En närkamp, någon trycker på lite bakifrån. Du ramlar och får ännu ett brännmärke. Känner du igen det?? Det gör i alla fall jag.
Mina kompisar brukar klaga när de råkat få ett litet märke på kroppen... När jag visar hur min kropp ser ut så blir det helt tyst.
Jag ser seriöst misshandlad ut.
 
Mina extremt fina knän...


Min fina högerhand. Svullet långfinger och massa brännmärken ;)


Och så till min fina armbåge.

Som du kanske ser så finns det ganska många brännmärken på min kropp. Alla blåmärken ska vi inte tala om.
Men jag klagar inte. Det ska synas och kännas att man har en kropp.

Alla märken på min kropp har kommit på innebandyplanen =)
Man ger och tar :P (fast det känns som jag har fått ta lite mer än jag givit...)

Annars så är allt verkligen kanonbra. De två senaste innebandymatcherna så har det fungerat bra. Jag har kommit ur min tillfälliga formsvacka. Nu gäller det bara att fortsätta såhär...
Skolan går bra. Trots massa prov så känner jag mig ganska lugn. Det är snart lov ;)

Ja, jag har inte så mycket mer att säga. Dagen ar varit bra och jag kan med gott samvete gå och lägga mig snart. Ska bara packa idrottskläder innan.

Imorgon är det tisdag och jag börjar en ny kurs: Elektronik A. Det blir nog bra.
På eftermiddagen är det beachvolley som gäller. Det blir nog kul.
Hemma så är det tyskagrammatik som gäller... Kanske inte det roligaste, men jag måste...

Ja ja...

Har inget mer att skriva nu...

//Malin