Att en helg utan bloggen skulle leda till att jag fick värsta suget att uppdatera här hela tiden trodde jag aldrig. I fredags så kändes allt som ett måste, men nu har jag ändrat syn på saken. Det känns roligt att sitta här och skriva, även om det jag skriver oftast inte är så intressant...

Idag är det i alla fall måndag och jag har påbörjat min träning på allvar igen. Nu är det ut och springa varje dag som gäller. Imorse ringde min väckarklocka redan klockan 5.45, 45 minuter tidigare än jag skulle gått upp. Jag hade igår bestämt mig för att ta en runda i skogen innan det var dags att gå till skolan... Imorse var det däremot inte så självklart. Jag låg kvar i sängen i drygt fem minuter för att jag tvekade på att dra ut. Att sova vidare hade inte varit helt fel. Tillslut bestämde jag mig för att sova vidare istället. Väckarklockorna ställdes om... en minut gick och jag fick ångest. Det kändes slappt att inte dra ut och springa, liksom jag var ju ändå vaken (ögongen var i alla fall öppna, men huvud sov fortfarande).
Tillslut släpade jag mig upp, satte på mig shorts och t-shirt och drog ut i skogen. Någon värme var det inte, jag frös faktiskt i början... men när jag kommit igång så blev jag varm.
Igår kväll var jag ute och sprang, och det kändes i benen idag. Det gick riktigt trögt, benen ville inte röra sig men trots det så gav jag inte upp. Jag skulle allt runt hela rundan.
När jag väl kom hem igen så kände jag mig nöjd. Det var lätt värt att gå upp 45 minuter tidigare för att gå ut och springa.

Snart slutar min första lektion för dagen. Den har hittills varit ganska go. Jag hade bakat hur många kolakakor som helst till klassen, så nu går alla runt och tuggar. Undra hur många det är som kommer orka äta mat om en halv timma... ;)

Att det är tal i eftermiddag märks på klassen. Helt plötsligt har det spridigt sig en epidimi i klassen. 16 av 32 saknas redan nu, och efter lunchen kommer det försvinna 7 till. Jag tror att det var akut huvudvärk idag.. eller så kanske det var magsjukedagen...
Min klass är expert på att lämna skolan när det är något viktigt på gång, tex dagen innan prov så är vi endast halva klassen på den sista lektionen... Lärarna är alltså vana...

Nu ska jag kolla lite mail innan det är dags för lunch.

//Vad härligt det är att känna att blogglusten har kommit tillbaka.