Tårarna rinner längs kinderna.
Att höra att en person har gått bort är nog ett av de jobbigaste sakerna i livet.

Allt gick bara så snabbt, jag hann liksom inte tänka.

Ett stort tack till min älskade mamma, som igår inte berättade hur dåligt det egentligen var. Det gjorde att jag kunde genomföra innebandymatchen och även gå på festen.

Nu är det inte mycket som är lockande, jag vill helst bara ligga på min säng och låta tårarna rinna.

Jag får inte fram några ord, allt känns bara så tomt.

R.I.P