Årets tionde dygn är snart över och jag kan inte säga annat än att tiden går fort!
I torsdags fyllde jag tjugo och lillebrorsan fyllde 18 år. Det blev lite småfirande med några släktingar. Inte speciellt märkvärdigt, men lite smått sådär. Ja du förstår nog.
Jag var från början jäkligt sugen på att ha ett party, men i och med att jag är gipsad och absolut inte får belasta eller trampa ner foten så var det där med fest bara att glömma. Det får ske vid ett senare tillfälle helt enkelt.

På kvällen åkte jag akut till sjukhuset för en misstänkt blodpropp. Jag hade då haft ont i mitt ben, främst vaden, i lite drygt ett dygn. Jag sov jättedåligt och smärtan försvann inte när jag tog smärtstillande. Det var en annorlunda smärta som jag aldrig tidigare upplevt.
Det togs blodprov och lite annat. Blodprovet visade på förhöjda värden som tydligen var ett tecken på propp. Sänkan var inte heller helt okej. Jag fick order om att komma tillbaka på fredag förmiddag för att göra ett ultraljud.
Det var ju en rolig avslutning på födelsedagen...

På fredagen vaknade jag av mig själv vid niotiden. En timma senare var jag på sjukhuset för att börja min långa dag där. Jag fick träffat en läkare som bestämde att gipset skulle kapas och att jag skulle rullas till ultraljudet så snabbt som möjligt.
Gipset åkte av och alla försvann... Fick besked att jag en och en halv timma senare fått tid till ultraljudet. Så där satt jag, utan gips, foten inte i högläge och väntade.
Ultraljudet visade ingenting och därför skulle jag gipsas igen.

Jag lovar att det var den sämsta ortopeden på hela sjukhuset som skulle vara med och fixa detta. Trots att de beställt operationsberättelsen från Kalmar så kunde de ändå inte läsa hur foten skulle gipsas. Det slutade med att jag fick säga hur den skulle vara. Om det blev helt rätt vet jag inte, men att gipsa den som vanligt, dvs i 90grader, hade varit en katastrof för mig!

Vid halv tre lämnade jag och mamma sjukhuset!

Resten av eftermiddagen spenderade jag i mitt rum, jag var så arg på sjukhuset! Ilskan gick över i trötthet och jag somnade gott.
Klockan 19.00 var det ledarmiddag med innebandyn. Jag var hungrig som en gris! Efter maten började jag tjata om att få lämna stället för att istället få titta på lite fotboll i mimershallen.
Jag tror det tog ungefär 30 minuter innan mamma tröttnade på mig. Tillsammans åkte vi till fotbollen... och där stannade vi till några minuter efter midnatt. Så kul! :)

I lördags morse var det dags för mig att åka tillbaka till Kalmar igen. Mina älskade föräldrar körde ner mig! Vi pillade med min tv och ljudet hela dagen. Jag kände mig så handikappad när jag inte kunde springa runt och hjälpa till. Jag hade ont i händerna och kröp istället på golvet. Det slutade med att mina knän ömmade och jag intog soffläge istället.
På kvällen somnade jag gott till ljudet av regnet.

Söndagen gick fort!
Vi lämnade lägenheten vid tio för att påbörja allt som skulle fixas.
Ett par timmar senare var vi tillbaka... med en ny soffa och nytt ljudsystem som förmodligen skulle fungera!
Jag kände mig återigen som en idiot när jag bara satt och tittade på. Det var tyvärr inte så lätt för mig att hjälpa till att skruva ihop en soffa. Min fot och gips sätter stopp för allt jag vill göra.

Mamma och pappa blev tvunga att åka hemåt vid fyra. Jag var då så trött och hade huvudvärk, men det kanske inte var så konstigt när min mage inte fått någon mat på hela dagen.
Jag satte mig framför datorn... och somnade direkt. Första tuppluren på soffan var verkligen behövlig!


Idag är det måndag och jag startade dagen med att möblera om lite. Det var en upplevelse. Att flytta soffor när jag inte kunde gå var roligt. Hoppas att grannjävlarna sov!!! :D
Taxin kom och hämtade mig vid tjugo i nio och vid halv fyra var jag hemma igen. Vilken mardröm att starta veckan och året med en så lång skoldag! Fy sjutton!

Vädret ute är inte kul. Det småregnar... men det är inte det som är värst. Det absolut jobbigaste är all is. Det är inte alls kryckvänligt. Jag är rädd när jag är ute. Jag får inte trampa ner på gipsade foten! Det är så jävla halt, jag har aldrig tidigare varit med om något värre.
Imorgon är det dags att gå ut igen, men sedan har jag några dagar ledig och då kommer jag stanna inne! Jag riskerar inte mitt liv!

Nä fy, jag vill ha bort all is nu!!!

Och idag hade jag planerat att gå och lägga mig tidigt... men nu sitter jag uppe här ändå.

Ha det fint!