Det är ganska sjukt att jag visste att det skulle bli såhär...

Idag har jag jobbat hela dagen lång... eller ja 11.00-20.15. Stundtals var det riktigt jäkla segt. Tiden gick långsamt...
Redan efter någon timme började foten säga ifrån, men inte kunde jag göra något åt saken. Det var bara att bita ihop och jobba på.

Strax efter halv nio var jag hemma... Det dröjde inte länge innan brorsan frågade om jag kunde köra han och hans kompisar till Säve. Självklart ställde jag upp på det.

För en stund sedan kom jag hem igen. Nu ska jag knarka Voltaren och vänta på att klockan ska bli mitt i natten då brorsan ringer å vill att jag ska hämta dem.
Smärtan i foten är olidlig! Jag är glad om jag kan gå på foten imorgon. Nu är det knappt att jag pallar det...

/Kapar snart den förbannade jävla foten!