Det här var inte riktigt meningen...

Jaha, då sitter jag här ännu en kväll. Klockan visar snart spöktimmen, men inte blir jag rädd för det. Det jag är mest rädd för är morgondagen. Jag kommer få sjukt lite sömn, som vanligt, och de kommer gå ut över min dag. Jag tänkte börja redan vid kvart i sju imorgon, bara för att kunna gå hem tidigt =)

Dagen som varit har varit helt okej. Jag började veckan med en liten go sovmorgon till halv åtta. Det var ett bra beslut eftersom jag råkade stanna uppe lite förlänge inatt. För att lyxa till det ännu mer så passade jag på att ta bilen idag :)
De två föregående veckorna har jag knappt haft något att göra på min praktikplats, nu är det däremot annat. Jag har så mycket att göra att jag idag valde att gå hem tidigare (kl. 16.15) för att samla krafter och lösa uppgifterna en annan dag ;)
Jag har två stycken prio uppdrag som MÅSTE vara klara på fredag! Det är hårda bud här! 40 vagnar ska specas och dessutom måste de där förbannade skruvarna vara räknade och packade också!

Hela denna dag har jag spenderat i X-hallen med 43 pallar med skruv. 1367 till Umeå, 376 till IAC, 31 till master... Ungefär så där har det gått till. Värsta slavjobbet... Men va fan, det är bara att bita ihop och köra på. Jobbet måste göras hursom helst.

När jag lämnade Volvo fick jag lite smått panik. Gaah, klockan visade strax innan halv fem. KÖER var vad som snurrade i huvudet. Jag var beredd på att det skulle ta lång tid hem... men oj vad fel jag hade. Det var inga köer alls. Allt flöt på väldigt bra och jag kom hem ganska fort. Riktigt gött!

Lite slappande och en kvarts sömn hann jag med innan det var dags att åka till träningen.
Undertiden lagkamraterna var ute och sprang passade jag på att springa runt på planen och leka lite. Jag kände mig som ett litet barn. Skratt och allmänt fjantande. Precis som en 18 åring ska bete sig ;) haha

Träningen såg bra ut. Det var fokus nästintill hela tiden. Riktigt bra tjejer!
Jag lyckades förhandla mig till lite speltid till den första matchen i b-lagsserien. Allt sker på mitt ansvar, jag har själv sagt att jag vill vara med en stund, även om foten kommer göra ont efteråt. Jag vet hur det kommer kännas efteråt, men de är de värt. Det här är helt och hållet mitt beslut...

Läkaren ska höra av sig denna vecka, och säger han något annat så kommer jag självklart rätta mig efter det...

Imorgon är det en ny dag, nya möjligheter som ges, nya utmaningar att kampas med...
Nu ska jag handskas med min cam ett tag. Den vill inte kopplas ihop med msn. Jag kanske vet problemet...

Jag hoppas inte att det kommer ta allt för lång tid, för jag är ganska trött och att sova hade inte varit helt fel.

God natt =)