Jag kan inte sluta tänka på lilla Twixie. Varför just hon, hade jag skadat mig så skulle det varit skitsamma. Hade mitt ben gått av så fine, visst, jag hade accepterat det och gått vidare... men nu när det är min lilla gnagare så är allt så mycket jobbigare. Jag känner mig så hjälplös. Det spelar ingen roll vad jag gör, jag vet inte om hon har ont eller hur skadad hon faktiskt är.
Mat får hon i sig och därför ger jag henne massa godsaker för att hon ska försöka förstå att jag faktiskt tycker om henne. Fetaost, solroskärnor, pumpafrön, torkad mango, sallad och keso är det hon smaskat på idag.

Det är jobbigt, jag vill inte att hon ska ha ont... Jag vill att allt ska bli bra igen, jag vill ha tillbaka min spralliga, lekfulla och galna hamster igen.
Om hon nu har ont så skulle jag kunna göra vad som helst för att ta över den smärtan. Jag är ändå van vid att ständigt gå runt med en jävla smärta, lite till hade förmodligen inte tagit död på mig.

Å vad jag bara tycker att det är jobbigt just nu. Twixie bli bra nu!

 

 

Om man bortser från detta som hänt med Twixie så är det mesta under kontroll här hemma.

Jag har spenderat många timmar de senaste dagarna på att plugga. Även om det för stunden är jobbigt så är det när kvällen kommer riktigt härligt att kunna blicka tillbaka och inse att jag faktiskt pluggat 10 timmar under dagen! Det är då jag blir sådär extra nöjd!

 

Igår firade jag ett grymt bra tentaresultat genom att äta glass!

 

 

Snart ska jag återgå till plugget...

 

men först är det lite sårtvätt som gäller.

Alsolsprit och lite bomull kanske hjälper mina fula sår som bara varar hela tiden...