En pigg och glad brud är det som ligger under en varm filt i soffan framför tvn.
Timmarna på Volvo tog verkligen död på mig.
Jag var på plats vid mitt skrivbord strax innan åtta och allt rullade på direkt. Jag och Oskar började med ett möte innan den uppgift vi skulle utföras sattes igång.
Jag kände mig som en zombie och ville bara hem. Trots mitt mående och trötthet så lyckades jag faktiskt hålla mig kvar på Volvo till klockan blev tio i två. Taxin kom och hämtade mig strax efter två och vägen hem kändes milslång. Det tog lite drygt en halvtimme hem, men det kändes mycket längre. Jag var trött och hungrig. Någon mat orkade jag inte äta på Volvo då det är på tok för lång för mig att orka hoppa dit.
Behöver jag säga att jag var så hungrig att jag trodde att mina inälvor skulle ramla ut. Fy sjutton va hungrig jag va! Det går inte att beskriva.

Mamma hade lagat plättar som jag snabbt fick i mig. Kusinen var hemma och fick målat på mitt gips, det var omtyckt. Efter det var jag trött och hade så ont i händerna att jag valde att hoppa till soffan för att vila.
Två och en halvtimme senare vaknade jag upp igen. Den där sömnen behövde jag verkligen. Nu är jag pigg och glad och kommer förmodligen orka med kvällen där det på schemat står match och träning. Innebandy för hela slanten ;)

Just nu håller Emma på att vända mitt gips ut och in för att hon ska ta kort på alla bilder som hon målat.

Nu måste jag röra på mig :)
Kram