Vilken dag, det finns en del saker som har hänt som bara är att slänga i en djup grop och låta det ligga där för alltid.

Allt började med att jag, efter att ha suttit upp till 1 och läst boken, vaknade med ett ryck när väckarklockan på mobilen ringde. Varje dag har jag två väckarklockor, den vanliga och mobilen, men det är sällan båda används... Min vanliga väckarklocka ringer fem minuter innan mobilen... I vanliga fall så brukar jag vakna när väckarklockan ringer, men idag gjorde jag inte det. Istället vaknade jag när mobilen började låta (kanske för att jag har världens hemskaste alarmsignal?). Gaaaah, panik. Klockan var 06.35 när jag vaknade och senast 06.50 måste jag dra till bussen. Jag stressade som en dåre och hann faktiskt med allt (okej, jag gick hemifrån 6.53 så det blev en racer fart till bussen). När jag kom till bussen kunde jag andas ut. Hann vänta i ungefär 2 minuter på bussen...

Jag hade sett fram emot en skön tupplur på bussen, men det gick inte så bra... Hur fan kan man konstruera bussar där man inte kan fälla sätet bakåt??

Att sitta på ett säte med en rygg som är 90 grader och försöka sova är helt omöjligt... Istället fick jag läsa lite på boken (som jag inte orkade läsa ut under natten).

I skolan var första lektionen engelska. Den började bra och jag trodde nästan att jag hade börjat tycka om det, men nej nej! Vid kvart i tio fick vi en uppgift: Skriv en bokrapport på boken du läst. Inlämning sker senast 11.00.

Tack så mycket!

Jättekul verkligen.

Att slänga ihop en bra bokrapport på drygt en timma fungerar inte för mig. Min blev helt enkelt sådär... Men jag gjorde den och det var bra =)

När engelskan var klar så drog jag och Carro en trappa ner för att äta lunch. Idag fanns det bara massa konstigt att välja på, Äran (som restaurangen heter) brukar ha jättebra mat annars, men idag var det inte så... Jag tog istället lite sallad =)

Resterande av lunchrasten spenderade vi i sofforna med datorerna i knäet.  Det blev en hel del skvaller och snack om allt möjligt. Att vara borta från någon i nästan sju veckor är inte lätt. Det är mycket man går miste om^^

Efter lunchen var det mentorstid (dvs klassråd). Där gick vi igenom schemat för de kommande två veckorna. En av klassrepresentanterna ordnade så vi börjar 12.10 istället för 13.10 på måndagar. Det betyder alltså att vi kommer sluta 15.30 istället för 16.30. Gött =) Vi klagade en hel del på att det bara är 20 minuters rast mellan idrotten och lektionen efter. Det tar 10 minuter att gå från Lundbystrand till skolan, så vi har alltså bara 10 minuter på oss att duscha och göra oss klara. Det är inte bra! Stress är bara förnamnet.

När mentorstiden var slut var det dags för Kemi A. Alla vår kemi lektioner kommer ligga i Polhems kemisal. Idag gick vi igenom säkerhetsföreskrifter och böcker delades ut. Nästa vecka kommer det ligga ett prov på säkerhetsföreskrifterna. Det är tydligen något som du måste klara för att få labba. Men enligt läraren så var det ett lätt prov och hade du bara lyssnat på lektionen så skulle provet gå galant.

Eftersom det inte hände så mycket på lektionen så fick vi sluta redan 15.45 (istället för 16.30). Tackvare det så hade jag jättemycket tid innan det var dags för samling för match. Jag valde dock att ta första bästa buss till Kungälv för att hinnan skriva lite på mitt APU-arbete. Nu är jag nästan helt klar. Ska bara skriva klart den engelska sammanfattningen =) Om exakt en vecka ska arbetet lämnas in =)

18.30 var det dags för samlingen. Jag stängde av datorn och bytte om till matchkläder. Kände mig grymt laddad ända fram till första bytet var gjort. Allt gick åt skogen. Efter det blev allt värre och värre. Jag kunde inte lägga ett pass, skjuta, jag kunde ingenting helt enkelt. Efter halva andra perioden så valde ledarna att gå ner på två backpar istället för tre. Jag var en av de som fick sitta, och tur var väl det. Hade jag inte blivit "bänkad" så hade jag begärt att bli det. Idag gick det helt enkelt inte att spela. Jag gjorde den sämsta matchen på länge. Fy fan. Jag är så besviken och irriterad på mig själv. Varför kunde jag tillåta mig själv att spela så JÄVLA DÅLIGT?

Okej, man kan inte vara på topp alltid men det är ändå väldigt störande!

Nu väntas två (kanske blir det bara en) matcher till innan det är dags för träning. På måndag ska jag spela (då ska jag fan se till att det går bra också). På tisdag är det A-lagsmatch men den kanske skulle flyttas.

Jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Kanske är det bra för min del att den flyttas för då har jag ledigt från a-laget i nästan tre veckor...

Fast å andra sidan så kanske det blir segt med ett sådant långt uppehåll... Sak samma, det blir nog bra hur det än blir...

Imorgon är det fredag och jag måste gå upp tidigt för mina lektioner (matte c och religion) är i Torslanda. Det betyder alltså att klockan ringer 6.00... Nackdelen med att vara i Torslanda är att maten är så förbannat dålig. Jag överdriver inte. Den blir bara sämre och sämre. När till och med lärarna klagar så stämmer det!

Fredagakvällen kommer jag var hos Jenny för att titta på film. Med där kommer även Ringo och Daniel (om hans pappa kunde köra honom) vara. Jag vet inte om det är någon mer som kommer, det återstår att se helt enkelt ;)

Jag håller just nu på att ladda ner några skräckfilmer som vi kan titta på imorgon. Hehe ;)

En sammanfattning av dagen: Den började bra, blev lite sämre, blev bra igen, blev lite sämre, blev bra, blev åt helvete och nu är den bra igen.

Jag kommer glömma allt det som gått dåligt och gå vidare. Det gäller att tänka positivt =)

Det var allt från mig. Nu är det dags att börja fundera på att sova.

/Malin