Här sitter jag vid mitt skrivbord på Volvo Lastvagnarskontot i Lunby. Jag håller på med en uppgift och jag lovar att det inte är så jäkla lätt. På skrivbordet ligger det ett papper 1,5x2,5 meter. På det ska jag leta upp några siffor för att sedan kryssa av dem i ett häfte. Det där stora arket tar kolen på mig. Jag har ju knappt någon plats över.
Att klockan just nu är strax efter fem känns lite segt. Här sitter liksom jag mitt uppe i en uppgift, att gå hem nu känns liksom bara fel. Det blir jobbigt att komma tillbaka imorgon morgon för att göra det sista. Jag sitter hellre kvar en stund extra idag för att kunna komma hit imorgon och vara fri.

Jag har ju ändå flextid, så den timmen jag jobbar över idag kommer jag kunna ta ut någon annan gång. Jag förlorar liksom ingenting på det.
Det jag förlorar på är att jag måste stressa som f*n för att hinna till träningen idag. Jag räknar med att vara klar här om drygt en halv timme och det betyder att jag måste ta bussen som går 18.26 från Hjalmar. Jag kommer helt enkelt vara hemma några minuter efter sju. Att hinna till Munkegärde till klockan tio över sju är bara att drömma om. Jag får helt enkelt komma lite sent idag.

Ska jag få klart uppgiften idag så är det nog bäst att jag slutar skriva här.
Jag återkommer igen ikväll.

Kram