Tisdagen har börjat lite tidigare än jag tänkt mig.
Egentligen skulle min väckarklocka ringt nu, men jag vaknade redan för ungefär 45 minuter sedan av ett sms. Det gjorde i och för sig inget att jag vaknade då, 45 minuter hit eller dit spelar ingen roll för mig. Det var dessutom en person som betyder mycket för mig som smsade och då kan jag inte bli annat än glad.

Om en och en halvtimma ska jag befinna mig på sjukhuset. Det är foten som ska få sig en omgång idag. Jag är lite rädd vad hon ska säga. Även om jag vet att den aldrig kommer bli bra så är det ändå lite jobbigt. Tänk om något är fel, om senan inte är som den ska. Måste foten opereras igen då? Det orkar jag verkligen inte med!

Jag är lite nervös...