Visst är det hemskt när man vaknar på morgonen och redan då vet att dagen inte alls kommer bli bra?!

Imorse var det så för mig. Jag vaknade första gången några minuter efter klockan sex och hade en klump i magen. Något skulle hända denna dag... Lyckades somna om lite lätt fram till att klockan var någon minut i halv sju. Då gick jag upp, satte på mig träningskläderna och cyklade till gymmet där jag hade ett spinningpass som väntade.

Hade jag tänkt efter och gått på magkänslan så skulle jag aldrig satt mig på cykeln. Men, jag är som de flesta vet, en envis person som inte ger upp i första taget.
7 minuter in i passet brände det till i foten. Smärtan var enorm, tårarna var nära. Fy fan vad ont det gjorde! Men inte gav jag upp för det. Jag fullföljde hela passet, dock med lite lättare motstånd. Det var långt i från roligt. Varje tramptag jag tog kändes åt helvete. Det brände, pulserade ilade och kändes allmänt åt helvete.

Hade jag lyssnat på kroppen så skulle jag inte behöva sitta här med en fot som gör ont och är svullen.

Jag är så trött på fotjäveln...!