28/2

Jag vet inte längre vad jag tycker och tänker. Känslorna förändras från dag till dag. Ibland är allt toppen, ibland åt helvete...

Förra veckan försvann gick snabbt. Sofia var här torsdag och fredag. Äntligen lite besök! Vi hade det hur underbart som helst. Det blev ett besök på Öland och massa shopping. Läs mer på Sofias blogg!

I fredags efter att Sofia lämnat mig så var det utgång med Kalmarbrudarna. Vi besökte diverse olika krogar, men avslutade allt på Harrys. Det blev en lugn kväll för mig, jag var trött redan innan det var dags att börja förfesta och valde därför att inte dricka speciellt mycket. Klokt val enligt mig!

Igår drog jag äntligen igång träningen på allvar. Det har varit två jobbiga månader utan träning. Att cykla till gymmet är underbart! Jag har saknat det! Trots att jag nu två dagar i rad har kört 2st 2 timmars pass så är jag ändå inte nöjd. Jag längtar till dagen kommer då sjukgymnaster ger mig klartecken på att få börja springa. Att inte få springa gör att gymmet blir så jäkla tråkigt.
Hittills har jag inte gjort någon benstyrka, utan det har bara blivit massa annat. Jag vågar liksom inte träna benen något, tänk om jag gör en övning där foten belastas... Jag har liksom inte lust att pajja något nu!

Annars är det mycket plugg som gäller...
Tråkig uppdatering, men jag har ingenting att säga. Jag är trött...

23 februari

Det var ett par dagar sedan jag skrev här senast. Tiden går så fort och jag har haft lite annat för mig.

I fredags lämnade jag Kalmar för att spendera helgen tillsammans med Carro i Borås. Sist vi träffades var på studenten, alltså i juni. 8,5 månader liksom! Helt sjukt! Vi hade i alla fall ett par underbara dagar tillsammans. Det blev mycket snack, lite för mycket alkohol, nagelfix och lite slappande. Det var först när jag träffade henne som jag insåg hur saknad hon var. Vi som alltid hängde ihop på dagarna. Jag minns alla telefonsamtal vi haft. Alla måndagssamtal i skolan där vi pratade om allt som hänt under helgen. Det är så mycket jag saknar med henne. Trots att det gått så lång tid så kändes allt som vanligt. I vanliga fall tycker jag att det kan bli lite stel om man inte träffat något på ett tag, men för oss flöt allt på som om vi träffades dagligen.

I söndagskväll var jag tillbaka i Kalmar. Det var ett snörikt ställe jag ankom till. Jag somnade gott den kvällen.
I måndags hade jag en slappardag för mig själv. Det blev bara massa slapppa. Det enda vettiga jag gjorde var att cykla en sväng till affären. Jag var lite hungrig.

Igår var det tisdag och jag sov riktigt dåligt på natten. Huvudet gjorde ont och jag vaknade många gånger under nattens alla timmar. Klockan 9.00 var jag på sjukhuset och fick mitt gips borttaget. Jag träffade även läkaren som opererade foten. Enligt henne såg allt bra ut. Sjukgymnasten fixade ett program till mig som jag ska göra 8 gånger om dagen. Att bli av med gipser var så härligt. 8 veckor har gått och nu börjar rehaben istället. Jag är motiverad till att göra den! Nu ska foten bli bra!
En sväng till skolan för kursstart och en fyra timmar lång föreläsning var det enda vettiga jag gjorde efter sjukhusbesöket. På kvällen mådde jag lite mindre bra. Huvudet gjorde ont och jag kände mig hängig och trött. Redan innan klockan visade på 21.00 låg jag i min säng och sov. Det är inte ofta jag frivilligt går och lägger mig så tidigt. Det är liksom ett tecken på att allt inte är som det ska.

Imorse vaknade jag tidigt, men det var planerat. Strax innan sju befann jag mig på gymmet för att träna. Både läkaren och sjukgymnasten har gett mig tillåtelse att träna så länge jag inte belastar foten! Lätt cykling är bra, så det får bli uppvärmingen. Jag vågar än så länge inte träna benen något, utan det blir bara mage, rygg & armar. Jag vill inte göra något som kan skada foten!
En timmas träning fick jag ihop innan jag höll på att avlida. Att jag inte tränat på drygt 2 månader märktes!

Resten av dagen har bestått av tvättning och städning. Till middag gjorde jag för första gången i mitt liv en flygande jakob. Det blev mycket gott och jag är helt säker på att det kommer göras fler gånger! Det där med att det skulle bli 4 portioner vet jag dock inte hur de har tänkt... Både jag och Martina åt och kvar blev det fem (!) stycken matlådor!
Snart är det kladdkakedags...

Och imorgon kommer Sofia hit! Det blir kul! :D

Avslutar inlägget med en bild på min fot. Ärren är så fula! Jag hatar dem...

Det syns inte så bra på bilden, men insidan är fortfarnade ganska svullen och det finns en del blåmärken kvar. Det är ömt om man trycker där, men det är tydligen inte så konstigt. Läkaren gjorde trots allt en hel del där.

Jag har en muskel som inte är använd på 3 år som nu ska aktiveras igen. Det kommer ta lång tid att bygga upp foten, men jag är motiverad! Jag har ingen tidspress. Tar det ett år så är jag beredd att offra det. Det är dags att foten blir bra!

 

Vi hörs!



Trevlig dag

Har haft en supertrevlig dag hos Carro. Nu är det dags att sova. Imorgon väntas ännu mer party...

Befrielse

Det finns ingen så befriande tid för en student som precis efter en tenta, oavsett hur den gått. Man svävar som i ett lyckorus och känner sig fri, fri, fri. Inte behöva tänka på skola, slippa ha ständigt dåligt samvete för att man inte pluggar och kunna slappna av, om så bara för ett par dagar.

En sådan frihetskänsla får givetvis inte stängas inne utan den måste ut ur kroppen! Vissa hoppar fallskärm, andra dyker med hajar och en tredje springer gatlopp med bar underkropp. Hur jag ska fira... ja, det återstår att se ;)


Det är något speciellt med veckan före tenta..

.. det är nämligen sällan som jag har så många “måsten” som just veckan innan tenta. Jag tror inte jag är ensam om det här utan många studenter känner nog igen sig i att de är som mest effektiva när tentan står för dörren, men tyvärr effektiva med allt utom att just plugga. Saker som skjutits upp på obestämd måste helt plötsligt göras, helst med en gång.

Måste tvätta nu, trots att tvättberget växt under ett par veckors tid.
Måste handla nu, trots att Maxi har öppet även efter att tentan är avklarad och kylen är hyfsat välfylld.
Måste städa, trots att de små dammråttorna i hörnen är ganska hemtrevliga.
Måste klippa mig, trots att håret varit för långt en längre tid och lika gärna skulle vara det ett par dagar till.
Måste gå till Friskis, trots att det är långt kvar till Beach 2012.

O så håller det på, vilket får till följd att morgondagen är uppbokad med saker som klippning, träning, handling och tvättande. Allt för att skjuta tentatankarna åt sidan, trots att jag vet att jag mest av allt borde grotta ner mig i kurslitteraturen. Men det löser sig, det känns trots allt rätt bra inför tentan då den är i Statistik vilket jag läst litegrann förut och dessutom är intressant.

Annars går veckorna precis så fort som vanligt under terminerna, vilket är rätt skönt då det går mot ljusare tider. Ljusare tider innebär vårkläder, vilket i sin tur innebär en alltför tom studentplånbok...

Nej, om man ska ta tag i pluggandet då.. Eller förresten, jag har ju några nya filmer...

Bästa tidpunkten

Har precis kommit på att den bästa tidpunkten för mig att plugga på är på nätterna!

Det låter kanske konstigt, men jag är ju inte riktigt som alla andra ;) Jag tycker det är mysigt att sitta uppe helt själv och plugga på nätterna. Det finns absolut inget som kan störa mig. På dagarna är det lätt att fastna en stund framför datorn för att kolla läget, chatta lite och sånt. Tvn är också farlig för det går en del program på dagtid. Mobilen ska vi inte tala om. Det räcker med ett sms för att starta igång en konversation som kan pågå hur länge som helst.
På nätterna sover de flesta och jag kan sitta och plugga i lugn och ro. Det är en helt annan känsla. Jag är mycket mer taggad och motiverad till att plugga när jag vet att det inte blir några oväntade avbrott.

Den enda nackdelen jag ser med att spendera nätterna vid kurslitteraturen är att jag inte har så lätt för att få hjälp om det behövs. Under dagtid går snabbt att plocka fram telefonen och ringa ett samtal, eller fråga på facebook. Mina sömntimmar blir också mindre av nattplugget. Det finns i och för sig ingen som säger att jag måste ställa alarmet på klockan nio, men jag har liksom ingen lust att sova bort hela dagarna för att jag stannar uppe länge på nätterna.
Jag snittar 4-5 timmar sömn/natt och så länge jag känner att min kropp och jag klarar av detta så ser jag inte någon anledning till att ändra mitt beteende.

Jag räknar med att ha läst klart de sista kapitlerna i "Statistisk dataanalys" om ungefär en timma. Efter det ska några uppgifter göras och när de är klara så ska jag börja göra mig klar för att sova.

Jag är en nattmänniska!

10/2

Här sitter jag i soffan och har lite smått beslutsångest. Ska jag vara glad eller ledsen?
Den här dagen har gått fort. Imorse vaknade jag efter ca 6 timmars sömn och upptäckte att det var vitt på marken. Vart tog våren vägen?

Dagen har gått fort, men jag har fått gjort riktigt mycket. Hämtade i förmiddags ut ett paket, nytt modem, tittat på en film, varit i skolan och pluggat lite. Jag har dessutom blivit attackerad av badrumsskåpet. Pannan och näsan fick sig en rejäl smäll när jag körde huvudet i kanten. Så jäkla klantigt.

Snygga märken i pannan och på näsan. Klantskalle!

När jag höll på att deppa som mest över mitt ansikte så upptäckte jag att gipset hade spruckit. Till en början var det inte så mycket, bara halvvägs runt.

 

Några timmar senare sprack det totalt.

Jag blev till en början väldigt irriterad, men nu är jag glad. Eftersom det redan var helt kasst så tog jag mig friheten att göra det lite bekvämare för mig och mitt ben. Så här blev resultatet:

Det blev riktigt bekvämt! Nu luftas benet mycket och jag kan röra mer på min fot.

Det är verkligen riktigt gött. Jag passade på att mäta mina vader och kom fram till att det nu skiljer 4 cm mellan dem...

 

Jag vill bara gråta över mitt ansikte, men samtidigt är jag glad och nöjd över foten...

Imorgon är det fredag :)

 


Borta bra, men hemma bäst

Borta bra, men hemma bäst!

Jag har haft många underbara dagar hemma hos min familj, men trots detta så är det ändå väldigt härligt att vara tillbaka i lägenheten. Sedan jag flyttade hemifrån så har det bara känts konstigt att åka hem. Jag vet att jag alltid är välkommen, men jag känner mig som en gäst. Jag vågar inte göra sånt som jag innan gjorde. Bara det där med att laga mat tycker jag är lite konstigt. Jag vet liksom inte om mamma har köpt hem något för ett speciellt tillfälle. Innan så bara jag plockade fram det som fanns och gjorde något gott. Nu klarar jag inte av det utan att fråga först.

I eftermiddags lämnade jag familjen och västkusten för att korsa landet.
Att komma hem till en nystädad lägenhet och mötas av en varm kram precis innanför dörren var så otroligt mysigt. Jag och Martina hade en underbar kväll med glögg, tv, popcorn och massa tjöt om allt mellan himmel och jord. Mysig kväll.
Det här är mitt hem, det är här jag trivs som bäst!

Fast jag saknar redan familjen och kompisarna på andra sidan landet...

Imorgon är det skola igen.

Bit ihop!

Jag vet att jag suger på att uppdatera bloggen. Det är så mycket annat nu som gör att jag inte har lust att göra någonting.
Jag har i ungefär en veckas tid haft riktigt ont i ryggen. Detta har gjort att jag har mått ganska dåligt samtidigt som jag sovit riktigt kasst! Jag tycker det är jobbigt med att ha ont i just ryggen. Det spelar ingen roll vad jag än gör för det gör ont hela tiden. Det absolut värsta är ändå när jag går. Den smärtan är långt ifrån rolig. Det gör så förbannat ont.
Jag har spenderat många timmar i sängen de senaste dagarna, att gå upp har inte varit prio ett. Till en början trodde jag att detta var början på en förkylning, men det verkar inte vara så. Jag har visserligen väldigt ont i bihålorna och en extrem huvudvärk, men det är liksom ingen förkylning. Det var först igår som jag kom på varför ryggen beter sig som den gör. Klart som fan att det har med min gipsade fot att göra. Jag snebelastar ryggen i och med att den gipsade foten är högre än den andra. Det är ju så självklart. Att jag inte tänkt på det tidigare!
Jag får helt enkelt bita ihop i drygt två veckor till, för det är så kort tid det är kvar tills gipset ryker.

På något konstigt sätt så är det mycket lättare att hantera denna smärta när jag vet vad det beror på. Nu ser jag ändå ljuset i tunneln, det är inte lång tid kvar.

Bit ihop och kör!

Zombie

Jag känner mig som en zombie. Huvudet gör ont och jag är långt ifrån pigg.
Mina dagar går ut på att plugga hela tiden. Det är tungt just nu. Jag har verkligen ingen motivation.

Jag längtar till dagen kommer då jag får träna. Det suger att bara sitta stil. Jag klarar av promenader på ett par kilometer men blir det mer än så så säger foten ifrån direkt. Den smärtan är långt ifrån go! Jag vill att tiden ska gå snabbt. Det är lite mindre än 3 veckor kvar nu. Att det redan har gått drygt 5 veckor sedan operationen kan jag inte förstå. Det kändes ju som om det vore förra veckan jag gjorde den. Det var nästan exakt en månad sedan jag fyllde år... och än har de inte frågat efter legitimation på systemet. Det är ju värdelöst! Inte roligt längre... Ser jag ut att vara så jävla gammal?

Annars händer det inte så mycket. Jag åker förmodligen hemåt på onsdag. Fram tills dess är det plugga som gäller...

Blää!

Fryser & har ont

Jag hade hoppats på att det skulle gå lätt att somna... Istället ligger jag nu i min säng under dubbla täcken och fryser. Min rygg blir bara värre och värre. Jag önskar just nu att det gick att amputera den.
Jag gissar på att det kommer ta några timmar till innan jag somnar...


2 februari

Godkväll!

Imorse vaknade jag vid elva, trött och lite besviken på mig själv. Jag trodde inte att jag kunde sova så länge, men så var det tydligen. Hade jag inte ställt alarmet så skulle jag säkert sovit några timmar till. Helt galet att jag kan gå från att sova bara några få timmar till att sova mer än normalt.
Plugget gick inte riktigt så bra som jag tänkt mig, men jag fick ändå gjort otroligt mycket. Det blev även lite (för mycket) dator och msn, men jag blev tvungen att diskutera lite med några kompisar.

Jag har egentligen inte något vettigt att säga. Det händer liksom inte så mycket här hemma. Jag är ensam hela dagarna och när familjen väl kommer hem så blir det middag och sedan är stunden tillsammans över. Men jag tycker ändå det är väldigt härligt att vara hemma.

Imorgon är det plugg som gäller igen...

Nu är det tv resten av kvällen! :)

1/2-2011

Första februaridagen börjar lida mot sitt slut...

Jag älskar mina långa fina naglar, men samtidigt så önskar jag att jag inte gjort dem, att de fortfarande hade varit sådär naturligt långa och sköra. Det är ett helvete att utföra vardagssysslor med dessa naglar. Bara att knäppa knappen på byxorna är jobbigt. Naglarna är ivägen. Jag tror att de blev en halv centimeter för långa. Jag som tidigare har kunnat skriva ganska snabbt på datorn har nu fått riktiga problem. Det är jobbigt att trycka på knapparna samtidigt som jag måste vinkla fingret uppåt för att inte nageln ska trycka på knappen ovanför.
Jag trodde att jag skulle vänja mig snabbt, men det verkar vara omöjligt. Tyvärr har jag dessutom misshandlat naglarna ganska så grovt och därför är de inte fullt så snygga som de var i söndags...
Nog snackat om naglar!

Idag ringde min väckarklocka snortidigt! Redan vid halv sju var jag uppe på benen, långt ifrån pigg. Jag ville vara snäll och körde därför lillebrorsan till Sahlgrenska. Usch vad jag var trött. Att komma hem och dejta kudden var gött. Både jag ooch brorsan slocknade några timmar.
Annars har jag inte gjort så mycket mer än att plugga. Hjärnan kokar lite smått av all information.

Den här dagen skulle jag kunna sammanfatta med några få ord: Underbar, sjukt underbar, helt fantastiskt underbar och bara så bra! Jag känner mig otroligt lycklig, tacksam och glad. Allt går som jag vill och jag kan inte sluta le. Det är bara så underbart! :)
Ikväll tänkte jag försöka komma i säng tidigt, imorgon är det nämligen plugga hela dagen lång som gäller.

Lycklig! ♥