Jag avslutar kvällen utan ett leende på läpparna...

Det är kaos i mitt huvud, jag kan inte förklara hur jag känner. Mycket tankar inför morgondagen, dagen som jag väntat på så länge. Drömmen är krossad, det är tugnt. Seriepremiären är det jag talar om.

Jag trodde att jag var stark, att jag kunde stå emot känslorna men nu tvekar jag. Jag vill så gärna vara med på matchen
"Har jag spelat med en kass fot i snart två år så kan jag la lika gärna spela en match till"... Så går tankarna just nu i mitt huvud.
Jag försöker stöta bort dem, men det är inte lätt. Innebandy är mitt liv!

Kan inte skriva mer just nu, ska brottas med tankarna en stund innan det är dags att sova.

tjao