Ja, jag har gått in i väggen.
Ja, jag är deprimerad.
Ja, jag lider av ätstörningar.

Nu är det som det är. Jag har inte prioriterat mig själv och detta har satt sina spår. Jag har under flera år gjort på tok för mycket saker, som nu det senaste året slog till rejält. Alla småproblem blir nu stora. Jag har svårt för att klara av dagarna. Vissa saker är jobbigare än andra.
Ibland har jag dagar utan ångestattacker, medan de andra dagar kommer flera varje dag. Läget är stundtals lite kaotiskt, men det är just så mitt liv ser ut.
Jag måste tänka på mig själv och känna efter innan jag gör något. Jag vet att jag inte klarar av att ha massa saker planerade.

Allt kretsar runt mig och mitt liv. Min familj har fått offra mycket för att jag ska kunna bo här hemma. Allt planeras utifrån mig... Tråkigt, men så är det just nu...

Just nu har jag min lilla älskling här. Hon sover just nu så sött i min säng. Jag ser fram emot att lägga mig bredvid henne, ge henne en godnattpuss, krama om henne och bara njuta av hennes sällskap.
Hon har planerat min framitd. När jag flyttar till ett hus ska hon bo hos mig. Hon ska ta hand om mina barn medan jag är ute och roar mig.

Min lilla flicka betyder mycket för mig. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ♥