Jag har suttit i nästan 30 minuter för att komma på hur jag ska börja inlägget.
Dagen har varit jobbig.
Det går liksom inte att förklara, allt känns bara som en dimma just nu. Att försöka tänka på annat än begravningen är svårt. Det kommer alltid fram något som påminner om den.

Jag kände mig stark när jag och mamma hämtade Sven, men när vi kom till kyrkan så började känslorna komma. Tårarna brände innanför ögonlocken. Jag lyckades hålla dem inne enda till det var dags att gå in i kyrkan. Så fort jag kom innanför dörrarna och såg kistan så började tårarna rinna.
Allt var så fint och stilla.

Vilken energi det tog. Jag var helt slut när jag kom hem.

Det känns fortfarande jobbigt att tänka på allt, men jag kan inte göra mer nu.
Det spelar ingen roll hur mycket tårar som kommer för det blir liksom inte bättre av det.
Nu gäller det att minnas alla positiva saker och sedan gå vidare.

Jag, och alla andra, vet att Lilly kommer få det bra i himlen. Hon sitter där uppe och vakar över oss.


Ursäkta, men jag har inte energi till att skriva mer... Det är jobbigt.

Ska försöka sova nu för att orka med morgondagen... Ska se när brorsan spelar innebandycup...

Natti natti