Jag har egentligen inte tid att sitta här och skriva, men just nu känner jag för att skriva av mig lite.

Det är mycket som händer och jag vet varken ut eller in längre. Det är tre veckor kvar tills betygen ska sättas och lärarna ger oss hela tiden massa nya saker som måste göras innan dess. Jag kryper fram, tyngden som lagts på mina axlar går inte att beskriva. Jag önskar att jag någon gång hade fått en paus, en stund till att andas.

Denna stress som jag får utstå varje dag gör mig galen. Min kropp och själ beter sig allt mer konstig och jag känner att jag är på väg in i dimman. Jag har ingen kraft eller energi till att utföra allt jag vill. Det är tungt att ta sig fram.

Jag är stressad, sjukt stressad. Är det inte skola så är det jobb eller innebandy. Det är inte många timmar i veckan som jag är ledig på. Ledig innebär för mig att inte ha något att göra. Just nu har jag egentligen saker hela tiden. Skolan tar mycket tid, tid som jag inte har.
Hjärnan går på högvarv dygnet runt. Att vakna på morgonen och vara tröttare än jag var innan jag gick och la mig är ingen rolig upplevelse. Att dessutom blöda näseblod ett antal gånger varje dag börjar bli lite jobbigt.

Idag är det en månad kvar till studenten, endast en liten ynka månad. Jag ska klara det. Jag ska bita ihop. Allt går, bara man vill.
Om en månad kan jag andas ut och titta tillbaka...
Oj vad jag längtar!