Det är så märkligt hur man kan överraska sig själv. När man varit helt övertygad om att man kommer bli nöjd vid en viss punkt. Och sen när man är vid den punkten så känns allt bara värre än vanligt.
Med ett hjärta som slår så oregelbundet att jag tror att det antingen ska sluta slå, eller slå så fort att jag tror att det kommer hoppa ur bröstkorgen på mig. Drar ett djupt andetag men känner inget syre i lungorna. Andas långsamt in genom näsan men får bara mer panik över att jag inte får tillräckligt med luft. Tänker att jag bara måste lugna mig, jag får luft, detta går snart över. Det går snart över.

Detta går aldrig över.