Jag har mått allt förutom bra denna dag. Redan när det var dags att gå upp imorse kändes allt fel. Jag hade så ont i foten och var helt slut trots att jag sovit förvånasvärt bra under natten.
Att åka till praktiken var inget jag ville, men jag hade lovat att köra lillebrorsan till skolan så det var bara att bita ihop.

På Volvo blev det inte mycket bättre. De få metrarna jag behövde gå var en ren plåga. Kroppen kändes inte bra, huvudet gjorde ont och jag var helt slut.
2,5 timmar orkade jag med innan jag blev tvungen att åka hem. Det gick inte längre. När jag kom hem hade jag så ont i foten att jag mådde illa. Det tog inte lång tid innan jag somnade i soffan.

3 timmar senare vaknade jag igen. Trots detta kändes inte någonting speciellt mycket bättre. Helst av allt skulle jag viljat ligga kvar i soffan under min varma filt, men inte kunde jag göra det. Det var bara att bita ihop, ännu en gång, och åka till träningen...
Väl i hallen bet jag ihop och klistrade på det falska leendet. Jag ville vara stark och inte visa att jag hade så ont att jag ville spy. Det höll ett tag, men tillslut höll det på att bli lite för mycket. Då kom min räddning! Mobilen ringde... Det var Daniel som ville tjöta. Han blev min räddning. Jag fick annat att tänka på och kunde skratta hur mycket som helst. Helt stört kul va det! :P
Jag tror nästan att vi snackade i en och en halv timme. En helt underbar avslutning på denna dag. Att jag egentligen hade planerat in ett varmt och gött bad bryr jag mig inte om. Ligga och gotta mig kan jag ju göra en annan gång istället ;)

Just nu sitter jag här i min säng med datorn i knät och tvn igång och inväntar att Daniel ska logga in på msn.
Jag misstänker redan nu att kvällen kommer bli lång, det är svårt att slita sig ifrån datorn när man har något kul att göra liksom.
Men att jag sitter uppe länge idag är egentligen sak samma, imorgon kan jag börja när jag vill. Jag behöver faktiskt inte börja någongång om jag inte känner för det... Funderar nästan på att stanna hemma, plugga lite, fixa lite innebandysaker, planera lite inför kommande veckor osv. Är inte ett dugg sugen på att åka till Volvo faktiskt.

Men men, jag får väl se hur det känns imorgon då jag vaknar. Någon väckarklocka kommer inte användas i alla fall! Jag vaknar när jag vaknar..

Nu ska jag inte sitta här och skriva massa blaja, lite tv tittande får det allt bli undertiden jag väntar på Daniel.

Kram