Nu är det inte många timmar kvar... Om 12 timmar är vi framme i lägenheten.

Jag kan inte beskriva hur jag känner mig. Det är allt från glädje till sorg. Det är ett stort steg att flytta hemifrån, nu ska jag klara mig själv.
41 mil hemifrån, långt ifrån tryggheten.

Idag jobbade jag i alla fall sista dagen på jobbet. Även här var det blandade känslor. Jag kommer sakna stället och mina arbetskollegor!

Adressändringen är nu gjord. Ett steg framåt...

Jag kan inte koncentrera mig, kan inte skriva. Huvudet gör ont och jag vill bara gråta...

Jag får återkomma en annan dag. Nu är det bara kaos.

Kram