Jag lever fortfarande

Jag tänkte bara säga att jag lever...

Folk i min närhet har hört av sig för att höra om jag fortfarande är vid liv. Anledningen till deras oro är för att jag inte lämnat några spår här i bloggen, knappt varit inne på facebook och på msn har jag varit tyst en längre tid.
Jag kan lugna alla med säga att jag fortfarande lever, men känner mig lite i obalans.

Jag har en mage som gör ont, sjukt jäkla ont.
Jag klarar inte av att stå eller sitta upprätt pga smärtan och att ligga ner fungerar om det är i fosterställning utan någonting på magen.
Idag har det varit en extremt jobbig dag. Skolan har varit ett helvete. Större delen av skoldagen fick jag spendera i en soffa i en ställning som inte var ergonomisk någonstans, men vad skulle jag göra. Plugga behövde jag faktiskt göra.

Min tid hemma har spenderats i sängen, men inte har det varit speciellt gött "/

Min mage är så öm att jag inte klarar av att peta på den, det gör för ont helt enkelt.
Smärtan som för ungefär 12 timmar sedan höll till vid revbenen har nu spridit sig och förpestar övre halvan av magen.

Jag hoppas verkligen på en förbättring snart!!!



Foten går det framåt med. Det är nu mindre än två veckor kvar tills gipset åker av. Att det redan har gått 4 veckor och en dag sedan operationen utfördes känns lite skumt, det har gått så fort.
Jag är lite nyfiken på hur mitt ben kommer se ut när jag är gipsfri. När jag gipsades om förra måndagen satt gipset väldigt gött och jag var nöjd. Sedan dess har mitt ben krymt och gipset glappar nu en hel del. Att sticka ner en hand innanför för att klia lite är inte som helst problem.

Nu är det verkligen inte långt kvar tills det är dags att börja köra rehab! :)

På tal om att det inte är långt kvar... det är ju julafton om en månad!
Gaah, vad har hänt? Vart har all tid tagit vägen?

Det är helt enkelt dags att börja fundera på vad man ska önska sig av tomten.
Jag har alltid svårt för att komma på vad jag vill ha, men när det väl är löst så kommer nästa problem. 13 dagar efter julafton fyller jag år och då ska man ha kommit på något nytt man vill ha.

Det är verkligen inte lätt...


Nu har jag lämnat ett spår efter mig, men när nästa inlägg kommer här vet jag inte. Det återstår att se helt enkelt.

Kram på er alla där ute ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0