Idag är det lillördag och snart är det allstå helg. Dagarna går fort och jag hade stundtals önskat att dygnet hade 30 timmar och att kroppen orkade vara vaken lite längre än den gör nu.
Igår hade jag planerat att gå och lägga mig tidigt, men min plan sprack. Datorn började krångla och jag kunde inte bara stänga av den för att gå och sova istället. Ett par timmar gick till att försöka förstå varför datorn höll på som den gjorde. Tyvärr kom jag inte fram till något mer än att klockan var mycket och att jag var lite tröttare än vanligt.
Det var bara att gå och sova istället.

Imorse vaknade jag när väckarklockan ringde, hysterisk för att fanskapet väckte mig. Mitt dåliga humör försvann fort när jag insåg att det var onsdag och att jag hade hela förmiddagen på mig att skriva tal inför en redovsning som är nästa vecka.
Några minuter innan åtta kom jag till skolan. Efter lite snack med Carro och Adam bestämdes det vem som skulle ta vilka delar i redovinsningen. Jag började skriva på talet direkt och är därför klar ganska snart. Det tar ju faktiskt inte så lång tid när jag endast ska prata i ungefär fem minuter.
Carro och Adam ligger lite mer risigt till. De har inte börjat skriva och har alltså en del kvar att göra. Jag är glad att jag valde att utnyttja denna morgon. Nu har jag lite mindre att göra hemma!

Om en liten stund är det lunch och efter det är det dags för veckans mardrömslektion; programmering. Jag hatar kursen och funderar faktiskt på varför jag läser den. Usch för dessa meritpoäng!!!
Det går inte bara att bita ihop och köra...

I kväll är det träning som gäller. Jag längtar!

Ska mitt tal bli klart innan lunchen så är det bäst att jag fortsätter skriva på det.

Kram