Det brast nu, jag orkade inte hålla mina känslor inom mig längre. Tårarna började rinna längs mina känder och livet kändes piss. Jag har ingen energi, mår skit och är så varm att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Att min rum tydligen är kallt känner jag inte av trots att jag endast har shorts och linne på mig.

Jag tror ärligt talat att jag drog igång lite för fort. Jag har ingen energi till någonting och mår därför inte bra. Jag känner mig svag och klen som inte orkar lika mycket som tidigare.

Jag kan inte riktigt beskriva hur jag känner mig. Min kropp är helt slut. Jag är helt tom, vet varken in eller ut. Tabletterna tar död på mig. Jag har inget liv, tröttheten kommer snabbare än snabbast.

Magen kurrar, men jag har inga krafter kvar att ta till för att hoppa ut i köket. Min älskade mamma var villig att komma och lämna något ätbart i mitt rum, men allt kändes fel och jag visste ingenting. Det slutade med att jag inte ville ha något.
Jag känner mig så tom och ingenting känns bra.

Imorgon stannar jag hemma. Att gå till Volvo fungerar faktiskt inte. Jag måste få vila upp mig. Jag återgick nog till vardagen lite för fort. Jag trodde att jag var starkare och bättre än jag var.

Tack för allt mamma. Jag älskar dig ♥