Om några timmar är det inte bara ny dag utan även en ny månad...

Jag välkomnar här med lite motvilligt herr Förkylning. Imorse vaknade jag med en näsa som rann värre än ett niagarafall. Det hade kanske inte varit något problem, men min näsa tycker inte om att jag är förkyld. Alla blodkäl blir så där extra tunna och jag börjar blöda näseblod för minsta lilla grej. I värsta fall till och med när jag nyser. Lite lagom jobbigt, men jag försöker ignorera det.

Jag skrev igår om min axel som mirakel-Johan tejpade. Idag gör den inte längre lika ont, men all smärta är inte borta. Den är i alla fall bättre och det är huvudsaken. Det kan liksom bara bli bättre nu.

Min förmiddag var ledig och jag passade därför på att sitta ute i solen och plugga inför tentan på lördag.

Vid tolv-tiden var det dags att åka till Stenungsund för att genomföra truckutbildningen.

Mobil är förbjudet att ha innanför området och jag måste faktiskt erkänna att det känns lite naket att vara utan den på dagarna. Alla mina smycken är också avtagna. Inga halsband, armband, örhängen eller ringar. Det känns mycket skumt.

Mina arbetskläder är sjukt stora. Det får plats en hel Malin till i byxorna.

 

Skyddsglasögon och hjälm är ett måste att använda...

 

Idag var det som sagt truckutbildning som skulle avklaras. Först hade vi teori i lite drygt fyra timmar och ett prov efter det, som jag klarade galant, innan vi gick ut och körde truckarna.

Lätt som en plätt utförde jag de moment som skulle göras och vips så var truckkortet i min hand. Eller ja, inte ännu men jag klarade allt man skulle göra. Busenkelt!

När jag kom hem var klockan nästan åtta och jag valde att sätta mig framför tvn för att bara ta det lugnt. Näsan rinner fortfarande och jag är just nu sjukt trött.

Jag ska snart gå och lägga mig. Imorgon planerar jag att gå upp tidigt för att hinna plugga lite ekonomistyrning innan det är dags för brandövningen.

Sov gott! ♥

Jag har lidit mig igenom hela dagen. Timmarna har segat sig fram och jag har bara gått och väntat på att kvällen ska komma. För ett par dagar sedan började min axel spöka. Jag hade lite småont, som bara blev värre och värre. Idag har det varit olidligt... Ont, ont, ont...!

Inatt blev det inte mycket sömn och helst av allt ville jag bara ligga kvar i sängen då jag vaknade strax innan väckarklockan skulle ringa. Trött som bara den lyckades jag ändå lämna sängen och göra mig iordning. Min första indroduktionsdag på Borealis stod på schemat...

Jag satt och lyssnade på några olika personer som pratade i sammanlagt 3 timmar. Det var inte speciellt kul vill jag lova. Min axel gjorde sjukt ont och jag satt mest och vred och vände på mig.
Tre timmars information och uthämtning av kläder och passerkort var det enda som gjordes idag.

Mina snygga arbetskläder hängdes in i skåpet.

Att första dagen var kort var enormt gött. Det var gött att sätta sig i bilen och åka hemåt vid tolv-tiden!

 

Jag passade på att plugga en stund när jag kom hem, i väntan på att mamma skulle komma från jobbet så att vi kunde åka och handla.

Brorsan tog ut sin Amazon på gårdsplanen. Just nu ser den ut som ett hopplöst fall, men jag är helt övertygad om att den kommer bli snygg när den är klar!

 

Eftermiddagen spenderades i köket där det kanelbullar bakades.

 

Kanelbullarna lämnades hos Nodlycke.
Mirakel-Johan tejpade även min axel. Nu hoppas jag verkligen att detta hjälper för det är lite segt att axeln beter sig som den gör.

Så typiskt...

Jag planerade att gå och och springa en sväng nu på morgonen, men självklart somnade jag inte förrän framåt tre-tiden inatt. Jag valde därför att hoppa över träningen för att få en timmas extra sömn.

Just nu är jag sjukt trött och jag vill inte ens veta hur trött jag hade varit om jag gått upp för en timma sedan för att träna... Att få sova i tre timmar är mycket bätttre än två timmar....

Nu måste jag börja göra mig klar.

Det är bara några få timmar kvar av denna vecka...

Det är väl knappast någon som har missat att det är morsdag idag eller? Det är dagar som den här som alltid brukar vara så stressiga. Man ska hinna med så mycket och flänga runt till massa folk. Fika här och fika där. Bli illamående av all fika och inte orka äta mat. Ungefär så där tycker jag det alltid varit...
Men idag vet jag inte vad som hände riktigt. Jag har varit ute på äventyr halva dagen, men ändå tycker jag att jag har hunnit med att slappa en del.


Jag och mina bröder (läs: jag) hade köpt en blomma till älskade mamma som vi (läs: jag) ställde fram på köksbordet innan hon gick upp. Älskade mamma blev såklart glad!

Efter frukosten drog vi iväg till andra sidan (läs: fel sida) älven, till Nol och mormor och morfar. Där väntade lillälsklingen och hennes familj på oss.

Tillsammans våldgästade vi mormor och morfar. Det bjöds på lite (mycket!) fika.

 

 

Och glass

 

 

På väg till bilarna hittade vi en fågel som verkade till en början vara skadad. Den satt på marken och såg allmänt fjantig ut.

Efter ett tag fick den nya superkrafter och flög upp och satte sig på mosters axel

... innan den flög vidare till närmsta träd...

 

På vägen hem tog vi omvägen om Stenungsund för att checka läget inför morgondagen.

Vi hann knappt hem innan det var dags att dra iväg igen. Denna gång upp till farmor och farfar där det väntades mer fika...

Att efter ett par timmar komma hem igen var riktigt gött. Jag smådog lite i soffan

 

 

... Soffan är platsen jag har spenderat mina senaste fyra timmar på. Gött mos och ack va slappt...

Nu är jag däremot inne i mitt rum, träningskläderna ligger på skrivbordet och jag längtar redan till det blir morgon och väckarklockan ringer så att jag kan få gå ut och röra lite på mina ben, få gjort sjukgymnastiken och bara njuta av livet.

Imorgon är det även första introduktionsdagen på sommarjobbet. Klockan halv åtta ska jag befinna mig på Borealis i Stenungsund.

Ska jag hinna med att springa innan jag ska iväg imorgonbitti så är det hög tid för mig att börja tänka på refrängen. Väckarklockan ringer strax efter fem, en joggingrunda på en timma väntar innan jag ska göra mig klar och åka iväg.

Hoppas bara att regnet håller sig borta för jag hatar verkligen att springa när det regnar!

 

 

Trött_brud91 säger nu Godnatt!

Även om jag gjorde detta själv så är det inget jag rekommenderar andra att göra.

Gå till en piercare istället!

Med humöret på topp har jag nu låtit den här dagen passera.

Kompis, det går bra nu! Jag förstår inte själv hur det kommer sig att mina dagar och veckor kan skilja sig så mycket åt som de faktiskt gör. Vissa dagar har jag önskat att jag aldrig vaknat medan andra dagar har varit hur underbara som helst. Mitt humör har skiftat något enormt mycket och jag måste faktiskt erkänna att jag inte alls har kunnat kontrollera mig. Hur mycket jag än har försökt så har jag inte kunnat vara den där glada Malin som jag vill vara...
Men nu verkar det äntligen ha vänt igen! Jag njuter av livet och att vara hemma hos min familj.

Att ha varit ifrån Kalmar ett par dagar har varit mycket härligt. Jag har kunnat varva ner, släppa allt och bara koncentrerat mig på att göra det jag vill och behöver. Det har blivit en paus, en paus från allt. Jag har rensat huvudet, tänkt igenom saker och ting, lämnat jobbiga saker bakom mig och blickat framåt istället.

Idag har det regnat hela dagen. Jag hade absolut ingen träningslust och har därför inte tränat. Det har inte heller blivit någon sjukgymnastik under dagen. Jag behövde en paus även från den för att kunna samla ny energi och motivation till imorgon. Det går så långsamt och jag är lite otålig när det inte visas något resultat...

Plugget har inte gått speciellt bra idag, jag har inte haft orken. Det blev en hel del gjort igår och jag kände att det var ganska lugnt att ta det lite lugnare idag.
Lillälsklingen kom till mig i eftermiddags och stannade i flera timmar.
Jag har saknat henne otroligt mycket. Bara att få krama henne, pilla henne i håret... ja känna hennes närhet helt enkelt.

Idag var hon stolt när hon åkte hem. Jag hade för första gången i mitt liv gjort en fiskbensfläta och hon hade för första gången i sitt liv gjort en inbakad fläta i mitt hår. Snacka om stolt flicka ♥

 

Jag målade även hennes naglar, men att välja nagellack var inte lätt!!

 

Nu är det kväll och jag är förvånansvärt pigg.

Jag tänkte ändå krypa ner under täcket ganska snart, titta på en film och bara tänka på hur bra jag har det.

Med ett leende på läpparna väljer jag nu att säga Godnatt!

♥

Ännu en toppendag i mitt liv har passerat...

Jag kan inte vara annat än glad. Dagen har varit utmärkt och jag har fått gjort massa vettiga saker.
Igår somnade jag direkt när jag la huvudet på kudden. Jag var trött och sov riktigt gott hela natten. Det var ett tag sedan jag fick mig många timmars sömn, men inatt var det tydligen en bra natt. 9 timmar blev det totalt och jag var förvånansvärt trött när jag vaknade. Min kropp är inte van vid att sova så många timmar...

Jag startade min dag med en jättelångsam joggingrunda för att få min sjukgymnastik avklarad. Benen var lite stela och träningsvärken i rumpan ska vi inte tala om. Jag vet inte om det är för att jag inte är van vid att springa på lite mjukare underlag (skogen) eller om det är för att jag gjort min sjukgymnastik lite oftare. Det var i alla fall gött att få komma ut lite, få lite frisk luft och samtidigt väcka kroppen till liv.

Väl tillbaka hemma satte jag i gång med brödbak. Det blev frallor och två limpor. Storebror lyckades vakna precis när jag skulle ta ut frallorna ur ugnen, det var tydligen uppskattat med nybakat bröd till frukost.

 

 

Mitt bakande var uppskattat och det smakade dessutom gott.

 

Resten av dagen har varit tråkig, det har regnat och varit grått ute...

 

... men det gjorde inte mig något för jag behövde ändå plugga

 

Jag lagade framåt eftermiddagen mat till familjen. Det blev mycket gott och jag funderade ett tag på varför jag aldrig får sånt hemma ;)

Jag har dessutom kommit fram till att det är så mycket roligare att baka och laga mat här hemma hos min familj än hemma hos mig. Att bara laga mat till sig själv är riktigt tråkigt!

Här är det alltid någon som äter det som lagas/bakas!

 

Under kvällen gjorde jag och lillebror våfflor. Det var ett tag sedan jag åt det...

 

 

 

Nu är det kväll och jag sitter i vardagsrummet med pappa och mina bröder. Det sattes precis igång en film och jag tänkte därför avsluta detta inlägg för att titta på den. Dator dör dessutom om ca 7 minuter och jag orkar inte hämta laddaren som ligger i mitt rum...

 

Imorgon är det lördag och lillälsklingen kommer hit!

Jag har saknat henne enormt mycket, min lilla flicka ♥

Trevlig helg!

 

Det är dagar som den här som får mig att fortsätta kämpa när allt känns piss...
Idag har jag absolut ingenting att klaga på, dagen har varit underbar!

Det blev en sen natt, jag valde helt och hållet själv att vara vaken till fyra imorse. Det var mitt val och jag visste om att jag bara tre timmar senare skulle upp. Trots att jag var lite trött när jag väl gick upp så kände jag ändå att humöret var på topp. Eftersom min lillebror har min bil så var mamma snäll och lånade ut sin bil till mig. Jag blev därför tvungen att gå upp tidigt för att köra iväg henne.

Dagen fortsatte sedan med att jag åkte och slängde massa skräp och handlade lite mat.
För att få min kropp att komma igång på riktigt valde jag att gå ut i skogen och springa en sväng. Det blev en långsam joggingrunda på ca 5 kilometer. Benen var stela från gårdagen och jag kände för att ta det lite lugnare. Det blev även några stopp på vägen för att köra lite styrka och göra sjukgymnastikövningar.

 

 

Att få frisk luft var underbart och att dessutom bli pigg på köpet var ju kanon.

På väg hem stannade jag till och hälsade på farmor och farfars hästar. Japp, du läste rätt. Även en anti-häst-person kan faktiskt hälsa på dessa djur.

 

 

 

Trots att jag trivdes mycket bra i skogen så var det ändå ganska gött att komma hem till huset igen

 

Efter en lång och go dusch började jag plugga. Jag hade egentligen tänkt sitta i mitt rum, men efter mindre än ett dygn här hemma såg det redan ut som ett bombnedslag där inne.

 

 

Det låg saker överallt och jag valde att stänga dörren och sätta mig i köket istället ;)

Att plugga gick bra... fram till att jag blev lite trött och la mig på sängen. Vips, sådär jag 2 timmars sömn var gött. Slappt! Haha

 

Jag åkte sedan och hämtade mamma, handlade lite med henne innan vi drog hem igen.
Maten påbörjades därefter och jag kan inte säga annat än Fyfan va gött det blev!

 

Nu är det kväll och jag är tillbaka i mitt rum. Bombnedslaget har jag tagit hand om lite i alla fall, det är dock fortfarande kaos här inne. Egentligen är det kanske inte så konstigt. Jag har tagit med mig alla kläder jag kan tänkas behöva för mina 12 veckor här och det blev självklart en del.

Min lillebror har tagit över mina garderober och det innebär att jag inte har speciellt mycket plats att ha mina kläder på. En låda i garderoben, några skrivbordslådor och en hel del kvar i väskan ännu... Ja, det är så här det får vara ett tag framför... I alla fall tills G. & J. Nodlycke drar iväg på semester och jag flyttar till deras hus ett par veckor ;)

 

Imorgon är det fredag och jag har ingenting mer än plugg planerat. Jag kommer vara fast här hemma, utan bil... Men det ska nog lösa sig ändå. Jag behöver trots allt plugga och det är väl bara bra att jag inte kan komma härifrån ;)

 

Den här dagen har varit bra! Mycket bra! Det är dagar som den här som får mig att fortsätta kämpa i motgångarna. Dagar som den här, då jag gör det jag vill är guldvärda!

Jag har idag fått pluggat otroligt mycket, samtidigt som jag dessutom har tvättat ett par maskiner tvätt, sovit några timmar på dagen och dessutom varit iväg ett par gånger. Det har varit en bra dag och jag är helt övertygasd om att allt vänder nu. Jag har haft mina skitdagar och blickar nu framåt, framtiden ser ljus ut och jag kan inte vara annat än glad.

För att inte hela morgondagen ska sovas bort har jag nu bestämt mig för att ganska snart avrunda dagen.

Hoppas att din dag har varit bra och att morgondagen blir ännu bättre.

Kram ♥

Sådär ja, filmen är slut och jag passar på att skriva ett inlägg här innan jag somnar.

Natten som var var riktigt hemsk. För det första var det sjukt vart i mitt rum, trots att jag öppnade balkongdörren. För det andra var jag inte trött och för det tredje kokade jag av ilska.
Som jag skrev i för ett par inlägg sedan så har jag tröttnat på att folk ska klaga på min fot. Snälla, bara lägg ner. Jag orkar som sagt inte höra på detta mer.
Foten kommer inte bli bra, men den tar just nu inte skada av att jag tränar. Läkaren vill att jag ska fortsätta springa och promenera för att den muskel som flyttades ska aktiveras. Varje gång jag rör på mig så får den jobba, och tro mig även jag hade protesterat om jag efter tre år helt plötsligt blev tvungen att jobba.
Den här muskeln flyttades när jag skadade foten och har under dessa år inte jobbat någonting. Under operationen upptäcktes detta och muskeln flyttades tillbaka till det stället där den skulle sitta. I och med att den inte blivit aktiverad på så lång tid så höll den på att dö och förtvina. Det är inte så konstigt att det känns i foten.

Jag har dessutom nervskador som gör att foten ständigt gör ont. Det är också något som jag måste lära mig att acceptera.
Enligt min läkare, en fotledsspecialist, så är det bästa för mig att träna. Foten behöver belastningen och jag behöver träningen för att må bra. Jag har tränat regelbundet i mer än halva mitt liv, det går inte att bara lägga av med allt. Jag mår bra av att träna. Jag blir pigg!
Lägger jag av med min träning så lovar jag er att det inte kommer ta lång tid innan mitt psyke kollapsar totalt...

Så snälla, sluta klaga. Jag måste träna för att komma vidare i livet!

Tillbaka till det jag egentligen hade tänkt skriva om, nämligen dagen.

Två timmars sömn lyckades jag skramla ihop under natten. Det var en trött Malin som vid halv åtta lämnade sängen. Lite drygt en timma senare var jag i skolan för att göra klart det sista på laborationen. Jag bakade igår en lyxig mördegskaka som fick följa med till laborationen. Det uppskattades!

 

Direkt efter att laborationen var klar drog jag mig hemåt.

Snälla Sophie körde mig sedan till tåget.

Vid 16-tiden kom jag till Göteborg, mötte mamma och tillsammans åkte vi hem

Väl hemma var jag sådär mindre social. Träningskläderna åkte på och jag gick ut och sprang en sväng. Jag älskar att springa i skogen!

 

 

Kvällen avslutades i Mimerhallen där det var innebandyträning

Nu tackar jag för mig och säger Godnatt!

Tillbaka till gamla goda tiden...
Jag befinner mig just nu hemma hos min familj. Ligger riktigt gött i min säng. Det enda jag saknar är tvn på väggen, som är borta... Den plockade pappa ner för några månader sedan och flyttade in den i deras sovrum istället. Det är en lite märklig känsla att inte få somna till ljudet från en tv. Det är liksom det jag gör varje natt i vanliga fall.

Hur länge jag stannar här vet jag inte riktigt ännu, det återstår att se helt enkelt.

Jag har en del planer på gång, men det återkommer jag med.
Nu är det film som gäller!

Måste verkligen försöka sova nu...
Toy Story 3 är filmen som visas på min dator just nu!

Gör si, gör så... Lägg av med träningen, väx upp...
Jag orkar seriöst inte höra på mer skitsnack! Jag gör vad fan jag vill. Jag orkar inte höra på ert skicksnack längre. Jag vet mycket väl att min fot är skadad för livet, men bara för det så tänker jag fan inte lägga av med träningen. Det är väl min kropp det handlar om? Vill jag ha ont så låt mig ha det. Vill jag träna så låt mig göra det.
Jag orkar fan inte höra detta jävla snack om att det jag gör är fel! Jag vet mycket väl vad konsekvenserna blir av att jag tränar... men låt mig ha ont då. Ni behöver inte bry er. Jag skiter fullständigt i om fotjäveln gör ont. Jag accepterar läget och ignoererar det! Jag plågar inte mig själv, jag njuter av träningen!


Seriöst liksom, jag är för fan vuxen! Jag bestämmer helt och hållet över mig själv och mitt liv! Kan ni inte acceptera detta så dra! Dra, lämna mig! Jag har inte tid med er, och orkar inte med snacket!
Seriöst, lägg ner!


Jag vill bara spy galla på er... och en vacker dag kommer det hända.
Jag är så jävla förbannad. Hur orkar någon överhuvudtaget med att kommentera min träning och levnadssätt? Varför överhuvudtaget bryr ni er?

Lägg er tid på något annat vettigare istället....!

Jag kan inte vara annat än glad.
Det är så underbart när jag lyckas med plugget.
De senaste 4 timmarna har jag lagt på att plugga. Jag nästan gjort klart en laboration, vilket känns otroligt härligt.
Nu har jag kört fast, men inte ska det få mig att bryta ihop.
Jag väljer istället att läsa lite i boken, kolla några exempel och hoppas på att jag förstår det sista.
Det hade varit otroligt härligt att få klart uppgiften, men samtidigt så är jag riktigt nöjd med det jag hittills har gjort.

Underbara pluggtimmar! :)

Gårdagen var grå och dyster... men den här dagen är ta mig fan ännu värre...

Jag valde igår att inte skriva något vettigt inlägg för att inte låta så negativ, men va fan det här är min blogg och jag skriver precis vad jag tycker, tänker och känner.
Det är mycket som händer just nu, jag är inne i slutspurten i skolan. Mina planer inför resan hem till min familj har blivit ändrad och självklart är detta något som jag ororar mig lite för.

Vi har alla våra dåliga perioder i livet, dagar då allt bara känns så fel. Jag är människa och har mina känslor. Ibland känns det rätt, ibland fel.
Trots att jag är omringad av underbara vänner och människor så känner jag mig ändå nere. Inom mig är det tomt, jag vet inte vad som hänt... Eller ja, det vet jag nog egentligen men det är inget som behöver skrivas här.

När jag i påskas var hemma senast besämde jag mig för att det var den sista resan hem innan sommaren. Jag planerade min tid, kollade upp schemat, skolan och la upp en mycket bra pluggplan för att varken gå in i väggen eller sitta och slappa på dagarna. Allt var bra, fram till förra veckan då jag fick ett mail från sommarjobbet.
Jag har introduktionsdagar måndag-onsdag nästa vecka, och det innebär alltså att jag måste åka hem tidigare än jag planerat. Det kommer bli ett jäkla flängade och jag är redan nu rädd för att bryta ihop. Sista tentan är nästa lördag och då måste jag vara tilbaka här i Kalmar, för att sedan direkt efter tentan dra till Göteborg igen. Jag klarar inte av att stressa och nu när jag vet att tre av mina pluggdagar kommer försvinna så känns det mycket värre.

Jag är rädd för att åka till Göteborg, för jag vet att jag har så svårt för att plugga där. Jag får ångest för allt och stundtals är jag nära på att ge upp. När mina kompisar kontaktar mig och frågar om vi kan träffas så blir det som en klump i magen. Jag vill träffa alla vänner, men samtidigt så har jag hur mycket plugg som helst. Säger jag nej så får jag ångest för att jag är en dålig kompis... men säger jag ja så får jag ångest över plugget.
Det är bara jobbigt och jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor.

Just nu vill jag bara att tiden ska rulla på så att jag kan få sommarlov. Mitt första år på universitetet här i Kalmar har bjudit på många motgångar men även en del medgångar. Det har varit mycket jobbigare än jag tänkt mig. Mycket nytt och jag har nu börjat fundera på om det verkligen är det här jag vill plugga. Inom mig finns det andra drömmar... men nu känns det fel att avsluta en utbildning när 1/4 nästan är avklarad.

Idag är det en såndär dag då allt bara känns fel, då jag funderar för mycket.
Det gäller bara att bita ihop och låta dagen passera. För eller senare så vänder det och jag är tillbaka med ett leende på läpparna.

Ta hand om dig!
Kram

Jag började dricka ganska så direkt efter att jag vaknade. Dagen blev på så vis väldigt lång och det är fortfarande ett under att jag kom hem levande...

Kylskåpet laddades!

Framåt kvällen kom Annahita hit. Vi käkade lite mat, tjötade och drack en del.

Väskorna packades

Vi hoppade därefter på cykeln och drog till Norra Långgatan där förfesten pågick

 

Efter detta drog vi ut på krogen!

Kvällen var rolig och allt var kanon... om man nu bortser från de där två äckelgubbarna som försökte stoppa mig när jag cyklade hem helt själv i mörkret... Trodde seriöst att slutet var nära där.

Att komma hem till sängen kändes otroligt tryggt!

 

Idag vaknade jag tidigt. Huvudet kändes lite tungt och jag var bara allmänt segt. Jag har idag haft en ledig dag och bara gjort det som jag känt för. Lite träning, lite shopping, städning och sånt. Mycket slappande också!

Tog tag i min garderob i eftermiddags. Det har varit ett bombnedslag där inne och jag har bara fått mer och mer ångest när jag öppnat dörren.

 

Det blev lite bättre ordning efteråt, men det är fortfarande för mycket kläder där i...!

Jag passade desstom på att packa ihop mina saker när jag ändå höll på att rensa bland kläderna.

Nu är det inte långt kvar tills jag flyttar hem till Göteborg och min familj ♥

 

Imorgon är det måndag igen...

Igår var det fredag och jag hade planerat en lugn dag utan massa att göra. Det sket sig dock totalt, men så kan det bli ibland.
Jag startade min morgon på bästa tänkbara sättet; träning, eller ja sjukgymnastiken kanske jag ska säga!

Efter det drog jag till skolan en sväng där det var övningstillfälle. Vi gick igenom några övningar som skulle vara gjorda och sedan var det klart. Jag drog efter det till systemet för att ladda upp inför lördagens party. Den här gången blev det bara cider införskaffade. Hade vin i kylskåpet redan och behövde få slut på de också.

Eftermiddagen och kvällen hade jag tänkt spendera i min ensamhet, med bra musik och bara slappa... Men när jag fick reda på att tränar-Johan befann sig i Kalmar så blev det helt annat. Efter ett samtal med honom var det bara att byta om till lite seriösa kläder och påbörja drickandet.

 

 

Ett dopp i vattnet med kläderna på blev det också, det finns dock inga kort på det... Som tur är!

Jag valde att avsluta kvällen relativt tidigt.

Tack för en bra fredag!

För en och en halvtimma sedan vaknade jag med ett stort leende på läpparna.
Jag drömde en underbar dröm och det går inte att vara annat än glad efter den.

Ryggen gör dessvärre fortfarande ont, men jag har ändå varit ute och sprungit en sväng, en kort sväng som mest innehöll sjukgymnastikövningarna.

Ha en underbar dag!

Att en dag kan bli så bra, jag förstår bara inte...

Imorse var det tidig uppstigning, redan vid halv sex lämnade jag sängen och en halvtimma senare var jag ute och sprang. Det blev dock bara en joggingrunda på 5 km samt 5 km promenad. Kroppen orkade inte mer och min rygg höll på att ta död på mig. Det var en relativt bra start på dagen. Jag tycker det är gött att komma igång och göra något vettigt det första man gör.

Klockan är här strax innan halv sju...

En sväng till sjukhuset blev det vid sju-tiden. Förmodligen veckans absolut sista besök. Det har blivit en helt del springade där denna veckan. Många promenader i denna korridor. Nu hoppas jag att jag slipper stället på ett bra tag!

Jag drog sedan till skolan för att gå på dagens föreläsning. Den var lite seg, men för en gångs skull så fattade jag allt läraren snackade om. Om det berodde på att jag läst igenom kapitlerna i boken eller om det var lätta saker vet jag dock inte...

 

Föreläsningen slutade 45 minuter tidigare än det var beräknat och jag passade därför på att cykla till Giraffen för att kolla på lite olika saker, köpa några grejer till mamma samt invänta att Matilda skulle möta mig där.

Jag har lyckats slarva bort mina gamla löpardojjor. De är putsväck, vet inte alls vart de håller hus.. Så idag fick jag införskaffa ett par nya.

Nu ska här springas ännu mer!

När sömntutan Matilda kom kollade vi en sväng i vår nya favoritaffär innan vi lämnade Giraffen för att dra till Hansa City och City Gross.

 

Fina Matilda fastnade vid glassen

När jag kom hem dog jag i soffan framför tvn. Ryggen gjorde ont och jag kände mig allmänt nere.

En god latte hjälpte inte ens för att få mig att bli glad.

Jag var allmänt trött och uttråkad och bestämde mig därför vid fyra-tiden för att ta en liten tupplur. Jag hann dock inte längre än att gotta till kuddarna i soffan förrän mobilen ringde.

Annahita: Heej, vad gör du?

Jag: Tittar lite på tv.

AH: Är du trött?

Jag: Mmm, sjukt trött!

AH: Jag och Matilda kommer till dig på en fika om en timma!

 

En kladdkaka sländes ihop och en timma senare kom mina fina flickor. De vet verkligen hur man kan förgylla en eftermiddag och kväll.

Vi skrattade mycket, tittade på gamla kort, snackade om kille (och diverse annat) och fikade en del.

 

Efter fyra timmar blev de tvungna att gå, AH skulle med en buss.

Jag hängde på till bussen, och på den lilla sträckan dit betedde vi oss långt ifrån normalt. Iblannd kan man fundera på om vi verkligen är 20,22 respektive 23 år... ;)

AH snodde med sig massa hundbajspåsar från rastgården härintill

Och en hel del fjanteri blev det också

Eftermiddagen och kvällen med mina flickor var min räddning. Det var många underbara timmar och jag ligger nu i min säng med ett stort leende på läpparna.

Den här dagen slutade på bästa tänkbara sätt.

Jag är glad att mina kompisar tar eget initiativ och bjuder in sig själva på fika.

Tack tjejer ♥

Imorgon är det fredag och jag ska till skolan en sväng.

Till systemet blir det efter det för att införskaffa dricka till lördagens utgång!

 

Nu ska jag sova.

Godnatt!

Då börjar även den här dagen lida mot sitt slut. Trots min extremt dåliga start så tycker jag ändå att dagen får ett VG i betyg.

 

Jag var i förmiddags på sjukhuset för tredje gången denna vecka. Det är snart mitt andra hem. Idag var det ett födelsemärke som skulle kollas upp. När jag opererade bort mina mandlar för drygt en månad sedan så hade narkosläkaren kommenterat ett födelsemärke som jag har vid ena örat. De tyckte att det såg konstigt ut och skickade därför en remis undertiden jag opererades. Jag har för typ 10 år sedan kollat upp detta märke, men orkade inte bry mig utan tackade för att de brydde sig och tog emot en tid till hudläkaren.

 

Idag var jag alltså där, och allt vara bara bra. Undersökningen tog en halv minut och då kollade han på födelsemärket vid örat samt på min rygg så att det inte fanns några där. Det var alltså ingen fara, allt var som det skulle. Hade jag inte haft mitt frikort så skulle jag flippat sönder, men nu när jag inte behövde betala något så var det lugnt.

 

Efter mitt sjukhusbesök drog jag in till centrum där Matilda och Erika väntade. Det var dags för sushi. Underbart god frukost!

 

 

Efter mat och kaffe drog vi oss till skolan.

På schemat stod det övning, och som vanligt var jag och mina kompisar lite mindre fokuserade på vad läraren sa där framme. Matilda fokuserade på sin mobil och Annahita väntade på att rasten skulle börja så att hon kunde gå på toaletten.

 

Måste bara berätta en sak som hände på första rasten. Igår lyckades jag spräcka mina favoritjeans och bara för det blev jag idag tvungen att plocka fram mina gamla svarta jeans som legat i garderoben i över ett år. Jag och mina kompisar skulle gå iväg och jag skulle därför stoppa min mobil i bakfickan. Till min förvåning låg det en hundralapp där. Den hade blivit något missfärgad, men va fasen liksom den har ju legat i ett par jeans i över ett år! Tvättad, torkad och allt sånt där. Nu kanske jag ska ta fram massa andra kläder som också legat länge i garderoben, kanske jag kan bli lite rik… ;)

 

Något missfärgad...

 

När det återstod en timma av lektionen valde vi att lämna stället. Jag och Matilda cyklade till Giraffen och Annahita åkte hem till sig. När vi var klara där drog jag hem till mig, slängde in tvätten i maskinerna och påbörjade min slapparkväll. Idag har det inte blivit någon träning alls, men en vilodag behövs verkligen. Min kropp gör ont, träningsvärk i benen och ryggen är inte helt okej. Imorgon är det dags att dra igång med träningen igen!

 

Nytvättade jackan...

 

Dagen började otroligt dåligt, men slutade mycket bra. Jag ger som sagt den här dagen ett VG i betyg. Imorgon är det torsdag, jag har tidig föreläsning (8.45-11.45), men innan den startar ska jag ha hunnit med en joggingrunda. Hoppas bara att vädret blir lika bra som det har varit idag, för att springa i regn har jag inte lust med!

 

Nu ska jag göra min sjukgymnastik samt läsa igenom de kapitlen som morgondagens föreläsning handlar om innan det är dags att slappa framför tvn.

 

Ciao!

Morgonen har varit hemsk...

För det första sov jag otroligt dåligt inatt. Jag var uppe flera gånger, det kröp i benen och kroppen kändes tung...
Vid 8-tiden vaknade jag. Ryggen gjorde ont och huvudet ska vi inte ens tala om.
Att välja kläder var inte lätt. Ingenting passade idag. Jag var kräsen, provade 17 t-shirtar och 11 linnen innan jag tillslut bara tog en tröja.

Sminket vill inte sitta som det ska och håret känns som en trasslig golvmopp...

Snart ska jag till sjukhuset. Vet inte alls vad som händer, kanske skära lite i mig...

Jahopp, det här är alltså jag idag. Inget leende, känner mig tom. Har ont i huvud och rygg...

Inte mycket som känns bra idag...!

Usch vilken kass morgon!

Äntligen är det kväll och jag kan snart gå och lägga mig.

 

Det känns som att dagen har pågått i flera veckor. Tiden har sniglat sig fram och jag har sedan lunchtid väntat på att kvällen ska komma.

 

I förmiddags var jag på återbesök med foten. Det har snart gått fem månader sedan operationen och nu skulle den vara i sitt slutgiltiga skick. Tyvärr är den inte så bra som jag hade hoppats på…

Läkaren undersökte foten, lät mig göra några övningar och kollade dessutom rörligheten. På utsidan såg det ganska bra ut. Smärtan där har minskat med ca 20% enligt mig. Det är något som går att leva med. Insidan är det dock värre med. Smärtan är densamma, ärret är riktigt ömt och det gör ont både i böj-rörelsen och när någon trycker där. Enligt läkaren är chansen att den någonsin kommer bli bra så liten att hon redan nu sa att jag får lära mig att leva med detta. Det som gör att den gör ont är nerverna. De blev förmodligen skadade i samband med skadan i december 2007.

 

Läkaren uppmanade mig att fortsätta träna, och det är något som jag är glad över! Jag skulle aldrig klara av att inte få träna. Självklart vet jag att jag får ont efteråt, men bara att få känna svetten rinna gör mig glad. Jag vet mycket väl att foten egentligen inte klarar av träningen, men jag måste få träna för att må bra. Jag blir slapp och trött utan min träning.

 

Hon ville dessutom att jag ska få akupunktur i foten med jämna mellanrum för att se om det hjälper.

 

Om ett halvår ska jag komma tillbaka och då ska den absolut sista bedömningen göras, papper till försäkringsbolaget ska fixas och allt sådant. Är foten fortfarande i samma skick som den är nu så ville läkaren blockera nerverna i foten för att se så att det verkligen är de som gör att det gör ont. Vad som händer om det nu är det vet jag dock inte. Någon ny operation har jag dock inte lust med!

 

Jag fick från läkaren med mig silikontejp. Denna tejp ska jag använda på ärret för att sedan ovanpå gnugga och gnida på det. Smärtan som är där kan tydligen bero på att min kropp inte accepterar ärrvävnaden och vill typ stöta bort den. Jag får väl se om det hjälper.

 

På väg hem från sjukhuset stannade jag till på Giraffen. En sväng in på maxi blev det och därifrån kom jag endast med en ramlösa med smak av ananas.

 

Otroligt god!

 

En kort joggingrunda blev det efter det… Och resten av dagen har bara segat sig fram. Jag har pluggat lite, pratat i telefon och bara försökt ta det lugnt. Mitt huvud har gjort ont länge nu och jag ska därför avsluta denna dag ganska snart.

 

Måste bara skriva en sak... Tiden har gått fort och för exakt ett år sedan var balen. Tittade på massa kort idag... Det var en bra kväll...

 

 

God natt!

Här ligger jag i min säng och pluggar. Det är trist och mitt huvud gör ont!

Tisdagen har börjat lite tidigare än jag tänkt mig.
Egentligen skulle min väckarklocka ringt nu, men jag vaknade redan för ungefär 45 minuter sedan av ett sms. Det gjorde i och för sig inget att jag vaknade då, 45 minuter hit eller dit spelar ingen roll för mig. Det var dessutom en person som betyder mycket för mig som smsade och då kan jag inte bli annat än glad.

Om en och en halvtimma ska jag befinna mig på sjukhuset. Det är foten som ska få sig en omgång idag. Jag är lite rädd vad hon ska säga. Även om jag vet att den aldrig kommer bli bra så är det ändå lite jobbigt. Tänk om något är fel, om senan inte är som den ska. Måste foten opereras igen då? Det orkar jag verkligen inte med!

Jag är lite nervös...

Idag vaknade jag upp till en grå och tråkig dag. Vädret ute var inte det bästa och det fick mig att nästan gå under. Humöret har varit i botten och jag har inte alls känt mig helt okej.

Jag startade dagen med en sväng på gymmet. Benen gjorde ont från gårdagens träningspass och därför valde jag att endast köra mage, armar och rygg denna gång. Trots att jag älskar att träna så var det ändå inte så där gött som det brukar vara.
Väl hemma igen tog jag en dusch innan jag skulle rusa iväg till nästa aktivitet. Självklart var jag stressad och när jag skulle låsa dörren lyckades jag fippla med mina nycklar så de flög iväg och landade mellan trappan och hissväggen.

Springan är inte stor, men mina nycklar hamnade ändå där nere.

Pulsen steg och jag fick lite smått panik. Tillslut fick jag ändå upp nycklarna, med hjälp av lite knivar och pennor.

Härdanefter tänker jag inte stressa mer när dörren ska låsas!

Lite plugg hann jag med på förmiddagen

 

Framåt lunchtid var det dags att dra till skolan. Jag plockade med mig de brownies som jag bakade igår och gav till Annahita. Hon blev nöjd:

 

Föreläsningen var rolig och det blev en hel del skratt. Här är en bild på vad jag och mina kompisar fokuserade på.

 

 

För övrigt börjar jag fundera på vad våra föreläsningar egentligen handlar om

"Nånstans har jag en trång sektion"

"Maskinen ger mig sex"

"Frågan är bara hur bra maskinen är på att fylla den trånga sektionen"

 

Ja sådär lät det när läraren snackade där framme. Jag och mina kompisar höll på att dö av skratt. Tur att det var i slutet på föreläsningen, så man kunde gå ut och skratta ;)

Kanske var det bara vi som var trötta... men kul var det i alla fall.

När jag kom hem satte jag på mig träningskläder och drog bort till gymmet. 2 spinningpass och en och en halvtimme på gymmet blev det innan jag drog hem igen.

Benen gör jätteont och kroppen är riktigt slö...

Imorgon är det dags för "slutbesikning" av foten. Jag vet inte alls hur jag känner. Det är bara att bita ihop och köra vidare.

Jag ska snart gå och lägga mig, men innan dess ska proteinshaken drickas upp.

 

Godnatt!

Jag har idag haft ännu en ledig dag. För att bara njuta och ta det lugnt har jag idag gjort det som jag känt för.
Dagen startade med en promenad i det underbara vädret. Jag gick förbi en cirkus och tänkte på när jag, mina bröder och pappa var på cirkus för ett par hundra år sedan.

 

Det var många år sedan och jag minns inte speciellt mycket mer än att det var svinkallt den dagen.

 

Jag fortsatte sedan min dag med en sväng till IKEA. Jag skulle bara fördriva tiden lite, men som alltid kom jag därifrån med några saker i en påse. Idag blev det ett nytt duschdraperi, nya kuddar till sängen, en kruka och några glas.
Det är konstigt att jag alltid hittar något som kan vara bra att ha när jag är där ;)

Väl hemma igen satte jag igång med att baka. Jag tänkte överraska mina kompisar med brownies imorgon i skolan. Nu vet jag i och för sig inte om det kommer bli någon överraskning, mina kompisar kanske hinner läsa detta inlägg innan vi träffas imorgon.

De blev riktigt lyckade, kladdiga och jag hoppas att de kommer smaka gott. Jag är inte sugen alls på något sött och har därför inte ens smakat på dem.

Medan plåten var i ugnen passade jag på att plantera lite på balkongen.

 

Jag och Martina planterade i dessa krukor för bara några veckor sedan, men innan de knappt hade hunnit växa så lyckades vi ta död på dem. Vi får se hur det går den här gången ;)

 

Imorgon är det måndag igen och jag har en föreläsning på mitt schema. För att vara förberedd på det som kommer tas upp så ska jag nu öppna boken och läsa de två kapitlen som föreläsningen handlar om.

:)

Idiot är vad du är. Jag förstår inte hur fan jag står ut med att se dig. Jag har, ärligt talat, aldrig någonsin tyckt om dig. Du är falsk och jävlig!
Du försöker knäcka mig, men du kommer aldrig lyckas. Inte fan ska jag låta en jävla snorunge påverka mig och mitt liv. Sköt dig själv och skit i andra.
Avundsjuk, det är vad du är! Bara för att jag är omringad av underbara vänner och trivs med mitt liv, och du lever i en egen värd, så ska du inte tro att du kan förstöra för mig.

Det är slut nu, jag orkar inte se dig mer. Du försöker bara förstöra för mig, men fuck you, du kommer aldrig lyckas med det!

IDIOT!

Hur ofta gör ni det? För mig får det inte gå mer än en vecka för då får jag lite smått panik... Det får absolut inte vara samma varje vecka, utan det måste vara olika för annars känns det inte okej. Självklart får det återkomma efter ett par veckor, när jag känner att det är dags igen.

Nä, det här inlägget kommer inte handla om sex även om man skulle kunna tro det. Nu ska vi snacka sängkläder!

Sedan jag flyttade hemifrån har jag blivit värsta nojig med sängkläderna. De måste bytas minst en gång i veckan för att jag ska tycka att det fortfarande är fräscht. Jag har haft en del diskussioner med både min familj och med mina vänner och alla tycker olika. Vissa anser att det räcker med varannan vecka, vissa mer sällan och några få är inne på mitt spår.

Byter inte jag mina sängkläder minst en gång i veckan så får jag lite äckelkänslor. Det kanske bara är jag som är lite onormal, men jag spenderar ändå cirka 6 timmar varje natt i min säng. Det blir på en vecka runt 42 timmar... För mig är sängkläder ungefär som vanliga kläder. Jag skulle inte kunna tänka mig att till exempel ha på mig samma t-shirt mer än en dag. Jag gillar att ha det fräscht och för mig gör det absolut inget om jag får mer tvätt, jag vill bara inte använda samma kläder flera gånger. Det spelar ingen roll om jag endast haft på mig en tröja under några timmar när jag exempelvis varit i skolan, den åker alltid i tvätten när jag kommer hem och byter om till slapparkläder.

Tillbaka till sängkläderna...
Jag måste byta mellan olika påslakanset och inte låta de återkomma för ofta för då får jag inte känslan att de är rena. För några veckor sedan blev jag tvungen att införskaffa 3 nya uppsättningar, bara för att få variation. För mig är det viktigt!

Jag älskar att gå och lägga mig i en renbäddad säng, med lite stelt lakan som doftar sköljmedel. Det är så jag sover som bäst. Jag bäddade ganska nyss rent i sängen. Helt nya sängkläder! Nu längtar jag tills jag får gå och lägga mig...

Är mitt beteende konstigt?
Hur ofta ska man egentligen byta sängkläderna?

Vaknade för ett par timmar sedan upp till ett underbart väder. Solen skiner och när jag tittar ut kan jag inte låta bli att le. Det är så grönt och sånt gör mig glad.
Det har dock regnat en del inatt, så marken är ganska blöt. Jag hade planerat in en promenad nu på morgonen, men jag väljer att vänta till ikväll istället så att marken hinner torka upp. Foten mår inte så bra, men jag hoppas att den blir lite bättre efter att jag utfört min sjukgymnastik.

De inbakade flätorna som gjordes i torsdags får hänga med idag också. Det är helg nu och jag känner inte för att göra mig "fin". Att flätorna döljer mitt otvättade hår är dessutom ett stort plus!

Nu ska jag snart lämna sängen och städa rummet. Det ser ut som ett bombnedslag trots att jag städade igår.

Dags att städa!

Jag har en iställd väckarklocka i mig. Det var ett tag sedan jag sov längre än till klockan åtta. Det spelar ingen roll när jag än lägger mig, för sova länge på morgonen kan jag inte längre göra. Jag tycker ändå att det är riktigt gött att komma upp tidigt på morgonen. Dagen blir så lång och jag hinner med att göra massa saker. Jag tycker dessutom att det är betydligt mycket goare att vakna av mig själv än att bli väckt av ett alarm som tjuter.

Imorse startade jag min dag med lite NEK. Det gick åt skogen, men jag hade redan räknat med det. Det har varit så mycket annat och jag har inte haft tillräckligt med tid till att hinna med allt. Jag är ändå inte speciellt deppig för det.
Vädret har varit underbart idag och efter att jag hade avklarat NEK:en så tog jag en lång cykelrunda. Det är grönt överallt och luktar vår.

Fick ett kort på mig själv när jag cyklade.

Efter min runda på cykeln kom jag hem till ett kaos. Det var damm och smuts lite överallt i lägenheten. Fokus på att städa har det inte varit under veckan. Vi har istället koncentrerat oss på skolan.

Idag tog jag dock tag i saken och städade. Det luktar så gott när det är nystädat.

Några timmars slappande på balkongen med några tidningar fortsatte jag min dag med.

Framåt eftermiddagen satte jag på mig mina promenadskor för att få gjort min sjukgymnastik. Den går just nu ut på att gå snabbare promenader med en del tempoökningar. Foten ska belastas mer och jag ska springa kortare sträckor för att foten ska få känna på den hårda stöten som blir när jag trampar ner.
Det är fortfarande en speciell känsla för foten. Den tycker inte riktigt om det och jag vet inte hur jag ska tyda signalerna den sänder ut. Antligen så är det för att det är ovant eller så är det för att jag inte borde göra det, att den säger ifrån.

Det blev i alla fall en promenad längs Kalmarsgator.

När jag kom hem blev det en snabb dusch innan jag avled i soffan. Och i soffan har jag legat fram till för en stund sedan då jag istället förflyttade mig till sängen. Jag har haft lite smått ont i huvudet de senaste två timmarna och dessutom har jag varit lite slö. Ganska nyss kom jag på varför... Jag har inte ätit något idag. Klart som sjutton att jag inte fungerar normalt utan mat. Det är ju som att försöka köra en bil utan bränsle. Det enda jag fått i mig är en kopp kaffe. Inte speciellt mycket vätska heller. Ibland blir det bara så här. Jag har inte haft några hungerkänslor och då glömmer jag bara av att äta.

Jag har dock redan borstat tänderna, vilket innebär att ätandet och drickandet får vänta till imorgon.

För övrigt så är jag ledig imorgon med. Vad som händer då vet jag inte riktigt. Kanske tar en sväng till IKEA bara för att fördriva tiden lite.

Nu är det tv som gäller fram till att jag somnar och därför passar jag på att säga godnatt härifrån min säng.

 

Vi hörs imorgon!

Sov Gott!

Nu ska jag snart dra iväg och skriva lite NEK, fett otaggad...

Vi hörs!

Kvällen är kommen och jag har nu bäddat ner mig i soffan. På tv är det hockey, men jag är inte så intresserad. Jag är, som sagt, ensam hela helgen och för bara ett par timmar hade jag tröttnat på det. Jag gick då ut på en promenad. Den blev lite längre än jag tänkt mig, 1,1 mil totalt, men ack så gött det var!
Benen var lite möra efteråt och foten ömmade lite smått (ganska mycket om jag ska vara riktigt ärlig), men efter ett telefonsamtal på drygt en timme med de där hemma kändes allt mycket bättre.
Jag har blivit uppdaterad om vad som hänt sedan sist och jag har fått uppdatera dem.

Mitt under samtalet sken jag upp som en sol. Jag har äntligen fått mitt photoshop att fungera på datorn! Snacka om att jag blev glad och lycklig. I helgen hoppas jag på att kunna börja på en ny design till bloggen. Det behövs en förändring nu!

Vad jag ska hitta på resten av denna kväll vet jag ännu inte.
Kanske jag bara ska njuta av att inte göra någonting...

Det här blev ett konstigt inlägg, men så kan det bli ibland!

Det är inte varje dag jag får brev från polisen...

Jag kom hem från skolan för en stund sedan. Dagens laboration handlade om påläggskalkylering och ABC-kalkylering. Det var till en början lite knepigt att komma på hur man skulle göra, men jag och några till fick tillslut löst uppgiften. Hjärnan gick på högvarv och siffrorna snurrade i huvudet. Jag har aldrig tidigare jobbat så mycket i Excel som jag gjorde idag.
Det är sjukt vad mycket man kan göra i det programmet.

Jag är i alla fall nöjd med resultatet, vi fick ju trots allt löst uppgiften...
Nu är det helg och jag kommer vara ensam hemma i lägenheten. Ser att det behöver städas lite, så det är väl något som jag får göra när jag är lite ledig...

En print screen på vår kalkylering:

Det känns lite annorlunda att det faktiskt kan vara sånt här jag jobbar med i framtiden!

Nu är jag irriterad. Ingen har gjort mig irriterad utan jag bara satt ute på balkongen och POFF så kom det upp lite tankar i mitt huvud, saker som hänt och saker som jag och en kompis diskuterade igår... och då blev jag bara så  irriterad. Så istället för att jag ska gå omkring och slösa energi på att vara förbannad på mina egna tankar så skriver jag ner det här istället.

Jag är varken feminist eller motsatsen till feminist. Jag är neutral. Tjejer och killar är lika mycket värda. Men, alla är vi bra på olika saker, och tråkigt nog råkar tjejer vara bra på bl.a sånt man inte ska vara bra på; Leta fel på andra tjejer, snacka skit, sprida rykten, bråka om ingenting, ta illa upp för småsaker, tävla (snyggaste lägenheten, finaste barnen, finaste bilen,  längst hår, bäst på fest, störst garderob, snyggast klippta tånaglar) osv osv. Nu menar jag inte att alla tjejer är så.. och det finns säkert en hel del killar som är så också, men jag är rätt säker på att tjejer står för den större procenten. Jag undrar: VARFÖR?

 

Det borde finnas en obligatorisk kurs i grundskolan ”Självkänsla och Självförtroende” och den ska vara lika viktig som Svenska, Matte och Engelska. Om inte viktigare. Grundstenen till att man lyckas i skolan är ju faktiskt att man tror på sig själv, och hur ska man kunna tro på sig själv om man har noll självkänsla? Det går inte! Jag lovar att man kan få en person med lässvårigheter att plöja igenom alla Harry Potter-böcker på en vecka och till och med få en person med socialfobi att dansa tango inför en hel skolklass om man bara lär dom att TRO PÅ SIG SJÄLV. Ibland måste man misslyckas för att lyckas, det bara är så. Det är många som ger upp efter första misslyckandet men det är fel!

Sen vill jag även understryka att jag inte är guds bästa barn. Jag har också snackat skit i mina dagar och jämfört mig med andra tjejer, men det var tills jag lärde mig att tycka om mig själv och att vara glad för andras skull! Många tror att man kan sparka undan stolen för någon och själv stå kvar på sin stol men det är så fel. Sparkar du undan stolen för någon så sparkar du även undan din egen. Sträva istället efter att putta upp någon på en vind, för då tar de din hand sen och hjälper dig upp.

Summa: Du kan inte sänka någon annan och höja dig själv. Lösningen är att höja någon annan för då åker du automatiskt med själv! Sen vet ni resten, never judge a book by it’s cover och ge alltid människor en andra chans. Killar, tjejer, barn, vuxna, smala, tjocka, håriga, rakade, mörkhyade, bleka, finniga, nakna.. alla är vi lika bra. Du och jag, ni och de. Gå nu och säg förlåt till alla ni borde säga förlåt till. Krama alla ni tycker om. Ta tag i alla problem och lös skiten. Gör slut med din pojkvän om han är ett svin. Säg upp kontakten med vänner som får dig att må dåligt och sen går ni ut i världen med POSITIV energi. Livet är för kort för något annat!

Idag har jag varit riktigt trögstartad. Jag vaknade strax efter åtta, men det var först för ungefär en kvart sedan som jag valde att lämna sängen.
Ute sken solen och jag satte mig ganska snabbt ute på balkongen. En kompis kom hit och lämnade en stor kopp kaffe till mig. Det var lätt det absolut bästa med denna morgon. Ibland kan en sån liten sak betyda mycket.

Idag står det laboration och plugga på mitt schema. Jag ska dra till skolan om några timmar, men innan dess är det plugg här ute på balkongen som gäller.

Ha en trevlig fredag!

Jag tycker att Telias nya logga är snygg!

 

Ville bara säga detta...

Det här får bli en klagoinlägg!

Jag hade gjort vad som helst för att byta ut mina grannar. Jag vet inte hur länge jag pallar med dessa idioter!
Ovanför oss bor det en satmara, en riktigt PJ (PensionärsJävel). Hon är en såndär person som klagar på allt och lite till. Vi kan inte sitta på balkongen och prata för då kommer hon ut på sin och lyssnar.
Det är även denna satmara som klagar på att cyklarna står på cykelparkeringen. För några veckor sedan var det ett par som satte sig på gräsmattan, fikade lite och planterade några blommor/frön. Då kom hon ut arg som ett bi och sa att man inte fick sitta på gräsmattan.
Tidigare idag var det några barn ute och lekte. De lät en del, massa tjo och tjim, skratt och skrik, ja men sådär som barn låter. Jag satt själv och njöt utav det. Jag tycker det är mysigt att höra barn som leker.
Men PJ där uppe blev arg och gick ut på sin balkong och skrek: "Försvinn härifrån".
Stackars ungarna!

Grannarna bredvid är minst lika jobbiga. De spelar musik hela dagarna, hög musik! Det är samma jävla spellista var dag! Jag har tröttnat på att höra aqua, spice girl och alla de där låtarna som man själv lyssnade på när man var i typ 10 årsåldern. De där nötterna har fan fastnad i slutet på 90-talet.
Jag ringde för ett par veckor sedan störningsjouren, och det var tyst ett tag... men nu har asen börjat igen.

Det här är inte hållbart länge till. Jag och kusinen kan inte sitta i lägenheten och plugga, ljudet från deras jävla musik stör oss. Det är mycket jobbigt!

Kort sagt: Snälla byt ut mina grannar!

Jag har varit hungrig sedan jag gick upp imorse, men det var först nu jag hittade lite motivation till att äta. Dagens frukost-Lunch-middagskombination består av en halv kycklingfilé (den var så tjock och jag hade aldrig orkat äta en hel) och några gurkskivor. Mums!

Det är skillnad på ditt och mitt... även om det finns folk som inte verkar tro det.
Jag halkade av en slump in på en blogg där bloggägaren hade skrivit om att snatta. Enligt denna person var det helt okej att till exempel ta en frukt när man handlar utan att betala den. Att ta en tidning, stoppa den i väskan och gå hem...

Sånt här gör mig ganska irriterad. Det är skillnad på ditt och mitt. Jag förstår inte hur folk kan tycka det är okej att ta saker. "Ett litet äpple eller en tidning gör inte så mycket"
Så kanske det låter för dig, men tänk om alla hade tänkt så. Om varje person hade tagit en frukt, tidning eller vad det nu är så skulle det betyda en förlust för till exempel butiken.
Vissa anser att det är okej att ta något från en butik, men det är ju faktiskt likadant som att ta något från tex en kompis. Det är någon som äger varan/produkten!

Jag förstår verkligen att vissa ska ha så svårt för att skilja på ditt och mitt...

Du får gärna tycka att jag är knäpp och korkad som orkar bry mig om detta, men sån är jag!

Läsa lite, räkna lite, göra några uppgifter... Ja nu är det full fokus på plugget!

Sitter just nu i skolan på en föreläsning om ABC-kalkylering. Intressant, men tyvärr börjar min ork tryta. Jag behöver en paus och lite mer sömn.... Men det är inte långt kvar av denna skoldag, klockan 11.45 slutar föreläsningen och då drar jag hem för att plugga lite till.

Godmorgon!

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna redan innan klockan visade på halv sex. Trots att det inte blev många timmars sömn så kände jag mig ändå väldigt pigg.
En lite joggingrunda startade morgonen. Kanonbra start på dagen!

För övrigt så är det här en dag då jag inte orkar bry mig om mitt utseende. Det fick bli två inbakade flätor för att slippa håret och lite mascara påkletat. Mer än så här orkar jag inte bry mig om mig själv idag.
Jag har precis skrivit ut dagens föreläsningsmaterial och ska om ca tio minuter bege mig bort till skolan...

Hör senare!

Jag ska snart gå och lägga mig, men innan dess tänkte jag vara lite ego och slänga in en bild på mig själv här.
Mina kompisar säger att jag har fått sjukt mycket fräknar, och jag kan inget annat än att hålla med. Jag älskar våren och sommaren, fräknarna förökar sig som bara den och jag bara älskar det.

Och bara för att ha något att jämföra med så letade jag fram en bild tagen 23/12-2010

Fjortisvarning!:

 

 

Ja men några fler fräknar har jag nog fått nu när solen kommit fram ;)

♥

Jag skrev tidigare idag om min tvätt och torktumlaren som inte ville fungera. Jag kokade lite smått av ilska, men främst var jag nog besviken på att den skulle lägga av just idag när jag hade så mycket tvätt.
Det var lite störande, men jag löste det ändå. Lägenheten invaderades med tvätt överallt. Två torkställ fylldes och ställdes ut på balkongen, shortsen hängde jag upp i gardinstången, lakan och påsklakan hängdes över stolarna och dörrar och några handdukar fick hänga på balkongräcket.
Tyvärr lyckades inte allt bli torrt, endast ungefär en tredjedel av all tvätt kunde vikas för en stund sedan. I och med att jag var och köpte lite mer kläder när allt låg i tvätten så har det nu gjort att min garderob är smockfull! Jag skojar inte, den är verkligen smockfull! Det får inte plats något mer och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det som ännu hänger på tork. Det kommer liksom inte få plats...

Här är i alla fall det som hittills blivit vikt.

34 par strumpor, 13 shorts, 13 sportbhar, 11 linnen, 13 träningstshirtar, 9 vanliga tshirtar, en jävla massa trosor... Ja, det var en hel del helt enkelt. Å mer kommer det bli när resten har torkat...

Härdanefter kommer jag tvätta en gång i veckan!

 

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag bjuda på en bild som togs i helgen när jag och Martina grillade. Man skulle kunna tro att vi skulle bjuda halva Kalmar, men allt var till oss. På bilden saknas det dock 400 gram kött och paprikan & zucchinin som också grillades, grillen var änna lite liten ;)

 

Oxfilé och kyckligspett!

Kanongott!

Igår var jag hos min grymmeSjukgymnast Johanna. Det var som vanligt ett roligt besök med massa skratt. Jag kan nu meddela alla intresserade att foten äntligen går framåt igen. Smärtan i foten är nu "behaglig" som jag beskrev det för Johanna. Hon skrattade lite åt mig ;)

Ja helt smärtfri är jag inte, men den smärtan som är nu kommer förmodligen aldrig försvinna och det är, som jag har sagt många gånger, något som jag måste lära mig att leva med.
Johanna tyckte att jag jobbat på bra sedan vi sågs sist och extra nöjd blev hon när jag berättade att jag hade utökat min rehab utan att kontakta henne. Hon litar på mig och vet att jag vill komma tillbaka till ett relativit normalt liv, och att jag inte gör sånt som kan skada foten.
Jag känner mig nöjd, stolt och glad när jag går därifrån, ungefär som ett barn på julafton. Johanna får allt att kännas lite lättare.
Vi pratade en del om framtiden och innebandyn. När jag berättade att jag har lagt av med innebandyn för alltid så blev hon lite chockad. Att skiljas från något som man hållt på med länge är inte lätt, men hon var ändå glad att jag tagit det beslutet och att det kändes rätt för mig.

Jag berättade för Johanna att min fot blivit lite bättre sedan jag köpte min Easytone skor. Förklarade för henne att det kändes som att småmusklerna i foten fick jobba i och med att de är runda under. Hon blev lite imponerad och skulle själv gå och köpa sig ett par sådana skor ;)
Även om de skorna kostade en del så är jag ändå mycket nöjd. I och med att de är runda under så måste fötterna jobba mer... och det är något som jag tycker har hjälp min fot att bli lite mer stabil.

Jag har nu fått ett tuffare rehabprogram att utföra. Det är mycket styrka och även en del ruscher. Ja, jag ska äntligen få känna på hur det är att springa, alltså verkligen springa. Jogging fick jag känna på för ett tag sedan, men nu ska jag äntligen få ta i ännu mer. Ååå jag är så glad!

Snart kanske jag kan få träna på det sätt jag vill...

Nästa år satsar jag på att springa Göteborgsvarvet!

Just nu saknar jag mitt photoshop. Jag hade det på min gamla dator, men när jag köpte den här i oktober så blev allt bara fel. När jag var hemma hos mina föräldrar i påskas valde jag att lämna av den gamla datorn där. Den har bara legat i en låda här hemma hos mig. Det kändes inte alls tungt då, men nu börjar jag sakna den lite smått. Det är inte så att jag saknar själva datorn, utan det jag saknar är photoshop!
Photoshop vill inte alls fungera på min dator nu. Virusprogrammet säger ifrån och stänger ner allt..

Det är lite tråkigt. Jag vill kunna sitta och leka med bilder, fixa ny bloggdesign och bara kunna koppla av lite.
Jag har tröttnat på bloggdesignen som är nu, men att göra någon ny utan photoshop klarar jag inte av. Jag längtar nu till sista tentan är avklarad och jag ska dra mig till västkusten. Då ska en ny design fixas och jag ska njuta av livet.

Ha en underbar dag i solen

Efter tre veckor fick jag äntligen lite motivation till att tvätta. Det var, som jag skrev tidigare, sjukt mycket tvätt. Tre hela veckor utan att tvätta, hur fan har jag tänkt? Tre veckors träningskläder... massa handukar, ja du förstår nog...
7 maskiner blev det tillslut. Lugna puckar enligt mig då jag redan vid tio-tiden hade fått tvättat allt.
Upptäcker då till min förvåning att torktumlaren lagt av. Allt som låg där i var fortfarande blött och jag hade ännu mer tvätt som skulle in där.

Ilsken som ett bi tog jag min tvätt och drog upp till lägenheten igen. Fick hänga upp tvätten lite varstans... Shortsen hängde jag upp i gardinstången. Alla lakan och påslakan hänger över stolarna... Balkongräcket aggerar handdukstork...
Fan va bitter jag blir! Varför ska torktumlaren lägga av just idag när jag hade enormt mycket tvätt?

Nu vill jag bara att allt ska torka så att jag kan lägga in det i garderoberna igen.
Jag lovar dessutom att aldrig mer låta det gå så lång tid mellan tvättningarna!

Klockan är snart åtta och jag har redan varit vaken i fyra timmar...
Imorse klockan 3.43 vaknade jag med ett illamående som räckte och blev över. Ingen bra start på dagen!
Hoppade i mina träningskläder strax efter, joggade en runda på 6,5 km. Gjorde sedan min sjukgymnastik när jag kom hem.
En lång dusch och lite frukost fortsatte jag min morgon med. Ett trevligt telefonsamtal har det också blivit. Och nu väntar jag på att tvätten ska bli klar.
Hade så sjukt mycket tvätt! I vanliga fall brukar jag kunna klara mig på att tvätta upp allt i tre maskiner, men den här gången kommer det absolut inte gå.
Det var så mycket kläder! 3 maskiner mörkt, och två ljusa kommer det bli, samt alla träningsshorts. Hur fasen ska detta gå till? Jag har tvättstugan till klockan 12.00, och att tvätta allt kommer jag hinna, men det ska ju torka också...

Solen håller nu på att leta sig fram mellan träden här utanför, det ser ut att bli en fin dag. Perfekt att plugga på balkongen helt enkelt.

Ha en bra dag!

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Nu är det vår, ja nästan sommar till och med.

Jag har inte lång tid kvar i skolan innan det är dags för sommarlov. Den 4 juni skriver jag den sista tentan och när den är avklarad drar jag mig till västkusten för att spendera hela sommaren där. Det kommer bli jobb, men även en del tid att slappa på. Jag ska passa på att njuta av familjen, vännerna och allt som har med Göteborg att göra.

Jag börjar bli riktigt trött på att plugga nu. Det har varit ett tufft år med både med- och motgångar. Just nu vill jag bara att tiden ska gå lite snabbare så att jag kan få lite ledigt, men samtidigt så behöver jag all tid jag kan få till det sista som måste göras innan tentan. Det är mycket att plugga på, men jag ska se till att klara detta!

Snart är mitt första år på Linnéuniversitetet avklarat. Tiden har gått så fort.
Jag låg igårkväll och funderade på hur livet hade kunnat sett ut om jag hade tackat ja till Högskolan i Borås istället. Jag vet inte om det är någon som minns detta, men när jag gått här i Kalmar i en och en halv vecka så ringde de från Borås och erbjöd mig en plats.
Borås var egentligen högre upp på min "lista", men samtidigt så hade jag flyttat ner mina saker här, träffat nya kompisar och börjat skolan. Att flytta hem igen kändes inte rätt!
Jag känner att jag vuxit som person sedan jag flyttade hemifrån. Jag har bevisat för mig själv och alla andra att jag klarar av att ta hand om mig själv. Nu vet jag i och för sig inte om det är någon som tvekat innan, men nu är det liksom bevisat. Jag är vuxen!

De första månaderna var lite jobbiga. Att vara så längt ifrån familjen kändes tungt. Allt var nytt här och trots att jag trivdes mycket bra så var det ändå lite jobbigt att veta att jag inte kunde åka hem när jag ville.
Det blev en del hemresor trots allt, men det berodde främst på innebandyn.

Ju mer tid som gått desto mer tycker jag om detta ställe. Lägenheten är kanon och ligger i perfekt avstånd till både skola, centrum och mataffärerna. Kompisarna är underbara. Jag har träffat massa nytt folk och trivs bra ihop med dem. Enda nackdelen med Kalmar är att krogarna stänger klockan 02.00... ;)

Hemresorna blir färre och färre, men jag tycker inte att det är några problem. Snarare tvärtom! Det är lite jobbigt att åka hem. Jag vet hur min mamma mår och hur hennes kropp är. Det är svårt för mig att bara koppla av och vara ledig när jag väl är hos min familj.
Jag vill göra så mycket för att underlätta för alla andra. Mina föräldrar har ändå sagt till mig att jag inte behöver göra allt, att jag ska njuta av att vara lite ledig, men det är svårt!
Hemresorna för mig har helt enkelt blivit lite stressigare än jag tänkt mig. Jag känner inte längre behovet att träffa min familj, missförstå mig nu inte!, vi pratar i telefon ett par gånger i veckan och jag blir på så vis uppdaterad om vad som händer på andra sidan Sverige.
Jag har vuxit upp, tar eget ansvar och känner att hemma är i Kalmar.

Jag känner redan nu på mig att de kommande terminerna kommer innehålla ännu färre hemresor än vad dessa gjort. Skolan tar mer tid än man tänkt sig och jag behöver all tid och fokus jag kan få för att klara mig igenom dessa år. Jag vet att jag inte kommer bli bortglömd trots att jag inte kommer åka hem lika ofta framöver.

Jag trivs här i Kalmar och vill spendera mina dagar här.

Nu måste jag fortsätta plugga!

 

Nu börjar det gå för långt. Jag läste precis en artikel på aftonbladet som handlade om leggings. Detta klädersplagg har nu blivit stämplat att det kan göra dig fet och ger dig slapp mage och dallriga ben.

Det är en fysioterapeut som gått ut med denna varningen. Hon hävdar att de håller in lårmusklerna, rumpan och magen och gör jobbet som musklerna faktiskt ska göra. Enligt henne kommer musklerna slappna av och stängs av, så när man tar av sig sina leggings kommer våra kroppar kommer inte längre vara lika slanka och fasta som de brukar vara.
Fysioterapeuten menar dessutom att problemet späds på ytterliggare i och med att leggings döljer benen och gör så att man blir mindre benägen att träna och hålla dessa i form. De döljer delar av kroppen som vi inte gillar. Trollar bort celluliter på benen och en mage som hänger över...

När mitt humör är i botten, allt känns skit och jag bara vill gräva min egna grav, då är jag glad att mina kompisar finns. De får mig att skratta och glömma alla de jobbiga sakerna. Jag får vara mig själv.
Jag är glad att jag har de kompisar jag har. Med dem kan jag vara precis som jag vill, jag kan gå runt osminkad,  vara klädd i slappkläder och ha otvättat hår utan att någon bryr sig.

Det är sån skillnad mot när jag fortfarande bodde hemma. Alla mina kompisar bodde långt ifrån mig, och att åka till dem utan bil var liksom inte att tänka på. Nu, här i Kalmar, bor alla nära. Jag kan hoppa på min cykel och vara framme bara några minuter senare. Det är så jäkla gött.

Jag har haft ett par tunga dagar med mycket plugg. Huvudet har tagit stryk och jag har fällt en del tårar. Vissa studer har jag funderat på om plugga verkligen är min grej. Det är stunder då jag bara skulle vilja släppa allt, ha några lediga dagar och bara ta det lugnt.
Dessa dagar är mina kompisar mina stöttepelare. Jag kommer inte hoppa av skolan. Jag vet att jag kan. Ibland blir det bara för mycket och jag kan inte kontrollera det som händer.
Mina kompisar lyckas alltid vända mina tankar till något positivt. Alla har vi våra dåliga dagar.

Mina kompisar betyder mycket! ♥