Du har idag blivit 10 dagar gammal. Att se dig vara mer och mer med får mig att le från öra till öra. 

Vi lämnade BB för en vecka sedan. Hem till verkligheten och nya livet. Du är en snäll bebis som tycker väldigt mycket om att äta och sova. Ungefär som alla andra bebisar skulle jag kunna tro :)

Mitt lilla hjärta

Det här med att få barn är en obeskrivlig känsla. Mycket kärlek, lycka och glädje.

Det går inte att föreställa sig vad som komma skall, men jag måste faktiskt erkänna att jag var inställd på att förlossningen skulle vara jobbigare och ta längre tid än vad den gjorde. 

Vi var ute och mina föräldrar på fredagen och byggde på altanen. Jag misstänkte absolut inte att det skulle bli den sista dagen på denna graviditet. Då jag gått ner i vikt under graviditeten och inte haft några problem med foglossning eller liknande så har jag känt mig ganska så pigg i kroppen. 

Jag hjälpte till med altanbygget så mycket jag kunde. Det blev dock mest hålla brädor, bära brädor på plats och lite sånt. De jobbiga i form av mätning, kapning och liknande överlät jag med varm hand till pappa och Jens ;)

På kvällen satt jag och Jens i soffan här hemma och tog det lugnt. Ellen i magen lekte rövare och höll på att sparka och sprattla hur mycket som helst. En del sammandragningar hade jag då, men det var inget som gjorde ont. Magen bara drog ihop sig, så som det varit de senaste veckorna. 

Strax innan midnatt när vi gick och la oss hade jag svårt för stt komma till ro. Det var inte så bekvämt att ligga ner. Låg jag på ena sidan så gjorde det ont i höften, vände jag mig då så tog det inte lång tid innan den höften gjorde ont istället. 

Jag hade dock haft det så en vecka ungefär och var inte alls fundersam på att det kanske var något på gång. 

Ryggen var lite stel, men jag trodde det berodde på altanbygget. 

Att ligga ner var inte lätt och bekvämt. Istället gick jag runt en stund för att försöka trötta ut mig själv så jag skulle somna direkt när jag la huvudet på kudden. 

Det gick dock inte.... 00.14 gick slemproppen. Jag hade dock hört att det inte alls behövde betyda att förlossningen var på gång. 

Kroppen fortsatte efter detta att vara stel och varje gång jag försökte lägga mig så kändes det för mycket i höfterna. Ett tag där accepterade jag att det skulle bli en sån natt där sömnen skulle bli lidande, men då vi inte hade något mer än altanbygget resten av helgen så kände jag aldrig att det skulle bli några problem. Jag kunde sova på dagen istället. 

Klockan var någon minut i halv tre och jag hade försökt mig på att somna ännu en gång. Det gick inte. Jag kände att jag behövde kissa. När jag reste mig ur sängen hann jag till dörren innan vattnet gick. Jens som sovit i stort sett hela tiden flög upp när jag kläckte meningen "nu gick vattnet". 

Efter det tog det bara någon minut innan värkarna kom igång. Strax innan tre ringde vi förlossningen för att kolla vad vi skulle göra. Jens fick ta samtalet då jag hade en hel del värkar redan då. Koordinatorn ville att vi skulle avvakta i först 2-3 timmar, men då jag redan hade regelbundna värkar så ändrade hon sig till att vi skulle höra av oss efter en timme. 

Jag la mig i ett bad för att försöka lindra det värsta av det onda. Strax efter fyra ringde Jens återigen till förlossningen. Mina värkar höll då i sig i ca en och en halv minut och kom kanske var tredje minut. Då beslutades det att vi skulle komma in. 

Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och rullade mot östra. Klockan 04.57 parkerade vi utanför och gick in. 

Vi möttes av barnmorska Malin och en studerande som jag inte minns namnet på. Vi fick ett rum och ctg sattes på. Det visade på regelbundna värkar och att Ellen mådde bra. 

Jag undersöktes, men de kunde inte se att vattnet gått. De misstänkte däremot att det var en av hinnorna som gått sönder och därmed bara en del av vattnet som kommit. 

"Vi får se hur vi ska göra. Ni kanske får åka hem och äta frukost och ta det lugnt för att komma tillbaka senare idag"  

Barnmorskan trodde inte att det var på gång. 

Jag bad om att få bada då jag totalvägrade det där med att vi skulle åka hem! Detta var vid 6-tiden. Tyvärr ignorerades detta och sköts fram då det ungefär en timme senare var skiftbyte. 

Värkarna som kom var kraftiga och jag minns att jag sa till Jens att det kändes som jag skulle svimma. 

När det väl byttes och nya barnmorskan Solveig kom så blev det andra puckar. Jag bad återigen om bad och att jag ville ha lustgas. Jag tror det var nu jag undersöktes och det visade sig då att jag var öppen 6 cm

Direkt tappades ett bad upp och jag fick äntligen sätta mig där i. En sån befrielse att äntligen få det där badet jag ville ha. Lustgasen sattes även in och helt plötsligt blev värkarna som en lekstuga. Visst kände Jah fortfarande av dem, men de var hanterbara. 

Tjugo i nio var vi tillbaka i rummet. Jag var öppen 8 cm och lustgasen ökades på ett steg. 

En timme senare var jag helt öppen och Ellen var redo att komma till världen. 

Krystvärkarna kom, men trots att kroppen ville krysta så fick jag order om att inte göra det. Det var en kamp att hålla emot.

Efter bara fem krystningar födde jag klockan 9.57 en välskapt dotter. Tårarna bara rann av lycka. 

Det var obeskrivligt. 3690 gram och 52 cm lång. Vår lilla skatt ❤️

Fem timmar på förlossningen och Ellen var ute! Barnmorskan var förvånad att det gått så snabbt. 

Sedan den sekunden ändrades livet för alltid. Nu har jag en liten dotter i min famn som jag älskar otroligt mycket. 

Hon är en snäll och lättsam tjej som tycker om att sova. Amningen kom igång snabbt och hon äter som hon ska. 

 Idag är hon en vecka och jag bara älskar livet som mamma. 

Det är en speciell och obeskrivlig känsla att få barn. 

Så lycklig!!!