Godkväll!

Medan jag nu sitter här och äter mitt kvällsmål så tänkte jag skriva några rader här.
Inatt sov jag jättedåligt. Jag var orolig, vaknade flera gånger, drömde mardrömmar och vanliga drömmar. När jag kom till den där vanliga drömmen då jag blir mördad fick jag nog! Jag vaknade till sekunder innan jag skulle få kniven i mig... så efter det vägrade jag att sova vidare.
Jag hatar den drömmen. Det är så fruktansvärt jobbigt att ha panik när jag vaknar!

Jag kände redan när jag vaknade att denna dag skulle bli jobbig... och så blev det faktiskt :(
Förmiddagen var bra, jag spenderade ett par timmar med telefonen vid örat. Min stöttepelare fanns i andra luren. Så sjukt härligt att kunna prata med någon när ångestattackerna attackera mig.
Idag var det upptrappning på maten. Jag ska nu äta fulla portioner. Helgen gick utmärkt, men idag har det varit lite kämpigt.

Idag var det eftermiddag på ABC som gällde. Det innebar att jag skulle klara av frukost och mellanmål på egen hand. Min kropp har ännu inte vant sig vid att jag äter så ofta som jag gör nu. Det tar ca 4-6 veckor innan kroppen förstår att den får mat regelbundet. Detta gör att jag fortfarande inte känner av någon hunger. Jag har alltid haft svårt för att äta när jag inte är hungrig. Detta är något jag måste besegra! Som det är nu får jag äta efter klockan. Jag vet vilken tid jag ska äta mina måltider, och det är bara att äta trots att jag inte vill!

Trots en del ångest och mindre roliga tankar så klarade jag av frukost och mellanmål på egen hand. På ABC blev det genast mycket jobbigare. Lunchen gick visserligen ganska bra. Jag klarade precis att äta upp innan tiden var ute. Det var kämpigt, jag vet inte varför jag kände som jag gjorde.

Under vilan somnade jag till. Det behövdes verkligen!
Mellanmålet gick utmärkt. Det var inte alls jobbigt att äta. Det slank ner och jag kände mig nöjd efteråt.
Öronakupunktur var det dags för efter detta. Idag var det lite jobbigt. Jag hade svårt för att koppla av, det var så varmt i rummet.
Trots detta så är jag helt övertygad om att jag faktiskt somnade. Helt plötsligt var tiden slut och vi skulle vakna till liv igen.
En paus blev det efter detta. Jag la mig på en soffa och tog det lugnt. Kände ångest inför middagen. Jobbiga tankar snurrade. 2 atarax intogs och jag väntade på att de skulle verka.
Tyvärr hann de inte verka klart innan det var dags för middagen. Jag satt vid bordet med tårarna rinnandes längs kinderna. Jag ville verkligen inte ha mat. Petade i det som låg på tallriken.
MEN jag gav mig fan på att jag skulle vinna kampen. 2 djupa andetag och sedan var jag på gång!

Det var fruktansvärt jobbigt efteråt, men jag cyklade hemåt och la mig på soffan och sov ett par timmar.
Nu har jag vaknat upp igen och undertiden jag skrivit detta inlägg har mitt kvällsmål hamnat i magen.

Jag känner mig fortfarande sådär känslig som jag varit under hela dagen. Jag vill bara gråta lite, låta tårarna rinna, mysa till kuddarna i soffan och bara ta det lugnt.
Varför jag varit såhär känslig idag kan jag inte svara på, det bara är så vissa dagar...

Bara för att detta inlägg innehåller en del känslig, jobbiga tankar och sånt så tänkte jag faktiskt bjuda på en bild som togs i förmiddags när jag pratade J i telefon.
Då var jag glad och skrattade!

Nu kryper jag ihop på soffan och njuter av att det är kväll!

Kram på er alla därute :)