Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen... men det finns faktiskt en anledning till det.
För drygt två veckor sedan bytte jag medicin. Det blev en omställning för kroppen, trots att jag trappade ner den gamla under en veckas tid.
Jag fick en del biverkningar och mitt humör pendlade upp och ner. Jag var mycket på ABC och fick även ett matschema som skulle följas. Detta medförde en hel del ångest.
Tacka vet jag Atarax. De tabletterna har många gånger gjort att jag kunnat slappna av.

Min kropp har länge gått på högvarv och jag har haft fullt upp hela tiden. Det har varit mycket i skolan de senaste veckorna samtidigt som jag haft för många timmar på jobbet.
Tillslut sa faktiskt min kropp ifrån. Jag blev orkeslös och bara att lämna sängen var en kamp. I samband med ett besök på ABC berättade jag hur jag kände... och allt snabbades på därefter.

Den 29 november var jag på ABC, bytte medicin och berättade att jag hade det ganska jobbigt. Senare på eftermiddagen ringde de från dagverksamheten och ville att jag skulle börja där så snabbt som möjligt.
Mamma, älskade mamma, åkte bil ner hit till mig efter jobbet den onsdagen för att på torsdagen vara med på info om dagvården.
Det bestämdes snabbt att jag skulle in på dagvården snabbt för att få in rutiner. Till att börja med skulle jag äta halva portioner.

Efter denna info så var jag helt slut. Mamma sov över en natt till och tro det eller ej, men jag har nog aldrig tidigare sovit så bra som jag gjorde då. Tryggheten fanns!
På fredagen åkte vi hemåt. Jag ville hem till Göteborg, till familjen och allt som har med den sidan av Sverige att göra.
Jag ville ta en paus från jobb, skola och Kalmar...

Visstelsen i Göteborg blev nästan en vecka lång. Jag hann med att slappa mycket, vila upp mig och bara ta det lugnt. Jag var med mamma två dagar på hennes jobb. Att vara på dagis var roligt... men tyvärr drabbades jag av dagisbacillerna. De däckade mig totalt.
När jag på onsdagskvällen kom hem till lägenheten mådde jag så dåligt att jag somnade på soffan med kläderna på. Huvudet gjorde ont, halsen gjorde ont. Lederna värkte... Det var kaos.

På torsdagen vaknade jag upp med feber. Jag som egentligen skulle jobba fick ringa och sjukanmäla mig. Den där dagen spenderades i sängen...
I fredags mådde jag ännu sämre. Förkylningen var enorm och jag låg mest i min säng och tyckte synd om mig själv.

Hela helgen spenderade jag på jobbet. Det var fullt ös medvetslös hela tiden. SJukt stressigt!!!!
Måndagen kom och jag hade en tid hos läkaren på ABC. Vi pratade en del om framtiden och hur jag skulle gå vidare. Det bestämdes direkt att jag skulle börja med dagverksamheten redan dagen efter, dvs igår.

Så, igår var alltså min första dag på dagverksamheten. Jag spenderar numera nästan 6 timmar varje dag på ABC, äter tre måltider och lär mig avslappningar och att uttrycka mina känslor.
Igår hade jag ett besök hos min behandlare inbokat. Jag sa som det var "Jag orkar inte mer. Jag har ingen energi. Det går inte att vara här, hinna med skolan och dessutom jobba samtidigt. JAG ORKAR INTE"
Och så var det slut med det... Nu är jag sjukskriven resten av året. Inget jobb, ingen skola... Bara massa fokus på maten.

Just nu äter jag halvportioner, gjorde det både igår och idag. Imorgon är sista dagen på det innan maten trappas upp till 3/4 portioner. Under helgen ska jag sköta detta själv för att på måndag trappa upp till fulla portioner.

Jag vill egentligen inte skriva mycket om hur jag mår här eftersom allt misstolkas... trots detta ska jag ändå skriva några få meningar.

Jag kan inte säga att allt är på topp. Jag får mina ångestattacker, men med hjälp av medicin och avslappning kan jag komma ur den. Det går ibland snabbt, men vissa attacker tar upp till en timma att besegra.
Trots att jag har dessa attacker så tycker jag ändå att allt känns mycket bättre nu. Jag mår mycket bättre nu än jag gjorde för bara några månader sedan.

Jag lever och har börjat lyssna mer och mer på min kropp. Jag har lärt känna tecken på att attacker är på väg. Jag har ett humör som pendlar mycket, men det beror på att min kropp inte är van vid tabletterna jag äter.

Jag mår ändå mycket bättre nu... skrattar oftare och känner mig mycket gladare.
Det går framåt.
Jag tar snedsteg ibland, men bara för det så låter jag inte världen falla samman. Det är bara att bita ihop och gå vidare.

Det där var en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist...


Mitt fokus nu är maten och dagverksamheten. Jag är sjukskriven från allt annat året ut och kan nu ladda upp mina batterier för att komma tillbaka mycket starkare!

Nu ska jag ta en tablett för att få sova lite.

Ha det bra!
♥