Sjuka, sjuka människor. Avrättas borde de göras.
Det här paret har alltså strategiskt blivit gravida 8 gånger för att kvinnan inte ville gå till läkaren och skaffa preventivmedel, och hade redan från början bestämt sig för att mörda barnen om hon blev gravid.
Att en person är sjuk i huvudet och gör såhär är en sak, men att hennes man också tycker att det är en bra idé. Sådana människor borde inte få leva.
Och det roligaste av allt är att folk i byn där de bor påstår att de var helt normala och att de aldrig trott att de kunde göra något sådant. Jag tycker man ser i folks ögon om de är kapabla till sådana saker. Förstår ni hur jag menar? Man har psykoögon. Sen kan man utåt sett vara helt normal. Men jag tror att man kan se människor vilka som är kapabla till att mörda människor utan att blinka.
Sen är det jävligt konstigt att hon i princip borde ha varit gravid i mer än 10 år sammanlagt och ingen som undrar vart alla hennes barn tar vägen?! Är folk helt jävla hjärndöda?!

Gå in och läs artikeln. Med hat, tack!
http://www.expressen.se/Nyheter/1.2079657/misstankta-barnmordare-i-frankrike-atalas

Jag tror att de flesta tjejer har haft en dagbok någon gång, många när de var ganska mycket yngre. Men jag har alltid fortsatt att skriva dagbok även nu när jag är äldre och inte just för skrivandes skull utan mer för att alltid kunna titta tillbaka när man blir äldre på hur man var som person just det året eller vad jag hade för drömmar och förhoppningar när jag var 17 och så. För att det är lätt nu att se tillbaka några år och fortfarande antagligen kunna komma ihåg vad jag ville och hur jag var och vilka jag umgicks med. Men om 30 år är det nog inte lika självklart att man kommer ihåg det.

Men nu när jag vaknade på morgonen så kom jag på att jag nog inte har skrivit mer än 1 sida i Dagboken det senaste året. Istället har den fyllts med inköpslistor till storhandling varje söndag, saker som ska inhandlas på Ikea, månadsbudget, recept och dylikt.

Tråkigt men sant, och jag tror att anledningen är att det för det mesta känns som att det är samma dag ut och dag in och att det inte finns något att skriva om. Ändå så har det hänt ganska mycket i mitt liv det senaste året, men tydligen så tror jag nu för tiden att jag kommer komma ihåg hur det var när jag var 19 år när jag är 60, Jag hoppas på det i alla fall.

Hur är det med er skriver ni fortfarande dagbok eller vad det något ni slutade med när ni blev coola och började i högstadiet?

Kommer ni ihåg er första kyss med den ni nu är tillsammans med?

Jag tror att det är bra att försöka minnas den känslan man hade precis just då, pirret i magen, förväntningarna och hur lycklig man förhoppningsvis var då. Jag tror att det är alldeles för lätt att glömma bort hur man en gång kände för varandra, varför man blev kär. Vardagen sätter så småningom in och man bråkar om disken, städning och annat skit och då är det lätt att glömma bort sin lycka och glömmer man bort den allt för länge så kanske den har försvunnit när du stannar upp och känner efter. Och då kanske det redan är för sent.

En gång per dag borde man stanna upp och tänka på sin första kyss med den man älskar och återigen känna pirret i magen. På det viset tror jag det hade varit färre skilsmässor.

Man ska inte ta kärlek för givet, en vacker dag kanske den inte finns kvar.

Ibland är det så roande att läsa Kissies blogg. Hon undrar varför inga killar respekterar henne när hon går ut på krogen. Om hon inte har lyckats klura ut det själv så lär hon ju inte ha så jävla många hjärnceller. Hon går ut på krogen och tycker att det har varit en lyckad kväll om några killar har bjudit henne på drinkar hela kvällen, men sen blir hon arg när de följer efter henne inne på stället. Sen att hon varje dag på bloggen lägger upp bilder där hon bara har en handduk för att täcka bröstvårtorna gör väl inte heller att killarna respekterar henne. Sen om inga killar vill bjuda henne på drinkar så tycker hon att de är snåla. Jag som trodde att hon tjänade tillräckligt med pengar för att ha råd att köpa sina egna drinkar.

Så Kissie, så länge du ser ut som en utvikningsbrud och beter dig som en drinkhora så kommer du aldrig få någon respekt av killarna på krogen.

Utsikten från köksfönstret....

Är ni kuddvändare? Alltså en sådan som vänder på kudden under natten bara för att den kallare sidan är skönare. Jag är en sådan och det är en vana som har kommit de senaste åren, jag kan inte komma ihåg att jag hade den här vanan när jag var yngre. Nu är det som en tvångstanke, varje gång jag vaknar under natten så måste jag vända på kudden och det är ganska många gånger. Under en vanlig natt så vaknar jag kanske åtta gånger och vänder på kudden och om jag inte somnar om på en gång utan ligger vaken ett tag så måste jag vända på kudden ett helt varv till. Har ingen aning om varför, jag gör det omedvetet.

Har ni några konstiga vanor när ni sover?

God natt kära bloggläsare!

Vi hörs imorgon

Kan allt bli mode? Då menar jag alla olika saker som finns i vårat samhälle, och vem är det som startar alla trender?

Läste i någon tidning för några veckor sen om att det tydligen har blivit mode för killar i 20 års åldern att köpa damcyklar i stället för killcyklar. Tydligen så var 70 % av all cykel försäljning förra året damcyklar. Varför skulle det vara coolt för en kille att cykla omkring på en damcykel, vem bestämde att det skulle bli trendigt? Nu säger jag ju självklart inte att tjejer måste ha damcyklar och killar herrcyklar, men hur kan en sån sak som att killar ska ha damcykel bli en trend?

Så alla killar i 20 års åldern som vill känna sig lite hippa, så är det alltså en damcykel ni ska inhandla.

Är det fler än jag som stör mig jävligt mycket på folk som har musik på sina bloggar? När man kommer in på bloggen så börjar det spelas en låt som man fan inte kan stänga av.
Det gör att jag direkt stänger ner bloggen och skiter i att läsa den.
Jag vill inte behöva lyssna på eran "favvo" låt, jag lyssnar nämligen helst på musik som jag gillar.

Hur är det för er, någon som tycker samma som jag?

Tänkte ta upp det här med om man får säga negerboll eller inte.

Det här är verkligen ingen diskussion som jag går runt och tänker på, men jag hamnade på en kvinnas blogg som hade skällt ut en stackars kille efter noter för att han hade beställt en negerboll av henne där hon jobbade.
Jag har valt att säga chokladboll eftersom att det har blivit någonting negativt med att säga negerboll.
Det roliga i det hela är att jag tror att de flesta som kallar det negerboll anser inte att de menar någonting negativt med det. Samma sak är det nog med de som inte har vikt sig för diskussionen och fortsätter att kalla det för negerboll, jag tror att de vill göra ett statement att de menar inget hatiskt med det och tänker därför fortsätta att kalla det för negerboll. Ett slangord som är djupt rotad i många Svenskars vokabulär. Många i min årskull har nog precis som jag växt upp bland folk som sa att detta hette negerboll. Ingen av de är rasister vad jag vet.
Det är lite som att svenskarna skulle ta illa upp för att det finns ett uttryck som heter "svennebanan". Alltså medelmåtta. Vi kanske ska se till att det blir en debatt om det. Svenskarna känner sig som en minoritetsgrupp när man använder uttrycket svennebanan. Skäll ut alla som ni hör använda uttrycket på allmänplats.

Vad tycker ni. Är det ok att säga negerboll eller inte?
Bortsett från att "alla som kallar det för negerboll är rasister"

Japp, jag har bytt hårfärg och är numera brunhårig.

Det är lite annorlunda, men jag är nöjd!

:)

Vad trött jag blir på att det överallt klagas på olika tv program. Tv program där deltagarna själv har valt att vara med. Klickar mig som vanligt in på aftonbladet och hittar flera olika program som fått kritik. Biggest loser kritiseras för att deltagare hetsätit för att ha chans att vinna en tävling. Jag tycker att det är upp till deltagarna att välja om det är något de vill utsätta sig själva för. Samma sak med Kungarna av Tylösand, där sups det för mycket. Visst att det fanns mängder med alkohol under inspelningsperioden, men det är fortfarande upp till deltagarna hur de väljer att förtära alkoholen. Håkan Hellström ger kritik till Idol, han tycker att man mördar deltagarna psykiskt. Och tillsist så är tydligen årets Robinson att jämföra med ett krig. Vad vill folk se på tv, om de inte tycker om det som visas nu? Vill de inte ha några tävlingsprogram eftersom att de tycker det är taskigt när människor röstas ut? Jag tycker att har man valt att anmäla sig till ett speciellt program så är man nog mycket medveten om vad det handlar om, och vad man ger sig in på. Har ni aldrig hör "Den som ger sig in i leken får leken tåla"?

Läste en artikel i aftonbladet som handlar om sömnvanor, man behöver inte ha någon panik över att man tror att man sover för lite om man inte är trött på dagen.
Vilken tur!
Vem fan går och oroar sig att man får för lite sömn om man känner sig utsövd när man vaknar och man blir inte hysteriskt trött under dagen? Varför skulle man då oroa sig?

Hur irriterande är det inte när människor klagar över att de måste göra sånt som alla människor måste göra? Som tycker synd om sig själva för att de går upp tidigt på morgonen, jobbar halvt ihjäl sig och sen panikhandlar på vägen hem, för att sedan komma hem till ett diskberg och en svinhungrig mage men ingen ork att laga middag?

Det är liksom livet. Det är så det ser ut. Skitjobbigt, visst. Men orkar man inte så kan man ju gå ner i arbetstid och flytta ut på landet där ett litet hus kostar ingenting och odla sina egna grönsaker.

Vi klagar över att vi är stressade idag, men faktum är att vi aldrig förr har ägnat så mycket tid åt vår fritid. Vi har köpt oss fria från korvstoppning och potatisodling, vi äter halvfabrikat så vi kan laga middag på en kvart. Vi kostar på oss spa-behandlingar och utlandsresor, och många hinner surfa, titta på tv eller läsa tidningen varenda dag.

Vi vill finna oss själva, få tid att varva ner, hitta lugnet. Jag säger inte att det är hälsosamt att stressa, tvärtom. Men att tro att stress är något vi har uppfunnit på senare tid är dumt. Det var inte bättre förr. Då hade man inte tid att känna sig stressad.

Ja när man inte orkar mer. När man inte orkar andas. När hjärtat har krossats för många gånger. Då vill man bara sluta kämpa. Då vill man låta hjärtat sluta plågas. Och låta själen bli fri. Man vill dö. Man vill vara ifred. Man vill leva det livet man drömt om i åratal. Man vill leva i en dröm. Där den du älskar håller din hand hårt och lovar att aldrig släppa den. Jag kommer aldrig få uppleva drömmen, inte den drömmen..

Jag lever i verkligheten och kommer få göra de. Jag kommer få hjärtat krossat, och själen får vara instängd, inte fri. Jag kommer få leva, det är nåt jag måste inse. Nån gång måste jag dö. Ibland vill jag göra de. Ibland vill jag låta själen bli fri. Jag kommer inte få vara ifred. Det kommer alltid finnas folk som tittar ner på mig och säger nedlåtande saker. alltid.. Men det kommer också alltid finnas de som älskar dig för den du är. Låt de älska dig, och bära dig i livet. Lev för de som älskar dig. För bestämmer du dig en dag för att låta själen bli fri, och låta hjärtat sluta plågas. Då kommer det rulla ner många tårar för andras kinder. På grund av att du inte trodde du var älskad. Du är älskad av många. Låt inte dom plågas för att du tror nåt annat.


Var dig själv och strunta i andra.

En lärare hade för undervisning för ungefär 500 elever, han tog upp en hundralapp och räckte upp och sa: någon som vill ha den här? Alla räckte förståss upp handen. Han knölade ihop hundringen och sa: någon som vill ha den nu? Alla räckte förståss upp handen igen. Då slängde han den på golvet och stampa på den, någon som vill ha den nu då? Som vanligt räckte alla upp handen. Jag tycker ni ska ta lärdom av det här hur smutsig och hur ful en person än är så är han/hon lika mycket värd!!!!!

Jag fick dock beslutsångest när jag väl var i affären och det slutade med att jag gick därifrån utan att ha köpt något. Lyckat... Men jag kan ju inte handla om jag inte vet vad jag vill ha, haha

Jag cyklade istället hem gjorde mig några koppar kaffe och bara njöt av att det var lördag.

Och här i soffan har jag nu suttit i ganska många timmar och njuter fortfarande!

Det är mysigt att bara sitta och slöplugga lite.

Idag kommer jag inte gå och lägga mig i tid. Det finns inget att passa imorgon och jag ska därför sova ut...

Kram!

Pigg och glad...

Vid halv elva öppnade jag dörren till lägenheten, det var kolsvart och jag hade en helg för mig själv framför mig.
Imorgon är det tidig uppstigning igen, och självklart sitter jag uppe för länge. Allt är som vanligt helt enkelt...

God natt!