Egentligen är jag för trött för att blogga. Vill bara ligga i min säng och sova just nu.

Min planering på dagen fick helt plöstligt ett oväntat slut. Min hjärna hade förträngt att det var distriktlagsträning idag. Jag hade planerat att plugga lite när jag kom hem från skolan och sedan gå och lägga mig tidigt... MEN när jag tittade i min kalender så såg jag att det var träning som gällde, det var helt enkelt bara att planera om.
Jag fick istället åka hem och ta det lugnt för att sedan dra i väg på träning...  Precis innan jag skulle åka hemifrån så insåg jag att jag inte hade någon tejp. Frågade då pappa, men han hade inte heller någon. Så idag har jag, efter 11 måndader, tränat för första gången utan tejpad fot. Snacka om att jag var nervös.
Nu sitter jag i mitt rum med en fot som fortfarande är hel. Visst, den kändes inte helt bra under träningen. Nu menar jag inte att den gjorde ont, men det var väldigt ostabil. Det hade varit hur lätt som helst att stuka den... Men träningen gick bra och foten höll. Det är positivt.
Att börja träna och spela utan tejp nu kommer jag däremot inte göra ännu. Den måste byggas upp mer för att klara av det. Om den nu kommer klara av att jag spelar otejpad, chansen är väldigt liten men man måste tänka positivt ;)

Det var allt för mig.

Go´natt