte var rätt, men jag kunde bara inte kontrollera mina känslor.
Jag ångrar mig!
Förlåt familjen! ♥
Jag ska inte åka tillbaka till Kalmar på söndag, det får vänta några dagar till. Exakta dagen är ännu inte bestämd, men det lutar åt slutet på veckan...
Imorgon är min nästsista dag på jobbet, väckarklockan ringer 04:30. Jag tar alltså en halvtimma sovmorgon... Nu ska jag läsa några kapitel i en bok innan jag ska stänga mina ögon och somna till ljudet av mina älskade hamstrar!
Godnatt!
Fredag idag...
Fredagen är här, regnet öser ner och jag vet inte vad jag känner, tycker eller tänker...
Dagarna rullar på, jag har varit ute på vift... Så underbart, bara stänga av mobilen och ignorera allt...
För tillfället är jag på plats i mitt rum, men snart lämnar jag stället igen. Behövde bara hämta upp mina älskade hamstrar som blev kvar här i onsdags. Vart jag ska ta vägen berättar jag inte, men jag är övertygad om att det kommer bli bra!!!
Jag har nu bara helgen kvar att jobba, 18 timmar för att vara mer exakt, sedan är det färdigjobbat för denna sommar. Klockan 15.00 på söndag checkar jag ut från Borealis och några timmar senare är jag på väg hem till Kalmar och tryggheten.
Just nu vill jag bara hem. Göteborg har inget att erbjuda och jag har absolut inget vettigt att göra här. Det är liksom lika bra att lämna stället så fort jag bara kan!
Jag har inte mycket mer att säga. Mina sista saker ska plockas ihop och läggas i bilen, sedan är det dags att dra iväg!
När jag återvänder hit till Göteborg nästa gång är inte bestämt, men jag är helt övertygad om att det inte kommer bli de närmsta månaderna i alla fall! Jag tänkte i år banga julafton. Det är för mig en värdelös dag. Min födelsedag vill jag inte fira... Så om allt går som jag tänkt mig så kommer jag helt enkelt tillbaka hit till västkusten i början på juni nästa år!
Jag är klar med denna sida av Sverige!
Dagarna rullar på, jag har varit ute på vift... Så underbart, bara stänga av mobilen och ignorera allt...
För tillfället är jag på plats i mitt rum, men snart lämnar jag stället igen. Behövde bara hämta upp mina älskade hamstrar som blev kvar här i onsdags. Vart jag ska ta vägen berättar jag inte, men jag är övertygad om att det kommer bli bra!!!
Jag har nu bara helgen kvar att jobba, 18 timmar för att vara mer exakt, sedan är det färdigjobbat för denna sommar. Klockan 15.00 på söndag checkar jag ut från Borealis och några timmar senare är jag på väg hem till Kalmar och tryggheten.
Just nu vill jag bara hem. Göteborg har inget att erbjuda och jag har absolut inget vettigt att göra här. Det är liksom lika bra att lämna stället så fort jag bara kan!
Jag har inte mycket mer att säga. Mina sista saker ska plockas ihop och läggas i bilen, sedan är det dags att dra iväg!
När jag återvänder hit till Göteborg nästa gång är inte bestämt, men jag är helt övertygad om att det inte kommer bli de närmsta månaderna i alla fall! Jag tänkte i år banga julafton. Det är för mig en värdelös dag. Min födelsedag vill jag inte fira... Så om allt går som jag tänkt mig så kommer jag helt enkelt tillbaka hit till västkusten i början på juni nästa år!
Jag är klar med denna sida av Sverige!
Får väl svälta idag då...!
Så jävla störande!!!
Direkt efter jobbet blev jag tvungen att laga mat, lillebror skulle iväg på träning.
Kycklinggryta och ris blev det....
Jag var dock inte hungrig då, sa att jag skulle äta senare.
Tog en liten tupplur...
Och nu när jag väl vill ha mat så finns det fan ingen!
Det är väl klart som fan att det ska prioriteras att gör matlådor av det som blev kvar... De andra måste ju ha något att äta på jobbet imorgon... Tänk på er själva, låt mig svälta då för helvete!
Det känns ju mycket roligt... Inte fan får jag ens smaka på den mat som jag gjort...!
Å inte heller får jag med mig någon mat till jobbet imorgon...
Tack så jävla mycket!!!
Direkt efter jobbet blev jag tvungen att laga mat, lillebror skulle iväg på träning.
Kycklinggryta och ris blev det....
Jag var dock inte hungrig då, sa att jag skulle äta senare.
Tog en liten tupplur...
Och nu när jag väl vill ha mat så finns det fan ingen!
Det är väl klart som fan att det ska prioriteras att gör matlådor av det som blev kvar... De andra måste ju ha något att äta på jobbet imorgon... Tänk på er själva, låt mig svälta då för helvete!
Det känns ju mycket roligt... Inte fan får jag ens smaka på den mat som jag gjort...!
Å inte heller får jag med mig någon mat till jobbet imorgon...
Tack så jävla mycket!!!
Vems?
4 personer bor i detta hus, och det finns 13 tandborstar!
Vem fan är ägare till alla??
Vem fan är ägare till alla??
Twixie
♥
Godmorgon!
Godmorgon!
Klockan är strax fyra och jag sitter i soffan och njuter av en kopp kaffe. Jag vaknade av mig själv vid halv fyra och var pigg. En lång dusch och en promenad till brevlådan startade jag min dag med.
Att bara kunna ta det lugnt en stund innan det är dags att åka till jobbet är så otroligt härligt. Jag tycker om att ha gott om tid för att kunna känna efter hur läget är.
Just denna morgon känns allt bara bättre än bra. Humöret är på topp och leendet på läpparna är äkta.
Jag känner mig glad och pigg, precis den känsla jag vill ha när jag ska åka till jobbet.
Det är ungefär en timma kvar tills jag ska sätta mig i bilen, men fram tills dess ska jag njuta av mitt kaffe, gosa en stund med hamstrarna som fortfarande är vakna samt läsa några sidor i tidningen.
Ha en underbar dag!
Kram
Klockan är strax fyra och jag sitter i soffan och njuter av en kopp kaffe. Jag vaknade av mig själv vid halv fyra och var pigg. En lång dusch och en promenad till brevlådan startade jag min dag med.
Att bara kunna ta det lugnt en stund innan det är dags att åka till jobbet är så otroligt härligt. Jag tycker om att ha gott om tid för att kunna känna efter hur läget är.
Just denna morgon känns allt bara bättre än bra. Humöret är på topp och leendet på läpparna är äkta.
Jag känner mig glad och pigg, precis den känsla jag vill ha när jag ska åka till jobbet.
Det är ungefär en timma kvar tills jag ska sätta mig i bilen, men fram tills dess ska jag njuta av mitt kaffe, gosa en stund med hamstrarna som fortfarande är vakna samt läsa några sidor i tidningen.
Ha en underbar dag!
Kram
Nattinatti
Väckarklockan ringer om fyra timmar... dags att försöka sova!
Godnatt
Godnatt
Var snäll mot dig själv!
Att vara snäll mot dig själv är oerhört viktigt. Många gånger är vi mycket tuffare mot oss själva än vad vi någonsin skulle vara mot någon annan. Vi talar om för oss själva att vi är "dåliga" som inte klarade av att stå emot frestelsen av att äta något vi bestämt oss för att inte äta, att vi är" värdelösa" som inte klarar av något, att vi är "tjocka" när vi ser oss i spegeln även om vi är helt normalviktiga. Istället för att tänka att det är fel på dig, och på din kropp, tänk att det är fel av tillverkaren som inte gör kläder som passar en normal kvinna :)
Varför gör vi så? Man kan säga att vi är våra egna värsta fiender. Och hur mår du när du matar dig själv med negativa tankar och negativa beteckningar av dig själv? Inte så värst bra! Var snäll mot dig själv. Vad skulle du säga till en vän som kanske gjort ett misstag? Jo, du skulle peppa henne, säga att det inte var så farligt, att det går bättre nästa gång och att hon är fantastisk ändå!!
Tänk om du kunde säga de orden till dig själv också, istället för att slå på dig själv.
En mindful morgon
Är du tillbaka på jobbet efter semestern? Vill du hålla kvar lugnet du hade under semestern, men känner att stressen börjar komma tillbaka? Unna dig en morgon i total närvaro. Börja direkt när du vaknar och njut av varje syssla du gör. Fokusera på det du gör och gör en sak i taget.
Att möta stunden som den är och ha ögonblick i full närvaro gör dagen levande. Unna dig en mindful frukost även en måndagmorgon innan du ska iväg till jobbet. Kanske det innebär att du får gå upp en kvart-en halvtimme tidigare. Det är värt det. Använd dina sinnen, och upplev det du gör. Lyssna på hur det låter när du häller i grynen i kastrullen för att koka gröten, smaka på smörgåsen.
Börja redan i sängen när du vaknar, genom att ligga kvar en stund och följ din andning, långsamma och djupa andetag. Gör en sak i taget. Duka fint och var närvarande i det du gör. Ställ fram ett ljus, känn dofterna, gör i ordning kaffet och lyssna till hur det låter. Känn känslan i armen när du skär brödet - är det skillnad mot när du skär tomaten? Även en enkel måltid kan bli en riktig höjdare om du ger dig själv chansen att fokusera på känslan.
Jag ger upp! Jag är besegrad!
Jag ger upp! Jag är besegrad!
Mitt psyke är i botten, jag mår skit och allt är bara åt helvete... Detta tack vare min jävla fot. Jag pallar inte längre att leva med denna smärta. För var dag som går blir det bara värre och värre. Snart har det gått fyra år sedan skadan. Trots 2 operationen har ingenting förbättrats. Jag pallar inte längre.
Varje dag är ett helvete. Jag försöker bita ihop, vara glad och leva som en normal person... men det går inte längre. Jag har ingen kraft eller ork till att kämpa. I fyra jävla år av mitt liv har jag gått runt med en smärta som inte går att beskriva med ord. Fyra jävla år!
Å det här är bara början...
Jag känner att för var dag som går blir det bara värre och värre. Smärtan är konstant och jag har återigen börjat sova dåligt på nätterna på grund av detta. Jag klarar inte längre av att slappna av. Varje kväll/natt när jag ska sova och lägger mig i sängen så kommer en annan smärta fram. En smärta som pulserar, bränner, sticker och hugger. Jag har så jävla ont hela tiden. Nätterna då jag bara vill sova är nästan värst! Jag kan inte slappna av, kan inte släppa allt. Det gör ont i hela tiden och trots att jag lägger foten i högläge så fortsätter den plåga mig. Tårarna rinner för det mesta. Jag orkar inte längre kämpa för att få dem att sluta rinna.
Jag sover max en timma i sträck innan jag vaknar av smärta. Det tar på psyket. Jag bryter ner mig själv och mitt mående. Jag är fast på en nivå som jag inte kan ta mig ifrån. Jag vet inte hur jag ska göra för att komma upp några trappsteg.
Jag ser ingen mening med något längre. Allt är bara mörkt.
Jag har länge döljt hur jag egentligen mår, men nu orkar jag inte med att ljuga längre.
"Jag mår bra, skrattar och njuter av livet"
Vem fan försöker jag ljuga för? Jag mår inte bra. Mitt psyke är i botten. Jag kämpar mig igenom varje dag. Det är tungt. Vissa dagar går bra, medan andra får mig att bara vilja somna in. Jag vet mycket väl att det låter tragiskt, men det är så här läget är just nu. Jag och mitt mående är inte vänner. Jag har länge försökt acceptera att foten är åt helvete, att jag alltid kommer gå runt och ha ont... men det är jobbigt.
Foten hindrar mig från att leva ett normalt liv. Den hindrar mig från att fungera normalt.
Den hindrar mig från att vara den glada Malin, den Malin som jag vill vara!!!
Jag orkar inte längre dölja hur jag mår. Jag orkar inte längre skriva och säga att jag mår bra, för det gör jag inte.
Och kom nu fan inte och säg att jag är klen, att jag ska bita ihop och fortsätta... för du vet fan inte alls hur jag har det. Du vet inte vilken enorm jävla smärta jag har varje dag. Du vet inte ett skit om mig och mitt liv!
När inte ens smärtstillande hjälper mot smärtan, då är det illa!
Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker att acceptera att jag måste leva med denna smärta, för smärtan kommer alltid finnas kvar.
Ibland önskar jag att det bara gick att spola tillbaka tiden... 22 december 2007 kl. 16:47... dagen och tidpunkten som förändrade mitt liv totalt...
Så då var det sagt. Jag mår som jag gör och kan inte hjälpa det...
Jag ska låta tårarna rinna en stund till och kela och gosa lite med hamstrarna innan jag går och lägger mig!
Imorgon är det fredag och sista arbetsdagen för denna vecka ska bockas av.
God natt!
Mitt psyke är i botten, jag mår skit och allt är bara åt helvete... Detta tack vare min jävla fot. Jag pallar inte längre att leva med denna smärta. För var dag som går blir det bara värre och värre. Snart har det gått fyra år sedan skadan. Trots 2 operationen har ingenting förbättrats. Jag pallar inte längre.
Varje dag är ett helvete. Jag försöker bita ihop, vara glad och leva som en normal person... men det går inte längre. Jag har ingen kraft eller ork till att kämpa. I fyra jävla år av mitt liv har jag gått runt med en smärta som inte går att beskriva med ord. Fyra jävla år!
Å det här är bara början...
Jag känner att för var dag som går blir det bara värre och värre. Smärtan är konstant och jag har återigen börjat sova dåligt på nätterna på grund av detta. Jag klarar inte längre av att slappna av. Varje kväll/natt när jag ska sova och lägger mig i sängen så kommer en annan smärta fram. En smärta som pulserar, bränner, sticker och hugger. Jag har så jävla ont hela tiden. Nätterna då jag bara vill sova är nästan värst! Jag kan inte slappna av, kan inte släppa allt. Det gör ont i hela tiden och trots att jag lägger foten i högläge så fortsätter den plåga mig. Tårarna rinner för det mesta. Jag orkar inte längre kämpa för att få dem att sluta rinna.
Jag sover max en timma i sträck innan jag vaknar av smärta. Det tar på psyket. Jag bryter ner mig själv och mitt mående. Jag är fast på en nivå som jag inte kan ta mig ifrån. Jag vet inte hur jag ska göra för att komma upp några trappsteg.
Jag ser ingen mening med något längre. Allt är bara mörkt.
Jag har länge döljt hur jag egentligen mår, men nu orkar jag inte med att ljuga längre.
"Jag mår bra, skrattar och njuter av livet"
Vem fan försöker jag ljuga för? Jag mår inte bra. Mitt psyke är i botten. Jag kämpar mig igenom varje dag. Det är tungt. Vissa dagar går bra, medan andra får mig att bara vilja somna in. Jag vet mycket väl att det låter tragiskt, men det är så här läget är just nu. Jag och mitt mående är inte vänner. Jag har länge försökt acceptera att foten är åt helvete, att jag alltid kommer gå runt och ha ont... men det är jobbigt.
Foten hindrar mig från att leva ett normalt liv. Den hindrar mig från att fungera normalt.
Den hindrar mig från att vara den glada Malin, den Malin som jag vill vara!!!
Jag orkar inte längre dölja hur jag mår. Jag orkar inte längre skriva och säga att jag mår bra, för det gör jag inte.
Och kom nu fan inte och säg att jag är klen, att jag ska bita ihop och fortsätta... för du vet fan inte alls hur jag har det. Du vet inte vilken enorm jävla smärta jag har varje dag. Du vet inte ett skit om mig och mitt liv!
När inte ens smärtstillande hjälper mot smärtan, då är det illa!
Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker att acceptera att jag måste leva med denna smärta, för smärtan kommer alltid finnas kvar.
Ibland önskar jag att det bara gick att spola tillbaka tiden... 22 december 2007 kl. 16:47... dagen och tidpunkten som förändrade mitt liv totalt...
Så då var det sagt. Jag mår som jag gör och kan inte hjälpa det...
Jag ska låta tårarna rinna en stund till och kela och gosa lite med hamstrarna innan jag går och lägger mig!
Imorgon är det fredag och sista arbetsdagen för denna vecka ska bockas av.
God natt!
Underbar start på dagen!
Det är en underbar känsla att vakna upp strax innan tio med ett leende på läpparna. Hamstrarna förde ett väldans oljud, men jag bara låg kvar i sängen och njöt av att vara glad.
Kroppen gör idag sådär lagom ont. Sådär som det brukar bli efter att man satt igång med träningen igen.
Jag valde att lämna sängen en stund, men det tog bara lite drygt en halvtimma till jag var tillbaka under täcket. Jag är fortfarande väldigt trött och ska därför passa på att sova i två timmar till innan jag ska till jobbet...
Ha en fin dag!
Kroppen gör idag sådär lagom ont. Sådär som det brukar bli efter att man satt igång med träningen igen.
Jag valde att lämna sängen en stund, men det tog bara lite drygt en halvtimma till jag var tillbaka under täcket. Jag är fortfarande väldigt trött och ska därför passa på att sova i två timmar till innan jag ska till jobbet...
Ha en fin dag!
Skitdag och krock med rådjur
Jag trodde att botten var nådd, att det inte gick att falla djupare... men ack vad fel jag hade!
Den här dagen har varit dålig, helt värdelös!
Jag har haft ont i kroppen, foten och ryggen. Att bita ihop var inte lätt. Trots min enorma smärta valde jag att gå ut och springa. Det om något var ju riktigt idiotiskt! Inte blev min plågade kropp bättre av det. All smärta som jag redan hade fördubblades och som grädde på mosen gick mina ljumskar åt helvete. Nu har jag helt enkelt ännu mer ställen på kroppen som gör ont. Det är lagom gött...
Jobbet var idag riktigt segt. Timmarna försvann i och för sig väldigt fort, men det känns inte som jag gjorde någonting. Jag vet inte vart tiden tog vägen...
På väg hem från jobbet körde jag på ett rådjur. Jävla as som stod där mitt på vägen. Flytta på dig för helvete. Jag ville ju hem... Men men, det är sånt som händer. Tyvärr är det svårt att undvika alla dessa djur som finns överallt.
Även denna natt har pågått ett par timmar. Familjen har precis somnat här hemma. Det är bara jag och hamstrarna som är vakna. Jag hade önskat att dessa smådjur hade gått och lagt sig nu. Det är ett riktigt oväsen i mitt rum just nu! Man skulle kunna tro att de har en tävling, den som springer snabbast i hjulet och välter det vinner...
Den stora hamstern är liksom lite klumpig när hon springer. Hela hjulep hoppar, vilket gör att det låter ganska så mycket.
Det spelar ingen roll vad jag gör. Att jag idag köpte ett nytt hjul till henne verkar inte ha gjort någon skillnad. Det låter fortfarande otroligt mycket. Jag gissar på att det bara tar ett par timmar till innan hon får lämna mitt rum. Även jag måste få sova!!
Jag ska inte fortsätta skriva massa onödig gojja här nu... Det är dags att sätta igång en film!
Godnatt!
Den här dagen har varit dålig, helt värdelös!
Jag har haft ont i kroppen, foten och ryggen. Att bita ihop var inte lätt. Trots min enorma smärta valde jag att gå ut och springa. Det om något var ju riktigt idiotiskt! Inte blev min plågade kropp bättre av det. All smärta som jag redan hade fördubblades och som grädde på mosen gick mina ljumskar åt helvete. Nu har jag helt enkelt ännu mer ställen på kroppen som gör ont. Det är lagom gött...
Jobbet var idag riktigt segt. Timmarna försvann i och för sig väldigt fort, men det känns inte som jag gjorde någonting. Jag vet inte vart tiden tog vägen...
På väg hem från jobbet körde jag på ett rådjur. Jävla as som stod där mitt på vägen. Flytta på dig för helvete. Jag ville ju hem... Men men, det är sånt som händer. Tyvärr är det svårt att undvika alla dessa djur som finns överallt.
Även denna natt har pågått ett par timmar. Familjen har precis somnat här hemma. Det är bara jag och hamstrarna som är vakna. Jag hade önskat att dessa smådjur hade gått och lagt sig nu. Det är ett riktigt oväsen i mitt rum just nu! Man skulle kunna tro att de har en tävling, den som springer snabbast i hjulet och välter det vinner...
Den stora hamstern är liksom lite klumpig när hon springer. Hela hjulep hoppar, vilket gör att det låter ganska så mycket.
Det spelar ingen roll vad jag gör. Att jag idag köpte ett nytt hjul till henne verkar inte ha gjort någon skillnad. Det låter fortfarande otroligt mycket. Jag gissar på att det bara tar ett par timmar till innan hon får lämna mitt rum. Även jag måste få sova!!
Jag ska inte fortsätta skriva massa onödig gojja här nu... Det är dags att sätta igång en film!
Godnatt!
Tränat!
Spöregn, varvat med hagel, 13 grader och jävligt blött...
Trots detta skitväder lyckades jag genomföra min löprunda utan problem.
Jag tog som vanligt en sväng i skogen, och detta medförde att jag för en stund sedan sanerade mina ben från 3 fästingar. Äckeldjur!
För övrigt så kom jag fram till att det var sjukt tråkigt att träna och springa. Jag hade gärna lagt ner allt, men fettet hade väl tagit över min kropp totalt då... USCH!
Foten är åt helvete och smärtar enormt... allt som vanligt helt enkelt...
Snart ska jag åka till jobbet, men först lite mys med mina gullepluttar!
Trots detta skitväder lyckades jag genomföra min löprunda utan problem.
Jag tog som vanligt en sväng i skogen, och detta medförde att jag för en stund sedan sanerade mina ben från 3 fästingar. Äckeldjur!
För övrigt så kom jag fram till att det var sjukt tråkigt att träna och springa. Jag hade gärna lagt ner allt, men fettet hade väl tagit över min kropp totalt då... USCH!
Foten är åt helvete och smärtar enormt... allt som vanligt helt enkelt...
Snart ska jag åka till jobbet, men först lite mys med mina gullepluttar!
Twixie ♥
Supersize VS Superskinny
Jag sitter just nu och kollar på reprisen av Supersize VS Superskinny på TV3.
158 kilo till sina 173 cm... Det är ju jag som är där! Det är så jag känner mig!
Nä, imorgon är det en nystart på mitt nya liv. Jag ska fan ta och träna mig iform nu.
Imorgon startar jag min dag med ett hårt löppass i skogen!
Det finns ingen ursäkt. På med kläder & skor och ut och svettas!
Jag blir äcklad. Fett överallt.
Usch!
158 kilo till sina 173 cm... Det är ju jag som är där! Det är så jag känner mig!
Nä, imorgon är det en nystart på mitt nya liv. Jag ska fan ta och träna mig iform nu.
Imorgon startar jag min dag med ett hårt löppass i skogen!
Det finns ingen ursäkt. På med kläder & skor och ut och svettas!
Jag blir äcklad. Fett överallt.
Usch!
Falska jävla leende!
Idag har jag gått runt med det där falska jävla leendet som jag verkligen hatar. Jag har skrattat och skojat, precis som om allt hade varit kanon. Det ingen vet är att jag idag verkligen har mått skit! Att lämna sängen imorse ville jag egentligen inte. Jag ville bara dra täcket över huvudet och ligga kvar hela dagen.
Kroppen har gjort ont, foten är åt helvete, ryggen värkte... Jag tror nästan att allt var fel när jag vaknade!
Trots allt så har jag försökt bete mig som om allt varit bra. Jag tror jag lyckades ganska bra... i alla fall till när jobbet var över och jag satte mig i bilen för att köra hem. Allt bara brast och jag lät tårarna rinna. Smärtan blev för mycket, jag orkade inte mer. Att varje dag gå runt och ha ont är ingen dans på rosor. Det kommer dagar då jag inte orkar mer, då jag bara behöver släppa på allt. Idag har det varit en sån dag.
Jag vet mycket väl att det finns personer i min närhet som tycker det är lite fjantigt av mig att bara bryta ihop... Men tro mig, hade du levt mitt liv så skulle även du upptäcka att allt inte är som det ska.
Jag vet inte hur många minuter du hade stått ut med den smärta i foten som jag ständigt känner av. Tänk dig att varje gång du trampar ner så är det som någon kör en kniv på insidan av fotleden. Smärtan strålar fram till stortån och upp i vaden, halvvägs upp till knät. Varje gång du sitter still så bränner och sticker det i foten. Varje gång du hoppar eller trampar ner hårt (typ springer) så blir smärtan 200 gånger värre.
Tänk att du dessutom samtidigt har en molande och pulserande smärta på utsidan av fotleden...
Vill du veta hur jag känner mig, hur jag mår, hur min kropp verkligen mår?
Det är väl egentligen inte så jävla konstigt att jag bryter ihop ibland?!
Idag har foten varit under all kritik. Jag har haft så jävla ont rent ut sagt. Den har gjort ovanligt ont!
Jag har försökt med både voltaren och tramadol, men det har inte hjälpt ett skit! Tabletterna är för klena för att ta död på smärtan... Jag behöver något starkare! Ge mig knark eller vad fan som helst, bara jag kan få slappna av lite!
Jag har som sagt mått riktigt dåligt idag. Smärtan tog över min kropp och jag ville och orkade ingenting.
Allt började egentligen igår. Min fot pallar inte att jag kör bil längre sträckor. Det är min högra fot som är kass, den fot som jag måste använda för att gasa och bromsa. Att jag igår körde från Kalmar satte helt enkelt sina spår. Jag hade på känn att det skulle gå ut helvete, men jag hade liksom inget val.
Natten som var var riktigt hemsk. Det trots att jag bredvid mig i sängen faktiskt hade ena hamsterburen. Japp, du läste rätt. Jag tröttnade på att Chim-chim sprang i hjulet så att hela buren skakade. Det lät för mycket när buren stod på skrivbordet... Jag ställde den helt enkelt bredvid mig i sängen. Det tog dock inte lång tid innan hon gick och la sig igen... men jag lät henne vara kvar i sängen hela natten.
Twixie gnagde på gallret, och det gjorde mig galen! Men med en skrivbordlampa lysande på buren så lyckades jag lura henne att det var dag och hon gick och la sig igen.
Efter det somnade jag gott.
Imorse vaknade jag av att pappa kom in i mitt rum för att hämta mina bilnycklar. Det var inte så gött, men å andra sidan ska jag väl inte klaga... klockan visade ändå på nästan halv elva!
Arbetsdagen var seg. Det mesta rullade på bra, i alla fall fram till nio. Vi fick inga boxar och kunde inte packa något. Det var lite segt att bara sitta och stirra på ingenting...
Men men, så kan det vara ibland.
Nu är det en ny dag. Jag ska snart ta upp hamstrarna och gosa lite med dem, men först får det bli några timmar framför tvn.
Sova får vänta. Jag måste lugna ner mig, låta tårarna rinna klart, slänga bort det jävla falska leendet och bara njuta av att det äntligen är natt och att det är tyst i huset!
Imorgon hoppas jag på en bättre dag...
fy fan!
Kroppen har gjort ont, foten är åt helvete, ryggen värkte... Jag tror nästan att allt var fel när jag vaknade!
Trots allt så har jag försökt bete mig som om allt varit bra. Jag tror jag lyckades ganska bra... i alla fall till när jobbet var över och jag satte mig i bilen för att köra hem. Allt bara brast och jag lät tårarna rinna. Smärtan blev för mycket, jag orkade inte mer. Att varje dag gå runt och ha ont är ingen dans på rosor. Det kommer dagar då jag inte orkar mer, då jag bara behöver släppa på allt. Idag har det varit en sån dag.
Jag vet mycket väl att det finns personer i min närhet som tycker det är lite fjantigt av mig att bara bryta ihop... Men tro mig, hade du levt mitt liv så skulle även du upptäcka att allt inte är som det ska.
Jag vet inte hur många minuter du hade stått ut med den smärta i foten som jag ständigt känner av. Tänk dig att varje gång du trampar ner så är det som någon kör en kniv på insidan av fotleden. Smärtan strålar fram till stortån och upp i vaden, halvvägs upp till knät. Varje gång du sitter still så bränner och sticker det i foten. Varje gång du hoppar eller trampar ner hårt (typ springer) så blir smärtan 200 gånger värre.
Tänk att du dessutom samtidigt har en molande och pulserande smärta på utsidan av fotleden...
Vill du veta hur jag känner mig, hur jag mår, hur min kropp verkligen mår?
Det är väl egentligen inte så jävla konstigt att jag bryter ihop ibland?!
Idag har foten varit under all kritik. Jag har haft så jävla ont rent ut sagt. Den har gjort ovanligt ont!
Jag har försökt med både voltaren och tramadol, men det har inte hjälpt ett skit! Tabletterna är för klena för att ta död på smärtan... Jag behöver något starkare! Ge mig knark eller vad fan som helst, bara jag kan få slappna av lite!
Jag har som sagt mått riktigt dåligt idag. Smärtan tog över min kropp och jag ville och orkade ingenting.
Allt började egentligen igår. Min fot pallar inte att jag kör bil längre sträckor. Det är min högra fot som är kass, den fot som jag måste använda för att gasa och bromsa. Att jag igår körde från Kalmar satte helt enkelt sina spår. Jag hade på känn att det skulle gå ut helvete, men jag hade liksom inget val.
Natten som var var riktigt hemsk. Det trots att jag bredvid mig i sängen faktiskt hade ena hamsterburen. Japp, du läste rätt. Jag tröttnade på att Chim-chim sprang i hjulet så att hela buren skakade. Det lät för mycket när buren stod på skrivbordet... Jag ställde den helt enkelt bredvid mig i sängen. Det tog dock inte lång tid innan hon gick och la sig igen... men jag lät henne vara kvar i sängen hela natten.
Twixie gnagde på gallret, och det gjorde mig galen! Men med en skrivbordlampa lysande på buren så lyckades jag lura henne att det var dag och hon gick och la sig igen.
Efter det somnade jag gott.
Imorse vaknade jag av att pappa kom in i mitt rum för att hämta mina bilnycklar. Det var inte så gött, men å andra sidan ska jag väl inte klaga... klockan visade ändå på nästan halv elva!
Arbetsdagen var seg. Det mesta rullade på bra, i alla fall fram till nio. Vi fick inga boxar och kunde inte packa något. Det var lite segt att bara sitta och stirra på ingenting...
Men men, så kan det vara ibland.
Nu är det en ny dag. Jag ska snart ta upp hamstrarna och gosa lite med dem, men först får det bli några timmar framför tvn.
Sova får vänta. Jag måste lugna ner mig, låta tårarna rinna klart, slänga bort det jävla falska leendet och bara njuta av att det äntligen är natt och att det är tyst i huset!
Imorgon hoppas jag på en bättre dag...
fy fan!
Älskade lillskrutt klättrar på mig ♥
Hemma på västkusten
Vilken underbar känsla att komma hem, öppna dörren till mitt rum, känna lukten av hamstrar, höra ena hjulet gnissla och smattrandet från gallergnagandet från andra buren.
Jag har saknat mina små gnagare ♥
Jag har saknat mina små gnagare ♥
Det finns personer som tycker det är fjantigt när jag säger att jag saknar mina små djur, men jag lovar att det går att fästa sig lika mycket vid hamstrar som vilket annat djur som helst. Jag har varit utan mina gnagare i mer än en vecka och under denna tid har jag nästan längtat ihjäl mig efter dem. Jag har kollat på kort som ligger i mobilen varje dag.
Att äntligen få träffa dem, få ta upp dem ur buren, känna deras små tassar mot min hud... Ja, det är bara så underbart!
Dagen idag har gått fort, men det beror nog mest på att jag varit upptagen hela tiden. Det blev tidig uppstigning, rednan vid sex-tiden steg jag ur min säng. Det var lite småsegt, men vad skulle jag göra. Det var liksom bara att bita ihop och köra på.
Lite drygt en timma senare hade jag packat bilen och var iväg på äventyr. Det blev några timmar i Kalmar innan jag strax efter halv elva påbörjade min resa hem till västkusten.
Jag lyckades avklara 45 mil på 4 timmar. Det spöregnade 3 av dessa timmar. Lite segt, men tyvärr kunde jag inte göra något åt vädret. Vid halv tre stannade jag bilen på parkeringen på jobbet. Det var dags att hoppa i de äckliga arbetskläderna för att ta död på dagen arbetstimmar. Trots att jag var trött så lyckades jag genomföra hela dagen fram till midnatt utan att säcka ihop. Visst fanns det stunder då jag bara ville lägga huvudet på bänken, stunder där huvudet höll på att sprängas och stunder då jag bara ville hem...
Trots allt så lämnade jag stället nöjd och glad strax innan midnatt. Jag kom hem till en sovande familj. Endast mina älskade hamstrar var vakna. Det blev lite mys med dem innan jag ganska nyss valde att gå till sängs. Jag behöver sova! Jag är trött!
Imorgon tar jag sovmorgon!
Älskade sötnosar ♥
Nu ska jag mysa med smådjuren en stund till innan jag ska sova...
God natt!
♥
Hemma
Sådär ja, nu är jag på jobbet.
Jag blev en timma försenad, men att dra sträckan Kalmar-Stenungsund, 45 mil, på 4 timmar tycker jag ändå är ganska bra jobbat.
Mitt huvud håller nu på att sprängas och dessutom har jag fått en kraftig allergiskreaktion... Blää!!
Återkommer ikväll!
Söndagskväll
Söndagskvällen är här och i vanliga fall brukar jag vid den här tidpunkten ha ångest som heter duga! Jag brukar hata måndagar med allt vad det nu innebär. Måndagar brukar vara jobbiga att genomföra, det är tillbaka till jobbet som gäller och sånt. Har jag väl avklarat den dagen så kommer det en ännu värre dag efter det...
Det är först på onsdagar som jag kan slappna av!
Just denna kväll känner jag dock ingen ångest, jag känner absolut ingenting. Jag är tom och hängig. Jag vet inte vad jag känner. Jag är trött, trots att jag för bara en stund sedan vaknade från min fyra timmar långa tupplur.
Hela denna dag har jag lagt till att plugga. Det är krävande och tar verkligen på energin. Att plugga hela tiden är segt och riktigt jobbigt.
Det är nog därför jag känner som jag gör just nu. Jag behöver fokusera på plugget, jag har varken tid eller ork till att vara social idag.
Det är helt enkelt en dag då jag för det mesta varit instängd i mitt rum...
Att vädret dessutom varit riktigt dåligt gör inte saken speciellt bättre. Det är trist när regnet bara öser ner... Dagen blir så mörk när solen inte skiner...
Imorgon är det som sagt tillbaka till verkligheten som gäller.
Jag ska iväg lite på morgonen och räknar med att kunna lämna Kalmar vid 12-tiden. Jag måste då dra iväg direkt till jobbet. Jag får börja när jag kommer...
Varför går tiden så fort??
Det är först på onsdagar som jag kan slappna av!
Just denna kväll känner jag dock ingen ångest, jag känner absolut ingenting. Jag är tom och hängig. Jag vet inte vad jag känner. Jag är trött, trots att jag för bara en stund sedan vaknade från min fyra timmar långa tupplur.
Hela denna dag har jag lagt till att plugga. Det är krävande och tar verkligen på energin. Att plugga hela tiden är segt och riktigt jobbigt.
Det är nog därför jag känner som jag gör just nu. Jag behöver fokusera på plugget, jag har varken tid eller ork till att vara social idag.
Det är helt enkelt en dag då jag för det mesta varit instängd i mitt rum...
Att vädret dessutom varit riktigt dåligt gör inte saken speciellt bättre. Det är trist när regnet bara öser ner... Dagen blir så mörk när solen inte skiner...
Imorgon är det som sagt tillbaka till verkligheten som gäller.
Jag ska iväg lite på morgonen och räknar med att kunna lämna Kalmar vid 12-tiden. Jag måste då dra iväg direkt till jobbet. Jag får börja när jag kommer...
Varför går tiden så fort??
Mysigt med dåligt väder
Jag lyckades somna om efter det förra inlägget var publicerat. Drygt fyra timmar extra sömn var inte helt fel!
Ute öser regnet ner, åskan låter och blixtrarna lyser upp allt för en lite stund.
Det är lite mysigt!
Idag kommer jag inte lämna lägenheten, det känns inte så lockande att gå ut i detta väder ;)
Kram!
Ute öser regnet ner, åskan låter och blixtrarna lyser upp allt för en lite stund.
Det är lite mysigt!
Idag kommer jag inte lämna lägenheten, det känns inte så lockande att gå ut i detta väder ;)
Kram!
Seg natt!
Klockan är inte ens halv sju och jag har redan hunnit med att vara vaken i över en timma och dessutom druckit lite kaffe.
Inatt har det varit en såndär natt där jag inte kunnat sova, där jag inte kunnat slappna av och komma till ro. Jag har varit uppe och gått runt i lägenheten flera gånger.
När klockan var fem gav jag upp. Jag hade då lämnat sängen för 12 gången på endast fem timmar. Det kändes bara meningslöst att ligga kvar då... så jag gick upp, kokade lite kaffe och satte mig ute på balkongen. Allt var blött efter nattens regn, men det gjorde inte mig något. Det var ju trots allt 17 grader ute redan...
Det luktar lite speciellt ute när allt är blött, en go och mysig lukt.
Idag ska jag mest fokusera på mig själv. Jag känner mig inte helt okej i kroppen. Huvudet gör lite ont, magen vill ha mat och ena ärret på foten har ännu en gång spruckit och blöder som bara den.
Jag ska bara göra sånt som jag känner att jag behöver göra. Inget mer!
Fast innan jag gör något vettigt så ska jag kolla klart på filmen som jag började kolla på igår.
Hoppas att din dag blir kanon!
Kram
Inatt har det varit en såndär natt där jag inte kunnat sova, där jag inte kunnat slappna av och komma till ro. Jag har varit uppe och gått runt i lägenheten flera gånger.
När klockan var fem gav jag upp. Jag hade då lämnat sängen för 12 gången på endast fem timmar. Det kändes bara meningslöst att ligga kvar då... så jag gick upp, kokade lite kaffe och satte mig ute på balkongen. Allt var blött efter nattens regn, men det gjorde inte mig något. Det var ju trots allt 17 grader ute redan...
Det luktar lite speciellt ute när allt är blött, en go och mysig lukt.
Idag ska jag mest fokusera på mig själv. Jag känner mig inte helt okej i kroppen. Huvudet gör lite ont, magen vill ha mat och ena ärret på foten har ännu en gång spruckit och blöder som bara den.
Jag ska bara göra sånt som jag känner att jag behöver göra. Inget mer!
Fast innan jag gör något vettigt så ska jag kolla klart på filmen som jag började kolla på igår.
Hoppas att din dag blir kanon!
Kram
Mysigt
Klockan är snart tolv, det är 19 grader ute och jag sitter i soffan med balkongdörren öppen och tittar på film.
Det är lite mysigt att höra lite ljud utifrån.
Lite mysigt att kunna gå ut på balkongen och bara njuta av mörkret.
Jag tycker om kvällar som denna.
Jag tänkte ändå ta och förflytta mig till sängen. Det är ganska mysigt att ligga där och titta på film också.
Just nu visas "Life as we know it" på min tv.
Om jag fortsätter i denna takt så kommer jag ha tittat på alla mina filmer innan augustimånad är slut. Måste nog införskaffa några till ;)
God natt mina vänner!
♥
Det är lite mysigt att höra lite ljud utifrån.
Lite mysigt att kunna gå ut på balkongen och bara njuta av mörkret.
Jag tycker om kvällar som denna.
Jag tänkte ändå ta och förflytta mig till sängen. Det är ganska mysigt att ligga där och titta på film också.
Just nu visas "Life as we know it" på min tv.
Om jag fortsätter i denna takt så kommer jag ha tittat på alla mina filmer innan augustimånad är slut. Måste nog införskaffa några till ;)
God natt mina vänner!
♥
Lördag hela dagen lång
Ännu en dag här i Kalmar är snart över. Helgen är snart slut och jag är tröttare än tröttast.
Även imorse vaknade jag tidigt. Klockan var strax innan halv åtta när jag öppnade mina blåa ögon. Sängen lämnade jag dock inte förrän klockan var strax efter nio. Det var så härligt att bara ligga kvar, sträcka lite på mig, blunda lite, njuta av morgonen och titta lite på film. Jag började titta på en igår, men lyckades somna... Som vanligt helt enkelt ;)
En cykeltur till Giraffen blev det. Jag kände för att komma ut, få lite luft och röra lite på benen. Det var lite mysigt att bara gå runt i affärer och titta. Jag köpte absolut ingenting, men ändå var jag väldigt glad när jag kom hem.
Jag intog snabbt min favoritplats i soffan, kollade lite på datorn innan jag började rensa lite i klädkammaren.
Jag har två stora lådor på hyllan, fulla med massa hmm... skit? Nämen, typ schampo, balsam och lite sånt. Ett paket tvättmedel hittade jag också. Det köpte jag förra året, precis efter att jag flyttat in. Än så länge har jag inte använt det och jag kommer heller aldrig göra det. Det kommer därför få följa med hem till Göteborg, till min familj. Förhoppningsvis tar det slut där.
En del annan hittade jag också, en del slängdes med det mesta kommer förflyttas upp till fjärde våningen, till förrådet. Det är grejer som jag inte kommer behöva på länge. Jag lyckades därmed få två hyllor lediga i garderoben som står därinne. Det tog dock inte många minuter innan mina kläder hade tagit över även dessa platser. Nu är det inte längre lika trångt bland alla mina tjocka tröjor.
Jag har även hunnit med att plugga lite på balkongen. Det har inte varit lika gött väder idag som det var igår, men med 25 grader och sol nästan hela tiden så kan jag verkligen inte klaga.
Det har snart gått ett helt år sedan jag flyttade ner hit till Kalmar. Året har gått fort och det är väl egentligen först nu som jag tycker att mysfaktorn i lägenheten är hög. Möbler har under årets gång bytts ut, saker och prylar har kommit till.
Det är ett riktigt hem nu. Jag trivs mycket bra och skulle kunna stanna kvar här i många år till, men det är bara om kärringen på andra vången dör... Jobbigare person får man verkligen leta efter. En riktig satmara är vad hon är. Gnäller på allt, vi får inte längre vara på vår egna balkong och prata för det stör henne.
Hon hade behövt en bostad mitt ute i skogen, där inga människor är.
En riktig PJ, pensionärsjävel, är vad hon är.
Jag försöker dock ignorera henne så mycket jag bara kan, men det går inte alltid...
Tillbaka till där jag var... Lägenheten har blivit väldigt mysig och jag trivs som sagt. Jag trivs bra i hela Kalmar, det här är mitt hem!!
På måndag vänder jag dock tillbaka till Västkusten, det är dags att få mina sista arbetsveckor avklarade. Snart är denna sommar över och det är dags att ta tag i skolan igen. Skum känsla!
Tiden rullar på och jag ska inte skriva mer svammel här. Imorgon är det söndag och jag ska njuta av ännu en dag här i min lägenhet.
Nu är det film som gäller. "Tusen gånger starkare" blir det ikväll.
Kram
Även imorse vaknade jag tidigt. Klockan var strax innan halv åtta när jag öppnade mina blåa ögon. Sängen lämnade jag dock inte förrän klockan var strax efter nio. Det var så härligt att bara ligga kvar, sträcka lite på mig, blunda lite, njuta av morgonen och titta lite på film. Jag började titta på en igår, men lyckades somna... Som vanligt helt enkelt ;)
En cykeltur till Giraffen blev det. Jag kände för att komma ut, få lite luft och röra lite på benen. Det var lite mysigt att bara gå runt i affärer och titta. Jag köpte absolut ingenting, men ändå var jag väldigt glad när jag kom hem.
Jag intog snabbt min favoritplats i soffan, kollade lite på datorn innan jag började rensa lite i klädkammaren.
Jag har två stora lådor på hyllan, fulla med massa hmm... skit? Nämen, typ schampo, balsam och lite sånt. Ett paket tvättmedel hittade jag också. Det köpte jag förra året, precis efter att jag flyttat in. Än så länge har jag inte använt det och jag kommer heller aldrig göra det. Det kommer därför få följa med hem till Göteborg, till min familj. Förhoppningsvis tar det slut där.
En del annan hittade jag också, en del slängdes med det mesta kommer förflyttas upp till fjärde våningen, till förrådet. Det är grejer som jag inte kommer behöva på länge. Jag lyckades därmed få två hyllor lediga i garderoben som står därinne. Det tog dock inte många minuter innan mina kläder hade tagit över även dessa platser. Nu är det inte längre lika trångt bland alla mina tjocka tröjor.
Jag har även hunnit med att plugga lite på balkongen. Det har inte varit lika gött väder idag som det var igår, men med 25 grader och sol nästan hela tiden så kan jag verkligen inte klaga.
Det har snart gått ett helt år sedan jag flyttade ner hit till Kalmar. Året har gått fort och det är väl egentligen först nu som jag tycker att mysfaktorn i lägenheten är hög. Möbler har under årets gång bytts ut, saker och prylar har kommit till.
Det är ett riktigt hem nu. Jag trivs mycket bra och skulle kunna stanna kvar här i många år till, men det är bara om kärringen på andra vången dör... Jobbigare person får man verkligen leta efter. En riktig satmara är vad hon är. Gnäller på allt, vi får inte längre vara på vår egna balkong och prata för det stör henne.
Hon hade behövt en bostad mitt ute i skogen, där inga människor är.
En riktig PJ, pensionärsjävel, är vad hon är.
Jag försöker dock ignorera henne så mycket jag bara kan, men det går inte alltid...
Tillbaka till där jag var... Lägenheten har blivit väldigt mysig och jag trivs som sagt. Jag trivs bra i hela Kalmar, det här är mitt hem!!
På måndag vänder jag dock tillbaka till Västkusten, det är dags att få mina sista arbetsveckor avklarade. Snart är denna sommar över och det är dags att ta tag i skolan igen. Skum känsla!
Tiden rullar på och jag ska inte skriva mer svammel här. Imorgon är det söndag och jag ska njuta av ännu en dag här i min lägenhet.
Nu är det film som gäller. "Tusen gånger starkare" blir det ikväll.
Kram
Underbara fredag!
Vädret har idag visat sin bästa sida. Jag har visat min bästa sida. Idag har det varit en bra dag!
Gårdagen har jag redan förträngt. Det var inte mycket positivt med den dagen. Att jag framåt midnatt gick och la mig var ganska gött. Gött att slippa all skit liksom.
Imorse vaknade jag upp som en helt ny person. Med ett leende på läpparna lämnade jag sängen, satte igång kaffebryggaren och gick och tog en lång dusch. Det var en såndär perfekt start på dagen. Klockan visade bara på strax innan sju när jag satte mig på balkongen med min kaffekopp. Solen sken redan då och termometern visade på 19,6 grader.
Dagen fortsatte med en sväng till Giraffen. Jag skulle egentligen inte ha något, men ändå lämnade jag Maxi med några nya teer, godis till Martina, Ölandskrydda och ett paket kaffe.
Hemma hos mamma och pappa har det alltid varit Gevalia som använts. Det är väl i stort sett det enda jag har druckit helt enkelt. Och det är det jag har fortsatt dricka efter att jag flyttat hemifrån.
Idag kände jag dock för att testa något annat. Jag stod vid kaffehyllan, blundade och tog ett paket.
Gårdagen har jag redan förträngt. Det var inte mycket positivt med den dagen. Att jag framåt midnatt gick och la mig var ganska gött. Gött att slippa all skit liksom.
Imorse vaknade jag upp som en helt ny person. Med ett leende på läpparna lämnade jag sängen, satte igång kaffebryggaren och gick och tog en lång dusch. Det var en såndär perfekt start på dagen. Klockan visade bara på strax innan sju när jag satte mig på balkongen med min kaffekopp. Solen sken redan då och termometern visade på 19,6 grader.
Dagen fortsatte med en sväng till Giraffen. Jag skulle egentligen inte ha något, men ändå lämnade jag Maxi med några nya teer, godis till Martina, Ölandskrydda och ett paket kaffe.
Hemma hos mamma och pappa har det alltid varit Gevalia som använts. Det är väl i stort sett det enda jag har druckit helt enkelt. Och det är det jag har fortsatt dricka efter att jag flyttat hemifrån.
Idag kände jag dock för att testa något annat. Jag stod vid kaffehyllan, blundade och tog ett paket.
Den här blev det:
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men det är faktiskt skillnad på kaffe och kaffe. Det här kaffet är väldigt annorlunda mot vanliga Gevalia, och otroligt annorlunda jämfört med min älskade kaffemaskin!
Trots att jag bryggde kaffet precis som vanligt så tycker jag inte att den där starka smaken som jag gillar kommer fram. Helt äckligt var det inte, men lite annorlunda. Nästa gång kaffet är slut ska jag testa något nytt. Vem vet, jag kanske en vacker dag hittar en favorit bland alla miljoner kaffesorter som finns!
I söndags när jag kom hit till lägenheterna hade jag lite problem. Under sommaren hade jag lyckats skaffa lite mer kläder och nu fanns det verkligen ingen plats till allt. När jag hade fyllt skåp och lådor så fanns det lite kläder kvar som skulle läggas någonstans.
Det här är alltså kläderna som inte fick plats någonstans...
I tisdags var det helt enkelt bara att hoppa in i bilen och åka iväg till IKEA. En byrå köptes och efter lite förflyttningar av alla kläder lyckades allt tillslut få plats någonstans.
Garderoben i mitt rum är nu fylld med bara massa t-shirtar och linnen
Jäklar vad kläder jag har!!
I onsdags råkade jag spontanköpa lite nya möbler till lägenheten. Det blev ett nytt soffbord, ny tvbänk och en möbel till badrummet. En hel del kartonger har helt enkelt legat på balkongen och skräpat... Men efter en sväng med bilen till återvinningscentralen var alla kartonger borta!
Mina gamla mörka möbler byttes ut mot nya vita.
Nu är det bara lite småpill kvar. Högtalarna på väggen, bakom tvn, ska flyttas upp en bit och ny duk till bordet ska införskaffas.
För övrigt så har det inte hänt speciellt mycket denna dag. Jag har njutit av att vara ledig, suttit ute på balkonen och lapat sol, träffat en kompis och dessutom har jag hunnit med en tre timmar lång tupplur på soffan.
Den här dagen har varit mycket bra!
Nu är det helg och jag har ett par dagar kvar här i Kalmar innan jag måste bege mig till Göteborg för att jobba ett par veckor till.
Vad som händer i helgen vet jag ännu inte. Annahita ville att jag skulle hänga med ut imorgon, men jag får se. Visst hade det varit roligt, men energi och orken ska finnas också.
Imorgon ska vädret tydligen bli sämre enligt både smhi och min kropp. Alla leder gör ont och jag ska därför nu ta mig en kopp kaffe till samt en voltaren. Det lär dröja ett par timmar till innan jag är trött, men det gör inte mig något. Jag tycker det är ganska mysigt att bara ligga i sängen, sätta igång en film och bara låta tiden gå.
Kram!
Jävla skitdag!
Det är dagar som den här som jag funderar på varför jag överhuvudtaget har lämnat sängen... Idag är allt bara åt helvete!
Jag vaknade strax innan halv åtta av att mobilen vibrerade, redan då var dagen förstörd! Jag hade planerat in en go sovmorgon, bara få sova ut. Mobilen sattes därför på ljudlöst igår och för ovanlighetens skull lät jag den ligga på soffbordet. I vanliga fall ligger den i min säng... Men självklart lät jag den ligga på mitt soffbord, gjort av trä. Vill du veta hur det lät när den började vibrera?
Arg som ett jävla bi blev jag, inte alls vad jag ville vakna av! Hela dagen blev därmed förstörd!
Resten av dagen har jag gått runt och varit allmänt grinig och nere. Helst av allt hade jag legat kvar i sängen, men det fanns en del att pyssla med i lägenheten.
Jag känner mig så förbannat osocial just nu. Jag orkar inte prata med någon, vill bara vara själv. Jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut.
Jag har inte orkat äta något idag. Det har bara känts meningslöst att ge kroppen mat. 8 koppar kaffe har jag däremot fått i mig.
Jag har stundtals varit jättehungrig, men med lite varmt kaffe lyckades jag ta död på min hunger gång på gång. Det är verkligen idiotiskt att hoppa över maten! Inte ens när en kompis kom på besök ville jag äta, inte ens när han åt det som jag skulle äta ville jag ha.
Under eftermiddagen och kvällen skulle det tvättas. Mamma, pappa & moster med familj bodde här i lägenheten förra veckan och använde en del handdukar och sängkläder. Detta skulle jag nu ta tag i och få det tvättat....
Med 7 stora & 4 små handdukar, 5 lakan, 3 set med sängkläder och resten av alla mina kläder klampade jag ner i tvättstugan. Dörrjäveln gick knappt att få upp...
Själva tvättandet gick bra... Men den där jävla torktumlaren fungerade fan inte!
Kalmarhem, för helvete, se till att fixa skiten!!!!
Så nu hänger det kläder lite överallt i lägenheten. Allt fick ju självklart inte plats i torkskåpet...
Nä, den här dagen har verkligen varit en riktig dålig jävla dag. Jag känner mig så irriterad och bara allmänt grinig...
Imorgon hoppas jag verkligen på en förbättring! Vaknar jag på fel sida så kommer jag inte lämna sängen!
Fy fan!!!
Jag vaknade strax innan halv åtta av att mobilen vibrerade, redan då var dagen förstörd! Jag hade planerat in en go sovmorgon, bara få sova ut. Mobilen sattes därför på ljudlöst igår och för ovanlighetens skull lät jag den ligga på soffbordet. I vanliga fall ligger den i min säng... Men självklart lät jag den ligga på mitt soffbord, gjort av trä. Vill du veta hur det lät när den började vibrera?
Arg som ett jävla bi blev jag, inte alls vad jag ville vakna av! Hela dagen blev därmed förstörd!
Resten av dagen har jag gått runt och varit allmänt grinig och nere. Helst av allt hade jag legat kvar i sängen, men det fanns en del att pyssla med i lägenheten.
Jag känner mig så förbannat osocial just nu. Jag orkar inte prata med någon, vill bara vara själv. Jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut.
Jag har inte orkat äta något idag. Det har bara känts meningslöst att ge kroppen mat. 8 koppar kaffe har jag däremot fått i mig.
Jag har stundtals varit jättehungrig, men med lite varmt kaffe lyckades jag ta död på min hunger gång på gång. Det är verkligen idiotiskt att hoppa över maten! Inte ens när en kompis kom på besök ville jag äta, inte ens när han åt det som jag skulle äta ville jag ha.
Under eftermiddagen och kvällen skulle det tvättas. Mamma, pappa & moster med familj bodde här i lägenheten förra veckan och använde en del handdukar och sängkläder. Detta skulle jag nu ta tag i och få det tvättat....
Med 7 stora & 4 små handdukar, 5 lakan, 3 set med sängkläder och resten av alla mina kläder klampade jag ner i tvättstugan. Dörrjäveln gick knappt att få upp...
Själva tvättandet gick bra... Men den där jävla torktumlaren fungerade fan inte!
Kalmarhem, för helvete, se till att fixa skiten!!!!
Så nu hänger det kläder lite överallt i lägenheten. Allt fick ju självklart inte plats i torkskåpet...
Nä, den här dagen har verkligen varit en riktig dålig jävla dag. Jag känner mig så irriterad och bara allmänt grinig...
Imorgon hoppas jag verkligen på en förbättring! Vaknar jag på fel sida så kommer jag inte lämna sängen!
Fy fan!!!
-
Ligger på sängen och vill verkligen inte gå härifrån.
Vill inte visa att jag är vaken. Vill inte visa folk att jag finns idag.
Känner mig bara som ett stort jävla misslyckande.
Klantig, klumpig, fet, äcklig, naiv och allmänt blä.
Vill gömma mig under täcket och leka osynlig.
Låta musiken ta över mig och föra mig någon helt annan stans.
Vill landa där ingen vet vem jag är. Och där ingen vill veta vem jag är.
Vill landa där jag är ingen. Där det kvittar om jag finns eller inte.
Där ingen kan bli besviken på mig, där all press är borta.
Där jag får hitta mig själv. Där jag får hata mig själv ifred.
Men det närmsta jag kan komma,
är att gömma mig under täcket och låtsas
att jag inte finns.
Vill inte visa att jag är vaken. Vill inte visa folk att jag finns idag.
Känner mig bara som ett stort jävla misslyckande.
Klantig, klumpig, fet, äcklig, naiv och allmänt blä.
Vill gömma mig under täcket och leka osynlig.
Låta musiken ta över mig och föra mig någon helt annan stans.
Vill landa där ingen vet vem jag är. Och där ingen vill veta vem jag är.
Vill landa där jag är ingen. Där det kvittar om jag finns eller inte.
Där ingen kan bli besviken på mig, där all press är borta.
Där jag får hitta mig själv. Där jag får hata mig själv ifred.
Men det närmsta jag kan komma,
är att gömma mig under täcket och låtsas
att jag inte finns.
