Här sitter jag ännu en gång och försöker skriva något...
Idag känner jag mig bättre än igår. Nu är det bara näsan som rinner, halsen som gör ont och lite huvudvärk kvar. Hoppas att förkylningen försvinner fort!

Inatt kunde jag verkligen inte sova. Det var så varmt i mitt rum att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Trots att fönstret var öppet så var det stekhett. Det var riktigt jobbigt. Som tur var så kunde jag fördriva tiden genom att chatta med Daniel i några timmar. Tyvärr så drog han vid halv fyra... Det var väl ungefär då jag gjorde det sjuhundraelfte försöket att sova. En stund glodde jag på min tv, tyvärr var det väldigt dåliga program... Kanske var det de som gjorde att jag tillslut somnade?

Att imorse gå upp vid halv åtta var inte så gött. Tre och en halv timmas sömn är inte riktigt okej för mig, men jag hade ingen val. Vid åtta satt jag bakom ratten för att tillsammans med mamma, pappa, mormor och morfar åka till Resö och fixa iordning mormor och morfars husvagn.
Jag hade lovat morfar att jag skulle köra en bil så att han slapp göra det. Det är tur att jag piggnar till ganska fort när jag väl har vaknat.
På vägarna var det nästan helt tomt, det var rena drömmen att köra de 14 milen =P

Innan vi började


Några timmar senare var allt klart...



Det kändes mycket härligt när vi återvände hemåt vi kvart i tre.

Väl hemma så var jag sjukt trött, ändå lyckades jag hålla mig vaken i en timma sedan stensov jag :P
Som tur var så hade jag ställt väckarklockan på sju, hade jag inte gjort det så skulle jag sovit ännu. Anledningen till att jag inte skulle sova längre var för att jag skulle åka iväg och titta på några innebandymatcher...

Jag trodde faktiskt att det skulle vara jobbigt att sitta och titta på när andra spelare, men ska jag vara riktigt ärlig så kändes det väldigt bra. Jag är inte alls sugen på att dra igång med träningen ännu. Det känns så konstigt. Innan så har innebandy och jag varit oskiljaktiga, men nu vette fasiken vad som hänt. Kanske sugen har försvunnit på grund av att jag inte tränat på... eehhmmm sedan vi slutade träna (A). Kanske beror det på att jag just nu är sjuk och inte kan träna. Eller så beror det på att jag är väldigt osäker på min framtid. Foten kommer nog aldrig bli bra. Frågan är hur länge den klarar av att jag tränar. Liksom bara att gå till bussen (600 meter) är pest och pina. Rehab verkar inte göra någon nytta. Det känns inte så i alla fall. Den känns lite stabilare, men fortfarande finns den brännande smärtan kvar varje gång jag trampar ner. Det är faktiskt lite jobbigt att ha det så här.
Jag hoppas på att det händer ett mirkakel, typ att jag vaknar upp en morgon och mår perfekt. Tänk vad gött det hade varit. Ingen smärta i foten, ingen huvdvärk osv... När jag ändå håller på att drömma så kan jag ju även drömma att någon monterar in ett minneskort som innehåller allt! Tjena vad gött det hade varit. Tänk att gå till skolan utan att behöva tänka. Jag drömmar varje natt sanndrömmar, kanske den här någon gång kommer slå in... haha

Jadu, nu fastnade jag i drömmarnas värld. Kanske jag ska ta och gå och lägga mig så att jag kan drömma lite roliga och sjuka drömmar :P

God natt