Gårdagen var grå och dyster... men den här dagen är ta mig fan ännu värre...

Jag valde igår att inte skriva något vettigt inlägg för att inte låta så negativ, men va fan det här är min blogg och jag skriver precis vad jag tycker, tänker och känner.
Det är mycket som händer just nu, jag är inne i slutspurten i skolan. Mina planer inför resan hem till min familj har blivit ändrad och självklart är detta något som jag ororar mig lite för.

Vi har alla våra dåliga perioder i livet, dagar då allt bara känns så fel. Jag är människa och har mina känslor. Ibland känns det rätt, ibland fel.
Trots att jag är omringad av underbara vänner och människor så känner jag mig ändå nere. Inom mig är det tomt, jag vet inte vad som hänt... Eller ja, det vet jag nog egentligen men det är inget som behöver skrivas här.

När jag i påskas var hemma senast besämde jag mig för att det var den sista resan hem innan sommaren. Jag planerade min tid, kollade upp schemat, skolan och la upp en mycket bra pluggplan för att varken gå in i väggen eller sitta och slappa på dagarna. Allt var bra, fram till förra veckan då jag fick ett mail från sommarjobbet.
Jag har introduktionsdagar måndag-onsdag nästa vecka, och det innebär alltså att jag måste åka hem tidigare än jag planerat. Det kommer bli ett jäkla flängade och jag är redan nu rädd för att bryta ihop. Sista tentan är nästa lördag och då måste jag vara tilbaka här i Kalmar, för att sedan direkt efter tentan dra till Göteborg igen. Jag klarar inte av att stressa och nu när jag vet att tre av mina pluggdagar kommer försvinna så känns det mycket värre.

Jag är rädd för att åka till Göteborg, för jag vet att jag har så svårt för att plugga där. Jag får ångest för allt och stundtals är jag nära på att ge upp. När mina kompisar kontaktar mig och frågar om vi kan träffas så blir det som en klump i magen. Jag vill träffa alla vänner, men samtidigt så har jag hur mycket plugg som helst. Säger jag nej så får jag ångest för att jag är en dålig kompis... men säger jag ja så får jag ångest över plugget.
Det är bara jobbigt och jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor.

Just nu vill jag bara att tiden ska rulla på så att jag kan få sommarlov. Mitt första år på universitetet här i Kalmar har bjudit på många motgångar men även en del medgångar. Det har varit mycket jobbigare än jag tänkt mig. Mycket nytt och jag har nu börjat fundera på om det verkligen är det här jag vill plugga. Inom mig finns det andra drömmar... men nu känns det fel att avsluta en utbildning när 1/4 nästan är avklarad.

Idag är det en såndär dag då allt bara känns fel, då jag funderar för mycket.
Det gäller bara att bita ihop och låta dagen passera. För eller senare så vänder det och jag är tillbaka med ett leende på läpparna.

Ta hand om dig!
Kram