Ett gott skratt förlänger livet...

Vilka underbara dagar.
Både igår och idag har jag jobbad med Eric, hans handledare och en annan vid namn Danne (eller typ Dan tror jag han heter).
Igår fick jag och Eric som uppgift att kapa två bitar plåt som sedan skulle svetsas fast på ett kamera stativ.
Vi fick lov att använda maskinerna i "verkstaden" (trots att vi egentligen inte får använda dem själva). Efter mycket skrattande så kom vi på hur kapen fungerade. Haha
När bitarna var kapade till de måtten vi skulle ha dem i, så gick vi tillbaka till stativet för att se hur de passade. Smarta som vi var så hade vi inte alls tänkt på att det skulle finnas lite marginal så att det gick att svetsa fast dem... Vi fick helt enkelt gå tillbaka till kapen för att kapa bort 3 mm.
Det var lättare sagt än gjort. När vi tryckte in en av plåtbitarna (32*72 mm) och tryckte på knappen för att den skulle kapas så hörde vi bara hur det raslade till (så det gör när plåten kapas), men ut kom ingen plåt. Den försvann. Spårlöst borta. Där brast as garvet ut. Hur lyckades vi egentligen?? Haha. Vi letade efter biten, men den var borta. Det slutade med att vi 15 minuter senare kom tillbaka till kamerastativet med två nykapade bitar. Handledare och en annan frågade vad vi hade hållt på med. Att kapa en plåtbit kunde väl inte ta 15 minuter? Att jag dessutom skrattade så jag grät gjorde de inte mer fundersamma.. ;)
Vi lyckades ialla fall med att ta 15 minuter på oss för att kapa två små plåtbitar, som tillråga på allt inte passade XD.
Det blev helt enkelt en tur till, till verkstaden. Den här gången gick allt snabbt. När vi kom tillbaka 2 minuter senare så underade alla ännu mer vad vi hade sysslat med den gången innan.
Vi fick höra en hel del saker... ;)

Mer än det hann vi inte göra under gårdagen...

Idag hade vi som uppgift att svetsa fast bitarna och måla stativet.... Men riktigt så blev det inte.
Till att börja med så blev vi retade för gårdagen...
När Eric sedan skulle visa ett trick med muttrar som han lärt sig av sin handledare så blev det inte bättre... Tricket blev misslyckat och jag fick istället två muttrar kastade på mig.
Som hämnd så kastade jag tillbaka muttrarna...
Då var Danne snabb med att säga: "Kärlek börjar med bråk och slutar med barnvagn"...
Både jag och Eric bröt ihop i världens skratt. Bara för att vi har roligt när vi jobbar, så betyder det inte att vi är tillsammans. Man kan faktiskt ha kul med kompisar också.

När vi sedan, äntligen, skulle få svetsa fast plåtbitarna som vi haft mycket roligt med så trodde inte Erics handledare att vi kunde svetsa...
Så det blev helt enkelt så att handledaren svetsade fast bitarna medan jag och Eric besvikna stod och tittade på. När bitarna satt fast så skulle de slipas, men eftersom det var lunch så sa handledaren att vi kunde göra det efter lunchen... Men så blev det inte...
När vi kom tillbaka vid 12 så stod handledaren och slipade för fullt.
Handledaren: - Det var nog bäst att jag gjorde detta...
Vi: - Jaha :O ?
Där blev vi helt plötsligt snuvade på en arbetsuppgift till....

När stativet sedan skulle målas så ringde de från TLE där det skulle ske en fullskalekrock som vi kunde få se på. Handledare sa till oss att bara lämna allt och måla vidare när vi kom tillbaka.

Själva krocken var ganska kul att se på, det är lite skillnad mot vad vi gör på Krocksäkerhet... Nästa vecka ska vi kanske se på en frontalkrock...

Jag och Eric sa på skoj till varandra i bilen på väg tillbaka från krocken att handledaren säkert hade målat klart stativet...
Och tro det eller ej, men det hade han gjort...

Ännu en arbetsuppgift som vi blev snuvade på.
Imorgon ska stativet målas en gång till, men om vi får göra det återstår att se...

Det känns lite konstigt att handledaren inte litar på oss. Vad lär vi oss på att bli av med arbetsuppgiterna hela tiden?

Trots att jag och Eric blivit av med istort sett alla våra arbetsuppgifter idag så har vi haft riktigt kul. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet, så kommer vi leva till vi är 718 år... ;)

Dagen avslutades med att det sköts av ett skott på "släden" vid halvtre sedan var det dags att gå hem...

Imorgon kommer Steve och Maria och hälsar på.

Det var allt för mig idag ;)

Hej svejs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0