Jag ligger i min säng och är hur pigg som helst. Vad hände med tröttheten som fanns för en timme sedan?

Det är många tankar och känslor som snurrar runt i mitt huvud. De flesta handlar om innebandy och min fot. Jag har de senaste dagarna fått konstiga känslor inom mig.
Jag är rädd för att komma tillbaka till innebandyplanen. Rädd för att slå upp skadan.
Läkaren har sagt att det är nästintill helt säkert att foten kommer bli helt återställd. Det är först efter ett halvårs rehab som jag får svar på hur foten är.

Just nu är jag väldigt tveksam till att börja spela igen. Det känns tungt och jobbigt, innebandy är ju trots allt det jag brinner för. Tankarna sätter just nu stopp för fortsatt spel. Jag är redan nu rädd för att min fot ska skadas igen. Det kanske låter töntigt, men det är faktiskt så här jag känner.

Sedan har jag ju faktiskt ingen aning om hur det ser ut om ett år. Vem vet, jag kanske pluggar och har ont om tid...

Jag hoppas dock att dessa tankar och känslor minskar för var dag som går. Jag vill tillbaka till planen, även om det krävs mer rehab än vad läkare och sjukgymnasten sagt.
Jag vill dra på min en matchtröja och köra skiter ur mig på planen.

Jag vill spela innebandy igen! :)