När mitt humör är i botten, allt känns skit och jag bara vill gräva min egna grav, då är jag glad att mina kompisar finns. De får mig att skratta och glömma alla de jobbiga sakerna. Jag får vara mig själv.
Jag är glad att jag har de kompisar jag har. Med dem kan jag vara precis som jag vill, jag kan gå runt osminkad,  vara klädd i slappkläder och ha otvättat hår utan att någon bryr sig.

Det är sån skillnad mot när jag fortfarande bodde hemma. Alla mina kompisar bodde långt ifrån mig, och att åka till dem utan bil var liksom inte att tänka på. Nu, här i Kalmar, bor alla nära. Jag kan hoppa på min cykel och vara framme bara några minuter senare. Det är så jäkla gött.

Jag har haft ett par tunga dagar med mycket plugg. Huvudet har tagit stryk och jag har fällt en del tårar. Vissa studer har jag funderat på om plugga verkligen är min grej. Det är stunder då jag bara skulle vilja släppa allt, ha några lediga dagar och bara ta det lugnt.
Dessa dagar är mina kompisar mina stöttepelare. Jag kommer inte hoppa av skolan. Jag vet att jag kan. Ibland blir det bara för mycket och jag kan inte kontrollera det som händer.
Mina kompisar lyckas alltid vända mina tankar till något positivt. Alla har vi våra dåliga dagar.

Mina kompisar betyder mycket! ♥